Min lilla pappa i den stora världen!

Min respekt för mina föräldrar har just byggts ännu starkare, vilket jag knappt trodde var möjligt! 🙂

Idag åker min pappa till Kenya för att tillbringa två veckor hos min käre bror; aka pappas förstfödda, och jag är både uppspelt och alldeles galet pirrig och nervös!

Undrar då hur mammas och pappas nerver betedde sig då jag åkte utomlands som 14-åring till England, eller Peter (bror) då han åkte till Namibia som 18-åring. 😀

Pappa är ju nu 70 år, änkling, pigg och glad, och har resvana från de yngre åren – men jag är en riktig hönsdotter 😆 Jmfr: hönsmamma.

Annons

Jag har fått stelkramp, gula febern och malaria….

I onsdags eftermiddag fick jag mina vaccin inför min resa till bror nere i Kenya. När sprutorna var tagna sa receptionisten, medan hon knapprade i datorn: ”Då ska vi se… du har fått Gula Febern… Malaria…. och…. stelkramp….”.

”Det hoppas jag verkligen inte!” sa jag… ”Jag kom hit för att få vaccin MOT dessa sjukdomar!” 😆

Men nu börjar jag funder på om hon har rätt…. för jag har nog banne mig fått i alla fall stelkramp! Sprutan sattes i muskeln nedanför nacken ni vet. Den till vänster, i mitt fall. I den där ömma, stela muskeln…. Mina muskler där neranför nacken skulle behöva minst 30 minuters massage varje dag. Men den obarmhärtiga sköterskan (hihi!) grabbade tag i den och ‘besprutade’ den…

Sedan dess blir den stelare och stelare, ömmare och ömmare…. Isch, tänk att man ger små barn dessa stelkrampssprutor… jag minns inte att det gjorde så förbenat ont! Inte kanske att ta den, men EFTERÅT! Irk! 😕

Nåväl. Bättre detta än att verkligen HA stelkramp förvisso.

Är det en styrka att skjuta en isbjörn?

Här sitter jag i vanlig förmiddagsordning och tittar på Efter Tio. Jan Guillou är med och i ett tidigare samtal denna morgon talade han med Malou von Sivers om jakt. Jag satte på tv:n mitt i diskussionen, men det tycktes först ha handlat om Guillous uppväxt vilken han i viss mån skilldrar i Ondskan. Tilläggas ska, att jag min usling inte läst den .. än.

Den diskussionen (om barn- och kvinnomisshandel) mellan Malou och Guillou (snygg namnkombination det blev 😉 ) avslutades med att Guillou sa att han aldrig slagit ett barn eller en kvinna i sitt liv och hellre skulle dö än att göra det. Bra sagt!

Men… när nästa ämne snabbt kom på tapeten direkt efter detta uttalande blev det tilt i Annas huvud (ska inte fortsätta tala om mig själv i tredje person).

Så började de tala passionerat om jakt, och Guillous kringresande i världen för att jaga diverse djur på diverse kontinenter. Tex lejon Afrika, och isbjörn (?!) någon helt annanstans. Nu talade han om den makt och styrka han känner av att jaga vilda stora djur och skjuta dem. Jag kan för mitt liv inte begripa detta?! Jag är inte emot jakt i all dess mening. Jag skulle föredra om vi alla levde i jägar- och samlarsamhällen som förr i världen (och då slippa den köttindustri vi har idag), men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan finna njutning och styrka i att sitta och slöa med en bössa och skjuta djur på långt avstånd. Vad är makten/styrkan i det?! Det är ju detsamma som att smyga upp i ett klocktorn och skjuta förbipasserande med ett sniper-gevär? Ingen utmaning alls med andra ord, mer än mot sin egen etik, men ingen ‘kamp’ som kan resultera i styrka och makt hos den som kom ur striden med livet i behåll.

För mig skulle det vara samma ynkliga handling om jag slog ett litet barn, som om jag satt gömd i skogen och sköt ett djur som var ovetande om min närvaro.