Nu har jag just haft en liten videokväll för mig själv.
Det bidde dagens nyinförskaffning: Omen från 1976 samt remake av den filmen – Omen från 2006, även kallad Omen 666. Jag blev allt lite besviken. Främst på remaken. Tycker inte den var i rysar-stil, dock spännande och stundom välgjord. Men originalet lyser fortfarande som den starkare stjärnan på himlen. Den är bättre, men bara om man har lite förkärlek till 70-talsrysare kanske. Jag tycker att det ofta blir lite löjligt när man gör en remake av en sann klassiker. 😯
Kanske är de i själva verket fortfarande läskiga som synden, men att jag blivit avtrubbad? Filmer som skrämmer mig mera är de som har riktigt bra effekter av halvdöda människor/blodiga skelett… löjligt jag vet. 😎
Omen 666 är för mig i klass med Da Vinci Koden och Hannibal – spännande, läskiga och med lite blandade religiösa inslag och historiska platser och sann galenskap. Fast vid närmare eftertanke så tycker jag att de två sistnämda slår Omen 666. Hannibal leder
rejset! Än bättre är Röd Drake – en av mina absoluta favoriter! Röd Drake har många finfina scener… reporter fastlimmad naken i rullstol och satt i eld… kan det bli mer inlevelsefullt? Mycket drama, mycket blod, mycket äckligheter och mycket psykologi inbakat i en slemmig rulle av förälskelse mellan den blinda flickan och den blyga psykopaten.
Nåväl, jag är ju ändå glad att nu ha Omen och Omen 666 i min dvd-samling. Omen fanns förr i min VHS-samling men försvann någonstans på min väg in i vuxenlivet. 😉
OBSERVERA att jag i detta inlägg inte nämner uppföljarna till Omen. De har jag inte sett på åratal… kanske skrämmer de livet ur mig? It remains to be seen…. 😎