Doktorn kallar

Idag ska jag till farbror psykdoktor och tala om mediciner.

Jag äter nu 40 mg Ritalin på morgonen och har gjort det sedan…. nja, november eller december kanske? Sen skulle jag ha ökat på ganska snart efter det men det sköts upp i och med att jag åkte till Kenya i januari. Då tyckte alla inblandade parter att det var bäst att avvakta lite. Det tycker jag definitivt att vi gjort nu….. januari… februari… mars…

Jag känner ganska tydligt när ritalinet inte verkar längre, så att säga. Jag tar det vid 10-tiden, och varje dag vid 17-18-19-tiden försvinner energin och glädjen. Jag är aktiv och produktiv med diverse sysslor under dagtid, men varje dag nån gång mellan 17 och 19 så försvinner all lust. Jag trodde ett bra tag att det berodde på att det då blev mörkt och trist ute och att lusten att lyfta ett finger därför försvann. Men så har ju dagarna blivit längre och symtomen kvarstår, så när jag talade med min terapeut om detta så kom vi fram till att det nog är så att ritalinet inte verkar längre. Nästan magiskt vilken skillnad det gör!

Så nu blir det nog att jag ökar på och sprider ut intaget av ritalin under dagen. Det var lite vad de hintade om kring årsskiftet; lite morgon, lite dag, lite kväll. Kanske ska doktorn även föreslå att jag äter lite concerta på eftermiddan/kvällen, för det var först när jag ökade på dosen som jag fick allergiska reaktioner (läs HÄR om det), men jag känner mig tveksam till att äta concerta igen efter de reaktioner jag fick. Vi får se vad farbror doktorn säger i eftermiddag.

————–

Tillägg 12 timmar senare….. :

Detta inlägg skrev jag i förmiddags, och tryckte på publicera. Något blev knas, så det kom inte ut på bloggen utan sparades som utkast… Men bättre sent än aldrig kanske? 😛

Nu har jag ju dock en uppföljning att komma med, då jag ju nu varit hos farbror doktorn. Jag ska hädanefter ta mina sedvanliga 40 mh Ritalin på morgonen, och sen lägga till en liten pillerutt a´10 mg framåt eftermiddagen, då när min energi, glädje och fokus brukar avta kraftigt. Jag tog denna 10 mg:are vid 16-tiden idag och kände denna kväll en avsevärd skillnad.

Nu sitter och och lyssnar på hur vinden nästan får med sig mitt tak och jag bävar för kvällspromenaden med hundarna, men dags att ta tjuren vid hornen nu! Sov gott världen! 😀

Annons

Tänk att leva i 130 år…..

1879… då föddes världens äldsta idag levande människa, Sakhan Dosova, en kvinna i Kazakstan som enligt sitt pass fyller 130 år denna vecka. ”Enligt sitt pass” var ordvalen de använde på nyheterna, så det låter ju som att de tvekar på dess tillförlitlighet, men oavsett vad nyheterna på tv4 insinuerar så tycker jag vi får lita på passet – alltså lever idag en kvinna som föddes samma år som Thomas Edisons första offentliga demonstration av det elektriska ljuset!

Dessutom infördes 1879 hästspårvagnar i Göteborg; och både Josef Stalin och Albert Einstein föddes detta år.

Häftigt!

(läs lite här med om du vill: Expressen)

Jag är både orkeslös och stressad….

Nu har jag på Efter Tio här i bakgrunden… i vänlig ordning kan tyckas kanske, för det är ju inte första gången jag nämner det här på bloggen. 😛

De har visst lite av ett tema denna vecka, om att ha ”ont i själen”. Och det känner ju jag och många av mina bloggläsare igen sig i.

Idag är Carline af Ugglas gäst i studion och hon sa just att hon är stolt över att ha gått igenom svåra perioder av depression och liknande jävulskap. Stolt för att ha fått erfara den utvecklingsbiten, och hon tycker att de som inte drabbas av depression missar en del av själens utveckling.

Jag håller väl i viss mån med. Jag har ju absolut lärt mig av mina år av depresision, men jag skulle ändå inte vilja påstå att jag skulle vilja ha depression i mitt liv om jag fick möjlighet att börja om från början.

Nu står ju jag i och för sig inte på en stabil och säker grund, och tittar tillbaka på depressionen som ‘en gång var’ så att säga… utan jag klättrar ju fortfarande uppåt. Det värsta tiden är förhoppningsvis borta och över för alltid, men jag känner ändå hur depressionen ibland får grepp om mig.

Jag har känt av den ganska mycket de senaste veckorna, men samtidigt så vill jag inte erkänna det utan jag skyller istället på vädret. Jag har ursäkter för mig själv: ”alla mår ju dåligt så här års” osv. Och visst kan det vara så att det bara ÄR det trista vädret som trycker ner mig. Men det trycker ner mig så överdrivet mycket, och det är det som bekymrar mig.

Men jag känner ändå hopp, för jag märker ändå hur mycket bättre jag mår när jag får solens strålar på mig. Och jag mår också bättre då jag väl får tummen ur och ger mig iväg hemifrån och umgås med någon lite. Det är bara det att jag har så förbannat svårt att få energi, lust, hopp osv. Dagarna bara tycks passera.

Jag vill ha vår nu! Skrämmande tanke är ju vad som skulle hända med min psykiska hälsa om det gråa, trista vädret höll i sig fyra-fem månader till… det skulle jag inte orka med. Min illa tilltygade själ skulle skrumpna ihop helt i så fall…

Att jag inte sitter vid bloggen är också en biverkan av denna svacka… jag har inte tålamod nog för att skriva, tänka osv… Jag blir galet stressad av att sitta vid datorn nu sedan en tid… konstigt… men det ger mig inte den där tillfredsställande känslan som det alltid gjort förr. Att sitta och surfa runt, fixa med foton, photoshop osv gör mig bara hyperstressad nu. Nu kryper det i hela kroppen, och jag bara MÅSTE bort från datorn!

Konstig känsla….

Men jag kommer tillbaka. 😀

Min blogg växer!

Jag har sedan wordpress uppdaterade sitt utseende och sånt (vid kontrollpanelerna) inte kollat runt mycket mer än nödvändigt där. Men nu skrollade jag ner till ”Inkommande länkar” och min nyfikenhet väcktes:

Blogs Of The Day länkade hit och skrev, ”UNEvolved & T3ch H3lp. Brandoon111’s Blog – By U …”

Jag fick ett glatt leende på läpparna när jag kollade vidare. Glad, fast jag inte riktigt vet vad det innebär… men att hamna på en internationell lista för växande bloggar hos wordpress är ju kul som tusan oavsett! Och detta, min bloggtorka till trots! Nummer 78… men GLAD ändå! 😀

Blondinskämt… :P

Nu är jag kanske ute och cyklar på djupt vatten för att jag ropade hej innan jag kom över ån… för det är ju inte riktigt politiskt korrekt att skämta om… andra. 😛

Men ibland är det svårt att låta bli…

Jag tar inte åt mig av vare sig blondin- eller brunettskämt, för jag är cendré, så det är väl nåt mitt emellan – eller lite av båda i värsta fall. 😆

Jag surfade just runt lite på Hundhjälpens forum (för oss som har köpt hundar via Hundhjälpen), och där är det en massa glada blondiner (och fuskisar) som skojar friskt, så jag var bara tvungen att dela med mig lite till mina bloggläsare också. 😀

-Varför har blondiner aldrig is i frysen?
– De kan inte receptet!

-Vad kallar man en hjärncell i en blondins huvud?
– Turist.

-Vad gjorde blondinen som fick tvillingar?
– Gick ut och letade efter den andra pappan!

–Varför fortsatte blondinen köra runt kvarteret?
– Hennes blinkers hade fastnat.

–Varför kunde inte blondinen skriva siffran elva?
– Hon visste inte vilken etta som kom först.

Vill man inte skämta om just blondiner så kan man ju byta ut ‘blondinen’ mot lite vad som helst… Så länge man inte byter ut det mot ‘Anna’ såklart… 😆 😕