Är rasism en psykisk sjukdom?

Igår tittade jag på Law & Order och de tog upp en intressant frågeställning: Kan rasism klassas som en psykisk störning/sjukdom?

Law & Order
PREJUDICE

CAB RIDE LEADS TO DEADLY ENCOUNTER – When a publishing executive is found murdered, Detectives Briscoe (Jerry Orbach) and Green (Jesse L. Martin) find that the dead man’s last moments were spent arguing over a taxi — and their suspect (guest star Steven Rishard) proves to be a racist who was outraged when the African-American victim took the cab he was trying to hail. Executive A.D.A. Jack McCoy (Sam Waterston) and A.D.A. Serena Southerlyn (Elisabeth Rohm) face a potential test case when the defense attempts to classify the suspect’s avowed racism as a mental illness. S. Epatha Merkerson also stars.

Personligen tycker jag att rasister är otrevliga samlingar celler som inte gör annat än påverkar samhället i negativ riktning.

Men jag tycker det var en intressant tanke som togs upp i gårdagens avsnitt.

Psykiatriinfo.se beskriver psykisk sjukdom med dessa ord:

Psykisk sjukdom är ett sjukdomstillstånd som präglas av störningar i den drabbades upplevelser och beteenden (intellektuella funktioner, känslor, vilja, etc) som även inverkar på relationerna till omgivningen.

Inom de kreterierna passar ju rasism in i och för sig….

Men hur många rasister skulle gå med på att se sig som psykiskt sjuka? Inte många tror jag… även att dess omgivning kanske ofta tycker de är skruvade i hjärnan på ett eller annat sätt.

I gårdagens Law & Order argumenterade försvaret för att deras klient (en vit rasist – som själv stod för sina rasistiska åsikter; och som var stolt över att ha mördat en svart man) skulle kunna dömas till psykiatrisk vård istället för fängelse. Men åklagaren hävdade att det inte finns någon terapi som kan bota en rasist. En viktig poäng är ju ändå den att en rasist VET vad som strider mot lagen och vad som är taktiskt rätt att säga till sitt försvar inför tex polis. Många rasister erkänner kanske inte i en domstol att de dödat en person enbart pga hans/hennes hudfärg.

En person som pga en psykisk störning (tex svår förföljelsemani eller scitzofreni) mördar en annan människa, och som idag kan dömas till psykisk vård istället för fängelse har ju oftast ingen aning om ‘rätt och fel’ och vad som är tillåtet eller förbjudet. Men det vet ju en rasist. Eller? Kan man vara så fullständigt övertygad om att andra ”folkslag” är ute efter att skada en, så att man kan klassas som psykiskt sjuk? Att man då kan mörda andra människor pga dess hudfärg, och försvara det med en ”vriden uppfattning om verkligheten”?

Vad tycker du?

Annons

Mördare begravdes i offrets grav

Jag har aldrig följt tv-tablåer utan ramlat in på bra eller dåliga program. Vissa har jag dock följt till och ifrån under några år. Uppdrag Granskning, Agenda, Debatt, Dokument Inifrån och Dokument Utifrån, Kalla Fakta, ja såna program gillar jag.

Nu slog mig tanken (då jag skrev om Gulli Johansson) att jag säkerligen missat massa intressanta reportage – sant som det är sagt.

Ett exempel jag missade år 2006 är om en död mördare som vilar i samma grav som sitt offer – ja, sant! Fullständigt vidrigt, och jag trodde inte vad jag läste…
Men jag hade läst rätt.

Leila Eklind berättade för Uppdrag Granskning om hur hon i slutet av 1970-talet hade lämnat sin treåriga son med sin pappa menad hon jobbade.

Pappan ringer Leila och säger:”Nu får du komma och hämta honom.”.
Men efter en stund ringer han igen och säger då: ”Nu behöver du inte längre komma och hämta honom. Jag har tagit livet av honom.”.

Jag kan inte för mitt liv föreställa mig vad som for genom Leilas huvud när hon hörde de orden!

Pappan dömdes 1980 till åtta års fängelse för mordet, men avtjänade bara tre år av straffet enligt Uppdrag Granskning. På en permission blev han själv mördad. Leila hade hört på omvägar att mördaren var död, men visste inte exakt vad som hänt.

I ett gravbrev i januari 2006 fick Leila bekräftat att mördaren/pappan till hennes son Tobias verkligen var död – och att han var begravd i samma grav som sonen!

Under de 25 år hon gått med blommor till sin sons grav har hon alltså även besökt mördarens grav!

Leila har själv försökt söka svar till hur det kunnat bli såhär, men inte fått hjälp. Då vände hon sig till SVT och gav Uppdrag Granskning uppgiften att kunna lyfta mördaren ur sonens grav.

I alla arkiv som gås igenom framgår inte vem som betalat för mannens gravsättning, hans mor är avliden, gode mannen som utförde bouppteckningen är gammal och minns inte, och brodern (som bor i Tyskland) fick ingen fråga om gravsättningen.

Hos socialförvaltningen finner man dock en akt som visar att mannens mamma önskat att han skulle begravas med sin son. Alltså hans offer, Tobias.

Leila blev aldrig tillfrågad trots att hon har ensam gravrätt till Tobias grav.
Hon ansökte 2006 hos begravnings- och fastighetsnämnden att pappan skulle lyftas ur graven, och de meddelar efter ett par veckor: ”pappan ska flyttas”.

Hur i HELVETE kan det gå till på detta viset!?
Hur kan man begrava någon i en redan befintlig grav utan att fråga gravrättshavaren?!
Det är banne mig så jag vill kräkas….
En vacker tag kommer jag kanske brista och löpa amok! Världen är många gånger alldeles för skruvad för att man ska kunna antas ta in allt och ändå behålla sitt förstånd.

Mordet på James Byrd

Först och främt vill jag klargöra att jag inte är för dödsstraff, även att jag tycker att vissa förbrukat sin rätt att leva. 😦

***

Fram till 1999 hade ingen vit person i Texas (med flest avrättningar i USA) dömts till dödsstraff för att ha mördat en svart person.

Det var det fruktansvärda mordet på James Byrd, i Jasper, Texas, som slutligen fick två av de tre mördarna dömda till dödsstraff, den tredje dömdes till livstids fängelse.

James Byrd var en 49 år gammal afroamerikan som varit på födelsedagskalas hos sin systerdotter en dag i juni 1998. Han var handikappad och ägde ingen bil så istället liftade han hem. Tre män i en pick-up stannade och plockade upp honom, men istället för att köra honom hem åkte de till en avlägsen plats där de knuffade ut Byrd ur bilen, misshandlade honom svårt för att sedan, fortfarande vid medvetande, binda fast honom med kedjor efter bilen. De gasade iväg och brottsplatsen har visat hur Byrd kämpade med armar och händer för att hålla sitt huvud ovan asfalten. Männen körde tills Byrds huvud slitits av. Utredarna fann blod, kroppsdelar och klädtrasor längs vägen, och slutligen Byrds krossade torso (överkropp) dumpad utanför en kyrkogård.

De tre männen som utförde detta hemska mord är Lawrence Brewer, John King och Shawn Berry. Brewer och King dömdes till dödstraff, och Berry till livstid. Berry slapp dödsstraffet då han vittnade mot sina medbrottslingar; juryn ansåg dessutom inte att han var den våldsamma typen och såg ingen risk för att han i framtiden skulle begå liknande våldshandlingar. Jag tycker dock att han är lika skyldig som sina medbrottslingar, då han var aktiv i tortyren och mordet på Byrd. Att han kunde vittna mot Brewer och King bevisar ju bara det att han var där.

Berry, Brewer, King

Brewer och King var både aktiva i extremistiska Aryan Brotherhood, och sägs även ha en koppling till Ku Klux Klan (KKK). Detta nekar dock klanledaren Darryl Flynn till och säger sig ta avstånd till mordet på Byrd. Vidare säger han följande:

”The Klan uses only legal, non-violent means to protect white rights, preserve white history and secure a better place for the white race.”

…okej… (??)

—————————————————————————————-

Till minne av James Byrd,

vars mord

var det första

som ansågs illa nog

att även vita kunde dömas

för att mörda svarta – år 1999