Här sitter jag i vanlig förmiddagsordning och tittar på Efter Tio. Jan Guillou är med och i ett tidigare samtal denna morgon talade han med Malou von Sivers om jakt. Jag satte på tv:n mitt i diskussionen, men det tycktes först ha handlat om Guillous uppväxt vilken han i viss mån skilldrar i Ondskan. Tilläggas ska, att jag min usling inte läst den .. än.
Den diskussionen (om barn- och kvinnomisshandel) mellan Malou och Guillou (snygg namnkombination det blev 😉 ) avslutades med att Guillou sa att han aldrig slagit ett barn eller en kvinna i sitt liv och hellre skulle dö än att göra det. Bra sagt!
Men… när nästa ämne snabbt kom på tapeten direkt efter detta uttalande blev det tilt i Annas huvud (ska inte fortsätta tala om mig själv i tredje person).
Så började de tala passionerat om jakt, och Guillous kringresande i världen för att jaga diverse djur på diverse kontinenter. Tex lejon Afrika, och isbjörn (?!) någon helt annanstans. Nu talade han om den makt och styrka han känner av att jaga vilda stora djur och skjuta dem. Jag kan för mitt liv inte begripa detta?! Jag är inte emot jakt i all dess mening. Jag skulle föredra om vi alla levde i jägar- och samlarsamhällen som förr i världen (och då slippa den köttindustri vi har idag), men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan finna njutning och styrka i att sitta och slöa med en bössa och skjuta djur på långt avstånd. Vad är makten/styrkan i det?! Det är ju detsamma som att smyga upp i ett klocktorn och skjuta förbipasserande med ett sniper-gevär? Ingen utmaning alls med andra ord, mer än mot sin egen etik, men ingen ‘kamp’ som kan resultera i styrka och makt hos den som kom ur striden med livet i behåll.
För mig skulle det vara samma ynkliga handling om jag slog ett litet barn, som om jag satt gömd i skogen och sköt ett djur som var ovetande om min närvaro.
AddAnna 
Kan säga att jag lyssnat på ondskan som ljudbok och den är sanslöst bra!!!
Förstår inte heller tjusningen av jakt…tycker det är sjukt men jag känner en och annan jägare och jag föraktar dem inte för det…
Vi pratar aldrig om jakt dock….
ha en bra kväll
Jag har flera grannar här som är jägare, och jag föraktar dem inte heller. Driver mest med dem.. Hehe! En sa tex till mig att aldrig säga ”lycka till” när han ska ut å jaga för att det betyder otur, så jag ropar det glatt efter honom om jag ser honom på väg mot bilen i jaktkläder när jag är ute med hundarna. 😆
Faan så bra skrivet, jag behöver inte ens kommentera!!
Åh, Anna vad du är härlig! 🙂 Gillar din attityd till din jagande granne! hahaha
TACK Haggan och Judith!! *bugar och knixar* Tack tack! 😀
hej på dig jag är jägare och bonde ja ha det värsta man kan vara. Men jag står för det osv jag behöver inte förklara varför för det skulle du inte förstå men det är så att det ger en kick att få lykats att ner läga ett vilt . men det ska vara på ett klokt sätt och inte någon skadsjutnigar eller från bil osv . Sådant skadar mig som jägarsjäl mycket och jag kan hålla med att sånt inte är klokt men vad det gäller jan Guillou så gör han inte det och han får dena kick som jag pratar om och ska man förklara det för någon som inte är intresserad av jakt så går det inte . ps jakten är idag för nöjets skull mat fins det i afferer och det blir biligare men vi jägare är också rädda om vår natur för annars kan vi inte göra det vi älskar som inte endel förstår mvh johan bodin
©Joahn: Jag är som sagt inte emot jakt i all dess mening, men jag kan inte för mitt liv begripa vad man kan få ut av att skjuta djur som strövar omkring i naturen och njuter av livet. Det är för mig allt annat än manligt. Du skrev: ”jakten är idag för nöjets skull ”…. obegripligt för mig.