Nu sitter jag och moffar i mig en sen frukost och har på Oprah i bakgrunden (alltid, alltid är tv:n på…) och de pratar visst om bipolär sjukdom/manodepression. Det väcker gamla tankar från tidigare… epoker i mitt liv.
En kille som tydligen varit med förr på Oprah i samma ämne, och som nu var med via skype eller nåe och talade om ämnet igen berättade om hur han fick en panikattack när han skulle flyga en gång och var tvungen att kliva av planet innan det lyfte. Nu vågade han inte försöka flyga igen för att ta sig till Oprah för denna inspelning. (Mannen i fråga var en Maurice Benard från General Hospital – vilket jag dock aldrig sett.)
Då fick jag en liten annars latent bubbelhistoria som vaknade till i min mage. Jag ska ju snart sätta mig på ett flyg till Nairobi (eller, först till Amsterdam) och jag är så innerligt orolig att jag ska få en panikattack! Just också för att jag ju flyger ensam, och inte har någon där som kan distrahera eller lugna mig.
Vad händer OM, OM, OM jag får en panikattack och inte KAN flyga (eller får flyga, för den delen!)?? Är det giltigt för avbeställningsskyddet mån tro? Då krävs ju ett läkarintyg. Men tror ni Resia (i mitt fall) skulle godkänna ett läkareintyg om panikattack? Jag menar, jag vistte ju redan när jag köpte resan att jag lider av ångest- och panikattacker. Då kanske de inte tycker det gäller… kanske tycker de då att jag skulle låtit bli att boka från första början?
Jag ska till psyk idag, och då ska jag höra med dem om det räcker med Atarax, eller om jag kanske ska be att få med mig nåt annat ångestdämpande…
Jag tror (tror och hoppas!) att det hela kommer gå bra, men jag kan ju omöjligt veta… och det är ju tyvärr allt för ofta det enda som behövs för att fucka till det..
Senast jag flög var för ungefär ett år sedan då jag och min bror flög till Dublin, och då fick jag en ångestattack när vi lyfte… den var inte nådig… men min bror var lugn och la armen om mig och efter mycket om och en lyckades jag vända attacken. Hemresan gick dock bättre.
En grej är att jag MÅSTE ha nåt att dricka i lägen som kan mana fram en ångest-/panikattack. Och det FÅR man väl omöjligt ha förrän man är uppe i luften och säkerhetsbältena är av?? Men jag MÅSTE ha en läsk eller en flaska vatten… Hur kan jag lösa detta?? Några tips??
Fan! Jag har LOVAT mig själv att inte tänka på detta – men det är ju en verklighet som är svår att blunda för..
((Tilläggas ska att jag är inte rädd för att flyga, utan för att jag har klaustrofobi och AVSKYR att sitta inne i trängre utrymmen! Tåg går bra, för där kan man ju ändå röra sig med, och hoppa av vid en station om man ‘faller’. På flyg är det ju MYCKET värre, för när man väl sitter där och dörrarna stängs är man ju helt utlämnad åt situationen. Jag har förr varit oerhört förstörd vid buss- och tågresor men det har jag lyckats arbeta bort under fyra-fem år, men ”flyg-klaustrofobi” är ju inte lika lätt för det är ju inget man ‘måste’ göra till vardags.))
Usch….
AddAnna 
Även om du inte får ta med dig något att dricka på planet, så finns det väl dricka där att köpa.
Sen kan det ju vara bra om du förebygger med något som är mer effektivt än Atarax. Den hjälper ö h t inte alls på mig ( är från början en allergimedicin). Be att få något riktigt lugnande, typ Sobril av din läkare. Jag vill verkligen inte förespråka den här typen av mediciner, men vid särskilda tillfällen, som det här ju rör sig om, kan det vara avgörande för dig.
Lycka till och stor kram vännen!
Själv har jag haft med mig salivin (salivstimulerande, för jag blir så himla muntorr), och så har jag för mig att det vatten man kan köpa i taxfreen efter att ha passerat säkerhetskontrollen är okej att ta med ombord. Men de har naturligtvis vatten på planet också, om man klarar av att be om det och förklarar att man inte mår bra. De är vana vid att människor är flygrädda och sjukliga, tänk på det.
Det jag brukar göra (nu har jag som längst flugit till kanarieöarna och det var typ fem år sedan, men jag kan må dåligt bara av att flyga till London) är att:
* Vara ute i god tid och har förberett allt ordentligt och packat enligt konstens alla regler
* Vara bekvämt klädd så jag inte har kläder som skaver eller hindrar mig att andas
* Ladda upp på flyplatstoaletten à la Stig-Helmer
* Ha med en musikspelare som inte skickar eller tar emot radiovågor, som man alltså får använda ombord
* Planera att äta ordentligt
Och om det känns alltför instängt:
* Ta en promenad i gången, typ låtsas gå på toa.
Börja redan nu med att hitta en avslappningsteknik. Nåt speciellt du fokuserar på…som du sen kan använda dig av på flyget om du behöver.
Som en avslappningstrigger..om du förstår vad jag försöker förklara 😀
Precis som Immanuel skriver så är flygvärdinnorna vana att handskas med människor som är flygrädda eller ,som i både ditt o mitt fall, klaustrofobiska. Jag har fått både extra filtar och dryck när jag berättat för dem att jag inte mår så bra. Mer än en gång har jag fått kämpa mot paniken, främst när det gäller att gå av planet och alla står upp och man inte rör sig en millimeter framåt. Då gäller det att ha en avslappningsteknik redo, som Grodflickan skriver. Jag sluter ögonen, tvingar mig att börja andas lugnt och regelbundet samt koncentrera mig på en inre bild av lugn (skogsglänta för mig!). Har jag dessutom musik blir det ännu lättare.
Jag bodde ju i USA i två år samt att jag rest till just Nairobi så det har ju blivit en hel del långa men även korta flygresor. Att ha med sig något som distraherar är väldigt bra, som korsord, pocket (en tidning läser du ut för snabbt) och musik. Jag kör oftast med öronproppar och stora hörlurar som täcker öronen för att slippa motorljudet *haha*
Sobril kan vara en bra idé, men inte förrän du kliver på flyget i Amsterdam: annars kan du bli FÖR lugn och det är inte så bra när man ska byta plan 😉
Mycket att tänka på, men är man förberedd så lovar jag att det hjälper!
Tack Birgitta, Immanuel, Grodflickan och Linda för er goa omtanke. Det är så skönt att kunna skriva av mig på bloggen, och genast få tips och omtanke. Det värmer!
Jag var hos min terapeut igår och hon tipsade om att ha med atarax i fickan (fast du Immanuel, jag kommer ha mysis-byxor utan fickor – bekvämt och slappt!), be flygvärdinnorna om hjälp och förståelse med en gång och be att få med en flaska från tax-free som är plomberad om så behövs.
….sen nämnde vi även att man kan ju ta en eller två whisky innan flyget lyfter igen från Amsterdam. 😉
[…] du är rädd! Publicerade 20 december, 08 funktionshinder , hjälpmedel , psykologi ADDAnna bloggar om sin flygrädsla. Nu är inte jag flygrädd, men precis som hon har jag klaustrofobi och […]
Jag brukar alltid ta sömntabletter, funkar absolut bäst! Jag är dock inte rädd för att flyga- blir bara uttråkad.
Men asså… asså…. tänk om man inte vaknar/piggnar till i tid då? 😛
Ja gumms. Vet du vad.. jag tror du klarar detta fint!
Menar kommer du ihåg Riga resan och hur fint du klara dig då?
Visst förstår jag din oro.. men tänk vad du växer av att klara detta äventyr!
O i värsta fall.. vilket jag inte tror kommer ske så lovar jag dig att personalen på flyget faktiskt sett och varit med om det mesta…
Kraaaaaaaam
Oh tack för den påminnelsen gumman! Jag hade helt glömt av hur jag slapp ångest genom alla smärre (?!) missöden … så här i efterhand är det svårt att fatta att det faktiskt gick så bra trotts oddsen! 😀 Men å andra sidan: du och jag och en färja är ju alltid lyckat! 😛
Kram!
Det kommer gå jättebra kära syster. Jag har inga ”vetenskapliga” saker att säga, men förebygg som du kan med lite gott godis, en läsk eller sju, en flaska sprit och en god tidning eller smaskig bok.
Vi är på flygplatse i Nairobi och tar hand om dig med öppna armar och hjärtor.
Be om en plats som du föredrar. Vid gången, långt fram, bak, eller vad din preferens är.
Det kommer gå UNDERBART, för att inte tala om hur underbart det blir att ha dig här. Du är så efterlängtad.
Jag älskar dig
Pirv
Tack Therese för dina fina ord till Anna. Du är en riktig vän.
Kram
@Pirvisen Pirv: Bra idé att be om en plats jag föredrar. Kanske det kan gå att ordna – hoppas det! Jag skulle helst sitta allra längst bak i planet!
Jag älskar dig bror – SNART slänger jag armarna om dig och fru!
Jag kan relatera lite grann. Jag är inte heller rädd för flygning; då jag gjort det hela mitt liv, men klaustrofobin har blivit värre när jag vuxit upp och fått långa ben. Jag får inte plats med dem någonstans och detta gäller även flygstolar, tyvärr.
I sommras åkte jag och några ur familjen till Kina och på vägen dit fick jag en ångestattack. Satt och kliade mig själv trots att det inte kliade, stampade med fötterna, trummade med fingrarna, småhoppade i sätet och till slut började jag grina. Dock ser jag gråt som tecken på svaghet (i mig själv iaf.) och visade det inte för någon. Har dessutom inte fått den diagnos som jag Vet att jag har.
Sitta still i 10+ timmar i trångt utrymme och ingen möjlighet till aktivitet (dessutom hade jag väll inte fått så mycket sömn). Blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Som tur är så kom jag och min bror på att fråga vid incheckningen om vi kunde få en plats med mer utrymme för benen. Då gick det lite bättre, och jag drog även av mig BH:n, så det kändes också mer bekvämt. 🙂
Jaa… undrar vad det är för ”fel” på mig… har väntat på diagnosutredning i snart två år. Psykiatrin är galen här där jag bor. De TROR att jag kanske har add eller adhd, men inte f*n får man någon hjälp. Hur länge fick du vänta på att få komma på ett första besök för neuropsykiatrisk utredning?
Lycka till i livet, och må väl!
//mirja-liisa
Oj.. haha missade att läsa hela inlägget innan jag kommenterade.
Atarax? Hmm… dom hjälper bara vid ”vardags-ångest” enligt mig. De hjälper ju inte mot panikattacker och så precis… Jag fick Atarax, men ja… jag har ju redan skrivit vad jag tyckte om dom. Bra för lättare allergi möjligen, men inte ångest. Efter Atarax fick jag Theralen, men va f*aaan! Av dom blev jag som en zombie dygnet runt och inte kunde man sova på dom heller som egentligen är meningen. Sen så… Fick jag Sobril, men av den fick jag bara ännu mer ångest, jag blev bara ingenting och satt och glodde in i väggen och grät om vart annat. Och inte kunde jag äta eller någonting… Minns att jag satt och grät vid köksbordet och verkligen försökte tugga maten, men det gick inte. Jag har även provat Stesolid, en släkt till Sobril, men den var inget bra den heller. Första timmen blev jag lite rusig men sen kom ångesten likförbannat. Xanor där emot har jag inte fått utskrivet, men jag har provat ändå. Och den gjorde att jag kände ”det är så här jag ska och vill må”.
Men jag håller mig ifrån alla sorters benzodiasepiner nu… har märkt på min man hur jävligt beroende det är, hur farligt det är om läkaren inte skriver ut receptet i tid, OCH; hur verkligt SVÅRT det är att sluta med dom när man väl har bestämt sig. Min man har haft, och har hemska månader framför sig när han trappar ner på Stesoliden. Jag tror ingen förstår hur verkligt jobbigt det är när man ska sluta med just benzo. Så var försiktig! OM du får benzo på recept, så försök att inte ta dom varje dag!
Jah… nu har jag skrivit om min lilla historia om lugnande/ångestdämpande. Men det finns säkert hur många människor som helst ute i världen, som skulle beskriva de olika preparaten på olika sätt.
Hoppas du hittar något bra, som passar DIG!
Kram* /mirja-liisa
Om du är rädd när du ska ut och flyga… – Be om att få lustgas? – Eller sup dig full tills du däckar på stället du ska till. – Be din läkare skriva ut endast 2 helknasiga piller, en för utresan och en för hemresan. Eller, be om att få två rejäla sömnpiller och sov djupt dit och hem.
Jag äter inte mycket just mot ångest faktiskt… som väl är. Jag har mina gamla Atarax bara (så där vid behov, men väldigt sällan). Är Atarax en sån där med benzodiasepiner?
Hej!
Jag känner igen allt du har skrivit. Jag jobbar här på gran canaria och nu ska ja flyga hem några dagar och tillbaka. Jag har stor ånegst över att ja ska åka och har inte kunnat sova på en vecka nu,på onsdag är det dags. Ja får nämligen panickatacker när ja är instängd. Har du några tips hur ja ska stå ut med mina kommande flygresor. Ja reser själv och har så mkt ångest att ja inte ens kan ta tabletter för då är ja rädd att ja har inte kontroll över mig själv.
@Nicki. Nu missade jag tyvärr att svara dig innan din avresa. Förlåt för det, men jag har tyvärr haft en liten svacka i mitt bloggande. Hoppas resan hem gick bra! Det tror jag absolut att den gjorde! Har du även flygit tillbaka till Gran Canaria redan? Berätta! Hur gick det?
Vad gäller tips på att lugna ner ångesten och undvika panikattacker…. Ja du, det är ju så individuellt. Men jag tipsar gärna om hur jag själv lättast hanterar det.
1) jag ser till att ha drickbart till hands. Jag vill även ha det under själva ‘uppflygningen’ (dvs innan man kan köpa nåt på flyget). Det brukar jag berätta för flygvärdinnorna, och säga att det beror på min ångest. De brukar vara väldigt hjälpsamma.
2) i allra möjligaste mån försöker jag sitta längst bak i flygplanet för att slippa ha folk bakom mig, och helst inte heller ha folk för nära inpå. Med lite tur är inte flygplanet fullbokat.
3) när planet lyfter brukar jag hålla för öronen och blunda, och när vi väl är i luften så känns det då bättre. Jag tycker inte det känns lika instängt när det är himmel utanför fönstret, jämfört med då man står i flyget på marken.
Ja… det är vad jag kan komma på nu på rak arm.
Hör gärna av dig och berätta hur det gått för dig!
A collection of guidelines on how to get started traveling more intelligent and safer
helps make the excellent beginning point for a beginner to begin with planning their particular journeys a bit simpler.
Beneath is just this kind of selection which will with any luck
, help the enthusiastic newbie into ultimately
becoming a master with regards to touring.
Jag är likadan, men så fort planet kommit upp i luften så mår jag jätte illa och känner paniken bubbla tills jag kallsvettas och börjar hyperventilera ända tills jag svimmar. jag ska till cypern i juni och jag mår redan illa blotta tanken 😦
Good response in return of this difficulty with genuine arguments and describing the whole
thing concerning that.
Hi there, I log on to your new stuff on a regular basis.
Your story-telling style is awesome, keep it up!
Your own post features confirmed useful to
me personally. It’s really helpful and you are clearly quite well-informed in this area.
You have exposed my sight in order to different views on this
specific subject using intriguing, notable and solid content.
It is not my first time to visit this web page, i am browsing this web page dailly and take good facts from here every day.