Innan, likväl som efter, ADD-diagnosen… Lite tankar denna söndagskväll… Vad i mitt liv kan bero / ha berott på mina diverse diagnoser (som tagits bort och lagts till i min journal under åren)?
De har bl.a. varit / är: depression, mano-depression, borderline, ångestsyndrom, tvångstankar, social fobi, aspergers, ADD.
*suck å stön*
- förlorat flera jobb pga bristande uthållighet
- sabbat en lång relation pga okunnighet om mig själv
- hamnat hos kronofogden för att jag ej kan hålla koll på min ekonomi
- fått självkänslan körd i botten om och om igen
- övervikt som kan bero på bristande självkontroll
- aldrig lyckats slutföra en hel utbildning, men har påbörjat åtskilliga
- rastlös och bott i genomsnitt sex – tolv månader på varje adress de senaste tio åren
- har utsatt mig för fara i sexuella och känslomässiga relationer
- utsatt mig för fysiska faror då jag inte fattat var gränsen går
- inte kunnat hålla liv i vänskapsrelationer
- inte klarat att hålla ut under körkortsutbilningen
- får aldrig iväg viktiga papper och betalar inte räkningar i tid
- har ofta en känsla av att ‘det där klarar jag nog inte av’
- lever med ett ständigt uselt samvete
*småsuck*
- tar inte ut soporna förrän de börjar stinka ner hela köket
- äter nästan bara lagad mat när jag blir bjuden
- tvättar bara först när jag gått utan rena kläder och handdukar så länge att jag känner mig ofräsch som fan
- gör av med alla mina pengar på tre-fyra dagar
- glömmer folks födelsedagar.. och kommer på det efter några veckor
- glömmer kolla min mail så folk blir fundersamma för att jag inte svarar
Men….. *jippi!*
- intresserad av mitt eget och andra människors välmående
- empatisk och har livserfarenhet
- är kreativ, skapande och fantasifull
- jag är utåtriktad och öppen som person
- jag har en stark överlevnadsinstikt, och är envist trägen om att aldrig mer tappa fästet
- insiktsfull och nyfiken
- i kontakt med hela mitt känslospektrum
- gör vad jag kan för att stärka andras självkänsla, och kan på så vis också ge min egen självkänsla en skjuts uppåt
- jag har själv ansetts (och anses ofta fortfarande) vara ‘udda’, och har den vägen lärt mig att inte sätta den etiketten på andra människor
*tossigheter*
- vill inte att någon eller något ska vara ensam/ensamt, inte ens ett mjölkpaket på en hylla på ICA (då möblerar jag om, eller köper hem det)
- om mattkanten ligger vikt så får den ont, och det måste genast åtgärdas. Detsamma gäller förstås tex papper som vikts i ett hörn (tex), en t-shirt där ena ärmen ‘hängt upp sig’ (då får den ont), eller om en bok står snett i bokhyllan (då får den ont för att den belastas snett)
- gosedjur kan få ont och får inte slängas i sängen så att tex halsen böjs bakåt. De ska inte heller behöva vara ensamma för då kan de bli ledsna
- böckerna i bokhyllan måste jag ha utdragna så de står i en rät linje, så ingen upplevs som viktigare än den andra…..
….hrm…. det blir ju aldrig långtråkigt att vara lite småtokig. 😉
