Jävla fyrverkerier

Gott nytt till er alla.

Här har nu nya året påbörjats med lite sms:ande till vänner och familj, en kopp java och en drös cig.

Inga nyårslöften här inte. Förutom att jag ska fortsätta min resa tillbaka till vuxenlivet (dvs min arbetsträning). Men det är ju inget nyårslöfte, för det hade jag ju bestämt mig för redan långt innan nyåret kom med buller och brak.

Buller och brak var det ja…. JÄVLA FYRVERKERIER! Det borde förbjudas – alternativt ges tillstånd att det får skjutas fyrverkerier ENBART precis vid 00.00 på nyårsnatten av auktoriserad person och under kommunal kontroll. Alltså, EN person anställd av Mjölby Kommun, en i Linköping, en i Norrköping osv. Om det nu MÅSTE vara fyrverkerier.

Att sälja dem till vem f-n som helst över 18 år i vilken affär som helst är helt idiotiskt! Det är ju verkligen INTE bara folk över 18 år som skjuter fyrverkerier och leker med smällare. Att som förälder låta sina barn skjuta fyrverkerier (vare sig de är 5 år eller 17 år) är i mina ögon detsamma som att säga: ”Håll i dessa knivar och spring på isen!”.

Att det ju dessutom inte finns någon som helst kontroll på alkoholintaget hos den som skjuter fyrverkerierna gör det bara ännu värre. Nyår är ju för de flesta förknippat med två saker: champagne och fyrverkerier. För de flesta innebär champagne dessutom annat alkohol, och ännu mer fyrverkerier.

Personligen skiter jag blankt i om någon som skjuter fyrverkerier skjuter handen av sig själv, eller missar riktningen av pjäsen och träffas i ögat. De personerna bryr jag mig lika lite om som de som leker på spåren och bir påkörda eller får dödliga stötar. Är du fullständigt galen så får du skylla dig själv.

Dessutom. Här i Mantorp skjuter folk från sina trädgårdar (i radhus… jättesmart), parkeringarna och ute på vareviga gräsyta. Det stör ju nåt så oerhört för alla andra som bor här, för alla vilda djur och för våra husdjur.

Pga av att andra ska få skjuta fyrverkerier så är närmare fyra veckor i mitt liv helt förstörda. Mina hundar blir skräckslagna. Att behöva droga dem för att de ska klara nyårsnatten utan skräck vore väl en sak. Men det är ju inte bara på nyårsnatten som problemet finns. Fyrverkerierna började här en dryg vecka innan jul och lär nog fortsätta ett par veckor in i januari.

Jag önskar jag kunde vakna idag, 1 januari, och känna att det är över. Att jag och mina hundar kan gå tillbaka till vardagen, men icke. Morgonpromenaden gick bra, men de var vaksamma på minsta ljud. Fram till förmiddagen antar jag att de flesta låg i bakis-skakningar.

Men så skulle vi gå ut igen nu vid 13:30, och precis när jag öppnade dörren var det någon som sköt en pjäs. Min hanhund låste sig, kröp ihop vid mina fötter i dörröppningen och skakade som ett asplöv. Tiken blev stressad och visste inte vart hon skulle vända sig.

Så var även denna dagen förstörd.

Annonser
Published in: on januari 1, 2010 at 3:15 e m  Comments (3)  
Tags: , , , , , , , , ,

En afton av mordtankar och vänskap

Mina smaklökar har blivit vuxna! Jag som aldrig känt annat än avsky för rödvin hade igår en vinafton med en granne. Obegripligt för de som känner mig (folköl-och-sprit-människa som jag är). Igår delade vi en flaska rött och småpratade under en hel del timmar.

Vi sprang på varandra när jag var ute med hundarna vid 22-tiden, och vi har förr bytt några glada, artiga ord med varann i sann grannskapsanda. Just när vi sprang på varandra igår kväll så började några hjärtlösa, egoistiska människor smälla raketer… Min Bonzo förvandlas då till ett hyperventilerande asplöv, min Tasha blir förvirrad och obekväm och jag står mittemellan och försöker reda upp det hela medan jag motarbetar den mordiska lusten som i dessa lägen bubblar upp inom mig. Inte mordisk mot hundarna naturligtvis, utan mot de som roar sig med pyroteknik. Jag skulle i den sinnesstämningen jag då befinner mig i kunna köra upp en raket i röven på en 12-åring….. Och vad gäller 12-åringens ansvarslösa far skulle jag köra upp en raket i urinröret. 👿

Nåväl. Jag fick då i denna stund igår kväll hjälp av grannen, och hon har själv erfarenhet av djur i form av hundar och hästar. Hon hade god hand med Bonzo, och efter mycket om och men tog vi oss hem. Då rantade hon över till sig och hämtade en flaska rött, och vi satt och snackade till efter midnatt.

Det är intressant detta med hur man kan springa på någon som är lite som en spegelbild. — Hon har också just fått en neuropsykiatrisk diagnos från psykiatriska i Mjölby. Hon har ADHD, och jag har ju ADD, men skillnaderna är ju inte ens nämnvärda i större sammanhang. — Hennes pappa dog 51 år gammal och min mamma 54 år gammal, båda av att cancer spridit sig till hjärnan. — Hennes enda barndomsvän är en homosexuell kille, och samma är det med min enda barndomsvän. — Hennes syster bor i Australien, och min bror i Kenya. — Hon har en tendens att dras till folk med depressioner, ångest och andra tossigheter, och så är det för mig med.

Skillnaden är att hon är ca 15 år äldre än mig, och har jobb och rätt mycket struktur – men hon har just fått sin diagnos så där känner vi igen oss i varandra.

…det var skönt också att prata med en intellektuell person som inte skvallrar om grannar osv som många här tycks föredra…

Det var en trevlig kväll. Och JAG drack rödvin. Obegripligt! 😀

Hjälp! När hunden får panik….

…pga dessa förbannade smällare och raketer… vad göra?

Hade jag tjugo minuters diplomatisk status (mao – kan bryta mot lagen) skulle jag vilja skjuta upp raketer i röven på de som sysslar med detta jävla oväset!

Jag var just ute med hundarna för en stillsam promenad i novembermörkret. Vi kom ungefär 100 meter innan jag hörde raketer från några jävla puckon bara några hundra meter därifrån. Bonzo är livrädd för smällare och raketer. Främst det där ljudet *piiiiiioooooow – PANG!*. Då grips han av total panikattack och det är omöjligt att nå fram till honom. Då skulle han kunna springa genom eld och vatten för att ta sig hem. Det är omöljigt att få honom att lugna sig. Han lyssnar inte alls… han har en fullständig dödsskräck och ska hem till varje pris. Väl hemma lägger han sig i soffan och skakar våldsamt, flåsar och stirrar skräckslaget mot fönstren. Tasha blir mest fundersam och reserverad (pga av Bonzos reaktion mest tror jag). Men hon tycks inte vara rädd själv för raketer.

Nu hamnade jag i ett dilemma…. stanna hemma med Bonzo eller gå en vända bara med Tasha för att inte på nåt vis bekräfta för henne att om det smäller ute så måste vi gå hem – *fara* – utan istället att hon lär sig att det är okej att vara ute ändå.

Jag valde att släppa in Bonzo och ta en kort vända med Tasha själv. Hon var lite reserverad när det smällde, men jag småpratade med henne hela tiden så hon var rätt okej. Men hon varken bajsade eller kissade.

Så här mot kommande nyår blir jag mer och mer orolig. Vad ska jag göra?? Finns det någon som läser detta som har tips på hur jag kan klara nyårshelgen utan att Bonzo ska behöva ligga och hyperventilera i en vecka när idioter landet över smäller raketer och fyrverkerier. Han blir till och med rädd för fyrverkeri-ljud i TV.

Jag är så rädd för kommande nyårshelg… Jag har hört om ångestdämpande medicin för hundar. Någon som har erfarenhet av dem? Eller finns det någon KBT-terapi för hundar?? Jag känner mig så vilsen.

Förra nyår (Bonzos första i Sverige – och Tasha hade inte kommit till Sverige/mig än) så gick det ganska så okej för då bodde vi ganska isolerat på landet och de flesta raketer och fyrverkerier var långt bort. Visst var han rädd, men de var långt bort och därmed mindre skräckinjagande. Nu bor jag ju i ett radhus- och villaområde så jag gissar att det kommer vara en massa puckade föräldrar som vill roa sina barn med fyrverkerier utan hänsyn till alla djur i området.

Vad göra??

Tvingas Bonzo ligga och skaka i panik under hela nyårshelgen (och veckan efter) så kommer jag bli mordisk och hämndbenägen….

Published in: on november 10, 2008 at 7:54 e m  Comments (22)  
Tags: , , , , , ,