Nu hoppade jag runt i bloggvärlden och hamnade slumpartat på wordpressbloggen Spoked, där senaste inlägget tar upp något jag ofta reagerar på med. Nämligen att det är gangster raps fel att vi har en vriden kvinnosyn i många delar av samhället. I mina ögon är det skitsnack! Rapmusik återspeglar samhället. Knappast är det ju så att rap har format vårt samhälle – det är väldigt långsökt det!
Läs Ice Cubes citat som Spoked-skribenten har i sitt inlägg ”Dags att agera mot samhällets sneda ideal”. Vi ska ju lyssna på vad textskrivarna själva menar med sina texter, inte vad andra påstår att de säger.
En av mina favoriter är Ice T (bilden) och han har starka texter och en tuff utstrålning. Men jag tror ju knappast att det får folk attslå sina fruar eller våldta barnvakter. JAG har lyssnat på gangser rap sen jag var barn och jag har då aldrig löpt amok och skjutit folk från ett kyrktorn. Jag har faktiskt en stark tro på människan och är inte hatisk och arg för jämnan.
Sen är det ju allt för vanligt att man bara ser ”jaha, de säger ho, bitch, kill och suck my dick” *buuuuuuuuu* 😡
Ingen hör de bra texterna, som tex Ice T’s metalband Body Count’s The Winner Loses:
”My friend’s addicted to cocaine
smokes day and night
drives mom and pop insane.
Living his life in the dark light
every dollar he gets goes into the pipe.
He wants to borrow some money from me
do you think I’m blind
don’t know the score
can’t see?
You wanna get high as the sky
You’re kissin’ your life goodbye”
(budskap: håll dig borta från droger – men såna texter är inget kul att kommentera tycks besserwissrar tycka)
Rap vill öppna ögonen på människor, och enda sättet till det tycks många gånger vara att använda ett hårt ordval.
Det är väldigt vanligt att man hör folk säga att musiker som sjunger om blod, våld, övergrepp och liknande uttrycker sin önskan att göra detta; att dessa musiker är monsters in the making. Men ingen säger så om författare eller filmregissörer…. Om nu tex Eminem är en ”mörk man med dold agenda” vad fan är då inte Stephen King eller Quentin Tarantino?!
Musiker är bovar, men författare och regissörer sysslar med konst och fiction, tycks den vanliga uppfattningen vara.
Varför tycker man inte att musiker också sysslar med fiction?
AddAnna 
Jag skall inte påstå att jag är någon stor rap lyssnare men jag måste säga att jag håller med dig att skylla hur samhället ser ut idag på gangster rap är att göra det väldigt lätt för sig. Även om man lyssnat på rap innan går bärsärkagång så har man nog ett djupare liggande problem än den musik man lyssnar på, det är ett enkelt sätt för omvärlden att förklara bort något istället för att försöka reda ut de underliggande problemen,
Texten du citerar ovan verkar intressant, jag är lite smalspårig när det gäller musik. Mycket beroende på att jag ofta väljer att inte ha någon musik på för i den bullriga värld vi lever i behöver mina stackars trötta, känsliga öron all vila de kan få.
Jag älskar ”gammaldags” rap. Inte nytt skräp blandat med r n’b – det är inte min melodi. Jag vill att det ska vara starkt och rejält, som NWA, Public Enemy och IceT. Sen gillar jag också Eminem, som ju är av den gamla skolan, men i den nya eran.
Jag har dock också öron som inte alltid vill ha musik.. så när jag väl lyssnar på musik frivilligt så är den väl utvald.
Även att du kan ha trötta öron så rekommenderar jag verkligen låten jag citerade här ovan. Den är lugn, kraftfull och ”trallvänlig”… nja, inte trall kanske.. 😉
Känner nog att du har en bra poäng att man inte kan skylla allt på gangsterrap, men jag tror nog ändå att musik och film idag har ett större inflytande på ungdomar än vad vi tror och sedan 1990-talet har rap musiken gått utför i den populära musikkretsen.
Public Enemy var (och ÄR) the Black CNN och visade ett stort politiskt budskap som berättade om de svartas svårigheter, likaså KRS-One, Ice T, Ice Cube och tidiga NWA (innan Ice Cube gick solo), men den i mina ögon viktigaste hip hopen är det ”afrikanska” politiska hip hopen med bl.a. A Tribe Called Quest, Jungle Brother, Arrested Development och De La Soul. De har idag nästan inget inflytande i rap musiken, som har gått till en ny fas där extrem kvinnosyn, pengar, droger, snabba bilar och snabbare pengar har huvudrollen.
Jag tror att mycket av denna syn kom från producentproffset Dr Dre som fann artister som Snoop Doggy Dogg, det ”nya” NWA och Eazy-E (som var extremt porrig hip hop) samt senare 50 Cent och den uppsjö av dagens hip hopare.
Lyssna på Public Enemys senaste cd ”How to Sell Soul to a Soulless People Who Sold Their Soul” så finns ett par spår av hur dagens hip hop är en dålig efterföljare av de tidiga och politiskt medvetna banden – som jag ser som den enda o riktiga rap musiken. – och Anna, jag håller med om att dagens hybrid av rap o R’N’B är fruktansvärt plågsam.
KRS-One (på senaste Public Enemy-cdn ”Sex Drugs and Violence”:
”An icon gets shot and no one knew what it means
It was just another murder scene
but let’s get on with the bling bling
ching ching and half naked chicks that can’t sing”
och refrängen:
”We like those gangsta rhymes…
Just make sure they don’t corrupt our minds…
These rappers kill and thief…
A lot of times it’s only make believe…”
Jag håller fast vid att jag inte tror att underhållning får människor att skapa ett dåligt samhälle, utan att det är underhållningen (filmer, musik och annan konst) som speglar samhället.
I ett uselt samhälle så kan ju naturligtvis musik eller annat få människor att flippa (in lack of a better word), men jag tror INTE att en ”frisk, glad och kärleksfull själ” som lyssnar på IceT, Eazy E eller Judas Priest får för sig att plötsligt börja våldta och mörda….
Jag (och du Peter) har ju lyssnat på ”kvinnodiskriminerande, våldshyllande” rapmusik sedan barnben och jag tycker ändå att vi båda har en rätt så sund syn på människor och omvärld.
Men jag hatar ju allt o alla och avger ett ickepositivt skimmer 🙂
Löv
Haha! Inte hatar du allt och alla!….. eller vid närmare eftertanke… *funderar* Jo, en vacker dag kanske du sitter i ett torn och mejar ner folk…. 😛
Kolla in mina metal o rock recensioner, kommentera gärna!
toddler rain boots
Musik speglar samhället – inte tvärt om | AddAnna