Musik speglar samhället – inte tvärt om

Nu hoppade jag runt i bloggvärlden och hamnade slumpartat på wordpressbloggen Spoked, där senaste inlägget tar upp något jag ofta reagerar på med. Nämligen att det är gangster raps fel att vi har en vriden kvinnosyn i många delar av samhället. I mina ögon är det skitsnack! Rapmusik återspeglar samhället. Knappast är det ju så att rap har format vårt samhälle – det är väldigt långsökt det!

Läs Ice Cubes citat som Spoked-skribenten har i sitt inlägg ”Dags att agera mot samhällets sneda ideal”. Vi ska ju lyssna på vad textskrivarna själva menar med sina texter, inte vad andra påstår att de säger.

En av mina favoriter är Ice T (bilden) och han har starka texter och en tuff utstrålning. Men jag tror ju knappast att det får folk attslå sina fruar eller våldta barnvakter. JAG har lyssnat på gangser rap sen jag var barn och jag har då aldrig löpt amok och skjutit folk från ett kyrktorn. Jag har faktiskt en stark tro på människan och är inte hatisk och arg för jämnan.

Sen är det ju allt för vanligt att man bara ser ”jaha, de säger ho, bitch, kill och suck my dick” *buuuuuuuuu* 😡

Ingen hör de bra texterna, som tex Ice T’s metalband Body Count’s The Winner Loses:

”My friend’s addicted to cocaine
smokes day and night
drives mom and pop insane.
Living his life in the dark light
every dollar he gets goes into the pipe.
He wants to borrow some money from me
do you think I’m blind
don’t know the score
can’t see?
You wanna get high as the sky
You’re kissin’ your life goodbye”

(budskap: håll dig borta från droger – men såna texter är inget kul att kommentera tycks besserwissrar tycka)

Rap vill öppna ögonen på människor, och enda sättet till det tycks många gånger vara att använda ett hårt ordval.

Det är väldigt vanligt att man hör folk säga att musiker som sjunger om blod, våld, övergrepp och liknande uttrycker sin önskan att göra detta; att dessa musiker är monsters in the making. Men ingen säger så om författare eller filmregissörer…. Om nu tex Eminem är en ”mörk man med dold agenda” vad fan är då inte Stephen King eller Quentin Tarantino?!

Musiker är bovar, men författare och regissörer sysslar med konst och fiction, tycks den vanliga uppfattningen vara.

Varför tycker man inte att musiker också sysslar med fiction?

Annons

Så var det med den nattsömnen….

Nu har Anna Dum Dork tittat på två skräckisar – och med MIN fantasi så behövs det inte ens en bra skräckis för att jag ska bli mörkrädd…
Dessa tu var ju dessutom alldeles fantastiskt bra! Först ut var Deathwatch, som skildrade det typiska livet i en tysk skyttegrav under första världskriget… men med vissa highlights som man inte kan läsa om i historieböckerna (tro mig, som den galet krigshistoria-intresserade jänta jag är).

Ett gäng bortkollrade engelska soldater springer på en tyskt skyttegrav som de övertar på inte helt humanisktiska sätt, men deras inhumana beteende kommer att straffa dem på väldigt fantasifulla sätt. Fin film – för oss som har skruvad humor, gillar blod och övernaturliga små fenomen.

Rekommenderas varmt – om du har the guts för det! 😉

Nästa film blev Grindhouse – need I say more than *Quentin Tarantino* 😀

Blod, splatter, zombieliknande varelser som verkligen sprätter åt alla håll å kanter när de får stryk, automatvapen, halvnakna fruntimmer och coola, skjutglada killar – icke att förglömma Bruce Willis!

Detta är vad jag kallar en lyckad filmkväll! 😀

Nu ska jag bara våga mig ut med hundarna! Hehe, nä nä, nemas problemas – så farligt är det inte. Du förstår, jag är inte den som oroar mig i förhand 😛 för om det är tänkt att jag ska få hjärnan utsugen av en zombie så – let it be!

God natt!