Så var det dags för en blogg igen

Ja ja… så vad ska då denna blogg handla om?! Ja du… ännu en jävla vardagsblogg kanske? Men jag tänker inte skriva om mode, bröstförstoringar, botox och sånt skit för det intresserar mig inte för fem öre. Bara tiden får utvisa vad jag kommer dela med mig av här.

Vad som mestadels tar upp tid av min vardag är min sjukom ADD (Attention Deficit Disorder), min passion för djur och att rädda djur från onda människors våld, mitt liv som människorättskämpe (eller i alla fall människorätts”tänkare” i brist på emellanåt fysiskt agerande), en vardag av intag av medicin, godis, cigaretter, snus, pepsi max och öl och vegetarisk mat. Så klämmer jag väl in en del filmsnack, lite musik och ja…. stay tuned!

Väl mött – ta min hand och följ mig längs vägen! 😀

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2008/09/09/sa-var-det-dags-for-en-blogg-igen/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Hej Anna,

    Jag fick min diagnos ADD för 6 dagar sen, och det var…väntat. Är idag 43 år, och har under hela mitt vuxna liv undrat och undrat varför jag har de svårigheter jag har, att klara vardagen med allt vad det innebär etc etc. Speciellt efter att jag fick mina barn, ja då blev svårigheterna ännu tydligare. Har också varit inne på borderline lite..den psykiater jag till slut bestämde mig själv för att kontakta, sa att man kan ha både ADD och borderline, det behöver inte vara varken eller. Har i alla fall genomgått utredning med frågeställningen ADHD…och det visade sig vara ADD – hyperaktiv är jag absolut inte! Känner mig så himla trött efter att egentligen bara ha gjort saker som: handlat, gått en runda med hunden och kanske slängt i en tvättmaskin eller diskmaskin….Och dessa tankar och idéer som hela tiden strömmar in i hjärnan…Det var mycket av det Du skrev om som jag kände igen.
    Nu väntar jag med spänning på min medicinering med Concerta, har inte fått den än. Förresten, är det egentligen någon skillnad på den och Ritalin?
    Har trots mina svårigheter tagit mig in på högskolan, och det är mycket energikrävande, ibland vet jag inte om jag orkar fortsätta, men jag tror inte att jag har nåt alternativ…förhoppningsvis får jag mer ork av medicinen.
    Hälsningar Katharina

  2. Hej Katharina!

    Tack för att du skrev. Jag minns så väl den där känslan när diagnosen var ny, för jag har ju bara haft min diagnos klar sedan 1 september i år. Jag har haft det lite lättare mellan ungefär åldern 20 och 25.. efter det blev livet mer krävande och svårhanterligt, och innan 20 var det definitivt så med. Jag var nog under mina första 20-år (?!) lite högspänd och hade många järn i elden, men det ledde till ångest, tvångstankar och depression – till slut fick jag då diagnosen ADD en månad (exakt!) innan jag fyllde 31.
    Jag har precis slutat med concerta efter att jag fick biverkningar som kan berott på en allergisk reaktion. Jag vet inte hur skillnaderna mellan concerta och ritalin är, och ska i nästa vecka tala med psyk (på onsdag) om att skifta till tex ritalin, så jag ska kanske ta och läsa på lite mera om den innan dess så jag känner mig mer inläst.
    Fortsätt gärna höra av dig om hur det går. De flesta besökare jag har på bloggen har haft diagnosen längre än mig tror jag, och det känns bra att ha lite kontakt med andra nydiagnoserade.

    Kram, Anna


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: