Fågel-trauma…

I morse var allt till en början som vanligt. Jag släppte ut mina vovvar Tasha och Bonzo på baksidan medan jag utförde mina första morgonbestyr i badrummet. Så gick jag ut på altanen och såg då hur båda vovvarna var och nosade för fullt på kompostgallret i underkant av vår grind i staketet….
Först tänkte jag inte mycket på det, men när jag tyckte de var väldigt ihärdiga så gick jag fram och kollade.

Där var små duniga fjädrar och blod på kompostgallret, och utanför tomten var det massor  ❗ med fjädrar! Både små duniga ”under”-fjädrar, vanliga fjändrar och…. så såg jag nåt hemskt som fick hjärtat att stanna…

Två vingar….. som fortfarande satt ihop…. Två kompletta vingar från en fågel aningens större än en typisk småfågel, skulle jag gissa.
De var helt kompletta…. och i ”roten” av dem båda var det fullt av blod-slamsor som höll ihop dem med varandra…. Jag hamnade som i chock… jag letade febrilt bland buskar och blommor efter en sargad liten fågelkropp utan vingar….. åh, hemska tanke!
Men jag hittade inget annat än massa fjädrar… så jag gissar att en katt eller nåt annat mindre rovdjur fått fatt på den.

Jag begriper fortfarande inte hur det kan ha gått till! Hur båda vingarna kan slitas från ryggen, men ändå vara intakta, genom att fågeln fastnat i kompostgallret… Usch så hemskt rädd den lilla stackaren måste ha varit!

Jag tog slutligen vingarna, bäddade in dem i gräs, la dem i en påse och gick ut till soprummet med dem… Jag ville inte att även de skulle slitas och dras i av katter eller andra fåglar…

Stackars lilla pippijogel..

————————–

Så kan jag ju heller inte låta bli att spinna iväg i andra tankar…. ‘Är detta ett omen..?’ … jag har för mig att det finns en gammal sägen, som säger att om en fågel flyger in i huset så betyder det att någon ska dö den dagen….. Har för mig att det är nåt sånt…

Vad betyder i så fall detta…?!

Annons

Mina hundar: på begäran. :)

Fröken Granberg som skänkte mig min finfina digitalkamera önskade att få se lite bilder av mina älskade älsklingar: Bonzo och Tasha – så här kommer de!

Min söta Tasha. Här har hon precis moffat i sig lite extra god mat i tisdags (20 januari) då vi firade att det var exakt ett år sedan hon kom till mig från Rumänien. Dessutom var det ju Obama-dagen också. 😉

…

Min vackra flicka.

…

Här är vi ute på baksidan och Bonzo och jag leker med en pip-leksak som jag trampar på. 😀

…

*tugga tugga* 😆

…

Tasha står och ser sig om hellre än leker med pipen.

…

Så var vi inne i värmen igen. Lilla sötnosen vill gosa.

…

Å så bidde det kväll, och Tasha busar på en gräsplan och Bonzo är i faggorna han med. 🙂

…

Det är mina älsklingar det! ❤

Härligt hundbus… och Kenya-resa på gång!

Idag hade vi besök – alla tre. Jag fick besök av en kamrat som heter Jonas, och mina hundar fick besök av hans hund Gabbe. Så här var det full rulle i förmiddags. Jag fick dock inte så många bra bilder, men här är lite i alla fall. Det var full rulle både inne och ute.

De tittade förbi på vägen Göteborg-Stockholm. Jättekul!

Gästen Gabbe är den gråa skönheten som pinkar in revir. 😆 Bonzo är min blondin, och Tasha är min brunett.

..och så in och lorta ner. 😉 Det är så härligt att se vovvarna njuta av livet! Gabbe kommer också från Rumänien (från samma organisation – Hundhjälpen – som mina hundar).

Och så bara MÅSTE jag ju berätta en sak till – Jonas ska vara hundvakt här hemma hon mig så jag kan åka ner till min bror i Kenya och hälsa på nästa år!!!!! 😀

Och till den historien hör… att min bror betalar för min resa och uppehälle!!! 😆

Ibland är livet bara alldeles fantastiskt!!!!

Inte konstigt en bidde lite galen kanske?

Nu har jag haft en liten videokväll igen dårå… och skriver i vanlig ordning vad det blev för nåt. 😛

Först ut var Skeletons in the Closet om en far som misstänker att hans son är en mördare… eller, är det fadern som är en psykopat? Var modern som dog i en brand ond eller god, och vänta nu – dog hon verkligen i den där branden? Snurrig och lite mindtwisting rulle, stundom satt jag och snurrade tankarna – ”vem är rackaren i dramat”??

Sen bidde det The Night Caller – inte direkt en jag skulle se om kanske… men intressant för att vara en fullkomlig b-…. c-film. Huvudrollsinnehavaren var rätt bra på att spela wacko, trots att det var en till synes rätt så minimalt påkostad rulle. Rätt så bra skilldring av en kändiskåt flicka som gör allt för sin idol…. och låt säga att hon har inte alla hästar i stallet!

Sist upp blev det Howling IV…. där mina förväntningar var lägre än Glocalnet efter att ha läst om den lite här å var… Folk som tycker till om den har bland annat sagt:

”Segare än kola fram till slutet. Man måste nog vara riktigt uttråkad för att se nåt kul i den här”

”Av det jag sett … komiskt dålig. Och ganska rejält, dessutom.”

”Tja, det finns nog inget som kan lyfta upp den här filmen ur skiten.”

Det var INTE vad jag tyckte! 😆 För jag fullkomligt älskar B-skräck! Med denna film for jag rakt tillbaka till min glada ungdom – inte för handlingens skull som väl var, utan för att det var såna här filmer jag växte upp till!

Inte undra på att min person är värd att ifrågasätta kanske? 😛 😉

Nu ska jag ut med mina egna små varulvar. Här nedan ser ni min monstruösa Tasha.

The romanian warevolf!

Liv i (hund)luckan!

…fast nån lucka för hundarna har jag inte. De passerar genom dörren – just like you and me. 😛

Tur att det är NÅN i detta lilla hushåll som har lite energi. 😀

Medan jag slöar ute på altanen i höstsolen lever rackarna Tasha och Bonzo rövare, och på så vis förgyller min dag! Det finns inte mycket bättre medicin mot energibrist än glada hundar – och kaffe. 😉

Jag mår så bra av att se Bonzo och Tasha så lyckliga! Efter det svåra och tunga liv de haft gör det ännu härligare att se dem äntligen kunna njuta av livet!

Tasha växte upp på ett stort hundhägn i Rumänien efter att volontärer från Hundhjälpen hittade henne och henns kull syskon dumpade i ödemarken bara ett par veckor gamla. Hon hade inte haft någon framtid om de inte hittat henne, så uttorkad som hon och hennes syskon var. Som väl är fick hon en ny chans till livet, och är nu min lilla flicka.

Man kan ju tro att Bonzo hade det bättre nere i Rumänien då han hade en husse… men så är absolut inte fallet. Hans ägare misshandlade honom svårt och han kommer nog för alltid vara rädd för pinnar, kvastar och hastiga rörelser och oväntade höga ljud. I ansiket har han ett stort brännsår där det på vissa ställen bara är ett lager hud kvar, och det finns inga hårsäckar kvar längs hels såret – de dog när han brändes med glödheta järn. Hundhjälpen fann honom när han släpades i en kedja bakom en vagn, med ena bakbenet uppslitet och svårt infekterat. Nu är han den varmaste och mjukaste hund i världen. Se så stolt han är på den här bilden till höger! Det är skillnad från bilden i den röda baljan, tagen när han just räddats (köpts lös) från han förra ägare. Titta så mager, söt och tilltufsad.

Nu är resten av deras liv ljusa och fula av kärlek, och under deras liv kommer de också ge mig väldigt mycket! Den ger mig redan sällskap varje dag, kärlek varje minut och kel varje sekund. 😀

Har du tid för hund och vill ha den mest tacksamma hunden som går att finnas,så rekommenderar jag en omplacering. Från Rumänien via Hundhjälpen, eller tex från nåt av alla svenska omplaceringshem.

Jag stöter ibland ihop med människor som argt skäller på mig för att jag skaffat hund från Rumänien, och inte en svensk omplacering istället. Men för mig är det rent fördomsfullt vi-och-dom-tänkande, och jag gör inte skillnad på djur eller människor bara för att de har olika nationaliteter. Jag skulle aldrig byta mina hundar mot några andra, men skaffar jag i framtiden nya hundar så kan jag likaväl tänka mig svenska som utländska omplaceringar. Det är ju individen som räknas.