Sån vanemänniska man är..

Imorse när jag vaknade hade jag inget rinnande vatten… så handikappad man blir då plötsligt!

Jag gick ut med hundarna, och sprang då på några gubbar som berättade att det var en vattenläcka, och att hela området måste stängas av från vatten på obestämd tid.

Inga probs, egentligen ju. För större delen av befolkningen har ju inte vår bostskämda tillgång till ständigt vatten.

Och så länge jag vet att det inte är nåt jag sabbat, så är jag nöjd. 😛

Så slog mig tanken under min första timma denna morgon, att det är tokigt vad ofta jag använder kranvatten utan att alls tänka på det. Och så tänkte jag: ”Hur orkade jag bo i mitt gamla torp i ett år!?”. Där hade vi inte rinnande vatten eller vanlig toalett. Vatten hämtade vi i dunkar från grannen, och toaletten var ett traditionellt utedass. Och innan dess bodde jag ju i husvagn i ett år.. (läs mer *här* om du vill)

Tänk vad anpassningsbar människan är. Och vilken vanemänniska man är…. en timma utan vatten och jag blir helt ställd. Nu har jag insett fakta, så nu gör jag längre ingen höna av en fjäder. 😀