Kan du slakta din egen mat?

Jag har två vänner i min tankesfär nu. Två karlar som är gifta och bor i ett enkel, stort, vackert hus i ingemansland. De har inte rinnande vatten, de har utedass, och för att bada eldar de och värmer vatten på så vis. De har en hel massa djur. Exakt vilka vet jag inte nu tyvärr, men de har eller har haft får, getter, kaniner, vaktlar, höns, kalkoner (som skrämmer skiten ur mig!), katter och en vovve. Säkert en massa fler som jag inte minns nu.

Ladugårdsdjuren lever i en fri, kärleksfull och för dem naturlig miljö. ‘Bäbisarna’ får vara hos sina mammor, de får kel och omtanke av karlarna i huset och de får växa upp i en fin miljö både ute och inne – MYCKET mer naturlig miljö än den miljö som alldeles för många djur lever i idag.

Karlarna är köttätare (till skillnad mot yours truely) men jag beundrar dem verkligen – för de föder upp och slaktar ‘sin mat’ själva. Inga trånga, smutsiga, fuktiga miljöer för djuren, ingen transport hitan och ditan för slakt, utan deras djur växter upp i en för deras behov anpassad miljö och vips – död. Sen mat.

DET ni! 😉 Äter du kött? Skulle då kunna föda upp djur under en härlig, lantlig miljö och sen låta dem snabbt avlivas utan transporter och ‘väntetider’ fyllda av trängsel och skräck? Det är DÅ du ska äta kött!

Men näää.. jag ska inte predika. Det ligger inte för mig att säga åt andra hur de ska leva. Men jag AVSKYR hur vi människor många, många gånger helt tappat respekten för liv! Djur behandlas som varor långt innan de ligger i köttdisken och retar dina smaklökar… helt utan respekt för deras naturliga behov, och utan respekt för att de har känslor av smärta, skräck, dödsångest… precis som du och jag.

Det är verkligen vidrigt hur vi människor kan behandla djur på detta viset!

Jag VET, VET, VET att jag absolut INTE är perfekt – låååångt ifrån. Men det lilla, lilla vi gör kan göra stor skillnad.

Tänk att vi behandlar våra hundar, katter, marsvin osv som familjemedlemmar, och betänk att samtidigt som vi myser med våra skyddslingar i soffan så står det miljoner och åter miljoner skräckslagna grisar, kor, får, kycklingar, höns överallt i vårt land (och resten av världen) och darrar, skriker och gråter – för att några dagar senare ligga i köttdisken på ICA…

Jag önskar att alla köttätare levde som dessa två vänner jag har. Naturlig miljö för både människa och djur.

Men så önskar jag ju iof också att jag odlade mina egna grönsaker på tomten så de inte behövde skeppas runt i landet… men de har ju iaf inget centralt nervsystem.

Annons

do’s and dont’s i djurfrågan

Hihi… jag har på Sverige i Veckan på tv4 här i bakgrunden…. Lite intressant hur dom lägger upp följden på inslagen.

De visade ett inslag om en ny nyhetsredaktion i Helsingborg, och därifrån rapporterades om det ökande djurplågeriet i denna stad… 😥

Inslaget direkt efter var hur finfint det är att sitta grönklädd i skogen och skjuta vilda djur.

Det var ju lite ironisk följd i mina ögon…

först -> ökade anmälningar om djurplågeri

sen -> såhär dödar du djur lagligt

——–

((vill bara tillägga… jag är INTE emot jakt… jag kan bara inte i min vildaste fantasi begripa hur i hela ofriden man kan njuta av det…)) 😕

Liv i (hund)luckan!

…fast nån lucka för hundarna har jag inte. De passerar genom dörren – just like you and me. 😛

Tur att det är NÅN i detta lilla hushåll som har lite energi. 😀

Medan jag slöar ute på altanen i höstsolen lever rackarna Tasha och Bonzo rövare, och på så vis förgyller min dag! Det finns inte mycket bättre medicin mot energibrist än glada hundar – och kaffe. 😉

Jag mår så bra av att se Bonzo och Tasha så lyckliga! Efter det svåra och tunga liv de haft gör det ännu härligare att se dem äntligen kunna njuta av livet!

Tasha växte upp på ett stort hundhägn i Rumänien efter att volontärer från Hundhjälpen hittade henne och henns kull syskon dumpade i ödemarken bara ett par veckor gamla. Hon hade inte haft någon framtid om de inte hittat henne, så uttorkad som hon och hennes syskon var. Som väl är fick hon en ny chans till livet, och är nu min lilla flicka.

Man kan ju tro att Bonzo hade det bättre nere i Rumänien då han hade en husse… men så är absolut inte fallet. Hans ägare misshandlade honom svårt och han kommer nog för alltid vara rädd för pinnar, kvastar och hastiga rörelser och oväntade höga ljud. I ansiket har han ett stort brännsår där det på vissa ställen bara är ett lager hud kvar, och det finns inga hårsäckar kvar längs hels såret – de dog när han brändes med glödheta järn. Hundhjälpen fann honom när han släpades i en kedja bakom en vagn, med ena bakbenet uppslitet och svårt infekterat. Nu är han den varmaste och mjukaste hund i världen. Se så stolt han är på den här bilden till höger! Det är skillnad från bilden i den röda baljan, tagen när han just räddats (köpts lös) från han förra ägare. Titta så mager, söt och tilltufsad.

Nu är resten av deras liv ljusa och fula av kärlek, och under deras liv kommer de också ge mig väldigt mycket! Den ger mig redan sällskap varje dag, kärlek varje minut och kel varje sekund. 😀

Har du tid för hund och vill ha den mest tacksamma hunden som går att finnas,så rekommenderar jag en omplacering. Från Rumänien via Hundhjälpen, eller tex från nåt av alla svenska omplaceringshem.

Jag stöter ibland ihop med människor som argt skäller på mig för att jag skaffat hund från Rumänien, och inte en svensk omplacering istället. Men för mig är det rent fördomsfullt vi-och-dom-tänkande, och jag gör inte skillnad på djur eller människor bara för att de har olika nationaliteter. Jag skulle aldrig byta mina hundar mot några andra, men skaffar jag i framtiden nya hundar så kan jag likaväl tänka mig svenska som utländska omplaceringar. Det är ju individen som räknas.

Så var det dags för en blogg igen

Ja ja… så vad ska då denna blogg handla om?! Ja du… ännu en jävla vardagsblogg kanske? Men jag tänker inte skriva om mode, bröstförstoringar, botox och sånt skit för det intresserar mig inte för fem öre. Bara tiden får utvisa vad jag kommer dela med mig av här.

Vad som mestadels tar upp tid av min vardag är min sjukom ADD (Attention Deficit Disorder), min passion för djur och att rädda djur från onda människors våld, mitt liv som människorättskämpe (eller i alla fall människorätts”tänkare” i brist på emellanåt fysiskt agerande), en vardag av intag av medicin, godis, cigaretter, snus, pepsi max och öl och vegetarisk mat. Så klämmer jag väl in en del filmsnack, lite musik och ja…. stay tuned!

Väl mött – ta min hand och följ mig längs vägen! 😀