Lite ledsen blev jag allt…

….även att det är den mänskliga faktorn.

Jag satt nu i köket, sminkad och klar med skorna på, och handväskan packad i väntan på min arbetsterapeut som skulle komma och hämta upp mig denna torsdag kl 13.

Tiden gick… klockan 13:20 tände jag en cigg, och halv två plockade jag fram nya numret av Illustrerad Vetenskap…

Klockan 13:45 började jag ana att nåt måste vara knas och under de gångna 45 minuterna hade jag inom min nojat till mig och börjat bli lite ångestfylld, så jag ringde psyk och frågade vad som stod på. Det var så att min arbetsterapeut var sjuk och hade så varit hela veckan. Stackarn.

Det som bevärade mig var att ingen ringt eller skickat brev om det. 😦 Vi skulle åkt till IKEA idag för att inhandla lite saker som jag skulle ha för förvaring så jag var rätt så laddad och såg fram emot det.

Men men… så blir det ibland. Nu är frågan om jag på egen hand ska ge mig iväg någonstans..? Skorna har jag i vilket fall som helst ännu på mig, så jag ger mig i alla fall ut på en promenad med hundarna igen.

Tankar om arbetsträning och sånt…

Nu under kommande år (alltså nuvarande år…) så ska jag börja på arbetsträning. Mitt åtgärdsteam (FANTASTISKA människor!) tar baby steps med mig så jag inte snurrar in mig i mitt eget liv, och det uppskattar jag så oerhört mycket! Ibland känner jag att de tar det hela lite väl långsamt (fast med regelbundna möten – bara inga större kliv), men då påminner de mig att jag måste ta det lugn och inte rusa in i nåt. De är så fantastiska! Min arbetsterapeut, socialsekreterare och arbetsförmedlare är vilka åtgärdsteamet består av. Utöver dem (som jag träffar ungefär var femte vecka) så träffar jag även min terapeut på psyk en gång i veckan.

Jag känner mig nu för första gången inte rädd för att börja jobba igen (rädd pga tidigare otaliga misslyckanden), utan nu känner jag mig mer och mer redo.

Nu går dock tankarna i ”VAD ska jag hitta på då”?! Jag har inte träffat min arbetsförmedlare sedan innan jul, och nu ska hon sluta (och jag som tycker sååå mycket om henne!). Men en annan tjej ska hoppa in, och hon är insatt i min situation, har min arb.terapeut berättat så det blir nog bra.

Innan jul sa arb.förmedlaren att hon hade lite funderingar kring min framtid… och jag är sååå nyfiken! Men nu har istället jag och min arb.terapeut börjat försöka få ordning i min nuvarande vardag, och arbetsträningen ska avvaktas lite fick jag veta för en-två veckor sedan. Ar.terapeuten har varit hemma hos mig nu i januari och kollat struktur (eller brist på…) här hemma (skåp, garderober, förvaring för viktiga papper osv). I början av februari kommer hon hit igen, och då ska vi åka till IKEA och inhandla detaljer för att underlätta strukturen och organisationen här hemma. VÄLBEHÖVLIGT måste jag säga…..

Jag tycker det är SÅ fantastiskt att de bryr sig så mycket om ALLA mindre detaljer, och att de verkligen SER hur stor betydelse just ”det lilla” har.

Nu skenar jag ändå (i vanlig ordning) framåt några månader i mina tankar, och funderar kring detta med kommande arbetsträning. När jag var nere i Kenya så satt jag och min svägerska en förmiddag och pratade om detta, och hon sa att nåt som skulle kunna passa mig var att jobba på dagcenter. En tanke som inte slagit vare sig mig eller min arbetsterapeut! Men som på många sätt känns klockren! Jag gillar att interagera med människor, jag gillar att skapa, lära ut, lära mig, rita, snickra osv osv. Och jag behöver organisation och scheman osv, och sånt finns det ju gott om på just dagcenter. Jag tog upp detta med min arb-terapeut och hon tyckte med att det lät jättebra! Det ligger ett dagcenter för vuxna uvecklingsstörda i Mjölby, och just det stället pratade vi lite om. Jag vill ju gärna jobba med omsorg och glädje, och jag har ju två gånger (..?!) påbörjar undersköterske-utbildning. Jag har jobbat på äldreboende, hemtjänst och som personlig assistent. Så kanske skulle dagcenter kunna vara nåt. Vem vet?

Jag har även jobbat i butik, och det trivdes jag JÄTTEBRA med också! Även i denna tanke har jag inom mig ”pekat ut” en butik i Mjölby som jag vill jobba i 🙂 En sån där härlig butik med glad personal, centralt läge, massa inredningsprylar (allt från servetter till mindre skåp och sittpuffar), tyg, ljusstakar osv osv… Där ränner jag varje gång jag är i Mjölby. 😀

Nu tänker jag på sånt som ”mina hjälpredor” (aka mitt team) försöker förmå mig att INTE fokusera på än. Men detta med arbetsträning… Nu har jag ju en jättechans att få en praktik (och läras upp på plats så att säga) på en plats som jag annars inte hade fått anställning på. Då är ju frågan om det bör vara inom butik (där jag kanske kunnat få jobb ändå, utan ‘extra-hjälpen’ från teamet), eller om jag bör tänka massa mer och gräva djupare inom mig kring vad jag verkligen vill med mitt liv…? Vad tror/tycker du? Ska jag (när den dagen kommer) ‘bara’ fokusera på att komma ut i sysselsättning, eller ska jag tänka 10, 20.. år framåt? Skenar jag nu igen, eller tänker jag logiskt?

Bush – du är saknad. :P

”It isn’t pollution that’s harming the
environment. It’s the impurities in
our air and water that are doing it.”

”The vast majority of our imports come from outside the country.”

”If we don’t succeed, we run the risk of failure.”

‘The future will be better tomorrow.’

‘We’re going to have the best educated American people in the world.’

‘A low voter turnout is an indication of fewer people going to the polls.’

‘I have opinions of my own — strong opinions — but I don’t always agree

with them.’

‘For NASA, space is still a high priority.’

‘Quite frankly, teachers are the only profession that teach our children.’

—-

Det KAN bara bli bättre! 😛

Published in: on januari 26, 2009 at 2:59 e m  Comments (4)  
Tags: , , , ,

Detta med namnval…

Jag är vanligen inte den som läser kvällspress. Aldrig i pappersformat, och ytters sällan i ”nätformat” (mycket pga att det tar sån j*vla tid att ladda Aftonbladet och Expressen. Men jag frångick idag min vana efter att jag läste hos Anna-Karin om påven och Opus Dei. Hon länkade till Aftonbladet, vilket ju också strider mot hennes vanliga beteende, och då tänkte jag att jag med kan göra ett undantag. Och så fastnade jag på Aftonbladet och surfade runt lite bland allt blaj. En blaj-artikel jag läste var tex den om namnval till barn. Där fastnade jag för att jag tycker det är lite intressant, detta med namn. Jag själv heter ju Anna (och det är ju namnet efter Jesus mormor – heliga Marias mamma), och även Maria heter jag. Och ett till kristet namn, men det vill jag inte skriva för jag vill inte hänga ut hela mitt namn. 😛 Lite knasiga namnval då mina föräldrar inte är troende kristna, men det är väl mer att de är/var (som vi alla) influerade av vår kristna kultur. Prästen som döpte mig var i alla fall nöjd. 😆 Och i Kenya var det MÄKTA populärt att jag hade såna ”holy names”. Så det bjur jag på. När jag var vuxen la jag själv till -Lisa, så jag heter egentligen Anna-Lisa (efter min farmor). Men det är bara skattemyndigheten och kronofogden (…) som använder sig av Anna-Lisa. ”Anna” är fortfarande tilltalsnamn.

Även min bror har lagt till mellannamn som vuxen. Han hade redan mellannamn efter morfar, och han la själv till farfars namn med. Och så la han till ett ”eget” – Douglas.

När min bror Peter var i en kenyansk mindre stad/större by vid namn Homa Bay för ungefär 10-12 år sedan så blev han god vän med en familj där som han sedan dess är en del av (han kallar dem ”min kenyanska familj”). Nu finns det i denna familj en liten kille som heter Kelly (döpt efter R Kelly 🙂 ) och som mellannamn har Kelly namnet Douglas – efter min bror. Underbart!

Detta är (jag och…) Kelly Douglas:

_______________

Om jag får barn i framtiden vill jag ge den lilla/lille personen ett namn med betydelse på ett eller annat sätt. Kanske efter mamma eller pappa, och mellannamn med betydelse med.

I artikeln var det ett ungt par som var musikintresserade båda två, och de ville döpa sin son efter en musiker och beslutade sig för Elton. Det tycker jag var fint.

Ett annat exempel var en familj i USA som döpt sin son till Adolf Hitler (och dottern till Ayrian Nation…). Deras barn blev omhändertagna… Idioter som vill sätta sin politiska prägel på sina barn på ett sånt vidrigt vis! En intressant liten notis är ju dessutom att fadern i denna familj har bruna ögon… såna detaljer lägger jag lätt märke till när det handlar om personer som förespråkar vit makt. Bruna ögon är ju inte riktigt ”den ariska modellen”… 😕

Sen finns det ju andra namn jag inte riktigt begriper varför man väljer… om man heter Ahl i efternamn bör man tex inte döpa sin dotter till Ann. Eller varför folk döper sina söner till Dick i engelskspråkiga länder förstår jag inte riktigt heller…

Ett namn som slår det mesta kom jag i kontakt med via David Letterman Show… Dick Assman. Stackars sate! Förvisso fick han sitt namn på 30-talet… men jag kan ändå inte låta bli att undra om han var hatad av sina föräldrar…. 😛

Windows-/Firefox-hjälp sökes. :)

Hej hopp!

När jag var nere i Kenya hos bror+fru så satt jag och fru en dag och skulle surfa lite hemma hos dem på deras långsamma uppkoppling (och själv här hemma har jag långsam dator). Hon använder Windows, och jag nämnde där nere att jag har för mig att jag någonstans, någongång läst att man kan blockera bilder och annonser i windows, så att det inte ska ta en hel eftermiddag att ladda en sida från tex Aftonbladet eller Expressen. Men nu minns jag inte alls var jag läste detta om ”bild-blockering”… Någon som vet, och kan tipsa?

Finns detta trick även för Firefox (som jag använder) så tar jag gärna emot tips om det med!