ADHD är en förkortning av engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder, och brukar på svenska beskvrivas som uppmärksamhetsstörning med hyper-/överaktivitet.
ADD i sin tur betyder Attention Deficit Disorder och är detsamma som ADHD men utan hyper-/överaktivitet, och brukar ibland kallad för ”vuxen-ADHD” då överaktivitet hos vuxna oftare ges uttryck i en känsla av inre rastlöshet, som inte märks utåt på samma vis.
ADHD/ADD är ett neuropsykiatrisk funktionshinder. Man trodde förr att symtomen försvann när barnet blev äldre. Idag vet man att ungefär hälften av de som får diagnosen som barn har kvar samma problem som vuxna, med mer eller mindre samma symtom.
Personer med ADD har en minskad aktivitet i de delar av hjärnan som styr funktioner som uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll.
Ärftlighet anses vara den viktigaste förklaringen bakom ADD, men även upplevelser och erfarenheter under uppväxten påverkar hjärnans utveckling.
Hur man som vuxen upplever sin funktionsnedsättning beror mycket på om symtomen uppmärksammades när man var barn. Om man som barn med ADHD inte får rätt uppmärksamhet så löper man stor risk att misslyckas i skolan, och som vuxen riskerar man att drabbas av depressioner, relationsproblem samt svårigheter att klara arbetsliv och vardagssysslor.
Typiska symtom vid ADD kan vara:
- Svårt att uppfatta instruktioner
- Inre rastlöshet
- Man blir lätt uttråkad
- Svårt att klara flera arbetsuppgifter på en gång
- Lätt för att agera snabbt utan att tänka sig för
- Svårt att klara motgångar, och behärska sina känslor
-
- Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
- Svårt att bibehålla uppmärksamhet
- Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
- Tendens att tappa bort nödvändiga saker
- Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
- Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan
- Lite mer åt dagdrömmarhållet, koncentrationssvårigheter.
Personer med ADD behöver en strukturerad vardag med tydliga förväntningar, gränser och konsekvenser. Vissa tekniska hjälpmedel (som tex en handdator) kan hjälpa.
Det går inte att bota ADD men det går att underlätta livet för den som har diagnosen. Information och rådgivning till närstående och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen och hjälp i hemmet kan vara insatser som hjälper.
För vissa kan kognetiv beteendeterapi (KBT) vara till hjälp för att förstå och hantera dålig självkänsla och problem i relationer till andra.
Medicinering kan göra det lättare att ta till sig till exempel KBT. Centralstimulerande läkemedel ges i låga doser för att öka koncentratrionsförmågan, och det minskar även impulsivitet och eventuell överaktivitet.
AddAnna 
[…] läsare = Vuxen med ADD / ADHD 128 läsare = Om mig och mitt 98 läsare = Vad är ADD? 83 läsare = Mina sambos 79 läsare = ✝ Bibeln […]
Jag hann inte ens läsa hälften innan jag satt och tänkte på någonting HELT annat. hah Jag har inte fått någon diagnos då jag inte varit hos psykolog sen tonåren, och vid det tillfället visste jag extremt lite om ADD och ADHD. Nu har jag börjat läsa på om det och det känns som om pusselbitarna faller på plats och många frågor är besvarade. Jag hoppas jag kan få remiss till psykolog eller dyl. så jag äntligen kan få hjälp. Har alltid känt mig så frustrerad över att Ingen förstår mig, och jag har inte riktigt förstått mig själv heller och har därför inte kunnat förklara ordentligt. Om jag får hjälp kanske jag kan klara av att plugga in resten av gymnasieämnena, ett rutinmässigt arbete, och planera vardagen. Inte en massa förvirring och skam hela tiden. Är det som jag tror så kommer det förändra hela mitt liv.
Hahaha! 😆 Jag känner sååå igen mig i att sitta och läsa och så – *vips* – så har man läst texten men bara tänkt på annat!
Dessa saker som många tar för givet är oerhört svåra för många av oss – som att ha ett jobb, tvätta på regelbundna tider, åka och veckohandla osv… Jag hoppas med på att min framtid ska bli mindre förvirrad och självkritisk…
Hej!
Jag har ett problem, jag vet inte om jag har ADD eller inte. Har funderat på detta sista tiden eftersom jag har svårt att lyssna på föreläsningar.
Tappar hela tiden tråden och börjar tänka på annat. Jag har i hela livet tyckt att jag varit lat, och det är jag nog fortfarande. Har alltid varit halvdan i skolan och haft svårt med läsning. Läser väldigt långsamt och jag kommer ofta inte ihåg det jag läst på sidan innan. Klarar inte att läsa dagstidningen, förstår aldrig vad det handlar om. Känner mig också för det mest ointresserad av det mesta.
Det kan vara deppression men jag känner mig inte nedstämd. Ett annat problem är att jag lyckas aldrig ”haka på” i diskussioner eller samtal vid matbordet. Sitter alltid tyst. Är detta helt enkelt den jag är, eller finns det något sjukligt. Det är det jag undrar över.
Jag prövade mot depression en medecin som heter Abilify, som påverkar dopaminet. Jag började läsa jättemycket men blev nästan överstimulerad och kunde inte sova. Kändes som jag fick bättre läsminne också. Och jag tyckte det var riktigt kul att läsa vissa saker som jag annars bara blir uttråkad av.
Tacksam för svar.
Hej C!
Ja du, jag är ju inte expert på ämnet… men jag tycker att det låter som att du bör söka upp någon att tala med (vårdcentralen/psyk) och berätta om hur du upplever din vardag (och hur du minns den genom livet).
ADD och andra Neuropsykiatriska Funktionshinder kan ju yttra sig olika för olika människor. Mycket av det du beskriver känner jag igen från mitt liv, och från andras med denna diagnos. Att det dessutom rör sig om någon form av depression kan ju vara möjligt. Att du inte känner dig nedstämd behöver inte helt utesluta depression (enligt min erfarenhet). Jag visste tex inte själv hur deprimerad jag egentligen var när jag sökte hjälp. Jag tyckte bara att inget funkade. Likgiltighet osv kan ju också vara tecken på depression.
Men, som sagt, jag kan inte uttala mig mer än utifrån min egen erfarenhet. Men sök upp vårdcentralen och säg att du behöver någon att prata med (kanske har de en kurator på din vårdcentral?).
Lycka till.
det där om add stämde in ganska bra
Stämmer nästan på pricken på mig. Undrar om det inte finns många som inte får rätt diagnos gällande Add, då det kan förväxlas med andra funktionshinder. Fick alla fall klarhet om Add här. Ofta är det Adhd som uppmärksammas ungefär på samma sätt som stökiga pojkar i klassrummet.
Stämmer in helt på mig =)
Alltid under hela min uppväxt haft svårt att sätta rätt ord imeningar eller glömma skriva in helt. fast jag vet vad som ska skrivas så glmmer jag alltid nåt ord fast jag tänkt på det.fruktansvärt frustrerande=( känslan då är att jag har svårt med min focus och vet inte vart mina tankar försvinner men ändå håller på med skrivandet. måste ju bero på ADD?
länge varar medecinen när du tar den första dosen på morgonen?
@daniel: stämmer in på vad? På dig? På mig? Eller på vad ADD är? Det mesta av informationen är samlad från vårguiden eller sjukvårdsupplysningen, så det är inte mina egna ord som beskriver vad som står på denna sida. 🙂
@Filibustern: Jag tror också att det är många som inte får rätt diagnos när det gäller ADD och andra neuropsykiatriska funktionshinder. Dels att det ju, som du säger, ofta förväxlas med andra diagnoser, och att många nog fortfarande tror att ADD och ADHD bara är olydnad och bristande disciplin, medan det ju i själva verket är ett medfött funktionshinder.
@ibbe26: jag kan inte säga om dina problem beror på ADD, för jag är ingen expert på ämnet. 🙂 Men det kan nog vara bra att försöka gå till botten med det. Antingen kan det ju vara ADD som är problemet (tex på grund av att du har svårt att fokusera). Men det kan ju också vara nåt helt annat. Kanske ska du ta upp detta med din läkare på vårdcentralen?
Jag har inte en helt säkerställd dos på min medicin ännu. Jag har medicinerat i lite över ett år, och märkte efter några månader att det inte höll hela dagen. Morgon-dosen avtog framåt fem-sex-tiden, och jag fick då ordinationen att börja ta en mindre dos på eftermiddagen med. När jag började arbetsträna i november 2009 så kände jag snart att medicinen inte hjälpte för att hålla mig uppe hela dagen så då höjde läkaren morgondosen. Så jag provar mig alltså fortfarande fram.:)
tror du inte att rätt många känner igen sig i det här utan att man måste ha en diagnos? Alltså jag kan känna igen mig i att jag har svårt att göra saker, t ex om jag ska ut och handla så kan det ta flera timmar innan jag kommer ut eller om jag ska göra en läxa måste ja planera det i flera dagar innan och sen sitter jag i fem minuter med den och sen gör jag nåt annat. Men är inte det rätt vanligt? Eller är det det som kallas lathet 😛 jag har alltid blivit beskylld för att vara lat och en dagdrömmare, men jag har inga problem med att följa med i samtal och jag pratar mycket.
vill börja med att säga till h:
jag tror och vet att det är lätt att känna igen sig i symtom, läser man en psykologibok kan man ju bli riktigt mörkrädd 😛
och jag har själv läst om både bipolär sjukdom och adhd och känt att vissa saker stämt in, men ändå inte riktigt. men så halkade jag in på en sida om add. jag började nästan gråta, samtidigt som jag skrattade åt beskrivningen av mig själv.
plötsligt kändes det så självklart som inget annat har känts.
jag tror att det är som när man går på stan: hela tiden tycker man att man ser nån man känner igen och man tvekar, ska jag hälsa, det är väl han?
sen ser man personen på riktigt och ropar hej innan man hinner reagera, då vet man.
jag vet att det här är långsökt, men så känns det 🙂
har man det så vet man
Hej, För 2 år sen fick jag diagnosen ADD, Äter ingen läkermedel för det, Eftersom det kostar ca 800kr varje månad. Och allt det där stämmer in på mig, Men den senaste tiden har jag kännt att allt är en dröm. Jag tänker inte längre, det som händer, det händer. Vet ej om det har med ADD att göra, men det är ett problem för mig. Jag kan sitta och srkiva något utan att tänka på det. Ibland glömmer jag bort vad jag äter som middag, eller vad jag gjorde i skolan, Jag tappar bort dagar, o blandar ihop dom. Och jag har även börjat se suddigt och det är ungefär som att jag har druckit lagom med alkohol :S Jag lever i min egna värld, Är jag ute med hunden och han ser en katt kan det ta 3 sek innan jag reagerar. Har det med ADD att göra?
Tacksam för svar!
Jag känner att ADD är nog på pricken mig..
utreder add nu då jag inte kunnat ha annat än provanställningar i livet. ”utöver” ADDn så får en slags ångest innan man ska till jobbet, och som veckan går på arbetsplattsen upplever jag en uppgivenhet.. har gått så långt att jag på onsdagar skadat mig med vilje för att få komma hem. har det något med ADD och göra att jag inte kan sköta 5 dagar i veckan på arbetet tro? någon som upplevt/upplever samma kännsla i arbetet?
ADDBARN som skrev 10 Juni. vill du inte börja leva som vanligt?:P om jag skulle få rätt medicin som har samma problem du beskriver och lite till så skulle jag bli överlycklig, vill kunna leva normalt utan minnesproblem, koncentrationssvårigheter etc. Jag känner igen det du beskriver som att man går omkring och är onykter och ofokuserad på nåt sätt och jag dricker inte ens:P
(är under add-utredning)
men dom där 800 kronorna det kostar per månad går ju under högkostnadsskydd så att man aldrig inom loppet av ett år behöver betala medicin för.. 1800 tror jag det är. därefter är medicinen man hämtar ut gratis (ett år fram, sen ska man upp till högkostnadssumman igen)
Själv skulle jag betalat varenda krona jag nånsin haft om jag hade kunnat få rätt medicinering redan då jag var liten, är nu först vid 24 års ålder jag ”bråkat” fram en utredning eftersom ADD sällan uppmärksammas.
Det heter bara att man är lugn, blyg, tankspridd, lättirriterad ect, finns många bortförklaringar till en som egentligen är sjuk, medan en som har adhd och i princip klättrar på väggarna väldigt snabbt uppmärksammas och kan få rätt hjälp.
Det är lätt att skylla ifrån sig på en diagnos som add, som är så enkel att få fastställd. Alla har ju add eller adhd idag. I alla fall är det lätt att tro det.
Jag tror att det är många människor som tror att de har add eller adhd, men som inte har det, eller kanske bara har en mild form av add eller adhd.
En del vill tro att de har diagnoserna för att slippa ta tag i sina liv, eller få anledning att ”komma undan”, t.ex. i skolan, tyvärr.
Jag känner ett par personer som t.ex. aldrig kan ta ansvar för någonting, för att de är har add eller adhd.
Det jag vill säga är att det är viktigt med ordentliga utredningar och att ställa väldigt många frågor. Läkare och psykologer älskar att sätta diagnosen add eller adhd.
Symtomerna på add eller adhd är många och inte svåra att känna igen hos sig själv och andra.
Själv har jag fått diagnosen add. Men ser inte det som något betydande. Skall göra ytterligare en utredning för add nu till hösten.
till ;
Jag.
”24 års ålder jag ”bråkat” fram en utredning eftersom ADD sällan uppmärksammas.
Det heter bara att man är lugn, blyg, tankspridd, lättirriterad ect, finns många bortförklaringar till en som egentligen är sjuk, medan en som har adhd och i princip klättrar på väggarna väldigt snabbt uppmärksammas och kan få rätt hjälp.”
Har aldrig hört att lugn och blyg, skulle ha någon speciell kopling eller vara symtom till/på add.
ibbe26.
Har du funderat på om du har dyslexi?
Att beskriva många av symptomen är som jag blivit beskriven genom hela livet, lättdistraherad, en drömmare, och har ofta hört att jag måste ta bättre ansvar för mina saker under dåvarande uppgifter, jag kan se en person prata men inte alls minnas vad den sagt eftersom jag har svårt att fokusera uppmärksamheten på nånting överhuvudtaget. Jag påbörjar ständigt nya projekt innan jag avslutat det förra, osv, osv. Kanske skulle det var bra att få en diagnos?
Har bara läst på om ADD sen idag, visste inte ens om att det fanns en sådan diagnos. Men nu börjar jag undra. Anledningen till varför jag googlade på ADHD är att jag idag tappade bort pappas USB-minne och mår så himla dåligt då jag tappar bort så jävla många grejer hela tiden (har alltid varit så). Jag försöker verkligen skärpa mig, men det verkar inte gå.
Dock så gick jag ut gymnasiet med MVG i nästan alla ämnen, men känner igen mig i dagdrömmeriet, svårt att följa instruktioner, glömsk och många av de symptom som uppräknas. Har även svårt att koncentrera mig på föreläsare, måste ha en text framför mig för att minnas bra.
Vet inte om det är depression eller ångestsymptom heller, har en jobbig familjesituation och även relation sedan flera år tillbaka. Skulle vara så skönt att få hjälp med detta, men vart går man? Vårdcentralen? Hade psykolog på BUP tidigare men nu är jag 19, så det funkar inte längre.
Hej
Jag vet inte hur gammal sidan är men jag har ADD.
Mina problem är.
Komma i tid, antingen är jag förtidig eller så blir jag sen.
Jag kan inte anpassa mig efter tidtabeller blir bara stressad och måste se på kl hela tiden 5 minuter för mig kan lika gärna vara 15 minuter. Eller mer
Få med mig viktiga saker när de väl gäller.
Jag glömmer hälften som ska finnans med i väskan, brukar ha en lapp där det står vad som ska med,men om man då kommer ihåg att ha skrivit denna lapp förstås, även om jag har en lapp missar jag det som står på lappen fast att det är min egna lapp som jag gjort.
Jag kommer aldrig ifatt det jag bör göra eller skulle ha gjortl
När Jag ska handla så kan det sluta med att jag inte ens kommer till affären för jag hittad någonting mer intressant på gatan eller helt inte kunde lokalisera mig till affären för jag tänker på annat och blandar ihop vägar och torg.
Ibland tar jag på mig kläderna bak och fram eller ut och in.
Jag märker inte när det väl händer. eller tänkte på annat.
Jag vet int hur många gånger man har gått ut utomhus med en toffla och en sko.
Glömmer mat frame hela tiden stänga luckor och skåp,mm
Glömmer spisen, så jag har en timer.,
Blandar ihop dagar och viktiga möten.
kan inte skriva ihop långa meningar mm.
För jag tappar tråden.
Hej
.
Mina problem är.
Komma i tid, antingen är jag förtidig eller så blir jag sen.
Jag kan inte anpassa mig efter tidtabeller blir bara stressad och måste se på kl hela tiden 5 minuter för mig kan lika gärna vara 15 minuter. Eller mer
Få med mig viktiga saker när de väl gäller.
Jag glömmer hälften som ska finnans med i väskan, brukar ha en lapp där det står vad som ska med,men om man då kommer ihåg att ha skrivit denna lapp förstås, även om jag har en lapp missar jag det som står på lappen fast att det är min egna lapp som jag gjort.
Jag kommer aldrig ifatt det jag bör göra eller skulle ha gjortl
När Jag ska handla så kan det sluta med att jag inte ens kommer till affären för jag hittad någonting mer intressant på gatan eller helt inte kunde lokalisera mig till affären för jag tänker på annat och blandar ihop vägar och torg.
Ibland tar jag på mig kläderna bak och fram eller ut och in.
Jag märker inte när det väl händer. eller tänkte på annat.
Jag vet int hur många gånger man har gått ut utomhus med en toffla och en sko.
Glömmer mat frame hela tiden stänga luckor och skåp,mm
Glömmer spisen, så jag har en timer.,
Blandar ihop dagar och viktiga möten.
kan inte skriva ihop långa meningar mm.
För jag tappar tråden.
ADD är så jävulskt knepigt! Man vet inte vad som är ens ”riktiga” personlighet och vad som kommer från ADD:n.
ADD KAN FÖRSTÖRA ENS LIV!
Hej, jag är lite nyfiken på hur man kan hjlpa människor med Add..
Ge mig tips på hur bästa motiveringen går till och hur man skall tänka för att hjälpa på bästa sätt. Jag jobbar inom socialpsykiatrin..
Just nu håller jag på att göra olika tester hos läkare, psykologer och skötare, allt vad det nu är. Får lite ångest av att skriva denna text, för det första vet jag inte hur jag ska börja, för det andra börjar jag tänka på massa annat samtidigt. Oftast tar det en väldigt lång tid för mig för att få ihop en text, eftersom tankarna faller in på massa annat och då måste jag läsa om det jag skrivit för att ens komma ihåg vad jag har skrivit. Mina vänner uppmärksammas och har påpekat att ibland när dom pratar med mig blir jag ur kontakt. Ibland när jag lyssnar på mina vänner om deras ”relationsproblem” eller andra så försöker jag verkligen koncentrera mig på det dom säger, vips har jag inte hört ett skit.. Min pojkvän kan berätta hur mycket som helst och prata med mig en stund, och sedan vräker jag ut vilka tovor jag har i håret.. Helt ointresserad i vad han säger, tror ju han. Mina förra pojkvän slog jag ut hans tänder och jagade in han med knivar på toaletten, en gång tog hans kompis tag i mig när jag höll i en kniv slutade med att jag kutta handen. Allt svartnar när jag blir arg, är rädd att detta ska ske med min nuvarnade pojkvän… Och förutom mina skötare, läkare och psykologer så står jag i kö för arbetsterapi och psykoterapi. Vilket känns bra, för mina utbrott och ouppmärksamhet. Speciellt utbrotten, det är inte någon jag är, utan jag är faktiskt otroligt godhjärtad person och det är svårt för mig att ens se att jag gjort så elaka saker. Men jag skulle väl säga att jag har någonting mellan add/adhd eller borderline..
Hej!
jag är helt 100 på att jag har ADD, och undrar hur man ska gå till väg för att få hjälp? behöver verkligen det. Har inte fått någon diagnos men är säker på att jag har det. Ska man prata med nån psykolog för att få fram diagnosen och få hjälp eller? nån som vet? 🙂
svara gärna till min mejl! bc_a12@live.se
Hittade ditt inlägg via google. 🙂 Bra att någon skriver om ADD, det är en diagnos som annars hamnar i skymundan av ADHD. Jag är själv diagnoserad och det är först på senare tid jag ens hittat någonting om det, vilket har gjort att jag förstått mig själv på ett helt annat sätt. När jag fick diagnosen sa min läkare att det var som ADHD men utan hyperaktiviteten, och sen skickades jag hem. Så är ju inte fallet, men det har jag upptäckt nu efteråt, fick inga upplysningar alls av vården…
Hej! känns som ja kommer ställa samma frågot som de andra, men efter som att jag verkligen inte orkar eller förmår mej att läsa igenom alla dina frågor, på grund av bland annat dyseleksi så tänkte ja att det är lika bra att ja skrier o frågar direkt istället! 😀
jag vet att sjukdomar, störningar mm som har med hjärnan att göra är väldigt individuella. men jag har ändå svårt för de.
eller okey, min situation ser ut så här: det är något fel på mej, så enkelt är det för det finns så mkt i livet jag inte klarar av som alla i min omgivning lätt fixar. men vad det är för fel vet jag inte men jag är lite inne på att de kan vara add eller adhd, men efter som att jag inte vet så mkt om de så vet ja inte!
jag har en autistisk bror, men tror inte jag har de, jag har där emot dyseleksi, började kolla de sista året på gymnasiet, men han inte så långt i utredningen för jag orkade inte och tillsist kom studenten och sen har ja inte orkar eller haft pengar att fortsätta utredningen. men jag tog studenten med super bra betyg, läste till undersköterska. vilket leder mej till slutsattsen till att ja borde veta mer om add o adhd men tyvärr gör jag inte det! 😦
men anyway, de jag ville fråga var om detta är en del av add symtomen:
* kan inte tänka färdigt en tanke, utan börjar på en annan o sen blir allt bara fel.
* lika dant med det man säger, säger de jag tänker på (alltid!!)
* vilket gör att folk inte hänger med vad ja snackar om, kan inte läsa texter – börjar tänka på nått annat, kan inte göra en sak i taget.
* kan verkligen inte hantera stress, står bara i en hörna och är helt handligts förlamad för jag kan inte se vad jag ska göra eller vliken ordning jag ska göra det i.
* otålighet
* känslan av att få panik i kroppen, liksom inne i magen i hjärtat så man bara måste springa, skrika eller hoppa eller nåt sånt.
* alla ber mej att lungna ner mej konstant, inte för jag gör mkt, jag är väldigt lat, men jag pratar konstant, stimmar och låter och pratar med kropp och själ.
* men jag är grymt social, hatar att va själv i ett hus, man kan lätt sitta själv i ett rum, bara jag vet att det finns folk runt mej.
* brutalt ärlig, drar mej inte för att stå och skrika mej blå på någon.
___________
skulle detta kunna va add eller adhd?
för e de inte de, då e de något annat fel på mej eller så har ja grymt stora svakor i min personlighet som jag verkligen måste jobba bort!!!
asså en diagnos ändrar inte på mej eller min personlighet, men det ger mej ett svar på varför jag är som jag är, varför jag reagerar som jag gör.
tack så hemskt mkt i för hand!!!
kram cazi
Hej allihopa med add eller vad man nu har!
Såg Cazi’s senaste skriveri här, ska försöka svara på det. Det som du har liknar väldigt mycket vad jag har för diagnos(er).
Jag fick min diagnos då jag var omkring 6-7 år gammal, så jag vet inte hur det är att växa upp utan det,kan tänka mig att det är hemskt svårt, är nu 20 år gammal.
Jag har diagnosen ADD och en liten del Aspergers syndrom, och dessutom har jag dyslexi, vilket kan synas i texten ^^.
Aspergers Syndrom är ungefär samma sak som ADHD/ADD, men man har inte samma symtom, jag tror att du Cazi har just detta ADHD med lite Asperger.. kan vara bra att gå och få en utredning.. så att man slipper grubbla, men som jag har skrivit så vet jag inte mycket om hur det är att inte ha en diagnos så..
Om Medicin:
Jag tar: Concerta 18mg, och de som funderar på att börja ta medicin, eller liknande läkemedel. Så kan jag garantera att det hjälpte för mig, mina betyg höjdes till en normal nivå, efter att ha haft jätte svårt med att koncentrera mig på ämnet och att hålla uppmärksamheten i styr. Jag är nu inne på mig 2:a eller 3:e år med medicin.
Jag utbildar mig till Närvårdare 3:året nu, vilket är ungefär samma utbildning som undersköterska bara ett halvt steg högre, man kan säga att det är mitt emellan undersköterska och sjuksköterska.
Själv så undrar jag, hur andra upplever sin diagnos, hur de upplever att de har haft det utan den, senare med den?.
Själv tycker jag att jag blir diskriminerad av min diagnos, menade inte bli insläppt i skolan pga att jag hade en ”diagnos”.
Mvh.
Michael Hällund 😀
Satt och googlade adhd igår. Kom in på detta med ADD och insåg att det är det jag har. Det var så fruktansvärt skönt på något vis. Jag är 37!!! år. Har utåt sett hittat förklarainger på mitt beteende. Har liksom aldrig ‘fått i hop’ mitt liv (medinicerat för depressioner, svårt att fixa mina jobb någon längre tid, svårt i relationer mmmmm). Läst om diagnoser som adhd och bipolär men inte stämt in på alla kriterier. Så hittade jag något test/frågor om ADD och det var klockrent jag. Jag kände en sådan lättnad och tänkte att nu finns det i alla fall hopp om att jag ska få ihop allt… Nu till mina frågor.
Vart vänder jag mig för att få en diagnos?? Är det vanligt att medicinera el går man i terapi eller vad? Har gått på KBT men fick sluta gå då jag inte kunde hålla fokus då jag bara pratade om mina sociala problem och blev rekomenderad att gå tillbaks till min samtalsterapeut. Mvh, Lotta
Hej
jag heter Anna Jansson.
Jag skriver en bok som projektarbete och går emot lärare och skolor för jag är 18 år och har nyligen fått reda på att jag har add.
Tycker inte att de är rätt att få bli kränkt så mycket av lärarna som jag blev och i min bok tar jag upp de och hjälper andra föräldrar.
Min fråga till dig då är hur har du fått informationen / fakta om add?
Har du själv Add?
Är ny på din blogg eller sida så har inte hunnit bekanta mig riktigt med den.
Har du några bra sidor som jag kan använda mig till för att läsa mer om add för jag kommer bara fram till ad/hd din sida var mycket bra men måste ha mer källor.
är de okej om jag tipsar din sida?
hör gärna av dig på min mejl
anna_jansson021@hotmail.com
ha det bra
Anna Jansson
Hej Anna. Jag har svårt att sova då hjärnan e på högvarv. Svårt att lyssna känns som jag lever i två världar. extremt rastlös måste hela tiden ringa mina vänner. svårt att avsluta saker. kan inte koncentrera mig under föreläsningar även om jag tycker dom är intressanta. kan fråga någon på stan om tiden men har inte lyssnat på vad den personen säger, kanske kollar jag på hur personen ser ut istället. Skriv matte uppgifterna var svårast typ kalle och hans jävla äpplen. När jag själv har föreläst har jag fått riktiga blackouter väldigt läskigt då jag inte kommer på någonting av vad det e jag ska säga, känner mig då extremt pressad och skäms. Om jag ska städa måste jag var begränsad till en sak som typ min tjej säger att jag ska göra annars blir jag sittande i soffan vet då inte var jag ska starta någonstans kan inte strukturera chaoset. Har svårt för att betala räkningar ringa samtal till tex försäkringskassan post bank comhem osv. Har tagit antidepressiva men klara inte av likgiltighets känslan bättre att vara lycklig i fem minuter för att sedan fall än att inte känna något alls. Har dogmatiskt tanke beteenden som ex att tänka på en trädgren när jag går förbi den och sedan bli som besatt av den nästa gång jag passerar den, kanske för att den står ut på ett konstigt sätt.
Hoppas du förstår vad jag skriver har lite dyselexsi
mvh jocke hör gärna av dig till min mail om vad du tror lr någon annan som ser detta inlägg
Jag har varit hos en psykiater på Neuropsykologiska mottagningen i Västerås och gjort några inledande tester som skulle avgöra om dom ska gå vidare och göra en fullständig ytredning. resultatet visade att dom ska göra en utredning på mig. Jag undrar nu om det finns någon som genomgått en sådan utredning och i såna fall vill delge mig lite info om hur den går till? Hos läkaren som jag träffade först fick jag göra en del grundläggande tester. Men jag antar att själva utredningen är mer djupgående. Skulle som sagt vara intressant om någon har info om detta.
Hej! Jag har kämpat för min 18 åriga son, sen han var liten, och för att dom skulle göra en utredning på honom, och nu har dom äntligen gjort det. Efter att dom träffat honom ett antal ggr och mig en gång för att prata om hela hans uppväxt, så gjorde dom ett test. Det hade kommit ett nytt sätt att se om någon har add. Han fick sitta ca 20 min och göra ett test, titta på bilder på en dator, en sladd som var kopplad till honom registrerade all okoncentration, ouppmärksamhet och alla oroligheter i hela kroppen. Eftersom det visade en massa oroligheter mm, så fick han en liten dos medicin, väntade en kvart, och fick göra om testet. (Om man inte har add, så hjälper inte medicinen). Då gick det mycket bättre, och han blev lugn och koncentrerad. Jag är så glad för hans skull. Han var så glad och lättad när han kom ut och sa att han kände sig helt klar i huvudet och lugn, och pigg (och inte så trött som han alltid annars känner sig). Han fick diagnosen add. Kan inte föreställa mig hur det känns att ha add. Och jag hoppas många andra kan få hjälp med att få en diagnos….för jag tror det känns skönt att få det!
Nu sitter jag och letar om det finns något bidrag som han kan få, men hittar inget. Är det någon som vet något om detta?
Ha det bra! …Gunilla
Besök gärna denna nya sajt som på ett enkelt och lättförklarat sätt ger sanningen bakom våra moderna sjukdomar.
http://gluten-celiaki.blogspot.com/2011/03/gluten-kallan-till-vara-moderna.html
Apropå artikeln om Gluten vill jag bara kommentera. ”Allt som står på intenet är sant” NOT!! Tror inte en sekund på att Gluten är roten till det onda. Det är inte så enkelt.
Tror jag.
Jag har nu gjort den första delen av utredningen ang om jag har ADD. Jag gjorde testet med datorn som Gunilla beskrev att henes son gjort. Det testet är ganska avslöjande om hur koncentrationsvårigheterna ser ut. Men jag vill rätta Gunilla i en sak. Om man gör testet efter att ha tagit medecin typ Ritalina eller Conerta och det inte blir någon skillnad så betyder inte det automatiskt att man inte har ADD. Det är så att medecinen inte hjälper alla personer med ADD. Man kan ha ADD trots att medecin inte hjälper.Det är inte så enkelt att allt kan medecineras bort tyvärr. Men för de som har hjälp av medecin så är det ju bra.
Hejsan 🙂 jag är en tjej som fått diagnosen borderline och medicineras för det . Men jag känner ändå att det är något som fattas. När jag läste på denna sida stämde allt in förutom 2saker. Jag undrar om de e vart åh kolla upp det. För jag har alltid varig en seg jävel men är det något jag gillar gör jag det jävligt bra men allt annat i livet känns mindre intressant.
Tack på förhand 🙂 Tina
Hej Gunilla ! Undrar vart du vände dig för att få igång en utredning ? Sitter i samma situation m min son o vet inte vart jag ska börja ? Tacksam för alla tips jag kan få . Mvh Annika.
Jag är 14 år, snart 15. Som alla andra skriver, (det jag orkat läsa) så känner jag igen mig i vad du och många här skriver. Jag har inte fått diagnosen men håller på med en utredning på BUP och sådär… I skolan går det bara hur dåligt som helst, hänger inte med på någonting. Svävar iväg i mina egna tankar under hela lektionen, och när jag helt plötsligt kommer på att läraren står och snackar där framme så fattar jag inget av vad hon säger. När jag försöker lyssna och typ säger till mej själv: LYSSNA! så går det bara inte. Jag hör inte vad människan säger. När mina kompisar pratar med mej så kan jag bara vakna från mina tankar av att dom säger; hallå! Självklart kan jag prata och ha ett vanligt samtal, men detta händer väldigt ofta. Jag är ganska ofta deprimerad och blir extremt ledsen av små saker.
Jag hör ofta från folk att dom tycker att jag inte anstränger mig ordentligt eller att jag är lat. Det är jättejobbigt att höra. För jag försöker verkligen. Om mina föräldrar säger att jag ska göra läxorna så glömmer jag bort det på en sekund. Jag kan knappt göra vardagliga sysslor utan att bli distraherad av mina tankar och det slutar med att jag gör något helt annat. Jag är orolig över att jag inte har någon diagnos och att jag måste leva med detta hela livet.
@Annika: Ring till BUP, barn och ungdomspsykiatrin. Dit ringde min mamma och då fick vi komma dit och prata med någon psykolog typ. Det är bra. Annars kan man prata med skolpsykologen.
Väntar på en utredning om jag har någon bokstavskombination. Kände inte till ADD innan jag läste här, men det verkar stämma in precis på mina symtom. Om det nu är så, så kommer jag få många förklaringar på varför jag misslyckats med så mycket i mitt 46 år långa liv trots att jag är ganska smart. Återkommer då jag vet mer. Tack alla för era förklaringar på sjukdommen.
/ Tina 🙂
Hej Tina, jag fyller snart 40 och sitta i samma sits som dig. Jag har alltid funderat på varför livet är nåt som händer mig men inget jag verkar har haft kontroll över. Jag har alltid trott att jag måste vara lat, slarvig och korkad men efter min utredning så visa det sig att jag ligger en bra bit över det normala när det intelligens. Jag väntar på min diagnos nu, fast läkaren har sagt att det är klart och tydligt att jag har add, jag hoppas bara att det finns tid och möjlighet att vända på mitt liv som har annars varit en katastrof. ibland känner jag mig arg och frustrerad på de som under min uppväxt stämplade mig som lat och slarvig och tvingade mig att sitta i flera timmar och försöka förbättra min handstil eller göra om uppgifter som jag aldrig hade nån chans i världen att klara av själv. Jag har stora förhoppningar för mitt liv nu när jag har de rätta förutsättningar.
Hej alla!
Jag tror att jag har ADD. Eller jag är rätt övertygad… Det var en kompis till mig som sa ”jag tror att du har ADD” och efter det så googlade jag loss och jag har aldrig känt mig så träffad förut. Det var som att läsa en beskrivning av sig själv! Skönt på ett konstigt sätt.
Listar ner mina symtom,:
* Sömnproblem – Har jag väl somnat sover jag som en sten, men det tar ibland timmar för mig att komma till ro. Min hjärna spinner på som en karusell och jag kan inte stoppa tankarna. Det här är mitt största problem.
* Tankspridd och glömsk – Jag glömmer saker och möten precis hela tiden. Köpte säkert tio par vantar förra vintern för att jag alltid lyckas glömma dem på olika ställen. Samma sak med mobiltelefonen/erna. Spisplattan, kaffebryggaren, plattången… Jag glömmer dem, stänger aldrig av dem, TROTS mina olika försök att komma ihåg dem genom kom ihåg-lappar och liknande. Ofta håller jag något i handen och letar efter saken samtidigt. Om någon kompis vill ses så är det bäst om vi kan träffas på en gång, eftersom jag glömmer bort tiden/dagen då vi ska ses annars.
* Tidsoptimist – Jag är ALLTID sen! Det känns så hopplöst, min tidsuppfattning är sämst. Jag tänker att ”jag ska bara göra det här” eller ”jag hinner, det är tre och en halv minut kvar” VARJE dag…
* Kan inte hantera pengar – Det här är något som jag insett nu de senaste åren. Jag kan verkligen inte hantera pengar. Inser inte värdet på dem heller. Jag är för slösaktig, för impulsiv för att kunna hålla fast i dem.
* Missbrukare – Är det fler i den här tråden som är eller har varit missbrukare? Själv har jag varit matmissbrukare i många år, gömde godis redan när jag var typ.. åtta, nio år kanske. Tröstätit, ätit när jag varit stressad och så vidare. När jag slutade tröstäta, och trodde att jag var fri från mitt beroende så började mitt shoppingberoende istället. Smygande, jag fattade såklart inte först att jag höll på att börja missbruka igen. Kunde inte gå in i en butik utan att köpa något,
Jag har dessutom missbrukat sex och mått otroligt dåligt över detta.
Jag var även beroende av att snatta när jag var yngre. Snattade hur mycket som helst, varje dag, i flera år. Jag älskade att komma och hem och se allt jag stulit. Helt onödiga saker ibland, saker som jag inte behövde eller ens tyckte var fina. Jag behövde bara kicken som man fick av att snatta, älskade den där kicken.
* Koncentrationssvårigheter – Som jag läste att några andra också upplever; man läser en sida i en bok och inser att man bara tänkt på andra saker hela tiden, och måste läsa allting en gång till. Eller två gånger till. Läste även att någon, precis som jag själv, inte lyssnar när till exempel en kompis pratar, att man tänker på andra saker och helt plötsligt säger; ”tycker inte du att det där huset var väldigt grönt?” och så ser man på personens ansiktsuttryck att de blir sårade, för att man inte lyssnat på dem. Känner mig lika hemsk varje gång, försöker förklara att jag bryr mig och att jag inte märker när jag svävar iväg 😦
* Startar saker, men avslutar dem aldrig – Jag är väldigt ambitiös och produktiv, jag är bra på att inspirera andra människor. MEN jag kan aldrig avsluta projekt eller arbeten som jag påbörjat. Så fort något känns lite för trist så kan jag bara inte fortsätta med det. Så jag startar något annat, som är kul en stund och sen slutar jag med det… Osv.
* Svårt att hålla mig till en plan – Om jag t. ex städar mitt rum och INTE har skrivit en lista på hur jag ska städa och i vilken ordning jag ska städa, så kan jag stanna i mitt rum hela dagen. Jag hittar alltid typ en scrapbook som jag genast fortsätter på, en ansiktsmask som jag direkt vill använda, ett gammalt brev som jag vill läsa, eller så vill jag sortera mina strumpor efter färg, etc… Jag blir aldrig helt färdig.
* Manisk – Ja, jag blir ju lätt manisk. Besatt av nya intressen, nöter sönder dem så intensivt att jag snabbt tröttnar och så hittar jag något nytt. Som jag iofs skrev tidigare… Ska jag göra något så gör jag det riktigt riktigt ordentligt och helhjärtat. Ingenting blir halvdant.
Att jag missbrukat en hel del har gjort mig till en bra lögnare. Jag är manipulativ och kan utnyttja människor, lura dem och man kan helt enkelt INTE lita på mig. Jag får nästan alltid precis som jag vill eftersom jag överanalyserar allt och alla och har lärt mig hur jag ska kunna manipulera dem på rätt sätt.
Skönt att äntligen kunna vara lite uppriktig… Jag är faktiskt så här hemsk. Egentligen. De flesta skulle aldrig kunna tro något sånt om mig, endast de FÅ människor som avslöjat mig med diverse saker känner till min vidriga sida. 😦 Men samtidigt så är jag en god människa. Jag vill alla väl, jag gör bara så fel. Jag bryr mig oerhört mycket om min familj och mina nära, även mig själv. Men det blir så fel. Ibland känns det som att någon slags kraft styr mig och trots att jag vet att en del saker är så fel att göra så gör jag dem ändå. Jag känner mig som en knarkare, fast jag knarkar andra saker än droger.
Behöver kanske inte berätta att jag varit djupt deprimerad genom åren, i perioder. Sen jag var tolv år ungefär. Kanske även borde tillägga att jag är 20 år idag.
Skulle kunna skriva en bok just nu, det här inlägget blev ju världens längsta… Hahaha. Men jag vill gärna att ni mailar om ni känner er som mig… För jag känner mig så ensam i min värld ibland. Hur sjukt det än låter så kan jag inte beskriva det bättre än så. Det känns som om ingen förstår.
Maila mig:
pineappletapette@hotmail.com
Lycka till till alla ni som håller på att bli utredda… 🙂
Hej! jag har ADD och det låter konstigt eller hur? jag vill fråga en grej.Om man har ADD måste inte alla symptomerna stämma? jag har fick höra att jag har bara lite ADD inte helt men jag använder en medecin som heter concerta den gör så jag mår värre men den skulle hjälpa min kosentration men så dosera vi över och det vart värre,jag har fått dålig aptit men när jag inte tar medecinen äter jag som en hungrig varg,jag är orolig för min vikt fast jag gått ner mycket.På skolan går jag med i en liten grupp som bara jag och en till går i.Men jag har inte många vänner och ibland så kan jag dagdrömma jättemycket och hamna i mitt ” paradis ” men jag har faktist blivit bättre oxå för jag har hittat idoler som stärker mig och dom har oxå olika sjukdomar så jag känner mig inte ensam men jag vill kunna lära mig hantera mina känslor för ibland när jag ska till gympan kan jag få massa tankar att det kommer bli jobbigt att alla kommer att skratta och att duscha med andra har blivit STORT problem för mig! concertan har gjort mig osäker och fått tvångstankar om ni inte förstog min text så skriv så kan jag förklara bättre,Tack för svar det betyder verkligen mycket! 🙂
shit.. Är 35 år och har under större delen av mitt liv känt det där klassiska ”att jag inte stämmer jämfört med samhället”. Har inte alltid varit medveten om problemet, förrän på senare år. Jag får verkligen inte ihop vissa saker! Mycket har jag fått lösa själv, som att försöka strukturera upp vardagen och ha EN speciell plats för nödvändiga saker att hålla reda på. Men det fallererar ju rätt ofta, och då fallererar jag. Jag har gått hos psykolog och i kbt för depression, men ingen av dem har kommenterat eller funderat över någon bokstavskombination. Däremot har människor i min närhet frågat om jag fått någon bokstavsdiagnos.
Jag kunde läsa hela texten om ADD, och som ni ser har jag ingen svårighet i att skriva mycket. Jag älskar att skriva! Däremot började jag gråta för jag känner igen mig i det mesta av symptomen. Vet inte om det innebär att jag har ADD, men så är jag van vid att vika undan och inte ta plats o inte stå på mig för att inte ”verka” speciell.. Jag har alltid varit dämpad, introvert och brilliant på att dölja mina problem, eller iaf på att sopa igen spåren. Jag har en vän som har ADHD och hon har själv funderat över om jag inte har en bokstavskombination då vi är lite lika varandra. Jag tror jag måste nysta mer i det hära.. Har varit arbetslös i 3 år nu och har det senaste året fått BRA hjälp från AF, men jag kanske måste dra lite i tyglarna nu utifall att jag måste utredas…
Sorry för att jag tänker rätt ut här nu… Men det var välbehövligt.
hej! känner igen mig i mkt av det som skrivs här på sidan men dock inte i allt. här följer en ”smärre” uppsats om ngn orkar ta sig tiden att läsa… skönt att få skriva av sig lite, sätta ord på det hela lixom…
den följer:
det som känns jobbigt är att jag har börjat ge upp många delar av mitt liv, känner mig numera så fruktansvårt dum och ointelligent att jag inte längre orkar utsätta mig för nya utmaningar som tex studier eller ansvarstagande yrken där många saker ska göras och hållas redas på samtidigt. (jag är nu 32 år så jag har kämpat på mkt) har insett att jag inte orkar längre eftersom jag då blir väldigt stressad. arbetar numera 65% som personlig assistent då det krävs lite prestation från min sida och jag slipper då må sämre pga av stress hela tiden. trivs väldigt bra med det eftersom det är så lugnt men det är inte vidare stimulerande i längden vilket jag ibland saknar. har tidigare gått på högskola men hade otroligt svårt att koncentrera mig, mycket svårt att förstå och lära mig de teoretiska texterna. Och, eftersom jag studerade konst, även svårt med koordinationen, tex att lära mig de olika praktiska teknikerna eftersom de var många rörelser att hålla reda på samtidigt. då skolan innebar mkt tankearbete både rent intellektuellt men även rent praktiskt orkade jag inte till slut utan struntade mer eller mindre att lära mig då jag blev mkt stressad och mådde så dåligt. jag klarade skolan precis på håret… jag skämdes enormt inför mina vänner då jag inte förstod hur mycket de än förklarade.
jag kan sova i över 12 timmar i sträck om dagen utan problem, sover efter frukost sen lunch sen en liten ”powernapp” inför middagen och sen till sängs runt 10, inte alltid men ofta. -vill helst inte tänka på hur stor del av mitt liv som jag har sovit bort…,
jag är expert på att skjuta upp saker som måste göras, tex att sköta vardagliga sysslor, tvätta, städa etc, och ju längre jag skjuter upp det hela desto mer stressad blir jag. kommer lixom aldrig till skott, det är såååå jobbigt och sååå tråkigt…. flyttade in i min nya lägenhet för fyra månader sedan men fortfarande står de flesta flyttkartongerna uppradade längs väggarna. jag bor i en 2a men med bara tre lampor -har inte kommit iväg för att köpa nya så det är ganska mörkt – så att säga…
att avsluta projekt är svårt men jag har ännu svårare att komma igång då jag ofta är för trött eller tycker att allt är tråkigt. oavsett vad jag försöker ta itu med blir det bara slarvigt gjort eftersom jag är så ”dålig” och inte tycker att det är ngn idé att ens försöka. även saker som jag verkligen tycker om ”struntar” jag i. jag känner mig lat – och jag skäms…
jag hade en ganska uppslitande barndom så det är svårt att veta vad som är vad, lidit av depression och social fobi större delen av mitt liv, sprungit hos psykologer hit och dit men vad jag vet har det inte gjorts ngn add-utredning. fick epilepsi då jag var 20 år så det och mina medisiner har säkert okså gjort att allt har försvårats men så vitt jag kan minnas hade jag många tecken på add redan tidigare.
jag har jätte svårt att göra en sak i taget utan håller på med tusen saker samtidigt vilket leder till att jag blir änn mer stressad. är glömsk, men inte så svårt som det verkar för många andra men mina mobilpåminnelser ringer ständigt och de gör mig galen!!! ngt som har blivit svårare de senaste åren är att jag har börjat glömma bort vad jag pratar om mitt i en mening och att förklara ngt kan vara svårt då jag många gånger inte vet hur jag ska sätta i hop orden. har börjat fundera över om jag ska börja göra komihåglappar med inledande meningar för att underlätta svåra men även enklare samtal för att överhuvudtaget komma på vad som ska sägas. annars blir det bara som ett svart hål och jag kommer inte på ngnting, allt börjar bara snurra i huvudet..
spela frågespel är jätte svårt, jag skäms eftersom det tar så lång tid att komma på svaren, att börja spela nya kort- eller spel som kräver fler och nya regler vågar jag knappt längre eftersom det är så svårt att förstå, folk förklarar, förklarar, förklarar…. och blir sedan irriterade och sura, sen blir det ännu svårare eftersom jag då blir stressad. jag har svårt att koncentrera mig på en sak i taget, svårt att följa instruktioner i flera steg vilket jag tror bla ledde till att jag blev sämre i skolan. var duktig fram till 8an, då blev allt svårare eftersom det krävdes att man skulle lära sig att ”tänka själv” och dra egna slutsatser. då blev det så många saker att hålla reda på samtidigt och allt mer kaotiskt i hjärnan. jag klarade högstadiet och gymnasiet men det var båda på gränsen.
jag har dock inga större svårigheter med att lyssna och följa med i konversationer , även om jag nog kan uppfattas som mer tankspridd, förvirrad och dagdrömmande änn andra.
har svårt att hitta även om jag har gått samma väg flera gånger tidigare.
hmmm – kanske håller jag på att bli senil måntro???….
en aningen dåligt ihopsatt text men nu orkar jag inte skriva längre! och det har tagit sin lilla tid….
Hejj.. Ska man skämmas över att ha ADD? Hela mitt liv har jag fått extra hjälp och när jag var 13 år fick jag reda på från Bup att jag had ADD.. Är 14 år nu oh känner mig helt hopplös..
Går i en vanlig klass nu och har väl falska vänner, dom brukar kalla såna som behöver extra hjälp för dumma saker och så, ingen vet att jag är en av dom som behöver mer hjälp än vad man ska behöva.. När jag var 8 år var min tanke att försvinna från denna värld, min pappa drack och dricker ganska mycket, han gnäller alltid över mig, känner mig så himla deppad, sen jag var 4 år gammal har jag haft lammen och min bästa vän vid min sida, Hela min släkt verkar tycka att jag inte är värd ett lyckligt liv, var mobbad i skolan och skär mig varje kväll. Jag undrar ofta om gud är hatar mig.. Hela mitt liv är kaos just nu.. Känns som om jag aldrig är glad. Min mamma tar ADD saken inte speciellt allvarligt, hon bryr sig inte ens.. Har försökt döda mig själv några gånger och det enda som hållit mig vid liv är lammen och min bästa vän<3 Ser saker som inte finns och får panik, får skäll i skolan hela tiden. Vågar inte prata framför klassen och jag är helt enklet inte som dom, drömmer om en framtid med min bästa vän dagarna lång.. kan ej sova om nätterna och när jag lyckas somna får jag otäcka drömmar och drömmarna handlar alltid om samma visa, min bästevän har samma sjukdom som jag och det fick vi reda på nyss, mitt förflutna gör riktigt ont, önskar att folk inte var så elaka och dömande.. Känner mig så tom och jag älskar helt enkelt att se blodet rinna från armen.. Vet att det låter sjukt men känns som om jag är värld att bli behandlad så som jag blir.. Har så många frågar men inga svar.. Han som har lammen ska sluta och dom åker innan jul.. Börjat hänga med många olika gäng, tar okända tabletter för att lindra min smärta.. Gråter varje gång Emelie säger att jag är speciell. Förstår inte varför Gud hatar just mig.. Vet att det är flera tusen folk som lider dagligen.. Hatar detta samhället! Vissa lever livet och tror att det är så himla enklet när andra kämpar varje minut hela livet. Vården är väl till för att hjälpa?! Vården i detta land får en att vilja kräkas, hur långt har man behövt gått frågan jag har ställt? Tydligen är det inte fint nog att ha problem och ont i själen men när man brutit ett ben blir man omplåstrad på direkten! Asså fattar inte vad vården går ut för? om dom inte ens hjälper som som är beredda att offra allt till och med sitt liv!! Trött på samma visa gång på gång.. Levt med något man aldrig glömmer, och ständiga frågar som aldrig finner sina svar,
URSÄKTA OM JAG SKRIVIT FEL ELLER NÅGOT SÅNT. ALLT JAG SKRIVIT ÄR SÅNT SOM KOMMER FRÅN HJÄRTAT OCH SJÄLEN..
Känns riktigt bra att få läsa allt som alla skrivit. Ska själv kolla om man kan få en tid för att kolla upp ifall man ha add.
Har alltid varit jobbig i skolan och nästan allt ni skrivit ha stämmt in. Men de är senaste 2åren som de börjat gått riktigt utför. Hoppade av skolan för de gick verkligen inte. När ja jobba hade man en chef som skämta om de och presenterade en som ”ja här är tjejen som aldrig kommer ihåg nått”. Nu sista månaderna har allt bara blivit för jobbigt, så har slutat med att jag bara ligger i sängen och vill inte ens träffa kompisarna. Känns inte som dom bry sig ändå!
Hoppas bara att de finns möjlighet att kolla upp de, för skulle ja kunna fått medicin som kan hjälpa en i vardagen så skulle de va guld värt!
hej, jag är en tjej på 15 år.. o min mamma har misstänkt sen ja va liten att jag har ADHD. jag har en låtsas syster som har ADHD. och min mamma fick gå en kurs för att veta vad de handlar om, för hon vet inte mycket om sjukdommen.. men då kom dom in på ADD, då tänkte min mamma direkt på mig, själv är jag inte hyperaktiv, snarare tvärt om.. men jag har koncentrations svårigheter.. och blir lätt distraherad.. dom pukterna längre upp på sidan stämmer helt och hållet allihop på mig..
hej!
jag blir ledsen , kan inte komma ihåg saker , jag läser mycket men lär mig nästan ingenting… jag har också svårt att komma ihåg saker…jag är ofte deplimerad,, vågar inte säga ett ord i klassrummet,,, jag känner ofta att andra är bättre än jag
Jag är snart 40 och har precis avslutat en utredning (ADD). Liksom många andra här kände jag direkt igen mig när jag läste om symptomen, och det känns otroligt skönt att veta att det finns hjälp att få. Jag har alltid klarat mig med jobb, har inga drogproblem, och har inget problem med att uttrycka mig i tal eller skrift. Däremot tror jag att jag hade kunnat vara någon helt annanstans i karriären idag om jag vetat om detta tidigare. Kanske hade jag klarat min skolgång, sluppit ett par totalkraschade förhållanden, min dåliga självkänsla och mina återkommande depressioner.
På senare år har jag märkt att modet dalat. Det går definitivt åt mer energi att kämpa emot problemen ju äldre man blir. Även om jag är glad att jag idag fått diagnosen och kan påbörja mediciering, så är jag sorgsen över att jag inte fick reda på detta när jag var yngre.
Så mitt råd till er som är unga och som tycker ni stämmer in på diagnosen: försök få till en utredning. Även om det inte känns tungt nu, så kommer det oundvikligen komma en punkt där diagnosen tar överhanden.
Jag har allt det där som står att en add har har haft jätte svårt i skolan i hela mitt liv och blir inte bättre ingen lärare förstår eller kan lära mig och min mamma har sagt vad dom ska göra men det är bara kaos har tappat jätte mycket som man skulle ha lärt sig i skolan när man är i min ålder är 15 år är jätte osäker om jag kommer klara skolan är i min egen värld och det är ovanligt att bara kille och ha add alla mina kompisar har adhd men känns inte lika jag är så annorlunda känner ingen som har add som man kan prata med heller 😦
Min son har just fått den diagnosen add men jag som vuxen känner igen allt som står itexten som jag upplever sjal i vardagen….
Hej
Jag har precis fått diagnosen ADD, dels befriande, det finns lösningar, dels lite tufft att vända mina tankar från, obotligt samt känslan av att vara andra sorteringens människa .
Påbörjade medicinering för 2 veckor sedan, en vecka 18mg Conserta, är nu uppe i 36mg varje morgon och känner en stigande oro över att det inte hjälper, känner liksom ingen ändring
Och detta va ju då mitt sista halmstrå, potent läkemedel som skulle ge mig det där sista för att själv kunna
tänka lugnare och klokare
Alltid när jag tänker lugnt och logiskt så får jag energi, jag känner mig fungerande och bra
Men det håller aldrig i sig tillräckligt för att göra livet uthärdligt
Med alla andra så är jag klok, lugn och logisk
Därför har jag alltid varit allas stora hjärta och hobbypsykolog
När jag nämnde för två vänner att jag känner mig lite som andra sorteringens människa pga denna diagnos
så reagerade dom självklart med lite frustration och ord som, men du är jätteviktig och fin, har fantastiska egenskaper, snäll, god vän, rolig och klok
Och det är jättebra, i alla sociala sammanhang, jag är högpresterande i dom flesta sociala sammanhang, förstår, tolkar, är närvarande
Men man befinner sig inte i sociala sammanhang , den största delen av tiden är arbete, planera, barn, hemmasysslor osv..
Har ett jobb där social förmåga är avgörande, försäljning, och det fungerar riktigt bra
I mitt fall blir dessutom bra att lönen är provisionsbaserad osv
MEN, som alltid så är struktur, ordning och reda undermåligt
Och det är det enda jag längtar efter, en fungerande lugn vardag
Inte det kaoset jag alltid har haft omkring mig, glömma räkningar, missa, förtränga så långt att det blev kronofogden trots att jag kunde ha betalat
Aldrig göra mat, disken och diskbänken är full, det blir snabbmat, har fått problem med magen
Röker, alldeles för mycket, jag flyr till cigaretten och mer kaffe, har asma och är livrädd för KOL
Är 39år, och klarar inte av att vänta längre på att fixa till mitt liv
Nästa halmstrå, ska börja med meditation, hitta inre lugn
Visst hittar jag det, så känns det underbart, verkligen
Kanske
Hoppas
I vissa situationer omkring vardag så trivs jag väldigt bra , känner mig fungerande och bra
Det är när jag delar vardag med min flickvän, mitt barn och hennes 3 barn
Eller bara med henne och hennes barn
Då är jag liksom bara igång med alla sysslor, mat, disk, veta var saker ska vara, var man hittar saker osv
Känner mig normal, så underbart att få känna att man bara fungerar, att man är en del , känna samhörighet
Ett fungerande hem och liv
Menet är inget hem jag har skapat, jag har aldrig någonsin skapat ett hem, jag har varit en del av någon annans
hem, alltid, visst varit lite delaktig
Men aldrig ens varit i närheten av att bygga upp något eget som jag kan känna mig hemma i
Min finaste frison är att få vara en del av min flickväns vardag, vara klok, lugna barnen när dom bråkar
Vara trygg och fin när min flickvän inte orkar, känner mig så viktig, fungerande och bra, när jag är
hennes trygga famn, när hon själv inte orkar vara allas famn
osv osv
Det känns så himla skönt att de finns fler som känner och är precis som mig. Kanske inte precis som mig, men den där sidan av mig som jag alltid trott har varit fel på bara mig. Men efter att ha läst vad alla har skrivit så förstår jag att jag är i varje fall inte ensam om det.
Jag har nu precis fyllt 18 och mitt liv har gått från perfekt till världens katastrof.
När jag gick på mellanstadiet insåg jag att jag inte var duktig i skolan, men jag ville ändå vara den där duktiga tjejen. Varje dag efter skolan gick jag till min farfar som hjälpte mig med att lära mig läsa och räkna matte. VARJE DAG från att jag gick i 1an till 6an. Men ändå så gick de inte, visst jag lärde mig kartproven mm. helt utantill och jag fick alltid alla rätt. Jag tränade på multiplikations tabellen varje dag innan jag skulle sova. Skulle jag ha högläsning så lästa jag texten varje dag så jag kunde den utantill så jag inte skulle behöva visa alla hur dålig jag var på att läsa högt. Men ändå så gick inte skolan bra? jag försökte läsa böcker som alla tjatade på mig om MEN DE GICK INTE?- ”har ni nån gång sett en bok, de ät ty 100 sider med super liten text och inte en enda bild?” Skulle jag kunna sätta mig ner i en timme och läsa?!
När jag kom till högstadiet så insåg jag att hur mycket jag än pluggar så kommer jag aldrig bli bäst, allt går in genom höger öra och sedan lika snabbt ut genom vänster… Dagarna blev längre under högstadiet och jag kunde absolut inte koncentrera mig en hel dag. Men jag fann en lösning, jag tog fram min sociala trevliga sida och lärde mig alla fuskknep som man kunde komma på under högstadiet. Jag lärde mig omformulera de läraren nyss hade sagt och gjorde det till en fråga. Satt längst fram i klassrummet och va den duktiga flickan. Summan av de hela blev att jag gick ut met topp betyg och sökte in till teknik linjen för att leva upp till ”den duktiga flickan”.
första året på gymnasiet var hemskt, de gick inte att fuska? ingen lärare bryr sig om du va social och duktig på lektionerna? Jag fick ganska snart diagnosen dyslexi. Mina föräldrar skilde sig och hela välden gick emot mig kändes de som.
Nu i tvåan ska jag väl få min andra diagnos…. ADD. Det som är jobbigast för mig just nu och de jag känner igen mig i hos dig fredrik är de där med hem. Jag och min mamma kommer inte allt för bra överens alltid. Och att flytta fram och tillbaka varje vecka är inte min grej. De går inte!!! 😦 Så försökte mig på att flytta in hos farmor och farfar, men de är lixom inte heler hemma och de finns inge internet där, och dom kolla på nyheterna dom båda gångerna de visas på tv:en.. Har även en pojkvän jag bor hos , jag bor alltså på 4 ställen. Jag mår inte alls bra och vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera allt.
bla bla bla ,,,,,,,
Hej Alla som skriver här!
Har lagt märke till att alla skriver om sig själv och ingen svarar… Oroväckande många här, framförallt unga, som har riktigt stora problem i livet och mår väldigt dåligt. Jag är 37 år och upptäckte för ca 1 år sedan att jag har ADD, då vi började en utredning om detta med min 10-åriga son. Jag har inte själv blivit utredd och har heller ingen diagnos men vet att jag har ADD genom ”självstudier”. Jag känner så igen mig i allt man läser här, både från min uppväxt och från mitt nuvarande liv, och jag har kämpat hårt hela livet för att komma dit jag är idag men det har funkat! Jag kände när jag insåg att jag har ADD en STOR lättnad, jag är inte dum och tankspridd, jag har ADD!! Jag tycker inte ADD är en sjukdom eller något fel, tvärtom är vi med ADHD och ADD nästan bättre och smartare än andra! Vi är bara lite annorlunda, vår hjärna tänker snabbare och har många kanaler öppna samtidigt. Det är därför vi är okoncentrerade och har svårt att fokusera och lyssna, våra tankar är redan flera steg längre fram än dem vi pratar mer eller lyssnar på!
Själv är jag som sagt 37 år, jag har man och 2 barn och är chef för 17 personer. Jag har en högskoleutbildning och en karriär och ett vanligt normalt liv med vänner och fritidssysselsättningar. Jag gick in i väggen för drygt ett år sedan och kämpar fortfarande på att komma tillbaka, men jag har under detta år också lärt mig SÅ mycket om mig själv och varför jag är som jag är, framförallt genom att lära mig allt jag kan om ADD. Jag är stolt över att jag har ADD, jag skäms inte för det alls. Det är inget fel på mig, tvärtom! Vi passar bara inte riktigt in i det samhället som finns idag. Men bara vi lär oss hur vi fungerar så kommer vår ADD att bli en tillgång för oss själva, vår omgivning och samhället i stort! Många stora företagsledare, uppfinnare och visionärer har ADHD eller ADD. Jag hade inte haft den karriären jag har och varit den personen jag är om jag inte hade haft ADD. Visst är det tufft, men bara man tänker positivt och ser det som en tillgång går det bra!
Ni som är deppiga och tycker inget fungerar i livet, sök hjälp hos läkare (och får ni ingen hjälp här, gå till en annan läkare!), leta själv efter information om ADD och FRAMFÖRALLT tänk det som en tillgång och inte en sjukdom! Ni är bäst!! Jag har själv inte grav ADD och vill inte ha mediciner, jag kämpar hellre och lär mig hur min ADD kan bli en tillgång för mig och hur jag kan hantera den, men har man grav ADD tycker jag man ska söka hjälp!
Tips på en bra bok att läsa; ADHD/ADD som vuxen av Lara Honos-Webb (hon har även skrivit en liknade bok för barn) Den är inte lätt att ta sig igenom, speciellt inte om man har ADD 🙂 men det ger en så mycket självkänsla i detta!
Och ni som unga idag och tycker livet är jobbigt, DET BLIR BÄTTRE! Ta vara på de vänner ni har och fortsätt drömma, ni kommer att komma igenom. TRO PÅ ER SJÄLV, NI ÄR BRA!!!
Många kramar till er alla!
Du skriver att vi med ADD tänker snabbare. Helt riktigt. Tyvärr blir det som oftast ett problem snarare en ett plus. Personen jag pratar med uppfattar att jag stressar samtalet och inte lyssnar så noga. Vist det kan vara så. Jag har ju redan gått igenom all 50 vägar samtalet kan ta under dom 2 första kommentarerna så jag vill bara komma till slutet. Som ung avbröt jag ofta personer jag pratade med men har lärt mig att låta bli. Jag tänker dock likadant.. ja ja ja.. ja vet.. kom till sak människa!.. Tråkigast känns att man uppfattas som arrogant och självupptagen. Igentligen är jag en mycket snäll person och drivs av det sociala. Logist vet jag naturligtvis att jag inte vet mer än någon annan. Trots det blir hela min kropp i uppror om någon ifrågasätter mina åsikter. Jag bara VET att jag har rätt.. för så måste det ju vara.. eller? Jag har jobbat hela livet med den här problematiken. Att känna sig smartare, bättre och snabbare än min omgivning. Samtidigt inse att att det bara sitter i min skalle. Antingen så är hela världen felskapt.. eller så är jag..
Ok, jag vet att det låter lite knasigt att erkänna det här. Men det är sanningen. Och jag skulle ge vad som helst för att bara få känna mig som en del av allt snarare en EK i en Tallskog.. för så har mitt liv blivit.
Väntar på en full utredning av min diagnos men har fått en prellimenär som visar 70% ADD.
Har ni något tips på hur man kan underlätta vardagen så dela gjärna med er..
Egotrippad, självsäker, vet bästare om allt ADD galning.
@Håkan69: Jag känner igen mig i det du beskriver….. Detta med att prata snabbt och ta plats, avbryta, överrösta och att alltid ha en åsikt om allt! Låter som mig i ett nötskal. Som för dig är det något jag jobbar med dagligen, och jag har nog blivit bättre med åren…. Men det är jobbigt att aldrig känna att man är MED liksom. Jag har god självkänsla på det sociala planet för jag känner mig uppmärksam, medkännande och intresserad och folk säger ofta att jag är ”alltid så glad och pigg!”. Det glädjer mig att de får den bilden av mig, men samtidigt är det jobbigt att hitta en balans…. Det blir lätt att jag utåt sett är glad, sprallig och optimistisk men att det inom mig är ett evigt kaos där jag ifrågasätter allt jag säger, allt jag känner och allt jag gör….. En ek i en tallskog var nog bästa beskrivningen jag hört på länge! Vacker och präktig och enastående, men inte som alla andra…. Men hellre en ek i en tallskog än en tall i en ekskog. 😉
Hej Anna. Tack för ditt svar och ett extra pluss för att du snappade upp min subtila mening med Eken i tallskogen 🙂
Jag hittade en beskrivining på AD(h)D som skulle vilja dela med mig av för er som undrar hur det kan se ut i huvudet på en person med ADD.
Tänk att alla hjärnsignaler fungerar som som en dörr som öppnas och stängs. På/Av. Vår hjärna håller koll på allt det här utan att vi behöver göra någonting alls.
En fult frisk person som träffar en kollega på kafferasten börjar prata om melodofestivalen på tv igår.
Nu stängs alla dörrar som är utan betydelse för samtalet. Endast de minnes områden som krävs står öppna. Du mins vem som sjöng vilken låt, vad hon hade för kläning osv. Just i den stunden funderar man inte på saker som vart man har tvättmedlet hemma, vem som spelar final i forboll nästa vecka. Vem som gav dig din första kyss… osv. osv.
Du har miljarder med information i ditt huvud som sammantaget utgör hela ditt jag. Allt står bakom dessa dörrar..
Du som läser det här har också dessa dörrar stängda just nu. Men om jag tex frågar vem som spelar huvudrollen i filmen Titanic?.. .. Förutsatt att du kan svaret har du redan tänkt Leonardo Di’caprio. Jag öppnade den dörren hos ditt minne just nu genom att ställa frågan.
Men vi då som har ADD.. Just här har vi den nedsatta delen av vår hjärna. Vi kan inte stänga dessa dörrar automatiskt. Vi måste göra ett medvetet val för att lyckas hålla borta information som inte är oss till nytta i nuet.
Så när jag/vi träffar en person på kafferasten som vill prata om melodifestivalen öppnas fler dörrar. Jag har dock fortfarande 8 andra dörrar på vid gavel. ”Jag ska till doktorn på fredag, jag har tvättid på onsdag, vad ska jag ha till middag, Hur gick det för mitt fotbollslag, vaför har hon en gul tröja till ett par blå byxor, hoppas dom börjar min favorit serie igen snart.. Va? vad sa du.. ahh Melodifestivalen.. jo ja.. jag vet inte..”
Inte konstigt att vi upplevs som tankspridda, dagdrömmande eller rent av arroganta. Vi kan ju inte koncentrera oss.. eller? hmmm Jag har faktiskt känt att det här inte stämmer alls. Min kompis har ju en helt klar tanke och kan vara fokuserad i nuet.. men jag bollar runt på alla 8 samtidigt. Krävs det inte mer koncentration för oss? Som att han bär på en 20 kilo tung tunna med vatten och ser mig som klen för att jag verka ha svårt att bära den.. men jag har ju 3 tunnor till bakom ryggen som han aldrig ser.
Jag tror att många med ADD har utvecklat ett ganska bra intelect pga det här. Där vår hjärna har nedsatt förmåga verkar den kompensera genom att ge oss lite extra ”arbetsutrymme”. Kan ju behövas om man säger så. Likt att en person som blir blind utvecklar bättre hörsel. (Endast min helt egna teori bör understrykas)
Ok, nu måste jag kila vidare och lösa alla världens mysterier för jag kan inte släppa minst 200 av dom.. kanske ska skriva en bok när jag ändå är igång.. och en musikal.. Bygga en rymdraket för jag vill ju veta hur det ser ut där bakom mörkrets kant.. ah jag nöjer mig med en kopp kaffe tror jag.
Mvh Håkan69
Hejsan, allt stämmer in sååå bra på mig… Och jag vet med rätt stor säkerhet att både jag och flera i min familj har add, Min lillasyster har diagnosen, jag o min mamma har gjort en massa tester men de enda svar vi fått är: ni har med stor sannolikhet ADD men vi kan inte sätta någon diagnos för att ni har haft hjärnhinneinflamation! Öööh ok men problemen finns ju där iaf!!! Hopas på någon underlättande hjälp snart iaf!
TACK! Var på BUP i går med min son och gjorde tester. Fick preliminärt diagnos ADD. Gick hem och Googlade. Hittade den här bloggen. Läste inledningen och började gråta. ÄNTLIGEN faller alla bitar på plats. TACK ANNA!!!!!
Jag har själv haft diagnosen ett väldigt bra tag, vilket jag faktiskt inte visste men enligt min pappa har jag haft det några år och han tror att det är borta eller ah de är bättre nu, men jag känner igen mig så grovt i din text?!
.
Jag har add utan tvekan..men jag tror inte det är något man måste ”fastna i”..man kan jobba bort det om man försöker. Vissa perioder i mitt liv har jag fungerat helt normalt, jag har haft vänner, klarat av skolan, varit ”klar” i huvudet, ja mått bra helt enkelt. . Men sen har jag alltid haft tendenser att falla tillbaka.Just nu mår jag förjävligt…Men jag tror jag börjar fatta vad det beror på faktiskt, så jag ska dela med mig lite av några tips. För det första, försök alltid ha något att göra. Jag har suttit hemma nu i 3 veckor och jag mår bara sämre och sämre, till slut mår man liksom så dåligt att man inte orkar ta tag i något oxch komma igång igen. En annan sak är att alltid försöka ha människor kring sig. När jag är ensam fastnar jag alltid i tankar, men det händer aldrig när jag har mina kompisar runtom mej. Men sen tror jag vi alla gör ett misstag i att vi bara vågar umgås med folk som är ”som oss”, dvs har någon form av add/adhd, men jag tror inte det är bra i längden därför vi kommer bara göra varandra ännu mer förvirrade, om ni fattar? Jag har tänkt mycket på det här därför de senaste veckorna har jag verkligen inte fungerat alls. Och det är just dom misstagen jag har gjort tror jag, att jag har varit för mycket ensam och inte riktigt kommit igång med saker. Vi tar tid på oss, men när vi väl är igång så kan ingenting stoppa oss =) lycka till allihopa..we can do this !! kram anni
Oh vad glad jag blev av din kommentar Johan! Det är så skönt att man kan dela med sig av sina erfarenheter i den här formen, så INGEN känner sig ensam!
Hej …jag känner mig oroad av många inlägg här och hoppas att ni unga som mår väldigt dåligt talar med någon vuxen så fort som möjligt
Hur mår Elin nu tex??? Det gör ont i hela mig när jag läser din historia och känner din ångest….Hoppas du söker ordentlig hjälp gumman ❤ Själv hamnade jag här för att jag funderar mycket över min ene son…Känner igen mycket av det jag läser här hos honom:/
Helt galet att jag känner igen allt ihop. Asså mitt liv börjar slås i spillror och jag är helt själv. När jag ber om hjälp så möts jag av kraftiga motstånd. De tar mig inte på allvar. Har undersökt allt förutom just det här. (MRT-röntgen) senast. Är rädd att när de erbjuder mig hjälp är det för sent. Vad ska jag göra? Hur ska jag gå tillväga så att det här kan uteslutas eller bekräftas?
// 25 årig invandrargrabb
Mileycuruslover 14
Du skall inte ta medicinen, gå till en annan läkare och säg exakt det du skrev här, det där är en klassisk misstag som slarviga läkare gör, vilket får,hela debatten mot bokstavs kombinationer och kritiken att många blir klassade felaktigt, du har eventuellt något annat problem.
Det jag hatar med att ha add är att folk inte fattar vad det betyder på riktigt . de,tror man pysiskt störd . I min klass så används det lite som ett,dåligt ord .
Någon som vet om det finns nån grupp eller förening för dom med ADD? Och har nån hört talas om Daniel adems 6 typer av ADD? har för mig att svensk psykologi har hoppat över till dessa klassifieringar, är det sant?
Till 25-årig invandrargrabb: Har du varit i kontakt med psykiska öppenvårdsmottagningen på din ort och bett dem göra en ADD-utredning? Har själv bara varit i kontakt med BUP (Barn- och ungdomspsykiatriska) gällande min 10-åriga son och fått jättebra hjälp av dom, men tror att det är vuxenpsyk som gör utredningarna för vuxna. Har man problem med detta måste de ta dig på allvar, som sagt, om en läkare inte tar dig på allvar, gå vidare till en annan. Du har rätt att välja en annan vårdcentral än den du normal tillhör eller gå till en privat mottagning. Men som sagt, kontakta i första hand psykiatriska öppenvårdsmottagningen! Lycka till!
Ja, visst är det konstigt att det ska ha en sådan negativ klang, när det bara handlar om ett annorlunda sätt att tänka, inte ett fel! Min som är livrädd att berätta om sin ADD i skolan för att han ska bli mobbad, och själv håller jag på att samla mod att berätta för mina föräldrar/syskon för att jag vet att de typ likställer ADHD med Downs syndrom eller liknande. Men jag är stolt över mitt ”funktionshinder” (som är ett jäkla fel ord) det gäller bara att lära sig hur man ska agera/fungera i vårt samhälle för att få ut de positiva delarna av ADD istället för de negativa. Och ju fler vi är som är öppna och stolta över det, desto mindre konstigt är det och desto mindre fördomar kommer det att finnas. Det är ju som vanligt det som är annorlunda och som man inte är van vid eller vet så mycket om som man blir rädd för och likställer med något negativt och konstigt.
Har inte hört något om Daniel adems 6 klassifiseringar, men blev nyfiken på att googla det nu!
Jag har fått diagnosen ADD och nu vet jag vad det verkligen innebär! 🙂 lite tråkigt mina lärare inte tar hänsyn till det!
Hejsan!
Fick precis min diagnos om ADD och läste din text om vad detta är så täntke kolla om jag fick använda denna på min blogg för att förklara vad ADD är. Tycker den var otroligt lätt begriplig och bra skriven. Det kommer självklart stå varifrån texten kommer.
Hej
Det var för något år sedan som jag fick höra om ADD. Jag googlade lite och tyckte verkligen att det passade in på mig. Jag gick och pratade med kuratorn på skolan och hon sa att det var bra att jag kom på det så tidigt, innan jag fyllt 18, för då var det kostnadsfritt att göra sådanna tester. Hon bokade in mig för en ny besökstid hos henne, men så var jag sjuk då och sen blev det inte av.
Något år senare tänkte jag att jag skulle ta tag i det igen. Jag berättade det för några, hur jag kännde och så, men ingen verkade ta det riktigt på allvar. Men jag gick till läkaren ändå. Men jag blir sur bara jag tänker på vad han sa. För det först verkade han inte veta vad ADD var, och när jag försökte förklara pratade han fortfarande om det som om det var ADHD. Sen sa han att eftersom jag hade bra betyg och ”klarade av livet” så sa han att jag inte hade det. Som om att om man har koncentrationssvårigheter så kan man inte lyckas i livet. Jag antar att han skrev något i min journal om att jag var hypokondrisk.
Nu är jag 20 och det var nog ett år sedan jag var på det besöket, men nu tror jag mer än någonsin att jag har ADD. Det första som fick mig att tro att jag har ADD var att jag gör allt långsamt. Jag vet inte hur många gånger folka har klagat på det. Jag äter långsamt, läser fruktansvärt långsamt och till och med går på toa långsamt. Och jag tror att det skulle kunna bero på att jag har svårt att fokusera på det jag gör. Men nu när jag har börjat universitetet är det fruktansvärt. Jag har svårt att lyssna mer än 5 min på föreläsningarna, men går på dom ändå för att hoppas att jag åtminstone känna igen några ord när jag tentapluggar. Och när jag pluggar kan jag verkligen inte koncentrera mig, det går bara inte!! Sen gör jag allt i sista minuten, har så svårt att bara ta tag i saker. Skjuter upp det hela tiden.
Det hade varit så skönt att bara få en diagnos, att bara få veta att det finns en orsak till saker och ting. Att man inte är korkad.
Skulle så gärna vilja få hjälp med att reda ut det, men var vänder man sig? Är det vårdcentralen i första hand? Och är det då läkare eller psykolog? Nu har jag bytt vårdcentral, men är rädd att de vill ha mina gamla journalhandlingar och då få fel uppfattning innan de träffat mig.
Kämns lite fånigt att samla flera olika symptom och sen under gemensamt namn kalla det för en diagos.
ALLA har vi olika symtom sim kan leda till problem.
ALLA har nog upplevt ovan nämda kriterier vid olika stadier i livet
Man kan tolka texten som om det bara är kombinationen av just dessa kriterier man måste uppfylla för att få problem och flr den delen Hjälp.
Har man inte tillräckligt många förbockningar, klarar man sig från diagnosen, men behåller fortfaeande problemen.
Eller så hittar vi på nya diagnoser.
AD, DA, DDA, HA …just ja, HA finns ju redan.
Det är så bakvänd logik.
Vänta inte tills nån ställer en diagnos på barnen.
Lös varje problem för sig.
Det finns inga tabletter som klarar allt, men vi intalas att tro det.
Som vi skulle vara födda med ett behov av tabletter.
När blrjade det behovet… Och vad startade det?
Jo när läkemedelsindustrin såg profiten
Ta inte hand om orsaken, döva hellre symtomen med rabletter. Då när tabletterna släpper, kan vi sälja mer rabletter. Smart va…
Sen är jag inte förvånad av människors dumhet som t ex villigt köper icke färdigutvecklade dataprogram och sen väntar på att tabletten som ska fixa problemet ska komma farande i form av en buggfix.
Det är så samhället ser ut idag.
Fort & Fel
Prova nya tabletter mot symtomen…
De löser allt!
Vill bara säga till den som skrev att gluten är svammel och att de inte är så enkelt att de är så enkelt.
Jag har en ADD diagnos, men blev frisk tack vare den där sidan här på internet. Jag VILLE BLI FRISK. Så jag var villig att göra VAD SOM HELST för att bli frisk. Så att testa äta gluten och mjölkfritt i en månad var ingen svår sak med tanke på alla mediciner och terapier man testat år efter år som inte fungerat. Efter 2 veckor fick jag energi och kunde koncentrera mig precis som vem som helst. Depressionerna är bortblåsta sen dess. Ångesten(hjärtklappningen som egentligen kommer från magen) försvann helt och hållet.
Jag har lite svårt att förstå varför man ger mediciner och terapier en chans månad efter månad år efter år, medan att testa ta bort gluten och mjölk bara tar en månad att testa. har ni nå mer att testa liksom om inget annat verkar fungera.
Jag vågade och ville testa och blev HELT FRISK.
Men det är helt upp till er. Försöka bli frisk genom att prova olika saker eller traggla på i samma mönster hos psykiatrin.
NIzz
Du skriver om problem. Lösa problemen osv.
Nu e de så att de krävs ett visst tankesätt en viss handling som sen generear problemen. det är utifrån tankesätt å handling som ADD tar sej i uttryck å inte genom problemen.
De sistnämnda känns väldigt banalt att ens kommentera men e bara tvungen.
Min tolkning av de du skriver är att du anser att en tablett typ concerta å ritalin inte har nån verkan. Stämmer det???
Vid depression, bibolär så spelar serotoninet en stor roll. antingen tillfällig brist eller bara brist. Hjälper de då inte att tillföra kroppen detta??? enligt dej, NEJ.
En sak som jag ser i samhället är ett ointresse till att ta tag i de faktiska.
De gäller främst förskola, skola, vårdcentraler, socialtjänst, polismyndighet och myndighetsålder för den diagnostiserade.
Att alla kunna tillföra nytta och tillgodose behovet för den behövande genom myndigheterna är ett problem. De olika snackar om sekretess hit å dit. Sekretessen kan hävas totalt bara om förälder eller personen i fråga själv förmedlar detta.
Utifrån kompetens, insatser och acceptans kan vi bygga samhället mer öppet, omhändertagande och kärleksfullt för fler än bara de ”friska” ”vanliga”.
Se människan å hör människan! Love u all!
Har nu läst alla inlägg på denna sida och det känns som alla(jag med) känner igen sig i varandra mer eller mindre. Kan vi inte tillsammans komma på saker som faktiskt hjälper, hur man ska tänka osv.
typiska problem:
1. Många är rädda vad andra ska tycka, att dem ska tro att man är vilsen, borta okoncentrerad mm.
2. Vi känner oss ofta i obalans, svårt att hitta våra hem och tryggheter.
3. ofta deprimerade och har ångest över en lång rad olika anledningar
Finns de någon vi kan göra för att hitta oss ur dessa problem?
Hej.
Jag har nu läst alla inlägg på denna sida och känner mig rejält träffad..
Jag är en kille på 19 bast som har haft dyslexi redan i tidig ålder. Jag har haft koncentrations svårigheter en väldig lång tid och jag har försökt att göra något åt det, tex som att försöka träna bort min dyslexi med olika hjälpmedel men det har inte gjort någon skillnad. Jag har nyss tagit student men har haft en mycket svår skolgång. Efter jag gick ut 1an så börja jag skolka mer och mer för varje vecka som gick. Min inlärningsförmåga är inte den bästa så till sist gav jag upp och sluta gå till skolan för att jag tyckte det bara kändes onödigt.. Det kändes nästan som om jag hade ett oändligt sommarlov förutom att jag kände mig deprimerad och inte ville göra något annat än att bara sitta vid datorn och spela och sova till 2-3 på eftermiddagen.
Det känns nästan som om jag aldrig kommer att bli vuxen och klara saker på egen hand och det är förjävligt. Jag har haft extremt många vänner under min uppväxt som fortfarande är kvar och även fler. Men ändå så är jag inte nöjd, för att mina vänner kallar mig dum, ignorant och inte särskilt klipsk. När mina vänner och jag börjar argumentera om något som jag vet att jag har rätt i det jag säger så vänder dem på det hela för att de såklart inte vill vara mer blåst än mig och det har såklart gjort mig förvirrad så jag tappar bort om vad vi snackar om. Jag har fått mycket dåligt självförtroende pga det och verkligen trott på det dem säger om mig att jag är förvirrad och massa annat. Det har även hänt att lärare sagt att jag inte riktigt är den smartaste i klassen, rättarsagt den dummaste.
Det är ju självklart att man ger upp direkt för att man inte finner något intresse i att sitta och plugga eller göra något överhuvudtaget.
Jag säger inte att jag lider av ADD men just nu gör jag. För varje sak jag gör blir bara fel och jag klarar aldrig av att planera saker och sedan fullfölja det.
Men när jag läste alla inlägg på den här sidan så fick jag en rysande känsla i hela kroppen, jag blev otroligt glad! För jag har alltid trott att det här aldrig nånsin skulle lösa sig med mig. Ni som delar med er av sig själva är så underbara människor. Ni har gjort mitt liv så mycket bättre bara genom att uttrycka hur ni känner och har haft/har det under svåra perioder. Därför sitter jag och skriver det här för jag vet själv hur det är att sitta i de flesta situationerna.
Jag ska så snabbt som möjligt besöka en läkare så jag får min diagnos bekräftad.
Ni är underbara människor allihopa och tack så hemskt mycket Anna som är så schyst och försöker hjälpa andra människor med deras problem.
Varje människa är värd precis lika mycket så se aldrig ner på dig själv, för om du verkligen nått bottnen och inte vet var du ska ta vägen så kommer du alltid sakta men säkert flyta upp till ytan igen.
Tack ännu en gång, ni har alla förändrar mitt liv så mycket så det inte ens går att förklara.
Jag har add, och många undrar vad de är, typ ingen vet, varför kan de vara så?
Oskar, vet precis hur du menar med vad lärarna säger, vet hur de känns…
[…] De majoriteten itu dessaReklampennorDom majoriteten bruten dessamajoriteten itu dessa❤ Vad är ADD […]
Min mamma berättade för mig igår att hon tror att jag har ADD och att hon har sagt det till mina lärare och psykologer. Och nu så ska vi göra en utredning eller tester och se om jag har det. Och när jag läste det här (vilket tog lång tid för jag började tänika på annat och fick läsa om) så blev jag lite rädd med tanke på att allt stämmer in på mig och jag har trott sen 5år tillbaka att jag har ADD.
Hej!
Har nu läst denna värdefulla info om ADD samt ALLA kommentarer.
Jag måste säga att jag känner igen mig i väldigt mycket, dock inte allt.
Jag har ännu ingen diagnos men misstänker väldigt starkt att jag lider av ADD och min övertygelse stärktes rejält efter att ha läst allt här.
Jag är en kvinna på 45 år och så länge tillbaka jag kan minnas har jag funderat väldigt mycket på om jag verkligen hör hemma i denna världen…
Jag har alltid uppfattats som asocial, gjorde inget väsen av mig när jag var barn. När jag gick i lekskolan umgicks jag aldrig med de andra utan satt alltid i en hörna för mig själv och läste (kunde nämligen läsa felfritt redan som femåring. Visst har jag haft kompisar genom hela skoltiden men väldigt ofta stod jag ensam i en hörna av skolgården under alla 9 åren jag gick i grundskolan och jag blev ganska mobbad fr o m femte klass och uppåt. Jag önskade aldrig nåt hellre än att få lov att bli som mina skolkamrater men jag visste ju aldrig vad som var fel.
Har alltid känt mig ”bortglömd” av både vänner och familj. Därför blev jag en oerhört utåtagerande och fruktansvärt jobbig tonåring som enligt min familj alltid gjorde allting fel.
Har ett kraschat äktenskap och ett kraschat samboförhållande bakom mig och fick aldrig några barn. Har även haft en massa kortvariga förhållanden men det har alltid slutat på samma sätt, antingen har jag fått bära hela skulden eller så har personerna aldrig gett mig nån riktig förklaring till vad som gick fel.
Under alla år har folk runtomkring mig ansett att jag har varit lat och bortskämd (det har faktiskt bättrat sig lite de senaste åren). Men det är bara som så att jag mår så himla dåligt när jag t ex inte klarar av att få igång startmotorn när det gäller olika saker som att lägga mig i normal tid på kvällen, städa, duscha m m. Det är väldigt frustrerande och jag VILL inget hellre än att kunna fungera som en ”normal” människa, men jag KAN INTE hur gärna jag än vill.
När jag läser, tittar på TV eller lyssnar på folk som pratar så har jag väldigt svårt att samla tankarna och fokusera på vad det handlar om, tänker på 1000 andra saker på en och samma gång.
Jag har också upptäckt mer och mer att jag har stor benägenhet att avbryta folk när de pratar med mig och blir lika irriterad på mig själv varenda gång det händer.
Jag skulle kunna nämna fler saker här och nu men jag orkar tyvärr inte skriva mer för tillfället, men tycker ändå att jag har fått med en hel del.
Jag är tacksam om du som läser detta kan upplysa mig om hur jag ska gå tillväga för att få en utredning eftersom jag absolut INTE vill ha det så här längre.
TACK FÖR ORDET!
Hej Betty! Jag skulle rekommendera dig att kontakta din husläkare för att få en remiss till en psykolog och sedan därifrån få en utredning gjord. Kämpa på om du inte skulle få förståelse från din läkare (gå då till en annan) och ge dig inte! Du är inte ensam, och visst är det skönt att äntligen få en förklaring! Kanske kan du även kontakta psykvården direkt.Trots att vi med ADD inte är psyksjuka ligger denna form av funktionshinder under psykvården…
Hej Sussi!
Jag var faktiskt hos min husläkare på vårdcentralen i förmiddags i ett annat ärende. Nämnde då mina misstankar, han ställde ett par frågor och då sa han direkt att detta måste vi boka in en längre besökstid så vi kan gå igenom ordentligt. Så jag ska vara där den 13/9 så får jag se vad som händer då.
Jag är jättenöjd med det faktiskt. Detta var allra första gången jag träffade honom då min förra husläkare nyligen gått i pension och han övertar alla patienterna hon hade. En kille i 30-årsåldern ungefär och jag fick förtroende för honom omedelbart vilket jag aldrig förr har upplevt med en läkare.
Jag är tacksam om vi kan ha mailkontakt i fortsättningen istället för att kommentera här fram och tillbaka. Kanske vill du även bli vän med mig på Facebook (om du är med där). Hade uppskattat det jättemycket eftersom jag inte känner nån som har ADD och skulle behöva nån att ventilera mina tankar och frågor med.
Min mailadress är
misty99@live.se
Är de nödvändigt att ta medicin till add? Jag gör inte de 🙂 Tacksam för svar!
Jag har knarkat och suttit i fängelse flera av mit vuxna liv. Får nu medicin mot mina besvär och det går bättre än någonsin.
Har varken knarkat eller suttit inne på sju år snart 🙂
Fantastisk blogg, känner igen mig så väl i vad väldigt många skrivit här! Befriande. Jag är 40 år fyllda men har inte fått en utredning gjord, tar sikte på det. ADD var det…
Jag har fått diagnosen ADD i år, på mitt 40:e år! Många frågetecken håller på att få sina förklaringar. Medicinen hjälper mig att få energi att leva, mycket arbete återstår med att hantera livet.
Är det någon fakta om add som kan skicka till mig? Kindgren82@hotmail.com
Jag är snart 14 år, sitter här och känner igen mig på nästan allt på ADD-texterna. Jag har nästan fem F i mitt betyg denna terminen, och min mamma säger att jag måste skärpa mig, annars får jag börja på särskola. Jag börjar gråta på tanken av särbehandling, för jag vill bara bli behandlad som om jag vore vem som helst. Jag har t.o.m frågat mamma ifall jag får byta skola eftersom min nuvarande skola vet om att jag är… ja, lite ‘speciell’. Ingen diagnos än, mamma säger att det finns mediciner som gör så att man samlar tankarna eller något. Vill bara bli av med allt så jag kan vara lite mer som mina vänner…
Det var inte något viktigt jag skrev, men jag ville bara fråga ifall det kommer att kännas bättre när man tar medicin.
Tack så mycket ifall någon svarar.
Jag känner igen mig på sätt och vis, men liksom har aldrig pratat med någon om det. På senaste tiden har jag kollat upp detta eftersom jag har svårt att hålla mig till samtalsämnet ibland, kan aldrig sitta still, kan säga eller göra saker utan att tänka på det.
Jag går i tvåan på gymnasiet och har det ganska körigt där, borde jag berätta för någon om detta?
Hej!
Jag har en nära bekant som jag tror har add men inte har en aning om detta. Hur kan man hjälpa denna personen utan att riskera att man sårar personen i fråga.
Hej!
Håller på att utreda min dotter som är 5 år. Hon utreds inte för add men vi tog upp problemen med hennes koncentrationssvårigheter så hon har fått gå till en psykolog för att göra massa tester. Men tycker att många symptom stämmer in på henne.
Jag tror även att jag oxå har add, det mesta stämmer in så kan ju hoppas att en utredning kan göras på mig sen oxå.
Och till er unga tjejer som skriver här: Ni måste söka hjälp och ligga på att ni vill ha en utredning. Jag har gått till många psykologer när jag var yngre men ingen tog mig på allvar. Dom sa bara att jag var nedstämd och skulle gräva om händelser från barndomen som skulle ha gjort mig sån. Och sen fick jag antideppresiva tabletter som bara gjorde att jag mådde sämre. Fick tillslut via en bekant kontakt med en tjej som arbetade med kbt och det är det bästa jag har gjort. Rekomenderar verkligen det.
Hej!
Jag har i hela mitt liv mått dålig, jag är nu 28år. Jag har misslyckats med det mesta i mitt liv, både med studier och att hålla kvar vänskapskontakter till kanske mindre men viktiga – för mig- projekt som att hålla mina kläder organiserade i garderoben, skaffa system för att sortera diverse papper och få in dagliga rutiner vad det gäller måltider och städning.
Jag har gått hos psykiatrin i flera år, varit inlagd på psykiatrisk avdelning, fått ECT i två behandlingsomgångar, fått pröva säkert 20 olika antidepressiva/ångestdämpande/stämningsstabiliserande. Inget har hjälpt.
Jag har har fått diagnosen depression, ångest samt emotionell personlighetsstörning men det var ett par år sen, nu är jag utremitterad ur psykiatrin då de anser att alla behandlingsalternativ är uttömda så jag har verkligen ingen att vända mig till fast jag känner att jag desperat skulle behöva det, har dessutom tappat förtroendet helt för sjukvården då jag behöver hjälp men inte får någon och den hjälp jag fått har jag upplevt som väldigt halvhjärtad. Jag känner att ingen riktigt utrett något, utan jag har själv fått inse och förstå vad som är problemen.
Känner mig rätt arg då jag upplever att psykiatrin satt diagnosen depression alldeles för lätt, det är som om bara för att man mår dåligt och inte klarar av något så måste det vara en depression. Och ENBART depression.
Jag har hela tiden haft en känsla av att om jag bara lyckades få ordning på mitt liv vad det gäller det praktiska skulle det ordna sig. Om jag bara kunde lära mig rutiner för saker och ting och slutföra projekt så skulle jag klara mig otroligt mycket bättre.
Som det är idag känner jag mig helt fast. Jag ser inte hur jag ska kunna få ett bra liv och komma nånstans med utbildning eller arbete när mina dagar går åt till att försöka sköta så ”enkla” saker som att diska varje dag, undvika att dränkas i pappershögar då jag inte kan skilja mellan viktiga papper eller oviktiga papper, se till att jag tvättar så jag har rena kläder och andra vardaliga saker som jag känner borde gå automatiskt men som jag helt enkelt inte lyckas med.
Jag påbörjar ofta saker och ting men lyckas inte slutföra dem, läser i en bok, komma på att jag vill se film, inser då att det var någon jag tänkte googla, blir sen inspirard till att t.e.x leta fram någon sak, fastnar på vägen vid någon annan sak, inser då att jag borde rensa lite bland sakerna, men kanske borde dammsuga först, men egenligen är det lunch så då lagar jag mat och så sitter jag plötsligt där och hela dagen har gått men jag har inte kommit någonstans.
Det ger verkligen en känsla av misslyckande. Att sköta studier har aldrig fungerat mer än en kortare period och jag har inte lyckats slutföra dem. Att inte kunna fungera på ett bra sätt i vardagen och uppnå saker som studier eller skaffa/stanna kvar på ett arbete har gjort att jag känner mig så hopplös, misslyckas, korkad och utanför då jag hela tiden ser folk omkring mig som lyckas slutföra saker och ta sig någonstans i livet. Jag har försökt ta livet av mig flera gånger på grund av detta.
Vill verkligen göra något för att må bättre men vet inte vad.
Har så svårt att koncentrera mig vid något en längre stund och fatta några beslut. Det här inlägget till exempel tog väldigt lång tid att skriva för att hade så svårt att hålla mig kvar på samma spår som jag började på.
Någon som känner igen sig i min historia?
/Eva
Jag känner med dig Eva, eftersom även jag har en del av dom problemen som du beskriver.
/ Christian
Jag skulle vara på andra mötet i adhd-utredningen för ca en och en halv vecka sen men psykologen var tydligen sjuk. Jag hade inte blivit meddelat korrekt om detta så jag åkte dit i onödan. Till frågan:
Är det så att dom testar mig om jag blir förbannad eller är jag bara nojjig ? Vad tror ni. Kan inte sluta tänka på det ! Passar på att hälsa till alla här och önskar er det bästa i livet.
Min son som är 10 har alltid haft svårt att hänga med i skolan och vi har kämpat som 17 med skolan, läxor och extrauppgifter…
Nu har han äntligen fått utredas via Liljeholmens barnläkarmottsgning i Sthlm (de är bara bäst!) och diagnosen är ADD.
Vi tackade först nej till medicin, men haleluja vilken skillnad det är nu när han börjat med medicinen Concerta!!!
Han hänger med i skolan och vi har fått 25% vårdbidrag från Försäkringskassan i och med diagnosen.
Dessutom väntar ersättning från hans försäkringsbolag, kan vara bra om man som fötälder måste jobba deltid eller om han måste plugga nåt år extra. (110 000 kr)
Ta/kräv hjälp alla ni därute! Vi fick slåss för utredningen (remiss via skolläkaren), men det var det värt. Går ni eller ert barn inte i skolan, kontakta vårdcentralen! Utredningen ingår i vårdgarantin så man ska ha hjälp inom 3 månader.
Lycka till!!!
Vilken medicin är den bästa ?
Till Eva/
Jag vet precis hur du mår. Helt ärligt har jag inte en aning om hur man skapar rutiner. Jag fixar inte att diska varje dag, Städa, Sköta tvättstuga, gå ut med soppor osv. Sen fins ett extremt inbakat problem i allt det här.. Jag vet att jag behöver rutiner.. men det fins inget jag hatar mer än måsten. Alltså rutiner. Det är så illa att jag helt seriöst ibland längtar efter att få bli inlagt på nått slags hem. Fängelse skulle vara bättre.. med vissa undantag. Slippa att ALLTID må skit för man 265 saker ogjorda och man orkar inte ens börja med sak 1.
Jag har märkt att online spel slukar mer av min tid. Jag skulle kunna spela 20 timmar utan problem. (jag försöker hålla ner) Varför kan jag inte ta mig tid att städa 5 minuter?.. Diska..
Har också redan varit genom alla diagnoser om deppresion, medecinerat osv men intet hjälper ett smack.
Jag önskar att bara vara Jag skulle räcka.. men samhället kräver otroligt mycket hela tiden och det gör bara allt sämre.
Jag har inga råd direkt. Men jag önskar dig och alla andra här all lycka till med era liv.
//Håkan69
hejsan…så intressant att läsa era stories….men orkade baraläsa lite 😉 har precis fåttmin diagnos add efter halva livet som sjuksriven. Om jag ej kämpat o haft en järnvilja skulle jag inte leva idag…minaproblem kvarstår dock . har börjat med concerta precis nyss o är förväntansfull men inte alltför hoppfull. Om nån har tipspå en renodlad bok om add inte bara adhd skulle det vara tacksamt….hittar nämligen väldigt lite info om bara add….orkar inte plöja igenom en massa om adhdför att få pyttelite info om add…tycker det är irriterande.
I leave a comment when I especially enjoy a article on a site or I have something to valuable to contribute to the conversation.
Usually it’s caused by the fire communicated in the article I browsed. And after this post ❤ Vad är ADD? | AddAnna. I was moved enough to post a thought 😉 I do have 2 questions for you if it’s allright.
Is it only me or do some of the responses look
as if they are coming from brain dead people? 😛 And, if you are posting at other online
social sites, I would like to follow everything new you have to
post. Could you make a list the complete urls of your communal sites like your linkedin profile, Facebook page or twitter feed?
I like it !!
Hej, Jag är en 15 årig tjej som bor i Göteborg och har ADD.
Skolan är ett rent helvete!
.
man går till skolan och vet att man inte kan pristera som dom andra eleverna. Alla snackar om att man ska ha B och A betygen annars är man dålig, och om man inte får dom högsta betygen så kan man inte komma in på de gymnasium man vill och inte får ett bra jobb.
jag går till skolan och ser hur alla andra bara blir bättre och bättre för varje dag som går, Och själv är man fast i en ond cirkel. Jag sitter bara där och gör INGENTING. Och bara tänker det är ingen ide, jag kan inte osv..
Folk frågar mig hela tiden varför jag inte gör något, och varför jag inte bryr mig om skolan? och lärare säger till mig att jag är lat som bara sitter där med mobilen och inte gör nåt och att jag inte ens vill och försöker.
Det slutar med att jag får sitta och kolla på när alla andra gör prov, och när dom får tillbaks prov. medans jag inte ens kan plugga till några prov eller läxor. Det går verkligen inte, Kan inte ens koncentrera mig på att läsa ett papper.
Jag sitter och verkar lyssna på vad läraren säger när hon/han har genomgång och för lärarna ser det ut som att jag lyssnar och tar in allt dom säger. fast egentligen har jag inte hört något vad hon eller han har sagt under hela lektionen.
Jag försvinner oftast bort i min egna lilla värld och tänker på massa andra saker som inte alls har med skolan att göra.
Jag går till skolan en gång i veckan och dom andra dagarna praktiserar/jobbar jag. Vilket känns jätte skönt att kunna känna att man ätligen kan få göra nåt man känner att man kan och är bra på,
Istället för att sitta i skolan och bara gämnföra sig med alla andra. och sitta och känna att man misslyckas helatiden och är dålig på allt man försöker göra.
Hej!
Jätteintressant att läsa – även alla kommentarer var intressanta.
Orsaken till att jag är här och läser är för att min 11-årige son misstänks för att ha ADD av skolpersonalen. Mycket av det som står stämmer in, men lika mycket gör det inte. Det kunde lika gärna ha stämt på mig, men jag har inte ADD – och i fall ni tvivlar så läste jag hela texten UTAN att tänka på något annat eller bli ofokuserad 😉
Skämt åsido, jag arbetar själv som lärare på högstadiet och har sett och ser varje dag barn som tycks ha alla möjliga ”avvikelser”. När jag läser alla kommentarer kan jag sitta och skriva mina elevers namn ovanpå era kommentarer och det skulle idag innebära att jag har mängder av ADD-barn just nu i samma klass…
Det tror inte jag – möjligen är det så att ni som skriver här var den enda i er klass eller t o m på er skola som uppvisade de här ”symtomen” och jag vill inte förringa era upplevelser på något vis, men jag har en känsla av att alla idag letar diagnoser, mallar och förklaringar på hur allt ska vara. Passar man inte in i mallen är man näst intill dödsdömd… Det gör mig upprörd och arg – och ledsen. Jag ser hur min kille kämpar och han är verkligen jättesmart, ligger långt före sina klasskompisar i många ämnen intellektuellt sett vad gäller resonemang, att dra slutsatser, se sammanhang osv, men i matten skär det sig fullkomligt.
Hade jag gått i skolan idag som jag var när jag var liten hade de misstänkt att jag var autistisk eller snudd på i alla fall. Jag var EXTREMT blyg, gick in från lekplatsen om barn jag inte kände dök upp från andra gårdar, hejade inte på klasskamrater om jag mötte dem på affären etc. Låter väl inte särskilt normalt?
En gång på förskolan när det kom danspedagoger vägrade jag att dansa och de fick genast för sig att någonting var fel med mig, varpå min mamma blev uppringd angående en utredning. Hon blev fly förbannad och bad dem fara och flyga (åt pipsvängen som Ronja rövardotter skulle ha uttryckt sig) – någon utredning gjordes aldrig och jag har aldrig haft några större bekymmer utom med den sabla matematiken…
Jag säger inte att det finns människor med ADD eller andra diagnoser, och min son kan möjligen bli en av dessa, men jag tror att det finns en övertro på att diagnoser löser alla problem. Så är det inte – en diagnos är bara en diagnos – man måste oavsett diagnos lära sig att hantera och leva med de symtom man har och göra det bästa av dem. Jag ser det själv varje dag på jobbet där lärare skriker efter utredningar eller föräldrar som tror att det ska lösa deras barns problem i skolan, när det i själva verket är resurser och förändrade arbetssätt som behövs. OCH ett nytt sätt att tänka och se världen på… Alla är inte lika och ska inte behöva vara lika, men alla ska ha lika rätt att få utvecklas i sin egen takt och efter sina egna behov.
Jag är ledsen att så många av er känt sig åsidosatta, dumma, lata eller vad det nu kan vara i skolan och hoppas att inte jag fått någon att känna sig så (det har jag säkert, men inte mer än någon enstaka gång hoppas jag…), men jag tänker inte låta min son bli utsatt för det vare sig han har ADD eller ej.
Idag åt jag middag hos min mamma och vi började prata om hur jag har det NU på universitetet (började för ca 6 måndaer sedan) eftersom jag har haft det MNST sagt tumult den senaste tiden.
Att börja plugga igen har fått mig att inse mina grava koncentrationsproblem, det känns som om jag har kommit tillbaka i mina barn/tonår. Trots at jag är intresserad så verkar jag bara kunna hålla intresset uppe ett visst tag (om jag inte valt ämnet själv, då blir jag manisk) Jag är totalt utslagen efter uni och kan vara det i flera dagar. Har supersvårt att varva ner så vissa dagar går jag inte ens ut, ligger hellre och dagdrömmer och fördjupar mig i ett av mina dåvarande intressen. jag har även insett att min relation till mat och alkohol är ett missbruk, som jag har haft i många år. har där emot slutat snusa och röka nu, men mat och alkoholmissbruket har därav ökat. Nu är det så dåligt att jag kan inte träffa nytt folk utan att vara berusad!
ibland har jag så mycket ”bra”energi att jag nästan får impulsen av att kramaihjäl någon eller bita någon istället för att pussas.(adhd?) ibland kan jag besluta mig för saker och ting otroligt snabbt medans vissa dagar, då jag är låg, kan jag stå och vela i evigheter och få ångest. Jag är väldigt snabb på att säga vad jag tycker och sårar ofta männniskor (skäms mycket över det)
När jag blir arg, då tar det hus i helvetet!
Hemskt dålig på att komma ihåg namn och ansikten, vad jag gjorde igår eller om en kompis frågar – kommer du ihåg förra veckan då vi….?? mitt svar blir alltid.- nej vadå vad gjorde vi? SÅ pinsamt trots att mina vänner vet om att jag har dåligt minne så¨vet jag att de blir sårade. eller typ om de pratar om sina problem och jag glömer bort vems problem det var O_o……
har dyslexi (eller komponserad dyslexi som det nu heter) glömer bort vad jag läst och måste läsa om. det MÅSTE vara tyst runt mig om detta ska ske.
vad mer? Jo, jag är otroligt otroligt dålig på att göra vardagssysslor, jag förter mig bara inte. om jag inte får besök då ser jag till att allt är tipptopp. Största löngnen. kan gå med mössa i en vecka innan jag kommer på att jag kanske borde tvätta håret!
tycker inte om impulsiva ideer om jag själv inte kommit på dem…..ego?
hatar oljud, folk som smaskar, snorar, kranar som droppar eller rinner, klockor, ringsingnaler (får panik och måste svara på direkten eller blir förbannad på folk som inte skyndar sig) hatar att vänta på folk och där av har jag alltid panik av att komma försent så därför är jag heller 30 min i tid.
det ända som inte stämmer in på mig är att tappa bort viktiga saker (då tänker jag på mobil och nycklar) men det är för att jag alltid har hängt nycklarna vid dörren och mobilen alltid i jackfickan (om inte i min hand)
där emot så tappa jag alltid ”oviktiga”/ointressanta saker som läxpapper etc.
hur som helst jag kanske borde få hjälp för jag är så sjukt leds på att jag inte kan klara av skolan så som jag faktiskt vill! och jag vill ha ett socialt liv utan ångest och utmattning etc etc!
japp, nu var jag klar…..det jag tänkte säga var ju att min mamma tror jag hade adhd då jag var yngre men har add nu.
Har en son, ”bara” 5,5 år gammal..Men ända sedan han var lite mer än 1 år har han haft en diagnos. De sa då: lindirig utvecklingstörning. Nu har en rad olika utredningar dragits igång eftersom han egentligen ska börja skolan till hösten och de säger nu att han inte har någon utvecklingsstörning…jag känner mig både glad och arg. Glad att han inte har det, men arg för att de skulle ta över 5 år innan de ens kollade det. Han gjorde en utredning inom autismspektrat för de tyckte att det verkade stämma och jag tänkte att han har ingen autism, men ok kör…Jag hade rätt, ingen autism! Men då hittade de en del andra punkter som de vill kolla…suck! Så nu om några dagar ska vi träffa hans neurologläkare och hon ska tydligen ge ett bättre bedsked. Vi som träffar honom varje dag ser ju att det är ”nåt”…men just vad vet vi inte. Vi har alltid haft en struktur och följt rutiner kring honom så det finns ju redan. Tyvärr så hjälper det inte hela vägen…
Nu råkade jag ramla in på denna sidan och ler lite för mig själv…flera punkter stämmer bra, speciellt än sticker ut mer..
” Lite mer åt dagdrömmarhållet, koncentrationssvårigheter”
Grejjen med våran son….han dagdrömmer Alla timmar han är vaken!
Hej!
Jag har haft deppresiva episoder nu under 3år,
Min sambo hittade en grupp på facebook som handlade om add.
vi satt och skratta när vi läste listan för den beskrev mina dåliga sidor så bra:)
skickade listan till mina närmaste vänner och mamma.
vi är eniga om att det stämmer in på mej.
ska be om diagnos av men psyksköterska nu vill ju bara vara tillfreds med mej själv, struntar nu i om jag är normal eller ej.
en sak som jag inte sett på någon add lista är att jag har väldigt stort behov av att hävda mej och skryter mycket. är det vanligt för folk med add?
If some one wishes expert view regarding running a blog afterward i
suggest him/her to pay a quick visit this blog, Keep up the nice work.
Greetings from Los angeles! I’m bored at work so I decided to check out your website on my iphone during lunch break. I enjoy the knowledge you provide here and can’t wait to take a look when
I get home. I’m shocked at how fast your blog loaded on my phone .. I’m not even using WIFI, just 3G .
. Anyhow, fantastic blog!
What’s up to all, because I am really eager of reading this website’s
post to be updated daily. It contains nice material.
Jag känner igen mig otroligt mycket i allt som skrivits här.
Har aldrig direkt sökt hjälp för mina ”problem”
Gick i 8:an och dom ville göra ADHD test på mig, men kom fram till att jag hade sk. koncentrations problem och inlärlingsproblem, vilket jag har struntat i tills för ett tag sedan.
Och Eva, jag känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver.
Tänkte maila dig men hittade dessvärre inte din adress
Ni som vill och känner för det, får gärna kontakta mig. Jessica.Ekfeldt@gmail.com
Till er som funderar på om ni kan ha ADD så kan jag tipsa om att först kolla upp om ni har järnbrist. De är väldigt liknande symtom !
Undrar samtidigt om de är någon som äter något annat än ”vanlig” medicin för sin ADD ?
Saken är den att jag mår fruktansvärt dåligt av Concertan jag äter. ( lägsta dosen 18 mg ) och tycker att Red bull funkar mycket bättre. blir dock väldigt dyrt i längden med 3 st varje dag.
Så undrar om någon har något tips till mig vad jag kan äta som är billigare, har ni någon variant som funkar för er ?
JJ_Cornelius@hotmail.com
ååå,vilken bra sida! Äntligen! Vår älskade son har absolut ADD ,men VÄGRAR att höra på det örat. Koncentrationssvårigheter,dagdrömmare,MORGONTRÖTT(? någon annan?) impulsstyrd mm mm. Hur ska vi få honom att börja ta till sig informationen? Vi vill så gärna att han ska ”få verktyg” att hjälpa sig själv! Han ska börja 7.an till hösten och har hela kroppen full av hormoner, vilket gör allting ännu ”värre”. Vi har börjat uttrednig och han startade en minnesträning i skolan,som han hoppade av ,för han ”behövde inte den” enligt han själv…. Vi vill ju inte tvinga då vi tror på att det måste komma från honom själv,viljan att börja nysta. Men när den inte kommer? Vi ska till skolpsykologen i sommar och göra ett test som ska ta upp till 3timmar och sen kan vi väl vänta oss ett resultat. Men vad ska man som förälder göra/säga till honom?
Min övertygelse är att han någonstans hör/förstår men att det är skönast att bara bli förbannad på oss och inte lyssna, för han vill ju som alla andra…bara vara normal Vi ger ALDRIG upp,men har någon något tips på hur vi kan närma oss honom med detta? Älskar honom massor!
Kram på Er alla! //
Hej mitt namn är david och jag är en kille på 14 år som har ADD. Jag tycker att den som skrev dethära vet exakt hur det är för det är exakt som det står 🙂
Till Gustav från 15 April.
Ursäkta sent svar men har inte kollat här på ett tag.
Du undrar om att skryta och hävda sig. Det är ett problem för mig och jag har sett flera liknande inlägg här om att alltid avbryta folk osv.
Jag menar ju inget illa igentligen men kan inte hålla truten stängd om minsta lilla känsla av jag måste säga något dyker upp. Jag har helt enkelt fått tträna på att inte säga vad jag tycker och tänker. Som ung skaffade jag mig en hel del ovänner. Värst var kanske att jag var likadan emot allt o alla.. som tex mina lärare, myndighter, polisen.
You name it.. sa någon emot mig mig tände alla sylindrar på en sekund.
/Håkan69
P.S
Om jag ska leka min egen psykolog så tror jag man hävdar sig för att dölja saningen.
Den lilla pojken känner att han är lite utanför. Inte som alla andra. Man tar till ord och blir verbal.
Som tonåring växer problemet. Lika osäker på insidan men nu kan det yttra sig värre problem. Droger, våld och kriminalitet är inte ovanligt.
En dag står man där som en ung man och inser att det tyvärr inte blir bättre i vuxenvärlden. Nu kommer konsekvenserna av att vara anorlunda. Jag ser mina vänner skaffa Job, Sambos, Hus o Bil, åka på semester och leva som ”normalt”. Jag känner mig ännu mindre på insidan än någonsin och depression, ångest blir vanliga symtom.
Med tiden lär man sig att tygla sina impulser och erfarenhet samt ålder har i sig en något lindrande effekt. Jag är en osäker ensam liten man men kan i alla fall skita i vad alla andra tycker.
Har inte något hopp om jag kommer må bättre av sjukvård eller tabletter. Jag måste nog lära mig att leva så här. I bästa fall kommer jag dö som en osäker liten gubbe.. men kanske en i alla fall en glad gubbe 🙂
Senaste tiden har jag läst allt jag kommer över om ADHA/ADD, lyssnade på Dr Russell A Barkley på youtube mycket intressant.jag känner i gen mig på många av beskrivningarna som tex oförmåga att ta tag i saker-som att betala räkningarna i tid och jag får ångest när månadens slut börjar närma sig men kan ändå inte betala räkningarna i tid, har svårt att fokusera på en sak som blir jobbig då bryter jag och gör istället ingenting och det ger mig ångest. Jag har läst att det är ärftligt men kan också komma ifrån föräldrarnas press-trauma under graviditeten eller som barn upplevt
trauma. Båda delarna har jag upplevt om man kan räkna med när man låg i magen. Under uppväxten har jag blivit tagen från min mor på grund av att jag var huperaktivt barn enligt psykologerna och socialen,så jag blev plaserad i olika foster- och behandlingshem vilket gjort att jag inte kunnat fulfölja skolan. Mitt vuxna liv har blivit påverkat då jag inte skaffat mig en utbildning eller kan stava
ordentligt..som ni säkert märker. Jag har märkt att det blivit sämre med åren och just nu känns allt hopplöst, jag menar att jag passerat 40-strecket och känner mig otilräklig för mig själv och samhället, livet har passerat förbi utan att jag gjort något nyttigt av mitt liv samt att jag drar mig tillbaka från vänner. Allt detta gör så ont i mig och undrar om inte jag är sjuk i huvudet, för det kan inte finnas någon som låter livet passera en utan att få uppleva det. Inser nu att jag skriver osammanhängande då jag blir distraherad av allt ljud omkring mig, kanske det är tinitus det senaste året. Avslutar här och hoppas bara att jag ska våga ta steget att våga fråga om hjälp, som jag är otroligt dålig på och det är för att jag skäms över mig själv vill ju vara NORMAL som alla andra.
Sköt om er alla!
Det var så länge sedan som detta skrevs men skriver ändå.
Nästan alla punkter stämmer in på mig, och framförallt nu efter två år på uni har det blivit ett hinder för mig. Mina föräldrar var ganska hårda när jag var yngre och jag fick kämpa för att klara mig hyfsat bra i skolan.
Jag vill lyssna på föreläsaren men tappar intresset snabbt, börjar tänka på annat utan att jag märker av det. Desamma när någon pratar med mig. Många gånger har det hänt att någon säger ” nu måste ni lyssna noga” och jag bara fullständigt stänger av och har inte hört ett ord. Det har varit jobbigt när andra tar illa upp eller stör sig på att jag inte riktigt är där.
Detta med att börja på något och sedan ge upp det stämmer in som fan, vet inte hur många hobbies eller intressen jag har haft. Alltid något nytt..tills jag tröttnar.
Det har varit speciellt jobbigt nu under denna tiden. Lägenhet slutar alltid upp i en enda röra, känns som att jag inte har tid för att plugga, ta hand om lägenheten och träffa vänner samtidigt, utan enbart för en av dessa åt gången. Det är fruktansvärt jobbigt och jag vill inte leva sådär.
Hej, jag fick diagnosen ADD för precis ett år sedan.
Min man och jag firade våra födelsedagar på Teneriffa (jag fyllde 39år). På planet hem fick min man ont i sidan och åkte till akuten när vi kom hem. De konstaterade att han fått proppar som gått genom hjärtat och in i vänster lunga. Vetskapen om att mitt livs kärlek kunde ha dött där på planet skrämde mig rejält. Jag hamnade, som jag fick veta av en specialist, i en depression och depression förstärkte symtomen för ADD.
Men varför finns det så få människor som känner till ADD?
Med vänlig hälsning,
Linda
Great post. I used to be checking continuously this weblog and I am inspired!
Very useful info specially the closing phase 🙂 I deal with such information
much. I used to be looking for this particular information for a very long
time. Thank you and best of luck.
Hallå igen!
Har fått min diagnos, det var inte add det var bipolär.
tänkte bara informera om det.
Hej!
Känns skönt att veta att man inte är ensam om detta helvete…
Håller på och arbetstränar just nu och självförtroendet är lika med noll!!!Önskar att jag skulle fungera normalt!!
Jag fick diagnos ADD för 4 år sedan
Är 49 år och överväger att bli sjukpensionerad!
Önskar komma i kontakt med andra så vi kan stötta varandra!
Bor i Stockholm
Hej Cecilia… Jag har inte ADD men har en son på 14 som jag kämpar med och emot varje dag… Jag har förstått hur han fungerar och det underlättar men vi har fortfarande kamp varje morgon och kväll..
Jag tror att du måste träffa på en lugn person som vet vad ADD är för att kunna få lugnet och självförtroendet tillbaka… Du måste ha minst 1 människa omkring dig som förstår dig…
Bra att du söker dig till forum där du kanske hittar någon som dig..kram
Svårt att uppfatta instruktioner
Inre rastlöshet
Man blir lätt uttråkad
Svårt att klara flera arbetsuppgifter på en gång
Lätt för att agera snabbt utan att tänka sig för
Svårt att klara motgångar, och behärska sina känslor
Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
Svårt att bibehålla uppmärksamhet
Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
Tendens att tappa bort nödvändiga saker
Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan
Lite mer åt dagdrömmarhållet, koncentrationssvårigheter.
/\ story of my life
19 år och har ingen gymnasie kompetens…jipi…aja, kunda ha varit värre.
Hejsan Jimmy heter jag och har ADHD
Är det fler än jag som äter när man är ledsen?
Jag är 16 år och på senaste tiden har jag märkt att jag har ”add-syntomer”. Jag har varit inne på alla möjliga sidor där det står om add och kännt mig så träffad. Här kommer en lista.
– Koncentrationssvårigheter, i skolan så hamnar jag alltid i min egna värd och tänker på annat. Om lärarn ska föreläsa så orkar jag inte lyssna mer än fem minuter om ens det, kommer alltid på mig själv att jag tänker på annat. Om vi ska jobba individuellt så blir jag rädd för att jag inte ska klara det eller inte förstå. Det finns ju elever som är bättre än mig och kan skriva och formulera sig på bättre sätt osv. Jag tycker att allt känns onödigt då jag tycker jag är dålig på allt. Jag frågar nästan aldrig om hjälp heller. När jag är hemma och ska plugga tar det lång tid innan jag kommer igång. Hittar alltid saker som är intressantare och viktigare. Typ måla naglarna, gosa med min hund, vara inne på internet, smsa osv osv. Jag sitter ofta sista dagen innan ett prov och råpluggar, vilket leder till att jag blir stressad. Jag gråter oregelbundet så fort jag känner att jag bär för mycket på axlarna. Men egentligen handlar det om kanske två läxor som jag stressar över, eller att pappa skriver ”jag kommer och hämtar dig klockan fem” då känner jag hjärtat slå fortare och ångest krypa fram i magen. Jag vet inte varför men jag är rädd för att inte hinna med saker, att jag har för lite tid.
Jag har jättesvårt att få saker gjort i klassrummet och även hemma. Jag kan inte koncentrera mig om det är inte tyst, om jag hör några prata på andra sidan tar det all min uppmärksamhet.
– Svårt att avsluta projekt. När jag väl börjat med en läxa eller uppsats så kan jag hålla på med den i evigheter utan att bli riktigt klar. Det är stört jobbigt och det gäller detsamma om jag städar mitt rum, då ska det göras ordentligt och om jag hittar en gammal dagbok läser jag igenom hela den och sen hittar jag något annat intressant och släpper allt annat, sen kan jag få för mig att sortera i garderoben, sen kan jag få för mig att titta på en tv-serie osv osv. För några veckor sen bestämde jag mig för att börja träna och ta tag i min hälsa. Jag köpte springskor, proteinpulver och shake och jag har bara tränat tre gånger sen dess. Jag kan få för mig att göra saker och då måste det ske NU. Om jag till exempel vill färga mitt hår måste det ske med detsamma och utan att tänka färgar jag och dagen efter kan jag sakna mitt förra hår. Jag har inget konsekvenstänkande och ur andras ögon verkar jag dum, ansvarslös, lat osv och att jämt och ständigt bli kallad för allt det gör att jag tappar motivationen ännu mer och får ångest över mina handlingar och mig själv vilket leder till att jag blir deppig.
– depressioner. Jag har värdens humörsvängningar. Ena sekunden kan jag va jätteglad och känna att livet leker för att i nästa sekund bli läskigt deprimerande och negativ. Ibland ändras det snabbt och mycket men ibland väldigt sällan och länge. Jag har mina perioder.. I en vecka kan jag ha legat inne hela dagarna och inte fått något gjort. När jag är i mina low-perioder pratar jag knappt, det är som en spärr. Jag sitter i min egna lilla värd och har svårt att lyssna på andra och prata. När jag är glad och positiv ja då är jag verkligen glad, då pratar jag jättemycket. Det varierar så sjukt..
– Rastlöshet. Jag är inte speciellt hyper av mig, kanske bland mina närmsta vänner och familj, släkt och så men inte i skolan eller i större sociala sammanhang. På lektionerna kan jag känna hur det börjar klia i fingrarna och att jag måste röra på mig, inte som adhd utan det sker inom mig och jag håller det där. Jag blir lätt uttråkad och är spontav av mig. Jag gillar när det händer grejer och dör av tristess. Därför skolkar jag rätt mycket för jag klarar inte av att vara i skolan och vara på lektioner. Det är så tråkigt och tröttsamt.
Sen så har jag ständigt beslutångest och det tar tid för mig att tänka på vad jag vill och vad jag vill göra och ha osv. Resten utav påståenden stämmer också in, nu vet jag bara inte hur jag ska göra.. ska jag prata med en kurator på skolan men vad leder det till förutom samtal om hur man mår liksom? Jag vill få reda på om jag har add, om jag har en diagnos eller inte. Hur ska jag göra? =)
En av min kompisar som jag har känt sen jag var 4 har precis fått diagnosen ADD och jag kollade på symptomen här och alla var på pricken hur han är. Det är ändå skönt att han har fått en diagnos nu vid nästan 15 års ålder.
Hej, är fru Lojsan, jag bor i Sverige och jag arbetar i Sverige luftvägarna. Jag var i desperat behov av ett lån värt $ 1,000,000 för att upprätta ett privat transport företag i Sverige, har jag bli lurad och trick många gånger av många långivare på nätet. Och jag var så glad en vän till min regisserad mig till en plats där jag hittade en riktig lån långivare som kallas Pastor Mark som gav mig en verklig kredit på mitt konto inom 24 bank-timmar. Kontakta dem via e-post: pstmarkfinancialcompany@yahoo.com att få någon lånebelopp
Jag är 13 år och har alltid varit såhär, ”slarvig”, glömsk och drömmande. Jag försvann bort i mina tankar efter knappt halva texten. Nu känns det som att jag förstår.
Alltså vem fan är glad över att känna igen sig själv? Det här är det hemskaste jag har varit med om och om jag får diagnos med add så dör jag
Hej!
Jag är mamma till en tjej på snart 11 år som har misstänkt att min tjej inte är som alla andra… missförstå mig rätt 🙂 detta har inte alltid varit ett problem men ju äldre hin blir ju större svårigheter ser vi i vardagen mycket stämmer in på add.En ututredning ska nu sättas igång med ett bup team nu till min fråga: kände du dig annorlunda som barn? Mvh / Sabina
Vill bara säga att tack för att du skriver om detta! skriva gärna mycket mer! fick min diagnos när jag var 19 år! och efter det har livet likso0m bara glidit på myyyycket lättare dels för att jag fått otrolig hjälp av alla.. sen att mina föräldrar är helt inblandade och ett stort stöd även mina yngre systrar som är runt 23-24 år…. TACK!
I måndags var jag hos min husläkare på medicinkoll. Hon frågade om det var nåt annat jag ville prata om och då tog jag upp det här om mina misstankar om ADD. Jag hade laddat i flera veckor, skrivit långa listor med ”symptom” och verkligen peppat mig. Jag var beredd på motstånd och krig. (Samtidigt som jag om jag skulle fått nej skulle gett med mig på en gång.) Alltså jag blev så förvånad att hon tog mig på allvar och bara jaha och hur känns det och hur funkar livet och naturligtvis ska jag skicka en remiss.
Hur har det sett ut för mig då?
Jag har aldrig haft många vänner.
Satt gärna själv och pysslade med sax och papper på mitt rum när jag var liten.
Har aldrig förstått mig på de tjejer jag kallar ”tjej-tjejer”.
Hade ingen nära kompis. Hade ”terapeut”-rollen i klassen.
Skolan gick bra fram till sjuan.
Hoppade av gymnasiet.
Har haft tre jobb, som jag stannat läääänge på. Det har funkat bra när jag jobbar. Då har jag nåt att göra.
Jag har/är
igångsättningssvårigheter – vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna
svårt för att strukturera, organisera och planera min vardag och mina saker
lättdistraherad
låg koncentrationsförmåga – stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamhet speciellt om nåt är tråkigt
impulsiv
påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan
tidsoptimist – men kommer oftast i tid eller för tidigt. HATAR att komma försent
ljudkänslig – jag kan inte somna om det finns en tickande klocka i rummet, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande
har svårt med skriftliga och/eller muntliga instruktioner vilket leder till att jag kan göra saker i fel följd. (Älskar IKEA-instruktioner.)
tendens hyperfokusera på olika saker/ämnen
otålig – har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Har avbrutit många samtal och diskussioner men vet ju att det är fel så nu är jag mest tyst
sömnsvårigheter – har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna
humörsvängningar – ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över
perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då jag känner mig mer tillfreds, glad och uppåt
talar och/eller gör saker utan att tänka mig för
hatar stress
men skjuter ofta upp alla måsten till sista sekund – kan sitta en hel dag framför datorn trots att jag måste söka jobb
arbetar som mest effektivt inför deadline.
svartvitt tänkande – tänker ofta ”antingen eller” eller ”allt eller inget”, anstränger mig verkligen för att tänka att glaset är halvfullt
känner oro och rastlöshet, det är sällan stilla i mitt huvud
ibland svårt för närhet
har svårt för pengar, har jag pengar vill jag gärna sprida dem. Via shopping eller bland vänner
sjukt låg självkänsla
Det är jag. Och som nån skrev, en diagnos är väl inte hela lösningen nej visst men om jag får en diagnos kan jag få hjälp därifrån. Just nu vet jag inte vad för slags hjälp jag ska be om. Så skönt att min läkare skickade remissen utan att ”bråka”.
Hej! . Jag tror nämligen jag har de, eller är helt säker… Ska igen till läkaren på ons o säga som ska göra en utredning då jag snart inte orkar mer. Jag är en lugn tjej annara 21 år. Har hoppat av skolan. Har alltid haft svårt att koncentrera mig, de går in o ena örat o ut i andra. Jag var alltid den tysta lugna i skolan. Hade vänner osv.. Nu i äldre dar, mår psykiskt dåligt till i från. Kan få såna hemska utbrott , soeviwllt på mitt ex. Kunde nästan hugga en kniv i han när jag vart arg, kan bli arg på mig själv så jag slår mig. Humörsvängningar så de skriker om de. Och kag säger så hemska o dumma saker (till mitt ex tex så de tog slut) o ångrar mig sedan efter o har sån ångest… Blir lätt irriterad och arg jätte lätt.. Har svårt att sitta still, har SKIT dåligt minne/närminne.. Blir jag arg kastar jag sönder saker eller skadar andra / mig själv. Bryr mig knappt om andra. Är egoist, tänker på mig själv, jag har aldrig jobbat i mitt liv, (lever på soc) bott själv sen jag var 18 med min amstaff hund. Ska jag sitta skriva länge får jag damp o händer o hela kroppen.. Som nu! Ja listar är lång… Jag mår så dåligt av att vara såhär, jag är jätte svartsjuk, tror du jag har ADD? Jag är inte hyper.. Men allt annat…. Skulle uppskatta för svar om du tog dig tid! Tusen tack…. Ser ut som en helt vanlig tjej.. Men mår skit ab detta.
Skulle du kunna sätta en ljus bakgrund och svarta bokstäver så man kan se vad du skriver?
Howdy, i read your blog from time to time and i own a similar one and i was just wondering if
you get a lot of spam comments? If so how do you reduce
it, any plugin or anything you can advise? I get so much lately
it’s driving me insane so any assistance is very much appreciated.
Hej! Jag har länge funderat på om jag kan ha något som typ ADD. Jag har läst igenom många olika sidor om allt möjligt men när jag ramlade över din blogg så insåg jag att det du och alla andra skriver stämmer så otroligt bra in på mig. Är som att ju mer jag läser ju mer känner jag igen mig.
Här är lite av det jag känner, jag har kopierat litegranna från folk som skrivit här men det är för att de förklarade saker så bra och för att det stämmer så bra in på mig:
Har igångsättningssvårigheter – vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna är svårt. Att gå och lägga sig i tid, att ta tag i plugget (sitter och stirrar på böckerna och får ångest men gör ingenting iallafall)
svårt för att strukturera, organisera och planera min vardag och mina saker. – Blir det för mycket blir jag stressad, måste skriva upp allt i kalendern, annars glömmer jag hälften av det jag ska göra. Plus att om jag har ngt inplanerat så kan det stressa mig trots att det typ bara är en sak på eftermiddan!
lättdistraherad/ låg koncentrationsförmåga – stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamhet speciellt om nåt är tråkigt. Framförallt i skolan. Är ngt tråkigt är jag i mina egna tankar helt plötsligt. Sen när jag ”kommer tillbaka” har jag oftast ingen aning om vad läraren säger, eller att jag typ inte har ngn aning om vad jag gjort under den tiden.
(Kan också hända när jag går ut och går. Då om jag går en sträcka, lyssnar på musik och tänker samtidigt, så kan jag när jag kommer tillbaka igen totalt glömt bort att jag gått en sträckan….)
impulsiv
påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan – Stickningar, framförallt böcker (kan börja, läsa ett kapitel och sen lägga bort boken en längre tid. Sällan jag läser ut dom. Kan också bara läsa typ ett kapitel (eller ett halft om det är ett långt kapitel) hur bra boken än är så orkar jag aldrig läsa längre)
– Svårt att avsluta projekt. När jag väl börjat med en läxa eller uppsats så kan jag hålla på med den i evigheter utan att bli riktigt klar. Det är stört jobbigt och det gäller detsamma om jag städar mitt rum, då ska det göras ordentligt och om jag hittar en gammal dagbok läser jag igenom hela den och sen hittar jag något annat intressant och släpper allt annat, sen kan jag få för mig att sortera i garderoben, sen kan jag få för mig att titta på en tv-serie osv osv. För några veckor sen bestämde jag mig för att börja träna och ta tag i min hälsa. Jag köpte springskor, proteinpulver och shake och jag har bara tränat tre gånger sen dess. Jag kan få för mig att göra saker och då måste det ske NU. Om jag till exempel vill färga mitt hår måste det ske med detsamma och utan att tänka färgar jag och dagen efter kan jag sakna mitt förra hår. Jag har inget konsekvenstänkande och ur andras ögon verkar jag dum, ansvarslös, lat osv och att jämt och ständigt bli kallad för allt det gör att jag tappar motivationen ännu mer och får ångest över mina handlingar och mig själv vilket leder till att jag blir deppig.
– Koncentrationssvårigheter, i skolan så hamnar jag alltid i min egna värd och tänker på annat. Om lärarn ska föreläsa så orkar jag inte lyssna mer än fem minuter om ens det, kommer alltid på mig själv att jag tänker på annat. Om vi ska jobba individuellt så blir jag rädd för att jag inte ska klara det eller inte förstå. Det finns ju elever som är bättre än mig och kan skriva och formulera sig på bättre sätt osv. Jag tycker att allt känns onödigt då jag tycker jag är dålig på allt. Jag frågar nästan aldrig om hjälp heller. När jag är hemma och ska plugga tar det lång tid innan jag kommer igång. Hittar alltid saker som är intressantare och viktigare. Typ måla naglarna, gosa med min hund, vara inne på internet, smsa osv osv. Jag sitter ofta sista dagen innan ett prov och råpluggar, vilket leder till att jag blir stressad. Jag gråter oregelbundet så fort jag känner att jag bär för mycket på axlarna. Men egentligen handlar det om kanske två läxor som jag stressar över, eller att pappa skriver ”jag kommer och hämtar dig klockan fem” då känner jag hjärtat slå fortare och ångest krypa fram i magen. Jag vet inte varför men jag är rädd för att inte hinna med saker, att jag har för lite tid.
Jag har jättesvårt att få saker gjort i klassrummet och även hemma. Jag kan inte koncentrera mig om det är inte tyst, om jag hör några prata på andra sidan tar det all min uppmärksamhet.
tidsoptimist – men kommer oftast i tid eller för tidigt. HATAR att komma försent!
ljudkänslig – jag kan inte somna om det finns knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande, eller om någon snarkar.
har svårt med skriftliga och/eller muntliga instruktioner vilket leder till att jag kan göra saker i fel följd. (Älskar IKEA-instruktioner.) Är det krångligt så förstår jag inte alls, har dåligt ordförråd.
otålig – har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår (Om jag tex. blir sugen på att göra något så måste det oftast göras NU direkt, annars tappar jag lusten och det blir inte av). Avbryter sällan samtal, sitter oftast tyst, om det inte är sjukt tråkigt. Men då brukar jag oftast tappa koncentrationen och göra annat (tänka på annat, kolla mobilen)
sömnsvårigheter – har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna. Hatar också att gå upp på morgon. Vill bara sova hela dagarna helst….
humörsvängningar – ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över. Kan vara glad och sen bli deppig senare.
perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då jag känner mig mer tillfreds, glad och uppåt
hatar stress – klarar inte av det. får panik då.
men skjuter ofta upp alla måsten till sista sekund – kan sitta en hel dag framför datorn trots att jag måste söka jobb eller plugga.
arbetar som mest effektivt inför deadline.
svartvitt tänkande – tänker ofta ”antingen eller” eller ”allt eller inget”, anstränger mig verkligen för att tänka att glaset är halvfullt. (Kan tex tänka att en vän tycker om mig, varav dagen efter kanske personen inte svarar på ett sms jag skickat och då kan jag tro att personen är sur på mig eller något och undrar verkligen vad det är jag gjort för fel). Har svårt att ta in beröm, positiva saker mm. Behöver höra ngt miljarder gånger innnan det kanske fastnar!
känner oro och rastlöshet, det är sällan stilla i mitt huvud. Tänker väldigt mycket, på allt och ingenting! Dagdrömmer typ hela tiden i stort sett!
ibland svårt för närhet. Tycker att sex är ångestfyllt, vet inte hur jag ska göra, blir nervös osv.
sjukt låg självkänsla och självförtroendet är inte på topp heller.
Blir ibland sur om saker och ting inte görs på mitt sätt. Om någon lägger sig i det jag gör kan jag bli irriterad. Blir lätt irriterad på barn då man måste anpassa sig efter dom vid lekar osv, och det gör mig irriterad och sur.
(Kan tex. också om jag är ute och går bli irriterad på människor i allmänhet, de som är ute och går samtidigt som jag. Jag tycker att de stör mina tankar! Föredrar därför att gå ut när det regnar/är mulet för att då är det inte lika många utomhus. Hatar o gå ut o gå när det är sol!)
Närminnet är inte bra. Kan glömma bort saker efter typ två sekunder (om jag låst dörren, om jag dragit ut sladdar, om jag tagit med mig allt jag behöver (kan kolla flera gånger) osv osv.
Blir VÄLDIGT lätt avundsjuk och svartsjuk!
Its like you read my mind! You seem to know a lot about this, like
you wrote the book in it or something. I think that you can do
with some pics to drive the message home a bit,
but other than that, this is excellent blog. A fantastic read.
I will definitely be back.
Since the launch of i – Pad, the tablet revolution has taken over the
electronics world. Smaller tablets, generally with displays around seven inches in size, solve this.
0 port really distinguish it as things currently stay at home
the market industry.
You’re so interesting! I don’t believe I’ve truly
read through anything like that before. So great to discover someone
with a few original thoughts on this subject matter.
Really.. many thanks for starting this up. This web site is
something that is needed on the internet, someone with a little originality!
I believe this is one of the such a lot significant information for me.
And i’m glad studying your article. However should remark on some normal issues,
The site style is ideal, the articles is in reality great : D.
Just right job, cheers
Hej.
Ja mycket stämmer in på mig också. Efter att jag pratat med min syster i går och hon hade besökt en skolpsykolog och starkt misstänker att hon har ADD eller ADHD tänkte jag läsa lite mer.
Jag har alltid varit klassificerad som blyg för att jag (verkliger så gott som aldrig) pratar utan sitter tyst, värre är det om det är fler pers. Utom min familj då men de är de enda jag kan prata med utan att känna som att jag kommer säga fel saker eller så har jag helt enkelt inte intresse eller ork att hålla igång en konversation med människor. Ofta vet jag helt enkelt inte vad jag skall svara eller säga.
Jag har inte lust med så gott som någonting och det känns som en mardröm att börja i någon skola eller jobba. Kan knappt sätta ord på varför men någon social ångest eller depression kan ligga bakom.
Jag dagdrömmer också hela tiden och är allmänt ointresserad av verkligheten..även om jag vill vara till nytta och göra en massa saker slutar det med att så fort jag kan smiter jag till min egen värld och vill helst vara ifred.
Det känns jobbigt och som att ingen förstår mig, speciellt inte min mamma som ger mig ångest för att hon hela tiden pushar mig med en massa saker…jag vill verkligen inte bo hemma men eftersom jag inte studerar eller jobbar nu är det enda möjligheten.
Jag kan inte sätta ord på hur egentligen men jag känner mig annorlunda och som att jag inte borde känna på dethär sättet, jag borde väl kunna ha ett jobb som alla andra eller vara med folk utan att bli förbannad eller främst ledsen för till synes vilken orsak som helst, ofta vet jag inte ens varför jag blir ledsen..men det funkar bara inte, jag får nästan ångest av det..
vet inte riktigt varför jag skriver dethär men om någon förstår mig och känner likadant vore det lugnande..
Tack so mycket för detta info. Nu vet jag i alla fall att det finns en chans att jag kan ha ADD.
Hej. Är det vanligt att personer med diagnosen ADD även har dyslexi? Tacksam för svar.
Τhank you fߋr thе auspicious writeup. Іt in fact was a
entertainment account іt. Glance advanced tօ far
adԁed agreeable from you! By thе աay, how ϲan
աе be in contact?
Heya! I just wanted to ask if you ever have any issues with hackers?
My last blog (wordpress) was hacked and I ended up losing a few months of hard work due to no backup.
Do you have any methods to stop hackers?
Wow that was unusual. I just wrote an incredibly long comment but after I clicked submit my comment didn’t
show up. Grrrr… well I’m not writing all that over again.
Anyway, just wanted to say wonderful blog!
Howdy just wanted to give you a quick heads up and let you
know a few of the images aren’t loading properly. I’m not sure why but
I think its a linking issue. I’ve tried it in two different browsers and both show the
same outcome.
You actually explained this superbly.
This can enable surveillance at night more than a large radius.
There are many people moving on with the activity of the
security checkings in almost all the places wherein they might be given the charge of the maintenance of the
security cameras. Of all safety actions, utilizing security camera systems your own house is probably the finest alternatives.
The Whirlpool Whispure True HEPA Portable Tower Air Purifier with VOC Sensing, $179.
The best results are seen when it used to clean specific
areas that incorporate grime, cracks and getting rid of spots from other devices.
An explorer, Bartolomeu Dias anchored in a bay, which
he called Aquada de Sao Bras (watering place of St Blaize).
Howdy! I know this is kinda off topic however , I’d
figured I’d ask. Would you be interested in exchanging links or maybe guest writing a blog article or vice-versa?
My website addresses a lot of the same subjects as
yours and I feel we could greatly benefit from
each other. If you might be interested feel free to
send me an e-mail. I look forward to hearing from you!
Fantastic blog by the way!
I enjoy what you guys tend to be up too. This kind of
clever work and coverage! Keep up the amazing works guys I’ve added you guys to my own
blogroll.
All ansökan svar ska skickas till vårt kontor företag privata e-postkonto :
scott.clenver.70 @ mail.ru
Hälsningar från EUROPE FINANSIELLA TJÄNSTER som en del av dess välfärd
paket är att erbjuda ett flytande Fonder system på 3 % ränta utan
säkerhet . Detta för att hjälpa individer att nå sina finansiella
målsättningar . Det minsta belopp du kan låna är $ 10,000.00 US-dollar till
Högst på $ 80 miljoner . Vårt engagemang för kundservice och vår innovativa
inställning till problemlösning har varit vårt slutgiltiga mål .
Snälla, ge oss följande information
* Fullständigt namn : ………………………………………. ..
* Kön : ……………………………………….. ….
* Syftet med fonder ……………………………….
* Fonder Belopp som krävs : ………………………….
* Fonder Längd: …………………………………..
* Land : ……………………………………….. …
* Yrke : ………………………………………
* Mobilnummer : ………………………………….
* Hemadress : …………………………………..
* Civilstånd : ………………………………….
* Födelsedatum : …………………………………..
Alla Ansökan svar ska skickas till vårt kontor företag privata e-postkonto :
scott.clenver.70 @ mail.ru
Tack och hälsningar .
MR.Scott Clenver
DIRECTOR .
Thanks for sharing your thoughts about Cheap pirce store.
Regards
Hi there, just became aware of your blog through Google, and found that it’s really informative.
I’m gonna watch out for brussels. I’ll be grateful if
you continue this in future. A lot of people will be benefited from your writing.
Cheers!
Terrific post but I was wondering if you could write a litte more
on this subject? I’d be very grateful if you
could elaborate a little bit more. Bless you!
If you desire to obtain a great deal from this paragraph then you have to apply these strategies to
your won web site.
Wow! Finally I got a website from where I know how to genuinely take helpful information regarding my
study and knowledge.
Excellent blog here! Additionally your web
site so much up very fast! What host are you the
use of? Can I am getting your affiliate
link on your host? I wish my website loaded up as
fast as yours lol
Good way of explaining, and good piece of writing to get facts
about my presentation focus, which i am going to present in college.
Having read this I believed it was very enlightening. I appreciate you taking the time and energy to put this information together.
I once again find myself personally spending way too much time both reading and commenting.
But so what, it was still worth it!
Känner igen mig också i det mesta.. Sitter och läser och vips så tänker jag på något helt annat 😉
Jag går utredning just nu. Är 41 år gammal och har haft det tufft på olika sätt hela mitt liv. Glad jag får genomgå utredning nu, samtidigt som jag känner mig ledsen över att jag inte fått hjälpen tidigare. Så många års lidande kanske helt i onödan, men bättre sent än aldrig heter det väl. Ska bli spännande att få höra psykologens utlåtande. Önskar er alla lycka till!
F*ckin’ tremendous things here. I am very glad to look your post.
Thanks so much and i am looking ahead to contact you.
Will you please drop me a e-mail?
I couldn’t resist commenting. Perfectly written!
[…] Läs mer här! […]
If you want to quit cigarette smoking your reality check
should include facing the smoking facts. Along with the batteries the
car chargers, car adaptors, USB chargers, wall chargers are given. The working formula of these cigarettes operates on the vaporization mechanism.
This paragraph is really a fastidious one it helps new internet people, who are
wishing in favor of blogging.
Fashion is something that is constantly changing,
something that is deeply rooted in the way people present themselves and see themselves.
Korean tailoring is careful to compensate petite women and their unique body frames.
You can find hundreds of articles or may be more on the internet dedicated to men, women,
and kids regarding the latest fashion trends.
Via ett Quiz test fick jag reda på detta och då jag läste igenom stämde allt *-* men borde jag utföra tester och få pappers utredning på detta?
Since the admin of this web site is working, no question very shortly it will be well-known, due to
its quality contents.
Hi, I do believe this is a great website. I stumbledupon it 😉 I will return yet again since i have bookmarked it.
Money and freedom is the greatest way to change, may you be rich and continue to help
other people.
magnificent post, very informative. I’m wondering why the opposite specialists of this sector do not notice this.
You should proceed your writing. I am sure, you’ve a huge readers’ base already!
Hi there are using WordPress for your site platform? I’m new to the blog world but I’m trying to get started and set
up my own. Do you need any html coding expertise to make your own blog?
Any help would be really appreciated!
Don’t spend a fortune over a great headset, here’s the very best PC gaming headsets for just $200
dollars. Gaming laptop is really a discrete graphics card
from ati or nvidia – currently reallly the only two manufactrers that
roduce high-end graphics solutions. Editor’s note: Playstation Pros is represented by selling ads online consultancy, Media Solutions Marketing.
At $300, the inclussion became a defining feature in thee system.
Promotional companies may also employ such specialists
in order to record a particular even or occasion. Quests in Wo – W Cataclysm are designed to be a
lot more challenging compared to the original quests.
There is a huge array of wallpapers to decide on from this subcategory.
get paid
❤ Vad är ADD? | AddAnna
Jag har en liten sving eller klick av Autismen och får lite stöd och hjälp. Jag åka ensam till Stockholm och handla nya kläder till mig själv om jag vill! Medans det finns andra som behöver mer stöd och hjälp än mig och måste ha med sig någon in till stan! Det är olika!
I’m extremely impressed with your writing skills as well as
with the layout on your weblog. Is this a paid theme or did you modify it yourself?
Either way keep up the nice quality writing, it is rare to see a nice blog like this one
today.
If you are going for finest contents like me, just pay a quick visit this web page all the
time because it provides quality contents, thanks
Hej, är det olämpligt att dricka alkohol när man har add?
We’re a gaggle of volunteers and opening a brand new scheme in our
community. Your website offered us with useful info to
work on. You have done a formidable job and our whole community might be grateful to you.
Jag är en mamma som har en snart 10 årig son som har alla symptomer på add har gjort en adhd test redan och dom vet inre om de beror på hans epilepsi eller hans medicin eller adhd? Hjälp vad ska jag göra?? Behöver tips och råd skriv gärna
Mvh
Veronica
Hey there outstanding website! Does running a blog similar to this require a large amount of work?
I have very little expertise in programming but I was hoping to start my own blog soon. Anyways,
should you have any ideas or techniques for new blog owners please share.
I know this is off topic but I just had to ask.
Appreciate it!
Have you ever considered publishing an ebook or guest authoring on other sites?
I have a blog based on the same ideas you
discuss and would love to have you share some stories/information. I know
my readers would enjoy your work. If you are even remotely interested, feel free to send me an email.
The more you use secondary resources, such a gigantic scale tanki cheats and with the rope just in front of friends, but for the enemy
team decided that it could adjust to rapid changes in torque requirements.
Sweet blog! I found it while surfing around on Yahoo News.
Do you have any suggestions on how to get listed in Yahoo News?
I’ve been trying for a while but I never seem to get there!
Cheers
First, Pinterest users should have more creative options to customize
the home page. Unfortunately, it’s also introduced a host of ways to violate intellectual property laws.
There are different ways on getting invited to Pinterest.
It’s awesome to pay a quick visit this web site and reading
the views of all mates concerning this article, while I am also eager of getting
know-how.
For newest news you have to visit internet and on internet I found this website as a most excellent site for most recent updates.
Every weekend i used to pay a vvisit this web site, for the reason tht i wish for enjoyment,
since this this web page conations really nice funny stuff too.
ʏou сan find more info аbout Goji berries, himalayan goji juice ɑnd goji berry.
Compared ѡith Cantaloupe, raisins, ɑnd watermelon att 65, 64, ɑnd 72 scores, Goji Berry scores only 29 onn thе scale.
Amino acids ɑre imƿortant forr оur body’s աell Ƅeing, ass
they are not only vital when іt comeѕ to building
proteins, ƅut tɦey are а crucial component when it comes to
regulating metabolism aѕ well.
obviously appreciate your website but the truth is must test your spelling about many of your posts. Many of them are usually rife by using transliteration challenges so i to discover it quite problematic to tell the truth nonetheless I most certainly will absolutely come back again maryland medicare.
You really make it appear so easy with your presentation however I in finding this topic to be actually one thing that I feel I might
by no means understand. It seems too complicated and extremely vast for me.
I’m having a look forward to your next submit, I’ll attempt to get the
cling of it!
If you want to increase your familiarity only keep visiting this
website and be updated with the newest news update posted here.
Ursäkta mig, jag är 10 år och har svårt att koncentrera mig, svårt att lyssna på vad folk säger, gör inte mycket på dagarna, blir lätt trött fast kan inte sova. Asså om ni frågar så svarar jag om mer saker, jag undrar har jag add? Min bästa vän har Add och vi är riktigt lika, fast jag är nog smartare, men hur som helst jag bara undrar om ni vet om jag har add svara är ni vänliga! Ha’re gött!
At the same way you can use proxy servers in the website address box and remain the redirect URL and do not change to the world and anytime you want to access.
Social sites are available easily online and can use unblock youtube as
a best way to change your IP address. Like for many countries that ban social sites by the help of various proxy
unblocking software, proxy unblocking tools.
Hej jag heter Anton och är under utredning på psykiatrin… Dem anser att jag har ”Koncentration och Uppmärksamhets svårigheter UNS”… Detta gav dem efter jag gjorde en utredning om ADHD…
Jag har alltid trott att jag kunnat ha ADD, p.g.a symptom som är vanliga hos dem som har ADD även stämmer bra in på mig..
free help in resume writing
❤ Vad är ADD? | AddAnna
help writing a nursing resume
❤ Vad är ADD? | AddAnna
Right here iis thee perfect blog for anybody who really wants to finjd out about tjis topic.
You know a whole lot its almost hard to argue with
you (not that I really would wasnt to…HaHa).
You definitely put a fresh spin oon a subject that’s been discussed for decades.
Excellent stuff, just great!
Mörk text på mörk sida…
Din sida är jätte bra för att jag har lärt mig en del om vad ADHD och ADD är och jag känner igen mig i ADD:ns symptom jätte mycket, för att jag avslutar aldrig någonting jag börjar med och glömmer bort att göra saker som jag borde göra men gör andra saker som jag vill göra.
Hej allihop! Är det ingen som har funderat över att det kanske är ni/vi som är de mest normala i samhället, att vi helt enkelt har svårt att stå ut, i en till synes meningslös tillvaro, som vi kämpar så hårt för att anpassa oss till, kanske är vi bara en grupp som är understimmulerade och skulle bli friska bums om vi hamnade i en situation med något stimulerande att göra och vänner som fokuserade på annat än att lyckas eller fungera. Tanken kan kan kännas farlig, därför kanske man inte tänker den…men den bör nog tänkas….för mej är det så att de människor som fungerar bra i denna tillvaro är de som antingen haft en jäkla tur som hittat sin plats, en massa pengar som gör dem fria från tvång eller en svår diagnos.. 🙂
20 årig kille.
Har alltid känt mig utanför på nått sett… dom andra ungarna kunde sitta och läsa sina böcker under lästimmen utan problem medans jag satt och läste om samma sida 2-3 gånger för att tankarna alltid skenade iväg. de dagarna jag hade matematik hade jag alltid en klump i magen på eftersom att jag alltid varit extra dålig matte.
även fast jag alltid har varit jätteduktig på engelska och tillomed bäst i klassen så satt jag alltid kvar sist på proven med dom som var jättedåliga.
att dagdrömma är nått som jag ibland kan tillägna flera timmar om dagen att göra, jag brukar tänka på scenarios där jag har kul eller är jätteduktig på nått flera gånger om. om jag inte hittar på ett scenario så tänker jag på nått gammalt som har hänt och hur jag kunde sagt och gjort det bättre och får jättemycket ångest.
jag brukar självmedicinera med cannabis även fast det inte hjälper, jag får bara ännu mer tankar och tankarna blir ännu mer intensivare och jag får lätt ångest över nått som jag inte ens hade tänkt på innan men ibland så kan det vara skönt att röka en joint och vara ensam med sina tankar ett tag.
jag har mått dåligt till och från i hela min ungdom och har nästan alltid haft problem med polisen vilket har skapat stor splittring i min familj. jag har noll framtidsvisioner och det enda jag ser framför mig är fängelset.
jag har alltid haft svårt för relationer med tjejer, jag blir lätt avundsjuk och jag bidrar lätt till mycket drama som jag gör med flit och kan verka helt psykotisk.
jag kanske verkar som värsta monstret men jag är världens bästa kille och jag är väldigt empatisk, jag gillar att få andra människor att känna sig bra och vackra.
har aldrig fått nån diagnos eftersom att jag aldrig tagit steget att kolla upp mig, jag har aldrig velat kolla upp mig för att jag vet att dom antagligen kommer hitta nått och det är det som gjort mig så rädd, jag vill ju bara vara normal som alla andra.
Nån som känner igen sig? Mvh en vilsen själ.
Jag misstänker att jag har ADD!
Var nånstans ska jag vända mig för att bli undersökt?
He is skilled and here he is speaking about Indian Drama.
He is great in this industry and always give best reviews.
For additional details make sure take a look at his web site.
Var på nätet hittar man en vettig test för att få en fingervisning om man har ADD?
A-S
Halloj!
Postade här lite kort 2012, och då väntade en utredning. I vilket fall efter mycket om och men blev den av och nu sitter jag här med ADD som diagnos drygt 40 år fyllda, och det är jag tacksam för.
Nu ser jag fram emot vad detta kan ge mig i form av stöd och riktlinjer för att ta mig vidare, och uppåt, i livet. Vägrar grotta ner mig eller ge upp pga dom svårigheter funktionsnedsättningen medför. Har för mycket kapacitet och revanschlusta för att släpa benen efter mig.
Och det finns många deppade här, onekligen, men inse er potential! Trots alla motgångar och problem som existerar kring ADD så finns där en arsenal av tillgång att plocka av hos var och en av er. Använd den!
Tack för mig.
Hello! I’ve been reading your web site for a while now and finally got the bravery to go ahead and give you a shout out from Lubbock Texas!
Just wanted to mention keep up the excellent job!
Jag har i alla mina år i skolan undrat varför alla har så lätt att förstå uppgifter medan de upprepande gånger får repetera för mig och jag förstod fortfarande inte. Sen kommer min mamma med en diagnos på mig om att jag har drag av ADD. Jag kan i nuläget inte påstå att det nu endast är drag då jag märkbart scannat igenom åren och känt att det är lite värre än så.
liknar mamma en hel del tycker jag
Hur ska jag hjälpa min son att få social kontakt .Han hittar inget forum där han hittar likasinnade med ex.diagnos ADD .Han behöver en vän som är i tjugoårsåldern .Han har tackat nej till kontaktperson.Mamma
Jag har add och jag är diagnostiserad med det och jag kännde så igen mig för jag glömmer väldigt mycket
Det blev så roligt nyss när jag läste, personen som skrev det precis lika ur dumma saker som jag hållt på med i många år. ( ska gå upp på sidan och se vad personen hade för användarnamn). Men det är lapparna jag skriver för att komma ihåg, de blir så många att jag hittar inte den senaste eller vilken det är jag ska ha alls. Provade med en lapp i varje rum. Blev ännu stökigare. Har haft mobilen med ”alarm” olika klockslag och stora bokstäver om vad jag ska komma ihåg just den tiden eller vad som helst, då blir det att jag rycker till om jag är vaken, muttrar eller skriker till: – vad f-an är det nu då? slår av den snabbt.
Jag har åkt iväg med rosa pyamas på moped till macken för hämta något brev, inte alls registrerat varför det kändes så kallt, bara tyckte vad folk glor jämnt.
Kammat ena sidan håret, släppt borsten fortsatt med något annat.
Glömt ta på långbyxor innan jag gått ut. Nu är jag mest i rullstol men fort farande alltid en strumpa eller en sko som är borta.
Allt som är viktigt lägger jag på ett särskit ställe bara just för att det är viktigt. Hittar inte den platsen. Letat efter plånbok, bänt upp soplådorna för matavfall för trott att jag kastat den, så låg den under kudden.
Har svårt med medecinerna i rätt tid och om jag tog eller inte. Provat alla dosetter som finns men bryter sönder dom på morgonen då jag inte får upp dom och alla hoppar ut. Efter det har burkar, kartor fått stå på rad i ordning som är på ett visst sätt utan egentlig tidsmässig ordning, fungerar ibland. Det sista nu är att jag stoppar in tabletten i munnen men glömmer att svälga tills jag märker att det löst upp sig.
En gång eller två, inget. Men hela tiden.
Jag äter visserligen concerta och ritalin, men vissa problem har förvärrats medans en del positiva verkningar finns.
Balansera och väga upp dem, vilket valet varit att fortsätta. Just nu sedan några månadefr blivit deprimerad ledsen och arg ungefär samma tidpunkt varje dag. Efter 17.00 ungefär.
Just den där beskrivningen tecken till ADD kan jag relatera till från skolan och så, medans mycket av ADHD kommit i vuxen ålder.
Jag är 56 år nu och känner att medecinen ger mig inte rätt respons längre.
Min läkarkontakt medicin och diagnos är på beroende mottagning där jag bor. Alltså hur svårt som helst att få till en kontakt . Sedan 2011 har jag haft 1 besök hos doktorn, men gick i nästan 2 år hos både sköterska och kurator där.
Nu får man tjaffsa 1 gång i månaden om receptförnyelse, känna mig som kriminell och få lägre självförtroen + massor onödig energi som går åt till något som är självklart.
Må så bra
Jo insändare var Sara från 2010, så det är ett tag, men va roligt precis i prick som jag
It is not my first time to visit this web site, i am browsing this site dailly and take nice data from here all the time.
Hej,
Jag känner att jag inte är som andra och jag börjar tro att det kan vara ADD som jag har i kombination utav att jag har PTSD. Jag känner igen alla tecken på ADD det är exakt så som jag känner mej. Hur skall jag göra för att få svar på det? Känns jobbigt att må så här.
// mvh Ulrika
Jag behöver hjälp. Jag har haft Adhd så långt jag kan minnas men har aldrig lagt märke till det, jag fick ingen uppmärksamhet från skolan angående detta vilket ledde till att jag misslyckade totalt i skolan/ gymnasiet. Jag har inte kunnat gå klart en utbildning utan har bara misslyckats med alla olika inriktningar jag valt, idag 3 år senare har jag bestämt mig för att kolla upp ifall jag har någon diagnos vilket jag hade och fick hjälp. Jag går i årskurs 1 och det funkar bra. Problemet är att jag nästan hör inte var läraren säger, jag blir distraherad efter ett fåtal sekunder och hur jag har klarat mig är att jag endast gör läxorna och studerar inför proven, men det läraren säger det förstår jag inte även hur mycket jag än försöker. Vad kan detta bero på? Det framkommer även när jag läser ibland. Jag läser utan att ha förstått något. Hur kan man på något sätt sluta bli så distraherad hela tiden? Nås helst på e-mail Spotifylyssnaren@hotmail.com 🙂 Mvh
I’ll right away grasp your rss as I can’t to find your e-mail
subscription hyperlink or newsletter service.
Do you have any? Please allow me understand so that I may subscribe.
Thanks.
Hej jag är en tjej som snart fyller 21 och jag kan inte säga annat än att jag känner igen mig själv i så himla mycket. Jag har alltid kännt mig ”smart” eller smartare än många kompisar, och jag tror att det varit en nackdel i mitt liv pga av att mina problem inte varit lika synliga pga av att jag har lätt för mig på många områden. Dock! så har jag alltid varit extremt lätt distraherad, Jag fick inte sitta vid ett fönster i skolan när jag var yngre (8-11 år) för då satt jag bara och kollade ut istället tex. När jag gick på högstadiet började problemen komma fram allt mer, Jag kunde aldrig lämna in läxor och arbeten för jag kunde aldrig få mig själv att göra dem. Och i många ämnen fick jag godkänt med motiveringen ”vi vet ju att du kan egentligen”.
Gymnasiet har varit en enda stor katastrof. Jag ville så himla gärna bli veterinär så jag sökte in till Naturvetenskaps programmet på gymnasiet, där gick jag fram till höstlovet innan jag var tvungen att byta program då jag inte hängde med över huvud taget. Jag lämnade inte in arbeten och jag hängde inte med i det snabba tempot. Jag fick då berättat för mig att det var för sent att byta till ett annat studieförberedande program och hoppade in på vård och omsorgs programmet. Det slutade med att jag fick godkänt i matte och engelska och F i resterande ämnen det året då det saknades alldeles för mycket material.
Jag sökte då om och började på ekonomiprogrammet året efter, där lyckades jag hanka mig fram i ett år med godkänt innan min energi tog slut och jag fick F i alla ämnen utom engelska. Då bestämde jag mig för att testa att studera på distans då jag tänkte att det skulle vara bra att kunna plugga i mitt tempo när jag ville. Men det slutade med att jag var alldeles för långsam, sköt fram alla inlämningar tills dagen de skulle lämnas in och satt då och grät i flera timmar och min mamma fick pusha mig och hjälpa mig. Jag gick ut med godkänt i 5 kurser (skulle ha gjort 8 på den tiden) och fick därav inte fortsätta på distans.
Så nu sitter jag här på en gymnasiefriskola och försöker hanka mig fram det sista året av gymnasiet. Och det är katastrof. Betygsvarningar i alla ämnen, jag har inte lämnat in någonting och jag kan inte förmå mig att börja eller avsluta något arbete. När jag väl försöker så sätter jag mig och tar fram allting, kollar lite på det sedan stänger jag ner allt och bara går.
Det tar så himla mycket energi att ens försöka mig på en jobbig uppgift.
Detta går igen i min vardag också då jag tex. skjuter fram städning av rum/bil osv i flera veckor/månader.
Jag har alltid blivit kallad Lat.. Och det är någonting jag hatar för jag känner mig inte lat, det är ju inte så att jag inte vill göra mina uppgifter, jag kan bara inte. Jobba går däremot bättre av någon anledning.
Jag glömmer alltid saker, och jag kommer inte ihåg viktiga möten.
Jag skulle träffa en kurator och prata i skolan förra året, och tredje gången jag glömde bort vår samtalstid så skrev hon att jag kunde strunta i att komma eftersom jag inte verkade intresserad av hjälp. Men jag visste ju att jag skulle dit men sen helt plötsligt så finns den informationen inte i mitt huvud.
Jag vill verkligen göra en utredning men kuratorn i skolan tycker att jag ska vänta då det tar så mycket tid och energi, han tycker att jag ska fokusera på skolan den lilla tid som är kvar till studenten. Men vad spelar det for roll. jag kommer säkert inte ens få godkänt i alla ämnen om ens något ämne.
Hej jag är 53 år och har precis under veckan träffat min syster som berättade att hon fått diagnosen ADD. Vi pratade om vad det är och ju mer hon sa desto mer föll allt på plats…..Herregud det är ju JAG…Kan det vara så att jag har ADD och inte är en totalt misslyckad person…Började googla på ADD och sitter nu här och känner mig lite hysterisk och ledsen…Är jag inte hysterisk, lite för mycket, trög och lat, stressig,
I hela mitt liv har jag kämpat för att vara perfekt…fått göra allting 3 ggr och dubbelkollat att jag gjort rätt trots att jag skrivit noteringar detta är kollat men litar inte på min anteckning för jag kommer ju inte ihåg vad jag kollat förstår inte mina anteckningar.
Avbryter alltid folk för det tar för lång tid innan dom kommit till punkt och jag är rädd för att glömma vad jag ska svara jag har ju redan kommit till slutet av samtalet.
Har så svårt att komma till skott.. kan aldrig plocka bort saker från skrivbordet på jobbet för om det inte ligger där i högar så finns det inte och då blir det inte gjort…
Vill så mycket nu och är 100% taggad sen en stund senare är energin borta och det är inte längre intressant
I hjärnan finns så mycket måsten att jag inte kan/orkar börja med något blir liksom handlingsförlamad.
Om jag ska göra något måste det ske metodiskt och jag får absolut inte bli avbruten för då kan jag inte starta om ….
Kan om jag är intresserad bli lite manisk och då är det just DET som gäller inget annat..blir nog jäkligt jobbig för min omgivning
Har alltid varit extremt känslig och förklarat för mig själv att jag har inget filter…så jag kan inte stänga av hur människor mår runt mig allt liksom flödar rakt in i mig och jag blir helt dränerad speciellt om det är dålig energi…
Redan nu börjar mina tankar flyga omkring hit och dit det är så mycket jag vill skriva ner och allt blir rörigt och jag är rädd att jag missat det viktiga…
Är social och älskar människor men samtidigt inte. Går gärna och fikar om jag får gå hem när jag själv vill. Kan vara hemma hos någon och allt är supermysigt sen på en tiondels sekund så pang nä nu är jag klar och vill gå hem….inte många som förstår detta och tar illa upp och jag har svårt att förklara varför det händer det är inte så att jag haft tråkigt eller något jag är bara klar och nu måste jag gå….
Har svårt att läsa då jag ofta glömt bort vad jag läst och måste läsa en gång till för tankarna vandrar iväg…
Vet inte vad jag sagt för jag pratar ju så mycket när jag pratar och när det väl hoppat ut så är det borta och det ligger ju så mycket nytt som vill ut så det gamla får inte plats…Lite jobbigt för allt blir så rörigt…
(Gå gärna med i: ADD – Sverige” på Facebook om du har eller misstänker/känner att du har ADD för självhjälpskontakt med andra med samma probleamtik)
Hej alla ADD-kollegor
Jag har efter 15 års psykiska ohälsa och återkommande kontakter med psykiatrin och efter bl a feldiagnoserad som bipolär, eller helt enkelt kallad ”svårdiagnosticerad”, slutligen fått utskrivet Elvanse mot min ADD och mitt liv har förändrats helt till det bättre.
Det krävdes mer eller mindre att jag själv ställde den diagnosen och sade till min läkare att skriva ut en medicin.
Det var den 7 april, alltså för blott 16 dagar sedan och min värld håller alltså redan på att bli en helt, helt annan, där jag kan göra allt, allt, allt… Det är nästan skrämmande med sina hisnande perspektiv
Jag befinner mig faktiskt lite i chock, och även tyvärr i lite bitter harm, för detta har mer eller ruinerat mitt liv kan man säga… ekonomi, psyke, socialt, och allt det helt i onödan.
Samtidigt som jag borde vara glad för att kunna börja leva mer normalt vet jag ju hur bra mitt liv hade kunnat vara de senaste 10 åren åtminstone.
Jag föreslog nämligen redan för 10 år sedan att jag nog hade ADD, men ingen läkare nappade på det, trots att att känner igen mig i symtomlistan med 100% och sade det till dem.
Jag var inte stark nog under hela den tiden att kämpa för min ståndpunkt och inte medveten om att det är just det man ofta behöver göra i psykiatrin, av oförklarliga skäl.
En orsak till det var faktiskt att jag blev så oerhört svag och förvirrad av min helt felaktiga självmedicinering i form av alkohol och alkoholproblematiken upptog liksom sedan också min uppmärksamhet, trots att den egentligen var resultatet av min ADD.
Alkohol fungerade bra för att förankra mig i stunden (alkohol och marijuana är vanlig självmedicinering mot ADD), men bakfylleföljderna återbetalade för detta med oerhört svåra panikångest och ångestskov som i princip varade minst en vecka eller två.
När jag hade återhämtat mig något så när, så friskförklarade jag mig snabbt, det fanns inte längre några problem i världen, och kom plötsligt inte alls ihåg hur dåligt jag hade mått.
Nä, då var det dags för en till vända… Otroligt nog kan man fortleva så i många år… Idag för mig helt oförståeligt, liksom naturligtvis för hela min omgivning under all denna tid. Jag har slutat dricka helt idag och hoppas bara kunna fortsätta på den vägen. En viktig förutsättning för det är att jag införlivar förståelse om mitt predikament bättre.
Nu december 2015 gick jag för första gången till en privatpraktiserande läkare som jag hade fått rekommenderad av min flickvän. Han skrev först ut bipolär medicin eftersom det har varit tidigare misstänkt diagnos, men den fungerade inte och gav mig yrsel, som vid tidigare tillfällen.
Då satte jag ned foten för första gången i mina vårdkontakter och skrev ett långt SMS om att jag var helt övertygad om att jag hade ADD och att jag nu ville ha medicin mot det.
Jag ska påpeka att vi har ett väldigt bra samspel, så det var ingen debatt heller. Samarbete läkare patient är viktig.
Dessutom är återkommande kontakt viktig och det är svårt inom den offentliga vården där man oftast har en ny läkare varje gång.
Därför kan det vara bra att skaffa just en privatpraktiserande som du får en bra kontakt med och ytterligare en bonus är att du slipper de sjukt långa väntetiderna. Jag ska påpeka att jag själv hade någon underlig föreställning att privata läkare bara var något som överklassen hade. Det kanske stämde bättre för ett par decennier sedan, men är absolut inte fallet idag.
Det enda du behöver är att första skaffa en remiss från din vårdcentral. Den kan vara riktad till det offentliga, eller till psykakut eller vad som helst, men den kan sedan övertas av en privatpraktiserande.
En privatpraktiserande psykiatriker kan vidare remittera till terapeut och de har ofta en uppsättning sådana kollegor se samarbetar med. Summa summarum är det privata alternativet är personligare, smidigare, snabbare och bättre till precis samma kostnad.
När man mår dåligt har man väldigt svårt för just sådant här, t.ex. att förstå eller sätta sig in i hur det rent praktiskt fungerar, man har också svårt med att de nödvändiga alternativen. Be då någon anhörig eller närstående att hjälpa dig med detta, eller om du själv är närstående, erbjud gärna din hjälp, för det kan också vara oerhört svårt att just be om hjälp. Man känner sig helt enkelt så värdelös som det är och kan vara försjunken i patologisk indolens, dvs. sjuklig oförmåga att ta sig för saker.
För en läkare att diagnosticera just mig med ADD borde egentligen ha varit den lättaste sak i världen, om man bara kan något om sjukdomen ö h och förstår dess bredd så är det inte svårt.
En sak som ytterst viktig att förstå om man själv kanske söker information om ADD/misstänker att man har ADD, är att koncentrationssvårigheterna bara gäller saker som personen finner helt ointressanta, för som kompensation kan en ADD nämligen uppnå hyperfokus, vilket är en tillgång.
För mig fungerade det som självterapi att nå min hyperfokus och var dessutom en del av mitt nödvändiga karriärsbyggande som översättare. Jag lärde mig en oerhörd mängd språk genom att läsa bra böcker som intresserar mig på de språken.
Tyvärr tror jag de psykiatriker jag mött genom åren saknade just nödvändiga kunskaper, för jag berättade för dem samtliga om detta och allt annat som pekar på ADD. Jag vet faktiskt inte riktigt varför.
Förmodligen uteslöt de även ADD eftersom jag arbetar med ett koncentrationskrävande yrke som översättare. Om det kan jag säga att det kunde kosta mycket vilja och kraft att arbeta upp fokusen, men man kan faktiskt åstadkomma mycket om man bara måste.
Ett problem som jag nyligen skämtsamt skrev i ett annat sammanhang är att psykiatrikerna nog inte orkar med en till bokstavskombination i den stora moderna tidens röra av alltför många sådana och den ligger för dyslektiskt felläsbart/eller felslagsmässigt nära ADHD och kan uppfattas som att bara ett H fallit/glömts bort… 🙂
Jag tror dock det är så att de liksom nästan automatiskt utesluter det om hyperaktiviteten inte är närvarande, att ADD styrks i samma veva som ADHD.
ADHD är väldigt iögonfallande. Det är liksom den där krävande utåtagerande killen i klassen som fångar all uppmärksamhet antingen som klassen clown eller genom att stolar och bord far genom luften,
och den tysta drömmande ADD-tjejen i hörnet hamnar lätt i skuggan av det.
ADD är också kallad ”tjejvarianten” för att den är vanligare hos tjejer i tonåren (dock även kallad ”vuxenvarianten”).
En möjlig förklaring till den uteblivna diagnosen i mitt eget fall är kanske just att jag är kille och därmed borde ha hyperaktivitet, och i brist på det helt enkelt inte passar in i ramförståelsen.
En till sak slutligen som kan vara bra att veta är att det liksom med allt annat i livet fungerar på olika intensitetsnivåer samt att det kan accentueras kraftigt/uppstå om man upplever trauma, vilket var vad som hände mig som jag uppfattar det.
Mitt liv förändrades väldigt dramatiskt av den stora skillnaden som uppstod i mitt psyke. Det utlösande traumat var min lillasysters självmord år 2000, varpå jag 5 månader senare gick in en svår patologisk depression och fick panikångestattacker.
Det har funnits en”Före-Ambjörn” och en ”Efter-Ambjörn”.
Det är två helt olika liv för mig, två helt olika personer.
När jag analyserar mig själv hur jag var innan detta hände så visst var det så att det inte var något som gav mig några problem just då, men jag kan ändå se att det låg där lågintensivt närvarande i bakgrunden som en del av min personlighet, och det ska vi ju samtidigt komma ihåg, att det ÄR ett personlighetsdrag framförallt som har många, många, många prominenta företrädare framförallt inom kulturella yttringar, MEN att det kan också vara av en sådan nivå att det gör livet väldigt svårt,till och med outhärdligt, i synnerhet mot en bakgrund av i övrigt mycket krävande livsomständigheter.
Ett ganska tydligt tecken som man kan kan utgå från för att åtminstone fastslå misstanke om ADD är seriöst dataspelsberoende/mani, eller all slags beroende uttryck i mani/hyperfokus, för mani är egentligen bara ett 100% hyperfokustillstånd där man som ADD-are upplever en frid från det annars hopplösa tivolit av för många intryck och för mycket oregerligt tankemyller och dagdrömmeri.
Observera, jag är ingen diplomerad expert.
Detta är resultat av viss efterforskning på internet, bl.a. denna sida, och mina egna empiriska slutledningar och erfarenheter.
Eftersom 15 år av obehandlad ADD har skapat enorma källare och vindar fulla av bråte och skräp och en överhuvudtaget kaotiskt upplevd tillvaro i mitt inre, har jag dock nu börjat försöka röja upp det för att jag känner att jag nog måste gå till botten med detta, även om jag helst bara vill börja leva det verkliga livet istället.
Jag kommer inte undan det och mina tankar söker sig gång på gång till hur det kunde gå till, hur kunde jag inte ta itu med detta på allvar under så lång tid, oavsett läkarnas inkompetens.
Jag vacklar alltså mellan harm mot psykiatrin och självförebrående. Vems fel är det? En tyvärr naturlig mänsklig tendens är att söka EN förklaring, orsak, eller syndabok.
Sanningen är att det är alla inblandade parters fel. Man kan dessutom tillägga en tredje part: Om du som närstående, vän eller anhörig, uppmärksammar någons längre tids oförmåga att komma till rätta med livet, måste du försöka göra ditt bästa för att få det att nå någon slags lösning, liknande som man i fallet med svår alkoholism/drogberoende kan behöva göra en ”konfrontation” kan man behöva ligga på och följa upp.
En människa med psykisk ohälsa skäms nämligen ofta oerhört för dess uttryck och det ligger nära till hands att förtränga problematiken och friskförklara sig gång på gång. ”Jag mår bra nu. Jag slutar med min medicin”.
Dessutom är det ju inte bara den drabbade som lider av en psykisk sjukdom, utan även omgivningen på olika sätt, både närstående och fullständiga främlingar, det kan vara genom utåtagerande våld, det kan vara genom att medberoende uppstår, etc.
Så, ju mer vi tar hand om varandra, desto mer mår vi allihop.
Jag vill som en del av min återhämtning för övrigt gärna hjälpa andra med problem, dvs som en slags sponsor.
Det är en viktig del av återhämtningen inom AA, när man har alkoholproblem och att hjälpa sina medmänniskor tar fokus från ens eget nav, den egocentrism som psykisk problem faktiskt kan generera, enligt min upplevelse iaf.
Man blir tyvärr liksom så självupptagen av det dagliga lidande som så pockar på ens uppmärksamhet. Om du hjälper en annan med liknande problem förstärker det din egen förståelse av dína egna problem, dessutom minskar det stigmatiseringen du kan känna, du är ju faktiskt inte ensam om detta. ADD har ju trots cirka 2 % av Sveriges befolkning, alltså 180 000 människor. Inte minst är det befriande att kunna skämta och driva med sina egna tillkortakommanden.
Därför har jag just skapar en grupp ”ADD – Sverige” på Facebook som man kan gå med i. Den har hemlig som status för dem som oroar sig för sådant.
PS. Chansen att någon med ADD orkade läsa allt detta till slutet är ju naturligtvis liten, så jag lägger ennotis om Facebokgrubben göst upp 🙂
mvh
Ambjörn Madegård
It’s a pity you don’t have a donate button!
I’d certainly donate to this excellent blog! I guess for now
i’ll settle for book-marking and adding your RSS feed to my
Google account. I look forward to brand new updates
and will talk about this site with my Facebook group. Talk
soon!
Började seriöst gråta när jag såg att man inte kan bota skiten. Många här skrattar åt saken men för mig är det ingen kul grej att det går dåligt och jag knappt fattar uppgifter. Ger upp snart
Hey, you used to write fantastic, but the last several posts have been kinda boring¡K I miss your super writings. Past few posts are just a bit out of track! come on!
A mi, en principio, me parece comprensible que el fabricante venda su servicio técnico, como recomensación me parece una práctica lógica, convenciendo al comprador que el propio fabricante debería ser el mejor servicio de reparación, que sus piezas ‘originales’ son las ideales para los eelectrodomésticos, que sus talleres son los mejores preparados… sería lo lógico.
This website was… how do I say it? Relevant!!
Finally I’ve found something that helped me.
Appreciate it!
Hejsan! Jag har aldrig sökt om att få göra en utredning på mig om ADD men jag har fått en anledning då min son har blivit diagnostiserad för det och fått hjälp och jag tänker att han ärvt det av mig. När jag läste om ADD så va det mycket som stämde med hur jag är som person. Men nu ska ta tag i det och göra en utredning.
Hej! Känner igen mig precis på allt men en sak som nästan ingen nämner är den maniska perfektionist-sidan, kanske inte har med ADD att göra men jag snöar in på grejer hela tiden och fokuserar på det 1000% tills hjärnan anser sig vara klar med det. Det kan vara allt från att bygga egna cyklar, lära mig jonglera, besatt av att utsätta mig för farliga saker, testa var gränsen går, lära mig allt om valutahandel och aktier, lära mig hur man tar den perfekta kamerabilden och hur en digitalkamera fungerar i detalj. Kan plötsligt börja läsa böcker 3 i veckan fast jag inte läst på flera år mm mm mm . Har en bok med säkert 100 affärsideér, hjärnan går på högvarv…och sen djävulskt slarvig med allt annat som inkluderar ADD symptomen.. Någon som känner igen sig i detta?
Mvh Daniel
Please let me know if you’re looking for a article author
for your blog. You have some really great articles and I believe I
would be a good asset. If you ever want to take some of the load off, I’d love to write some material for your blog in exchange for a link back to
mine. Please send me an e-mail if interested.
Cheers!
Jag känner också igen mig i beskrivningen av ADD. I samtal med andra, känns som jag efter två eller tre meningar tappar koncentrationen, och får panik över att jag inte hänger med. Samma sak när jag själv ska prata. Ibland känns det som jag är en gammal person som varken hör eller förstår – fastän jag bara är 33. Detta kan vara en orsak till att jag är arbetslös och inte klarar av att få några vänner eller relationer.
I always spent my half an һour to read thiѕ website’s contеnt everyday
аⅼong with a cup of coffee.
It is really a nice and helpful piece of info. I am glad that you shared this useful information with us.
Please keep us up to date like this. Thank you for sharing.
Blog com bom conteúdo.
Helpful info. Lucky me I discovered your website unintentionally, and I’m stunned why this accident didn’t took place earlier!
I bookmarked it.
Denna text har jag återkommit till många gånger under åren. Tack för en stor insikt! Du har inspirerat mig till att själv dela med mig om min resa och min vardag, stort tack!
En fortsättning på mitt förra inlägg. På min blogg autobahnhjarna.home.blog kan man följa mig och mina symtom på ADD.
Proxy solicitation Provisions
❤ Vad är ADD? | AddAnna
Quality articles or reviews is the crucial to interest the viewers to visit the site, that’s what this website is providing.
Oh my goodness! Impressive article dude! Thank you, However I am going through issues with
your RSS. I don’t know the reason why I am unable to join it.
Is there anybody else having the same RSS problems? Anyone who knows the answer will you kindly respond?
Thanks!!
So then, in turning $10.00 in $20.00, i would have markers at $12, $14, $16, $18 and finally $20.00. How long does it consider prior to a casino sport is installed on my cellular phone?
What’s up, after reading this awesome post i am
also happy to share my know-how here with mates.
I don’t even understand how I stopped up right here, but I believed this put up used to be good. I do not understand who you’re but definitely you’re going to a well-known blogger when you are not already. Cheers!