EARTHQUAKE IN SWEDEN
In USA hurricanes are destroying millions of homes and killing people.
In the Middle East people were killed due to ”Mud Slides”, when the ground suddenly erupted and destroyed all in its way.
In South America there has been numerous of floods this year and hundreds of people are lost.
People in Sweden are not safe either…
Don’t think you are safe in Sweden…
The Picture is taken in Southern Sweden last Tuesday, showing we are not to take life so easy in the North of Europe.
When Mother Earth is calling, no one and nothing is safe!
—
Jordens undergång är nära!
En afton av mordtankar och vänskap
Mina smaklökar har blivit vuxna! Jag som aldrig känt annat än avsky för rödvin hade igår en vinafton med en granne. Obegripligt för de som känner mig (folköl-och-sprit-människa som jag är). Igår delade vi en flaska rött och småpratade under en hel del timmar.
Vi sprang på varandra när jag var ute med hundarna vid 22-tiden, och vi har förr bytt några glada, artiga ord med varann i sann grannskapsanda. Just när vi sprang på varandra igår kväll så började några hjärtlösa, egoistiska människor smälla raketer… Min Bonzo förvandlas då till ett hyperventilerande asplöv, min Tasha blir förvirrad och obekväm och jag står mittemellan och försöker reda upp det hela medan jag motarbetar den mordiska lusten som i dessa lägen bubblar upp inom mig. Inte mordisk mot hundarna naturligtvis, utan mot de som roar sig med pyroteknik. Jag skulle i den sinnesstämningen jag då befinner mig i kunna köra upp en raket i röven på en 12-åring….. Och vad gäller 12-åringens ansvarslösa far skulle jag köra upp en raket i urinröret. 👿
Nåväl. Jag fick då i denna stund igår kväll hjälp av grannen, och hon har själv erfarenhet av djur i form av hundar och hästar. Hon hade god hand med Bonzo, och efter mycket om och men tog vi oss hem. Då rantade hon över till sig och hämtade en flaska rött, och vi satt och snackade till efter midnatt.
Det är intressant detta med hur man kan springa på någon som är lite som en spegelbild. — Hon har också just fått en neuropsykiatrisk diagnos från psykiatriska i Mjölby. Hon har ADHD, och jag har ju ADD, men skillnaderna är ju inte ens nämnvärda i större sammanhang. — Hennes pappa dog 51 år gammal och min mamma 54 år gammal, båda av att cancer spridit sig till hjärnan. — Hennes enda barndomsvän är en homosexuell kille, och samma är det med min enda barndomsvän. — Hennes syster bor i Australien, och min bror i Kenya. — Hon har en tendens att dras till folk med depressioner, ångest och andra tossigheter, och så är det för mig med.
Skillnaden är att hon är ca 15 år äldre än mig, och har jobb och rätt mycket struktur – men hon har just fått sin diagnos så där känner vi igen oss i varandra.
…det var skönt också att prata med en intellektuell person som inte skvallrar om grannar osv som många här tycks föredra…
Det var en trevlig kväll. Och JAG drack rödvin. Obegripligt! 😀
Åh vad jag är duktig!
😳
Ni vet den där tummen i rumpan, som hos många av oss tycks trivas bäst just där – den har jag denna morgon lyckats locka ut denna morgon. Jag har tagit tag i nåt som legat mer eller mindre sedan mars i år….. men vad tusan, 9 månader hit eller dit…?! 😆
När jag flyttade ifrån ex-sambon 1 mars i år så skaffade jag bredband från Telia. Då tipsades det hitan och ditan om bredbandstelefoni också, men jag var envis och tyckte det räckte med mobilen. Jag kollade inte närmare på några erbjudanden, för jag är ju så inställd på att det kostar skjortan med hemtelefoni. Pyttsan!
I somras när jag flyttade hit till min nya lägenhet så kollade jag upp några erbjudanden, och se där, se där! Jag hade helt fel – hemtelefoni via bredband (aka bredbandstelefoni) var ju inte ap-dyrt! Jag hade ju redan bredband, så det kostade bara…. fan, minnst inte.. X antal kronor att starta upp det hela telefon-relaterade tjofräset. Men det betalade världens underbaraste människa – min far.
Hädanefter kostar det bara 65 kr i månaden, och då ringer jag alla fasta telefoner för uppkopplingsavgift (69 öre tror jag), och sen kan jag babbla på hur länge som helst!! Sen ska väl kanske nämnas i sammanhanget att typ varenda kotte jag känner (..i min egen generation i alla fall) har sagt upp sina hemtelefoner… 😕 Men skönt som tusan att inte behöva ha penga-magknip för att sitta i en sjuhelsikes telefonkö tex.
Så – nu så! Nu har jag alltså haft möjligheten till detta i 9 månader, och haft alla inkopplingsgrejer i minst 4 månader… men så denna morgon poppade tummen ut ur rumpan som av ett mirakel – och nu har jag min telefon inkopplad! Stolt! 😀
Vad göra vid panikattack i ett flygplan?!
Nu sitter jag och moffar i mig en sen frukost och har på Oprah i bakgrunden (alltid, alltid är tv:n på…) och de pratar visst om bipolär sjukdom/manodepression. Det väcker gamla tankar från tidigare… epoker i mitt liv.
En kille som tydligen varit med förr på Oprah i samma ämne, och som nu var med via skype eller nåe och talade om ämnet igen berättade om hur han fick en panikattack när han skulle flyga en gång och var tvungen att kliva av planet innan det lyfte. Nu vågade han inte försöka flyga igen för att ta sig till Oprah för denna inspelning. (Mannen i fråga var en Maurice Benard från General Hospital – vilket jag dock aldrig sett.)
Då fick jag en liten annars latent bubbelhistoria som vaknade till i min mage. Jag ska ju snart sätta mig på ett flyg till Nairobi (eller, först till Amsterdam) och jag är så innerligt orolig att jag ska få en panikattack! Just också för att jag ju flyger ensam, och inte har någon där som kan distrahera eller lugna mig.
Vad händer OM, OM, OM jag får en panikattack och inte KAN flyga (eller får flyga, för den delen!)?? Är det giltigt för avbeställningsskyddet mån tro? Då krävs ju ett läkarintyg. Men tror ni Resia (i mitt fall) skulle godkänna ett läkareintyg om panikattack? Jag menar, jag vistte ju redan när jag köpte resan att jag lider av ångest- och panikattacker. Då kanske de inte tycker det gäller… kanske tycker de då att jag skulle låtit bli att boka från första början?
Jag ska till psyk idag, och då ska jag höra med dem om det räcker med Atarax, eller om jag kanske ska be att få med mig nåt annat ångestdämpande…
Jag tror (tror och hoppas!) att det hela kommer gå bra, men jag kan ju omöjligt veta… och det är ju tyvärr allt för ofta det enda som behövs för att fucka till det..
Senast jag flög var för ungefär ett år sedan då jag och min bror flög till Dublin, och då fick jag en ångestattack när vi lyfte… den var inte nådig… men min bror var lugn och la armen om mig och efter mycket om och en lyckades jag vända attacken. Hemresan gick dock bättre.
En grej är att jag MÅSTE ha nåt att dricka i lägen som kan mana fram en ångest-/panikattack. Och det FÅR man väl omöjligt ha förrän man är uppe i luften och säkerhetsbältena är av?? Men jag MÅSTE ha en läsk eller en flaska vatten… Hur kan jag lösa detta?? Några tips??
Fan! Jag har LOVAT mig själv att inte tänka på detta – men det är ju en verklighet som är svår att blunda för..
((Tilläggas ska att jag är inte rädd för att flyga, utan för att jag har klaustrofobi och AVSKYR att sitta inne i trängre utrymmen! Tåg går bra, för där kan man ju ändå röra sig med, och hoppa av vid en station om man ‘faller’. På flyg är det ju MYCKET värre, för när man väl sitter där och dörrarna stängs är man ju helt utlämnad åt situationen. Jag har förr varit oerhört förstörd vid buss- och tågresor men det har jag lyckats arbeta bort under fyra-fem år, men ”flyg-klaustrofobi” är ju inte lika lätt för det är ju inget man ‘måste’ göra till vardags.))
Usch….
AddAnna 