Liten uppdatering för er nyfikna :)

Jag skriver inte så ofta nya inlägg på min blogg längre har jag märkt… och kanske har du som läsare märkt det med.

Jag är dock inne ‘bakom kulisserna’ desto oftare och svarar på kommentarer och frågor. Jag blir så lycklig för att folk finner styrka och förståelse när de hittar till min blogg. Mest aktivitet har det nog varit kring inlägget ”Vuxen med ADD/ADHD”.

Nu tänkte jag att det kunde vara på tiden att jag uppdaterar mina läsare lite på hur mitt liv och min vardag maler på.

Min arbetsträning

Arbetsträningen på Sveriges Biodlares Riksförbund går toppenbra. Jag trivs jättebra med jobbarkompisarna, vilka består av både kontorsnissar och fabriksarbetare. Det är en härlig, avspänd och naturlig stämning på jobbet och jag är glad att de alla får mig att känna mig delaktig och som en i gänget, istället för någon som bara är på besök. Jag kommer ju ändå vara där bra länge.

Arbetsträningen går ut på att jag ska testa mig för att ‘en gång för alla’ se om jag är kapabel till att arbeta 100%, eller om det blir kanske 75% eller 50%. Det hela går i nära samarbete med Mjölby Kommun och Arbetsförmedlingen.

Till en början (jag började arbetsträna i november 2009) så jobbade jag 12-15 tisdag och torsdag, men sedan en dryg månad jobbar jag nu 9-12 tisdag och torsdag och jag stannar efter det kvar på lunch för att få in bra matrutiner (vilket jag ALDRIG haft…).

Med start denna vecka ska jag lägga på ytterligare en förmiddag, och således jobba 9-12 tisdagar, onsdagar och torsdagar. Det känns bra. Baby steps så jag inte snubblar.

Som mål har vi satt att jag ska komma upp i 20 timmar per vecka, och från och med nu blir det alltså 9 timmar per vecka. Efter en dryg månad ska jag lägga på fredag förmiddag också. Då blir det alltså 12 timmar. Så fortsätter jag så, sakta men säkert tills jag är uppe i halvtid. När jag väl är där så går det hela över till anställning (via kommunen), och jag får då istället lön istället för aktivitetsersättning. Jag har aldrig haft fast lön, utan jag jobbade alltid på timmar under mina hittills verksamma år. Det känns riktigt vuxet att få ”riktig lön”. 😉

Mina medicamenter

Min medicin består nu av 50 mg Ritalin och 150 mg Efexor på morgonen, och 10 mg Ritalin på eftermiddagen vilket jag dock är urkass på att komma ihåg…

Efexor vill både jag och läkaren att jag ska sluta med i sinom tid, men jag har bett om att få vänta med nedtrappningen av den tills jag känner att jag har full koll på min arbetsträning. Detta för att jag vill fokusera på en sak i taget. Om jag kanske skulle bli lite snurrig, svag eller annat av att dra ner på efexor så vill jag inte riskera att det sker under pågående upptrappning av arbetstiden. Då kanske jag blir vimsig och tror att det beror på jobb istället för naturlig avvänjning.

I övrigt

Jaha ja… hur har jag det i övrigt då…? Jo, tack bra, tycker jag nog. I och med att jag jobbar förmiddagar nu så har jag fått en betydligt bättre rutin på mina dagar. Jag har dessutom börjat prenumerera på Östgöta Correspondenten och känner mig betydligt mer delaktig i samhället (eller hur man nu ska uttrycka det). Det är skillnad att läsa tidingen och lyssna på morgonradio kl 7 på morgonen, mot att snubbla ur sängen vid lunch och slöa i soffan. Jag har mer energi nu, och har fått starkare självkänsla. Dessutom har jag utan någon som helst ansträngning eller någon medvetenhet upptäkt att jag gått ner närmare tio kilo sedan jag började med ritalin. Trevlig biverkan det där… 😀

Nåväl. Nu ska jag pyssla. Jag ska sätta fjädrar i ris, och lite annat sånt där påskpyssel.

Fridens!


Annonser

Jag tror medicinen hjälper…

Jag har nu ätit både morgon- och eftermiddagsdos av mitt ritalin till och ifrån ett par månader… Till och ifrån, just för att jag i början ofta missade eftermiddagsdosen, men nu tror jag att jag fått mig ett bra flyt. *peppar peppar*

Jag hade i tisdags hembesök av in socialsekreterare (som även känns lite som en kompis, på sätt och vis) och vi pratade om mina framgångar och bakslag. Mest framgångar, kom vi fram till. Nu ska jag ju dessutom snart ut på arbetsträning, så vi pratade mycket om det med. Jag har ännu inte hört några uppdateringar från min arbetsförmedlare, men jag hoppas på att få arbetsträning inom växt- och blomster-handel, alternativt inom park- och kyrkogårdsarbete. Nu ser jag mest fram emot att komma igång, och skräms inte lika mycket av tanken längre. Men visst är jag ändå rädd för att misslyckas….

Men där jag tror att medicinen hjälpt mig är på ‘se-framåt-delen’. Jag känner mig lugnare, mer tålmodig och inte lika ‘ska-det-ske-så-ska-det-ske-NU!’ som jag annars ändå alltid varit. Det är en konstig känsla det där…. hur ens JAG (ens innersta uppfattning av en själv) ändras… Jag har ju tex alltid varit en otålig människa, just i det läget att jag inte kan ha framförhållning, planera i flera/många steg osv. Ska nåt ske, så ska det som sagt ske NU! Och även att jag gillar ”mitt nya jag” (som jag tycks utvecklas till…) så är det ju en märklig känsla… att förändras… Förändring är nämligen också en sak jag haft svårt för.

Att ha varit på vissa vis i 30 år, och sen märka hur man ‘ändras’/’utvecklas’ inifrån är en märklig och mäktig känsla… Att inte bara ändras med hjälp av tankens kraft, utan verkligen enda innerst inifrån är nytt för mig. Det är spännande.

Två exempel jag kan ge (på hur tålamodet förändrats) är följande:

1) Vad gäller min trädgård. Förr (så sent som förra sommar-säsongen) så hade jag inte tålamod med att det ju faktiskt tar lite tid för blommor och blad att växa… Då fungerade jag så att om jag ville ha en häck, så ville jag ha en två-meters hög och jätte-tät häck NU. Men denna säsong känner jag ett helt annat tålamod. Nu försöker jag driva upp syrén (från grannars och vänners syréners rotskott), med planen att förhoppningsvis ha bööörjan till en häck i slutet av nästa sommar…. En väldigt, VÄLDIGT konstig känsla för att vara mig… 😛 Jag har alltid levt i nuet – nåt jag inte insåg förrän nu då jag kände förändringarna komma.

2) Arbetsträningen är ett annat exempel. Förr har jag alltid kastat mig in i nya jobb, gått in för det till 200% och sen totalt bränt ut mig efter några månader. Slickat mina sår under en period och sedan gjort exakt samma misstag igen – om och om igen! Men nu tänker jag framåt…. härlig, ny känsla! Nu vill jag inte ge mig in i en arbetsträning som inte kan resultera i nåt i långa loppet. Inte blint kasta mig in i ett nytt jobb, slita ut mig fysiskt och psykiskt till jag inte har någon ork kvar. Nu vill jag komma ut på arbetsträning i sakta takt (som mitt åtgärdsteam alltid propsat på att jag ska), långsamt trappa upp och förhoppningsvis till slut klara heltid finemang! Dessutom vill jag inte börja på ‘vilket ställe som helst’, utan jag vill absolut hamna på ett ställe där jag i framtiden också kan ha chans att få jobb (antingen på just praktikplatsen i fråga, eller inom den genren). Alltså vill jag börja på ett ställe där jag kan känna igen mig lite från tidigare erfarenheter, men dessutom lära mig mycket nytt.

Ska bli intressant att se var i livet jag befinner mig om ett år.

Dubblad dos av Ritalin är nu igång

I torsdags dubblade jag dosen av mitt Ritalin. Efter två veckor på 20 mg så äter jag nu således 40 mg. Torsdag, fredag och lördag – så bara tre dagar än så länge.

Jag brukar vanligtvis sova ungefär från klockan 3 till 12, men i torsdags trotsade jag mina trötta ögon och sega kropp och rullade ur sängen kl 8. Nu ska jag se till att ha lite bättre dygnsrytm banne mig!

De första veckorna på ritalin märkte jag ingenting, men så fort jag höjde till 40 mg så hände det grejer! Jag tog torsdags-dosen klockan 8:10 och framåt 10-tiden kände jag hur ögonen inte hängde med, det snurrade liksom i blicken, och jag var skakig i armar och ben. Klockan 13 påbörjade jag ett timslångt möte med min arbetsterapeut, och hennes student som också ska bli arbetsterapeut (och som jag träffat förr). Vi ordade om mitt liv, mina förehavanden och min framtid, och framåt halvtid i mötet började det klia lite överallt och jag fick lite ‘blämmor’ och rodnader på armar, hals och ansikte. Bara så där fort som att vända på en hand nästan! Båda tjejerna jag satt med reagerade på att jag var röd på halsen och vi blev väl alla lite alarmerade att det kanske var en allergisk reaktion nu igen (som med concertan). När jag gick ut från mötet stannade jag till i receptionen och frågade henne som sitter där (som jag ju nu träffat mååånga gånger) om hon såg någon skillnad på mig, från för en timma tidigare då jag anmält min ankomst till bygget. Hon tyckte jag såg lite röd och irriterad ut i huden, och då visste jon ändå inte vad det hela handlade om så i hennes fall var det ju ingen retorisk fråga…

När jag tassade ut från psyk hade jag svansen mellan benen och kände mig illa till mods…. ”tänk om jag nu måste sluta med denna medicin med!?” var det enda som snurrade i huvudet… Men så höll jag mig kvar på stan några timmar och kliandet avtog under sena eftermiddagen och var helt borta på kvällen.

Då tänkte jag att det kanske för för att ritalinet då börjat gå ur kroppen. På fredagsmorgonen tog jag igen mina 40 mg och kände under fredagen inget kliande alls vad jag kan åminnas, och så idag då (lördag). Jag tog mina ritalin cirka halv nio (2,5 timmar sen) och sitter nu här och kliar mig i hårbotten… det kliar lite i ansiktet med – men inte alls som i torsdags. Så jag håller tummarna att det ska funka nu.

Jag har känt av tre andra biverkningar/verkningar med. En bra, en mindre bra och en as-bra! 😀

1) bra: har lätt kommit ur sängen kl 8 både fredag och lördag!

2) mindre bra: jag har konstiga susningar i öronen. Mest igår, men lite idag med. Det är svårt att beskriva.. för inte är det riktigt susningar.. Men det liksom trycker på, och pulserar *do-dunk, do-dunk, do-dunk*. Känns lite som att det sitter ett pulserande hjärta stort om en knytnäve innanför vardera öra. Eller som att någon tryckt in en ballong i vardera öra, blåst upp dem när de är på plats och så det där *do-dunk, do-dunk, do-dunk*…. någon som är lika snurrig som jag som förstår hur jag menar? 😉

3) as-bra: jag har gått ner i vikt, redan på först lilla dosen. 😀 Varje onsdag har jag möten med min terapeut och då kör vi också vägning, puls, brodtryck och grejer. Onsdag förra veckan till onsdag denna vecka har jag levt rätt snålt pga penningbrist och inte kunnat ‘svulla’ och inte heller känt suget eller hungern så det var ju rätt okej att vara pank. Under den veckan gick jag ner 2,3 kg! 😯 Viktnedgång kan ju vara en biverkan av ritalin och ja vad kan jag säga… DEN biverkan är ytterst välkommen! 😆