Fega, förbaskade svenskar!

Jag må vara extremt fördomsfull nu – men jag tar risken och säger det igen – fega, förbaskade svenskar! 😛

Har i vanlig ordning på nyhetsmorgon här i bakgrunden, och nyss vann ett fruntimmer 100.000 kronor på Triss.

Hennes reaktion: ”ja, det är ju kul…”

Vad är det med folk?!?!

Okej, kanske inte bara vi svenskar som har så förbaskat svårt för att visa känslor, men om DU vann 100.000 kronor i triss, skulle du då bara säga ”..vad kul då…”?!

Jag skulle skrika, gråta, jubla, böla och kanske rent av svimma – oavsett om jag satt hemma vid köksbordet eller var i direktsänd tv!

Jag antar att de som vinner 100.000, 5.000.000 osv i tv och på frågan: ”Hur känns det?!” svarar ”..jo då.. bra tack.” skulle skrika av lycka om det var hemma i ens trygga vrå, men varför VARFÖR VARFÖR VARFÖR (?!?!) är svenskar som vinner en massa pengar i tv alltid lugna som filbunkar – och nästan rent av ser BESVÄRADE ut?!?!

Vad ÄR DET med svenskar och förmågan/oförmågan att SLAPPNA AV och visa känslor – ÄVEN då andra ser dig?!?!

Annons

Är det en styrka att skjuta en isbjörn?

Här sitter jag i vanlig förmiddagsordning och tittar på Efter Tio. Jan Guillou är med och i ett tidigare samtal denna morgon talade han med Malou von Sivers om jakt. Jag satte på tv:n mitt i diskussionen, men det tycktes först ha handlat om Guillous uppväxt vilken han i viss mån skilldrar i Ondskan. Tilläggas ska, att jag min usling inte läst den .. än.

Den diskussionen (om barn- och kvinnomisshandel) mellan Malou och Guillou (snygg namnkombination det blev 😉 ) avslutades med att Guillou sa att han aldrig slagit ett barn eller en kvinna i sitt liv och hellre skulle dö än att göra det. Bra sagt!

Men… när nästa ämne snabbt kom på tapeten direkt efter detta uttalande blev det tilt i Annas huvud (ska inte fortsätta tala om mig själv i tredje person).

Så började de tala passionerat om jakt, och Guillous kringresande i världen för att jaga diverse djur på diverse kontinenter. Tex lejon Afrika, och isbjörn (?!) någon helt annanstans. Nu talade han om den makt och styrka han känner av att jaga vilda stora djur och skjuta dem. Jag kan för mitt liv inte begripa detta?! Jag är inte emot jakt i all dess mening. Jag skulle föredra om vi alla levde i jägar- och samlarsamhällen som förr i världen (och då slippa den köttindustri vi har idag), men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan finna njutning och styrka i att sitta och slöa med en bössa och skjuta djur på långt avstånd. Vad är makten/styrkan i det?! Det är ju detsamma som att smyga upp i ett klocktorn och skjuta förbipasserande med ett sniper-gevär? Ingen utmaning alls med andra ord, mer än mot sin egen etik, men ingen ‘kamp’ som kan resultera i styrka och makt hos den som kom ur striden med livet i behåll.

För mig skulle det vara samma ynkliga handling om jag slog ett litet barn, som om jag satt gömd i skogen och sköt ett djur som var ovetande om min närvaro.

Nytt betygssystem

Nu ska det bli ett nytt betygsystem i skolorna – igen.

A-F (där F är icke godkänd).

Det var ju de ett jävla hattande fram å tillbaka…

**hört på tv4-nyheterna ca 15:32 idag**

Published in: on november 6, 2008 at 4:37 e m  Comments (2)  
Tags: , ,

Från ‘coola’ till ‘trevliga’ tv-program..

Nu har tant Anna tittat på Första, Andra, Tredje och efter det (vilket fortfarande är i sändning) Sverige i Veckan.

Jag har insett att jag är en liten tant i själ och hjärta. Tittar emellanåt på program som dessa, ler åt berättelserna och tittar just för att programmen är ‘trevliga’.

Undrar när man liksom skiftar från att se program för att de är coola, till att man ser dem för att de är trevliga? 😛

Jag gillar såna där program som har auktioner, eller som Antikdeckarna eller Antikrundan. Jag har alltid gillat gamla grejer av olika de slag. Hehe, allt ifrån gamla människor till gamla saker. 😆

När jag ser ”auktions-program” så sneglar jag alltid runt i min lya och undrar om mina släkt-klenoder har nåt penningvärde. Men även om de så hade så skulle jag inte sälja dem, inte de grejer som gått i arv i flera generationer. Jag har svårt att släppa saker, men är ändå ingen samlar-själ direkt. Sparar bara sånt som har historia inom familjen. Nästan bara sånt i alla fall.

När jag och pappa i torsdags var i det bygge där jag och exet hyrde ett magasin för våra grejer, så hittade jag en herrans massa grejer som jag inte ens kom ihåg att jag hade. En av killarna som jobbade där stannade och pratade lite, och det visade sig att han också hade intresse för äldre böcker och ting. Jag hade underbara band (böcker) med svensk historia (utgivna 1913) – stora och tunga, och de fick han för de fick jag inte rum med. Kanske har de ekonomiskt värde (även att jag betvivlar det), men hellre göra en människa glad sådär spontant än att behålla en massa grejer ”bara för att”.

På Sverige i Veckan nu så pratade de om detta med hushållsnära tjänster, och det var några pensionerade pigga gubbar som jobbade som snickare nu; hjälpte stressade barnfamiljer och ensamstående äldre med att fixa i hemmet; tex bygga altan eller så. Det är ju fantastiskt, för allt för många går ju i pension med full ångest. De känner sig ibland som att de inte behövs längre. Och då är det ju fantastiskt om man har orken, att kunna få fortsätta med det man gjort i alla år.

Det var dock en grej de tog upp i Sverige i Veckan som jag önskat att jag missat…. 😛 En av mina värsta fobier bekräftades! Nämligen att man är ute och åker bil och plötsligt lossnar ett eller flera däck! En man (som hette Allan) hade lämnat in sin bil för däckbyte och när han åkte därifrån trillade ALLA FYRA däck av och han gled fram och tillbaka på vägen! Förbaskat! Det är en tanke jag ofta sitter och får ångest för ute på E4:an eller likande (där det går undan lite mer…) – att däcken plötsligt ska trilla av! Men alla som fått ta del av min ångest i frågan har sagt att det är omöjligt – MEN uppenbarligen inte! 😯

Tvångsomhändertogs på skolgården

Morgan Ekelund tvångsomhändertogs av svenska myndigheter. Hans hemsituation var skadlig för honom tyckte de, så när han var 13 år kom socialen och hämtade honom på skolgården och placerade honom i familjehem.

Morgan var varken kriminell eller drogmissbrukare; han var en ung kille som mobbades i skolan, men som var trygg i sitt hem hos sin mamma. Han vägde 128 kilo och myndigheterna klassade det som att mamman misshandlade sin son. Trots att hon själv vädjade hos läkare för att få hjälp att få sonen att gå ner i vikt, så ansågs hon ändå vara en misshandlande förälder som misskötte sin son.

I familjehemmet där Morgan placerats blev han hånad och misshandlad – och gick upp ytterliggare 20 kilo. Gång på gång försökte han rymma hem till sin mamma, men skickades alltid tillbaka.

Under närmare tre år fick Morgan och hans mamma inte ha telefonkontakt och fick bara träffas vid ett fåtal tillfällen. Men så när Morgon var 16 år fick hans mamma äntligen rätt efter en lång och hård kamp – kammarrätten beslutade att Morgan skulle få flytta hem till sin mamma igen.

Jag blir livrädd ibland! Vore jag förälder så skulle jag vara ständigt orolig för att någon ska få något om bakfoten och anmäla mig någonstans. Eller göra det bara för att jävlas. Tänk så utsatt man är som förälder! Minsta ogrundade misstanke kan blåsas upp till gud vet vad och plötsligt sitter man där anklagad och utan sitt barn…

Och tänk så detta har ärrat Morgan, antagligen för resten av hans liv. Kommer han någonsin ha förtroende för myndigheter, läkare och ”det svenska skyddsnätet”? BORDE han ha det??

-|-

Läs om Morgans fall: här & här.

Morgans situation tas ikväll upp i Kalla Fakta, tv4 klockan 19:20.

Notis:

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

1 § Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall
göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes
vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen
(2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges
människovärde och integritet.