Ett litet livstecken…

Jag har inte skrivit i min blogg på ett tag, men tittar in ‘bakom kulisserna’ varje dag och kollar läget, svarar på kommentarer och ser till så att bloggen sköter sig. 🙂

Nu när det är sommar har jag inte ro att sitta vid datorn så mycket. Dessutom så har det inte hänt så mycket värt att skriva om, känns det som. Klart det har egentligen, men ja, jag vet inte – jag har inte sållat tankar och händelser nog för att få ner dem på pränt.

En sak jag sysslar rätt mycket med nu är att skapa egna korsord. Jättekul syssla som är minst lika stimulerande (och frustrerande…) som att lösa korsord. 🙂

Annars är jag mest i trädgården och pular med ditten och datten. Härom veckan hade jag fått nog av mina eviga ”vad f*n är det som växer i min rabatt”-funderingar och bjöd då över min granne Ulla för identifikations-hjälp. Det visade sig att jag vattnat, gött, stöttat upp och ordnat för…. ogräs…. 😀 Jag satte en påse med blandade sommar-blomster-frön i våras och hade ju då inget aning om vad som skulle komma upp från den påsen, så jag lät allt växa glatt – men det visade sig att nåt ogräs jag inte kände igen hade dragit nytta av min generositet också… Så alla de rackarna i den rabatten rev jag upp och la till sin sista vila. Sedan dess har den sommar-blomster-rabatten skutit iväg ordentligt, och nu fått sina första blom-knoppar. Jag längtar till de brister ut, för jag har inte den minsta susning om hur de kommer se ut! 😀

Så här ser rabatten ut idag i alla fall:

HPIM3163

Sommaren är en härlig tid av liv och rörelse! 😀

Så, det var lite från mig det. Nu bråkar min dator (låter en massa som om den ‘jobbar’ med nåt…) så bäst att avsluta detta inlägg och starta om den förbaskade burken…. suck!

Snart blir det ut på arbetsträning

Det känns jättespännande! Men samtidigt skrämmande… för jag har ju varit sjukskriven och sysslolös (i skatteindrivande mening…) i dryga fyra år.

Under dessa år har jag gått från känslor av totalt misslyckande och självmordstankar, till en igen glad och mer energisk person som vill få igång livet igen. Men jag är ju fortfarande dålig på att skapa rutiner i tillvaron och att hålla ut med sysslor under längre perioder. Men nu äter jag min medicin morgon och eftermiddag (Ritalin 40 mg + 10 mg) och hoppas på att arbetsträningens rutiner ska skapa ringar-på-vattnet-effekte, dvs fler rutiner i andra avseenden med.

Långt där inne inom mig finns ju dock den starkt gnagande rädlan för ännu ett misslyckande. Men nu tror jag att jag har större chanser att lyckas än någonsin, för nu har jag ju så bra stöd och hjälp från min terapeut, och från mitt åtgärdsteam (arb.terapeut, arb.förmedlare och soc.sekreterare). Kontakten med dem är jätteviktig för mig, och de stöttar mig på ett fantastiskt sätt. Håller tillbaka mig lite så jag inte rusar in i nya projekt till 200 % och därmed nerprioriterar allt annat. De hjälper mig att försöka få rutiner i tillvaron och ett sunt sätt på saker och ting.

Så, sammanfattningsvis så känns det jättebra att få möjlighet till arbetsträning! Jag saknar mer och mer kontakten med andra människor och jag är mer och mer trött på att inte… ja, inte bidra, inte vara en aktiv del i samhället… eller nja, hur jag nu ska uttrycka det. Jag vet att jag har så mycket och ge, så om jag bara kan släppa rädslan för misslyckanden så kommer det nog bli bra!

Nu gäller det att hitta ett ställe där jag kan börja min träning/praktik. Det gör jag tillsammans med min arbetsförmedlare. Jag hoppas på nåt inom blomster- och växthandel. Men vi får se hur det går. Jag vill inte lägga alla förhoppningar på det, utan försöker tänka så mycket som möjligt på var jag skulle vilja komma ut och pröva mina vingar.

Jag längtar ”tillbaka” till det liv jag hade från att jag flyttade hemifrån som 19-åring, tills då jag tappade greppet (kortfattat uttryckt) kring våren 2005. Under mina första vuxenår så jobbade och/eller pluggade jag heltid, hade fasta tider för städning och tvätt och träffade kompisar betydligt oftare än jag gör nu för tiden. Jag är övertygad om att när jag kommer ut på arbetsträning så kommer det ge mig mer självkänsla, energi och lust att få ordning på resten av tillvaron med.

*nervöst men hoppfullt blickar jag framåt*

Kan du detta med blommor?

Vad är detta för blomster undrar jag nyfiket:

Jag tog bilderna igår i Mjölby, och de blommade sååå vackert trots att det är sent på året.

Jag vill gärna ha tips från er som kan blommor, på dem som blommar sent och/eller tidigt på året, för till nästa år vill jag ha den mest prunkande trädgåden i Mantorp så många månader det bara går!

Jag vill gärna också ha massa tips på vintergröna/-färgade växter som livar upp lite under de mörkaste månaderna.

Published in: on oktober 21, 2008 at 12:40 e m  Comments (4)  
Tags: , , ,