Jävla fyrverkerier

Gott nytt till er alla.

Här har nu nya året påbörjats med lite sms:ande till vänner och familj, en kopp java och en drös cig.

Inga nyårslöften här inte. Förutom att jag ska fortsätta min resa tillbaka till vuxenlivet (dvs min arbetsträning). Men det är ju inget nyårslöfte, för det hade jag ju bestämt mig för redan långt innan nyåret kom med buller och brak.

Buller och brak var det ja…. JÄVLA FYRVERKERIER! Det borde förbjudas – alternativt ges tillstånd att det får skjutas fyrverkerier ENBART precis vid 00.00 på nyårsnatten av auktoriserad person och under kommunal kontroll. Alltså, EN person anställd av Mjölby Kommun, en i Linköping, en i Norrköping osv. Om det nu MÅSTE vara fyrverkerier.

Att sälja dem till vem f-n som helst över 18 år i vilken affär som helst är helt idiotiskt! Det är ju verkligen INTE bara folk över 18 år som skjuter fyrverkerier och leker med smällare. Att som förälder låta sina barn skjuta fyrverkerier (vare sig de är 5 år eller 17 år) är i mina ögon detsamma som att säga: ”Håll i dessa knivar och spring på isen!”.

Att det ju dessutom inte finns någon som helst kontroll på alkoholintaget hos den som skjuter fyrverkerierna gör det bara ännu värre. Nyår är ju för de flesta förknippat med två saker: champagne och fyrverkerier. För de flesta innebär champagne dessutom annat alkohol, och ännu mer fyrverkerier.

Personligen skiter jag blankt i om någon som skjuter fyrverkerier skjuter handen av sig själv, eller missar riktningen av pjäsen och träffas i ögat. De personerna bryr jag mig lika lite om som de som leker på spåren och bir påkörda eller får dödliga stötar. Är du fullständigt galen så får du skylla dig själv.

Dessutom. Här i Mantorp skjuter folk från sina trädgårdar (i radhus… jättesmart), parkeringarna och ute på vareviga gräsyta. Det stör ju nåt så oerhört för alla andra som bor här, för alla vilda djur och för våra husdjur.

Pga av att andra ska få skjuta fyrverkerier så är närmare fyra veckor i mitt liv helt förstörda. Mina hundar blir skräckslagna. Att behöva droga dem för att de ska klara nyårsnatten utan skräck vore väl en sak. Men det är ju inte bara på nyårsnatten som problemet finns. Fyrverkerierna började här en dryg vecka innan jul och lär nog fortsätta ett par veckor in i januari.

Jag önskar jag kunde vakna idag, 1 januari, och känna att det är över. Att jag och mina hundar kan gå tillbaka till vardagen, men icke. Morgonpromenaden gick bra, men de var vaksamma på minsta ljud. Fram till förmiddagen antar jag att de flesta låg i bakis-skakningar.

Men så skulle vi gå ut igen nu vid 13:30, och precis när jag öppnade dörren var det någon som sköt en pjäs. Min hanhund låste sig, kröp ihop vid mina fötter i dörröppningen och skakade som ett asplöv. Tiken blev stressad och visste inte vart hon skulle vända sig.

Så var även denna dagen förstörd.

Annons

Hjälp! När hunden får panik….

…pga dessa förbannade smällare och raketer… vad göra?

Hade jag tjugo minuters diplomatisk status (mao – kan bryta mot lagen) skulle jag vilja skjuta upp raketer i röven på de som sysslar med detta jävla oväset!

Jag var just ute med hundarna för en stillsam promenad i novembermörkret. Vi kom ungefär 100 meter innan jag hörde raketer från några jävla puckon bara några hundra meter därifrån. Bonzo är livrädd för smällare och raketer. Främst det där ljudet *piiiiiioooooow – PANG!*. Då grips han av total panikattack och det är omöjligt att nå fram till honom. Då skulle han kunna springa genom eld och vatten för att ta sig hem. Det är omöljigt att få honom att lugna sig. Han lyssnar inte alls… han har en fullständig dödsskräck och ska hem till varje pris. Väl hemma lägger han sig i soffan och skakar våldsamt, flåsar och stirrar skräckslaget mot fönstren. Tasha blir mest fundersam och reserverad (pga av Bonzos reaktion mest tror jag). Men hon tycks inte vara rädd själv för raketer.

Nu hamnade jag i ett dilemma…. stanna hemma med Bonzo eller gå en vända bara med Tasha för att inte på nåt vis bekräfta för henne att om det smäller ute så måste vi gå hem – *fara* – utan istället att hon lär sig att det är okej att vara ute ändå.

Jag valde att släppa in Bonzo och ta en kort vända med Tasha själv. Hon var lite reserverad när det smällde, men jag småpratade med henne hela tiden så hon var rätt okej. Men hon varken bajsade eller kissade.

Så här mot kommande nyår blir jag mer och mer orolig. Vad ska jag göra?? Finns det någon som läser detta som har tips på hur jag kan klara nyårshelgen utan att Bonzo ska behöva ligga och hyperventilera i en vecka när idioter landet över smäller raketer och fyrverkerier. Han blir till och med rädd för fyrverkeri-ljud i TV.

Jag är så rädd för kommande nyårshelg… Jag har hört om ångestdämpande medicin för hundar. Någon som har erfarenhet av dem? Eller finns det någon KBT-terapi för hundar?? Jag känner mig så vilsen.

Förra nyår (Bonzos första i Sverige – och Tasha hade inte kommit till Sverige/mig än) så gick det ganska så okej för då bodde vi ganska isolerat på landet och de flesta raketer och fyrverkerier var långt bort. Visst var han rädd, men de var långt bort och därmed mindre skräckinjagande. Nu bor jag ju i ett radhus- och villaområde så jag gissar att det kommer vara en massa puckade föräldrar som vill roa sina barn med fyrverkerier utan hänsyn till alla djur i området.

Vad göra??

Tvingas Bonzo ligga och skaka i panik under hela nyårshelgen (och veckan efter) så kommer jag bli mordisk och hämndbenägen….

Jag såg just SAW. Fantastisk!

I just saw SAW. 😆 Blir lite latjo på engelska.

Men titeln SAW är en översättning av ”såg”, inte ”såg” – blev det klarare nu? 😉 Alltså, titeln syftar på en såg som man sågar med…. eller i alla fall kan såga med… om man vill… eller måste…

Två killar finner sig i ett rum, kedjade till varsinn sida av rummet, och mitt i rummet ligger ett lik på mage. Tanken bakom detta scenario är att det är en lek på liv och död. Hur långt kan du gå för att få behålla livet? Och OM du överlever – lär du dig då uppskatta livet?

Sen måste jag ju säga, utan att berätta handlingen för mycket, att om du gillar slut där man inte ser ett förälskat, lyckligt par traska iväg i solnedgången så är denna film värd att se!

Den var spännande, gripande, äcklande och full av frågetecken ända in i slutet!

Inte konstigt en bidde lite galen kanske?

Nu har jag haft en liten videokväll igen dårå… och skriver i vanlig ordning vad det blev för nåt. 😛

Först ut var Skeletons in the Closet om en far som misstänker att hans son är en mördare… eller, är det fadern som är en psykopat? Var modern som dog i en brand ond eller god, och vänta nu – dog hon verkligen i den där branden? Snurrig och lite mindtwisting rulle, stundom satt jag och snurrade tankarna – ”vem är rackaren i dramat”??

Sen bidde det The Night Caller – inte direkt en jag skulle se om kanske… men intressant för att vara en fullkomlig b-…. c-film. Huvudrollsinnehavaren var rätt bra på att spela wacko, trots att det var en till synes rätt så minimalt påkostad rulle. Rätt så bra skilldring av en kändiskåt flicka som gör allt för sin idol…. och låt säga att hon har inte alla hästar i stallet!

Sist upp blev det Howling IV…. där mina förväntningar var lägre än Glocalnet efter att ha läst om den lite här å var… Folk som tycker till om den har bland annat sagt:

”Segare än kola fram till slutet. Man måste nog vara riktigt uttråkad för att se nåt kul i den här”

”Av det jag sett … komiskt dålig. Och ganska rejält, dessutom.”

”Tja, det finns nog inget som kan lyfta upp den här filmen ur skiten.”

Det var INTE vad jag tyckte! 😆 För jag fullkomligt älskar B-skräck! Med denna film for jag rakt tillbaka till min glada ungdom – inte för handlingens skull som väl var, utan för att det var såna här filmer jag växte upp till!

Inte undra på att min person är värd att ifrågasätta kanske? 😛 😉

Nu ska jag ut med mina egna små varulvar. Här nedan ser ni min monstruösa Tasha.

The romanian warevolf!

Den som väntar på nåt gott…

Igår kväll/i natt svor jag över att jag inte hade några bra skräckfilmer som jag inte sett på ett tag… så jag hoppade in på Ginza och köpte på mig ett gäng.

Det är så man kan gråta, men måga av mina filmer har försvunnit under de senaste fyra årens närmare 8 flyttar (galet jag vet!). Hoppas att några finns i det magasin där exet och jag fortfarande har några kartonger.

Av gänget jag köpte igår är det naturligtvis vissa jag längtar mest efter, till exempel:

Night of the Living Dead

Hur kan man INTE älska denna rulle? Kolla bara varningtexten från när den visades i biograferna 1968:

Lite svårt att läsa där till vänster… men det står att biografen tar på sig att betala $50.000 till den som dör av en hjärtinfarkt under filmvisningen! 😀

Stor nytta man har av cash då!? Haha! Om man inte blir en zombie själv i och för sig… jag har aldrig hört om en zombie med kontanter på fickan. 😉

Det är länge sen jag såg denna, så det ser jag fram emot att göra snaaaart!

Galet att jag älskar zombie-/skräck-/splatterfilm när jag är så lättskrämd. Undrar varför jag tycker det är kul att bli skrämd? Tossigt..

Ett annat måste är ju Nosferatu från 1922! En film man bara måste ha om man gillar klassiker inom skräck – i detta fall vampyrfilm. *bohahaha*

Jag längtar tills slutet av kommande vecka när jag som ett lyckligt barn på julafton ska öppna mitt paket från posten! 😛