Alla dessa kändisar…

Jag brukar ge blanka fan i stureplan-är-min-anledning-att-leva-idioter. Främst för att de inte intresserar mig helt enkelt, men även för att dessa människor ofta är kända för att de är rika och inget annat.

Att inte titta in på deras bloggar är detsamma som att inte titta efter tjocka gubbar i en penis-förlängare*. De vill inget hellre än att man ska se dem, och då är ju det enda rätta att låta bli. 😛

*medelåldersgubbe i kris som köper en ferrari.

Nåväl, Alex Schulman är det som snurrar i mitt huvud just nu: Vem är denna jeppe egentligen? Varför är han så känd? Vad har han egenhändigt gjort för att hamna i rampljuset?

Som alltid kollar jag Wikipedia och får då detta svar:

”Carl Magnus Alexander ”Alex” Schulman, är en svensk medieentreprenör..”

Luddigt. ‘entreprenör’ måste väl vara ett av de luddigaste ‘yrken’ man kan finna. Straxt följt av ‘konsult’.

Entreprenör enligt Wikipedia: ”Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.”

Kan någon berätta vad som gjort Alex Schulman känd? Allvarligt alltså. För jag förstår inte vad som gör honom så förbaskat omtalad. Jag menar inte att hacka ner på honom som individ, jag bara undrar. Är han i själva verket (från början) känd som välbesökt bloggare så är ju det fantastiskt, men varför syns han överallt hela tiden? Varför är han så intressant? Jag tycker han framstår som en rätt trevlig kille emellanåt, så jag menar inte att hacka på honom. Men vad gör honom så magnifik?

Och Blondinbella är ju samma historia… och Linda Rosing, och alldeles för många. Jag blir snurrig.

Alla dessa kändisar…. det är så tröttsamt hur folk blir kända utan anledning allt oftare. Det finns alldeles för många Alice Timander nu för tiden. Det går ju inte att hålla reda på dem allihop.

Inte konstigt en bidde lite galen kanske?

Nu har jag haft en liten videokväll igen dårå… och skriver i vanlig ordning vad det blev för nåt. 😛

Först ut var Skeletons in the Closet om en far som misstänker att hans son är en mördare… eller, är det fadern som är en psykopat? Var modern som dog i en brand ond eller god, och vänta nu – dog hon verkligen i den där branden? Snurrig och lite mindtwisting rulle, stundom satt jag och snurrade tankarna – ”vem är rackaren i dramat”??

Sen bidde det The Night Caller – inte direkt en jag skulle se om kanske… men intressant för att vara en fullkomlig b-…. c-film. Huvudrollsinnehavaren var rätt bra på att spela wacko, trots att det var en till synes rätt så minimalt påkostad rulle. Rätt så bra skilldring av en kändiskåt flicka som gör allt för sin idol…. och låt säga att hon har inte alla hästar i stallet!

Sist upp blev det Howling IV…. där mina förväntningar var lägre än Glocalnet efter att ha läst om den lite här å var… Folk som tycker till om den har bland annat sagt:

”Segare än kola fram till slutet. Man måste nog vara riktigt uttråkad för att se nåt kul i den här”

”Av det jag sett … komiskt dålig. Och ganska rejält, dessutom.”

”Tja, det finns nog inget som kan lyfta upp den här filmen ur skiten.”

Det var INTE vad jag tyckte! 😆 För jag fullkomligt älskar B-skräck! Med denna film for jag rakt tillbaka till min glada ungdom – inte för handlingens skull som väl var, utan för att det var såna här filmer jag växte upp till!

Inte undra på att min person är värd att ifrågasätta kanske? 😛 😉

Nu ska jag ut med mina egna små varulvar. Här nedan ser ni min monstruösa Tasha.

The romanian warevolf!