Jävla fyrverkerier

Gott nytt till er alla.

Här har nu nya året påbörjats med lite sms:ande till vänner och familj, en kopp java och en drös cig.

Inga nyårslöften här inte. Förutom att jag ska fortsätta min resa tillbaka till vuxenlivet (dvs min arbetsträning). Men det är ju inget nyårslöfte, för det hade jag ju bestämt mig för redan långt innan nyåret kom med buller och brak.

Buller och brak var det ja…. JÄVLA FYRVERKERIER! Det borde förbjudas – alternativt ges tillstånd att det får skjutas fyrverkerier ENBART precis vid 00.00 på nyårsnatten av auktoriserad person och under kommunal kontroll. Alltså, EN person anställd av Mjölby Kommun, en i Linköping, en i Norrköping osv. Om det nu MÅSTE vara fyrverkerier.

Att sälja dem till vem f-n som helst över 18 år i vilken affär som helst är helt idiotiskt! Det är ju verkligen INTE bara folk över 18 år som skjuter fyrverkerier och leker med smällare. Att som förälder låta sina barn skjuta fyrverkerier (vare sig de är 5 år eller 17 år) är i mina ögon detsamma som att säga: ”Håll i dessa knivar och spring på isen!”.

Att det ju dessutom inte finns någon som helst kontroll på alkoholintaget hos den som skjuter fyrverkerierna gör det bara ännu värre. Nyår är ju för de flesta förknippat med två saker: champagne och fyrverkerier. För de flesta innebär champagne dessutom annat alkohol, och ännu mer fyrverkerier.

Personligen skiter jag blankt i om någon som skjuter fyrverkerier skjuter handen av sig själv, eller missar riktningen av pjäsen och träffas i ögat. De personerna bryr jag mig lika lite om som de som leker på spåren och bir påkörda eller får dödliga stötar. Är du fullständigt galen så får du skylla dig själv.

Dessutom. Här i Mantorp skjuter folk från sina trädgårdar (i radhus… jättesmart), parkeringarna och ute på vareviga gräsyta. Det stör ju nåt så oerhört för alla andra som bor här, för alla vilda djur och för våra husdjur.

Pga av att andra ska få skjuta fyrverkerier så är närmare fyra veckor i mitt liv helt förstörda. Mina hundar blir skräckslagna. Att behöva droga dem för att de ska klara nyårsnatten utan skräck vore väl en sak. Men det är ju inte bara på nyårsnatten som problemet finns. Fyrverkerierna började här en dryg vecka innan jul och lär nog fortsätta ett par veckor in i januari.

Jag önskar jag kunde vakna idag, 1 januari, och känna att det är över. Att jag och mina hundar kan gå tillbaka till vardagen, men icke. Morgonpromenaden gick bra, men de var vaksamma på minsta ljud. Fram till förmiddagen antar jag att de flesta låg i bakis-skakningar.

Men så skulle vi gå ut igen nu vid 13:30, och precis när jag öppnade dörren var det någon som sköt en pjäs. Min hanhund låste sig, kröp ihop vid mina fötter i dörröppningen och skakade som ett asplöv. Tiken blev stressad och visste inte vart hon skulle vända sig.

Så var även denna dagen förstörd.

Annonser
Published in: on januari 1, 2010 at 3:15 e m  Comments (3)  
Tags: , , , , , , , , ,

Förbaskade globalisering!

Rubriken får tas med en nypa salt…. eller några hinkar salt…

Men… asså… om denna dagens dag skulle utspelat sig för trettio år sedan så hade jag inte lidit av ett totalt nervsammanbrott just nu. För att för trettio år sedan hade jag inte haft familj och vänner boendes på andra sidan jordklotet, och därmed inte oroat mig nåt så förbannat när jag hör om hemskheter på nyheterna.

Som mina trogna läsare vet så bor min bror och hans fru i Nairobi, Kenya. Och jag har flera goda vänner där sedan jag hälsade på för några veckor sedan.

Så klev jag upp denna morgon med grusiga ögon och slog på tv:n, släppte ut hundarna på baksidan, tände en cigg och lyssnade på tv4-nyheterna i bakgrunden…. i förbifarten nämner de ”Flera döda i brand i centrala Kenya”.

Var det allt??! ”I centrala Kenya?!” Rätt stort land, hörrni på tv4! Och som en liten notis….

Så jag fick vända mig till nätet, Dagens Nyheter närmare bestämt:

– Vi har räknat det till 91 kroppar på plats och ytterligare 20 har förts till det lokala bårhuset, sade polischefen i provinsen Rift Valley, Hassan Noor Hassan, till Reuters. Många uppges också ha skadats i olyckan, som inträffade i staden Molo där flera hundra personer samlats runt en tankbil som hade vält och där olja börjat läcka ut, skriver Reuters.”

Senast i onsdags drabbades landet av en annan svår olycka då upp till 50 personer befaras ha omkommit vid en brand i ett köpcentrum i Nairobi. Hittills har 25 döda hittats i resterna av Nakumatt Supermarket skriver tidningen The Standard. Minst 22 saknas fortfarande.”

Det hade ju alltid känts i hjärtat att höra om detta, för jag har alltid känt för alla människors väl och ve, oavsett var på jorden. Men nu känns det ännu värre jobbigare då jag har en stor del av mitt hjärta i Kenya och känner för det kenyanska folket. Jag har nu (under skrivandet av detta inlägg) fått sms från alla jag oroat mig mest för, så nu är jag lite lugnare.

Globalisering (då syftar jag på en ”närmare” jord/ett mindre jordklot, inte på det ekonomiska snacket i det hela)… globalisering i min mening är ju bra… Världen blir mindre, hjärtat rymmer mer och förhoppningsvis blir vi ALLA på denna jord ETT folk – inte ‘vi och dom’.

Lite ledsen blev jag allt…

….även att det är den mänskliga faktorn.

Jag satt nu i köket, sminkad och klar med skorna på, och handväskan packad i väntan på min arbetsterapeut som skulle komma och hämta upp mig denna torsdag kl 13.

Tiden gick… klockan 13:20 tände jag en cigg, och halv två plockade jag fram nya numret av Illustrerad Vetenskap…

Klockan 13:45 började jag ana att nåt måste vara knas och under de gångna 45 minuterna hade jag inom min nojat till mig och börjat bli lite ångestfylld, så jag ringde psyk och frågade vad som stod på. Det var så att min arbetsterapeut var sjuk och hade så varit hela veckan. Stackarn.

Det som bevärade mig var att ingen ringt eller skickat brev om det. 😦 Vi skulle åkt till IKEA idag för att inhandla lite saker som jag skulle ha för förvaring så jag var rätt så laddad och såg fram emot det.

Men men… så blir det ibland. Nu är frågan om jag på egen hand ska ge mig iväg någonstans..? Skorna har jag i vilket fall som helst ännu på mig, så jag ger mig i alla fall ut på en promenad med hundarna igen.

Det där med oro för flygresor..

Jag tänkte att jag kan ju berätta nu hur det gick med mina flygresor (Linköping-Amsterdam-Nairobi och så tillbaka). När jag skrev om oron innan avresa här på bloggen fick jag så mycket och bra hjälp från Er som läste inlägget, så nu vill jag berätta hur det gick sen.

Jag fick skjuts av min snälla granne till flygplatsen den 5 januari på förmiddagen. Vi var framme där ca 11:30. Det var skönt att åka med grannen istället för att ta pendeln och taxi, för på detta vis så blev jag distraherad och fick därmed inte ”möjlighet” att gå upp i nåt orosmoln. Vi småpratade istället hela vägen (ca 20 minuter i bil), så jag hann inte oroa mig vare sig för resan eller att jag just lämnat mina vovvar (som hade hundvakt här på hemmaplan).

Grannen lämnade av mig med en kram, och det var då trekvart tillflyget skulle gå från denna lilla, lilla flygplats. Jag hade då perfekt med tid för att checka in och inte ha en massa tid att sitta och oroa mig. Jag kände mig ganska lugn. Bra att flyga från en sån liten flygplats för där finns ju inga direkta stressmoment.

Jag checkade in mitt bagage (efter att ha pratat med säkerhetsvakten om var jag borde förvara mitt amfetamin – dvs Ritalin – 😀 och han föreslog i handbagaget, så så blev det. Vid incheckningen frågade jag donnan i disken om jag kunde få en plats längst bak i planet så jag slapp ha folk bakom mig. Jag berättade att jag inte har rädsla för att flyga, bara ”vanlig” ångest och lätt klaustrofobi. Hon var oerhört förstående och hjälpsam, och fixade en plats längst bak (utan någon bredvid mig) ner till Amsterdam, och hon bokade även om min sittplats för flyget Amsterdam-Nairobi, så jag där fick sitta i mittenraden, vid gången, längst bak (precis som jag önskade). Hon frågade dessutom om jag ville att hon skulle hämta flygvärdinnan så jag fick prata med henne innan avresa, men det kände jag att jag inte behövde.

Men nu ni….. försening….. Jag som tyckte jag tajmat allt så finemang! Flyget blev försenat med 1,5 timmar… Och att tillbringa 90 minuter på Linköpings Flygplats är INTE det roligaste… Ingen restaurang eller café öppet… Så det blev läsk, godis och kaffe från automaterna, och bläddrande i gratistidningar. Jag pratade även lite med andra resenärer, eftersom varenda kotte på flygplatsen skulle med samma flyg. Jag hade inga problem med förseningen i själva verket, för jag hade så många timmar i Amsterdam innan nästa flyg, men vissa resenärer missade sina anknytningar.

När jag väl satt på flygplanet så svor jag lite för mig själv för att jag bett om att få sitta längst bak… för på dessa små plan så innebär ju det att jag satt precis ”bredvid” vingen och motorn på min sida. Detta var min utsikt:

Jag kan sammanfatta den platsen med ETT ord: OVÄSEN! 😛

När vi väl satt på planet så kom vi likt förbannat inte iväg pga så kallade ”tekniska problem”. I såna lägen är jag väldans glad att det inte är ren flygrädsla jag har. 😆 Jag älskar egentligen att flyga. Men jag kan ju förstå att orden ”tekniska probelm” inte lugnar de med ren flygskräck. En halvtimma senare kom vi så iväg (2 timmars försening). När vi lyfte så höll jag hårt för öronen och blundade tills vi var i luften, så jag fick inte känningar av ångest det minsta, och heller inte ont i öronen (jag har i allmänhet problem med öronen mest hela tiden, så det var skönt att slippa).

Framme i Amsterdam (vid kanske 16-tiden) så letade jag allra först upp ett ställe där jag kunde röka… Nu är det ju klappjakt på rökare över hela världen som ni vet, så ”rökrummen” var glaskuber på ca 4*4 meter, där det står kanske 8 rökare och skäms. 😛

Sen blev det till och köpa en läsk och luta mig tillbaka med en bok vid gaten.

Vid halv nio (har jag för mig det var), så klev jag på nästa plan. Stooort plan. Älskar stooora plan jag! Där satt jag således längst bak i mittenraden (det är ju två gångar i de stora planen). Jag satt vid gången, och de två platserna i samma rad som jag ockuperades av två härliga finlands-svenskar (mor och dotter).

När detta plan skulle lyfta så gjorde jag samma som i det förra planet: höll hårt för öronen och blundande, men så när jag ”tjuvtittade” så var vi redan ovan molnen utan att jag märkt nåt! De är så tysta och smidiga de planen! Under denna ca 8 timmar långa resa så sov/slumrade jag mest. Jag läste min bok (Man utan hund, av Håkan Nesser) och löste korsord. Så vips var vi framme!

När jag klev av planet i Nairobi möttes jag direkt av en stilig ung man i kostym som stod där med en skylt med mitt namn på. 😆 Jag kände mig som en riktig VIP, och var lätt generad… men det var skönt för jag var ju rätt slut i hjärnan… Han var bekant till en bekant till min bror och jobbade på flygplatsen, och min bror (Peter) hade kirrat med honom så han skulle hjälpa mig skaffa visum och så. 🙂

Så…. äntligen! Där borta *pekar* var en stooor öppning och där stod de i solskenet! Peter (bror), Camilla (fru) och Christopher (vän) med utsträckta armar:

JAG HADE KLARAT DET!!

Hemresan gick om möjligt ännu bättre, fast då med MYCKET sorg i hjärtat. För första gången efter en utlandsvistelse ville jag inte hem….

Nerverna på helspänn… snart avgörs det.

Jag kan inte tänka på annat nu… det enda som snurrar i mitt huvud är två stressade karlar: John och Barack heter dem. Vem av dem kommer inom kort bära ansvaret för hela världens väl och ve? Vem av dem kommer få sopa och städa efter George W Bush’s framfart som den komplexfyllde lille mannen han är? Kommer båda städa upp efter honom eller kommer en viss John forstsätta i samma spår? Jag tror inte McCain kommer vara lika illa som Bush; att han bara kommer omge sig med ja-sägare som Bush. Men jag tror dessvärre inte heller att han kan je USA och världen all ny kraft som behövs.

En tanke som slog mig när jag vaknade med fjärilar i magen i morse var:

Tänk på när du brukar vara riktigt nervös. Tex inför en jobbintervju, en tenta, en flygresa. Vad som helst. Föreställ dig den känslan som den oron ger dig.

Det gjorde jag i morse (förmiddags…) där jag låg och drog mig i sängen.

Och sen tänkte jag: ”Okej, om jag skulle vara såhär nervös inför en kommande (ganska vardaglig) händelse, hur tusan mår inte Obama och McCain just nu då?”

Jag som kan vara så in i helsikes nervös inför en vanlig vardagshändelse…. så där nervös så jag tror jag ska svimma… som att hela världens framgång vilar på MINA axlar…

Hur mår man då när man VET att det är (i hårda drag) 50% chans att du inom några timmar kommer styra HELA världen?!

Jag fick därmed lite perspektiv på min egen vardagliga oro… tacksam för att jag inte har så många ansvarsområden så att säga… 😉

I natt blir det valvaka för nervösa Anna. Jag ska försöka sova tex mellan 19 och 00, och sen upp i soffan. Duka upp med chips, pepsi max, kaffe, mackor – allt för att hålla mig vaken. Och datorn i knät så klart!

Nattens (svensk tid) händelser borta i staterna är som följer:

Kl 00.00
Kentucky och Indiana stänger först kl 18 lokal tid. Men eftersom båda delstaterna har två olika tids- zoner är det oklart om resultat kommer vid midnatt eller kl 01. I vilket fall bör Kentucky gå till McCain. Om Obama tar Indiana är det en viktig indikation.

Kl 01.00
Vermont, Virginia, Florida och Georgia stänger kl 19 lokal tid. Tar Obama Virginia, Georgia och Indiana pekar det starkt mot en seger. Även en eller två segrar är en viktig indikation.

Kl 01.30
Ohio, West Virginia och North Carolina stänger 19.30 lokal tid. Alla tre är viktiga delstater som bekräftar en segertrend om Obama vinner.

Kl 02.00
Vallokalerna stänger i Delaware, Maryland, New Jersey, Pennsylvania, Massachusetts, Maine, Connecticut, Rhode Island, South Carolina, Alabama, Mississippi, Tennessee, Illinois, Missouri, Texas, Oklahoma, North Dakota och South Dakota.

Kl 02.30
Vallokalerna stänger i Arkansas.

Kl 03.00
Röstningen avslutas i New York, New Hampshire, Wisconsin, Michigan, Minnesota, Louisiana, Kansas, Nebraska, New Mexico, Colorado, Wyoming och Arizona. Om opinionsmätningarna stämmer kan en vinnare komma att pekas ut.

Kl 04.00
Iowa, Montana, Utah och Nevada stänger vallokalerna.

Kl 05.00
Kalifornien, Oregon, Idaho, Hawaii och Washington avslutar röstningen. Om ett klart resultat föreligger när vallokalerna på västkusten stängts så kan en segrare utropas.

Kl 07.00
Sista vallokalen i västligaste Alaska stänger.

—-

Skit… kom på att jag har tvättstugan ikväll 19-23… hur ska jag göra nu då?

Sömn…. rena kläder…. sömn…. rena kläder… Äsch, det får tiden utvisa.

Oh fy fy fy…. imorgon eftermiddag ska jag till psyk. Ujuj…

Ska du också sitta uppe i natt?