Fågel-trauma…

I morse var allt till en början som vanligt. Jag släppte ut mina vovvar Tasha och Bonzo på baksidan medan jag utförde mina första morgonbestyr i badrummet. Så gick jag ut på altanen och såg då hur båda vovvarna var och nosade för fullt på kompostgallret i underkant av vår grind i staketet….
Först tänkte jag inte mycket på det, men när jag tyckte de var väldigt ihärdiga så gick jag fram och kollade.

Där var små duniga fjädrar och blod på kompostgallret, och utanför tomten var det massor  ❗ med fjädrar! Både små duniga ”under”-fjädrar, vanliga fjändrar och…. så såg jag nåt hemskt som fick hjärtat att stanna…

Två vingar….. som fortfarande satt ihop…. Två kompletta vingar från en fågel aningens större än en typisk småfågel, skulle jag gissa.
De var helt kompletta…. och i ”roten” av dem båda var det fullt av blod-slamsor som höll ihop dem med varandra…. Jag hamnade som i chock… jag letade febrilt bland buskar och blommor efter en sargad liten fågelkropp utan vingar….. åh, hemska tanke!
Men jag hittade inget annat än massa fjädrar… så jag gissar att en katt eller nåt annat mindre rovdjur fått fatt på den.

Jag begriper fortfarande inte hur det kan ha gått till! Hur båda vingarna kan slitas från ryggen, men ändå vara intakta, genom att fågeln fastnat i kompostgallret… Usch så hemskt rädd den lilla stackaren måste ha varit!

Jag tog slutligen vingarna, bäddade in dem i gräs, la dem i en påse och gick ut till soprummet med dem… Jag ville inte att även de skulle slitas och dras i av katter eller andra fåglar…

Stackars lilla pippijogel..

————————–

Så kan jag ju heller inte låta bli att spinna iväg i andra tankar…. ‘Är detta ett omen..?’ … jag har för mig att det finns en gammal sägen, som säger att om en fågel flyger in i huset så betyder det att någon ska dö den dagen….. Har för mig att det är nåt sånt…

Vad betyder i så fall detta…?!

Published in: on juni 6, 2009 at 11:28 f m  Comments (5)  
Tags: , , , , ,

Lite ledsen blev jag allt…

….även att det är den mänskliga faktorn.

Jag satt nu i köket, sminkad och klar med skorna på, och handväskan packad i väntan på min arbetsterapeut som skulle komma och hämta upp mig denna torsdag kl 13.

Tiden gick… klockan 13:20 tände jag en cigg, och halv två plockade jag fram nya numret av Illustrerad Vetenskap…

Klockan 13:45 började jag ana att nåt måste vara knas och under de gångna 45 minuterna hade jag inom min nojat till mig och börjat bli lite ångestfylld, så jag ringde psyk och frågade vad som stod på. Det var så att min arbetsterapeut var sjuk och hade så varit hela veckan. Stackarn.

Det som bevärade mig var att ingen ringt eller skickat brev om det. 😦 Vi skulle åkt till IKEA idag för att inhandla lite saker som jag skulle ha för förvaring så jag var rätt så laddad och såg fram emot det.

Men men… så blir det ibland. Nu är frågan om jag på egen hand ska ge mig iväg någonstans..? Skorna har jag i vilket fall som helst ännu på mig, så jag ger mig i alla fall ut på en promenad med hundarna igen.

Mina hundar: på begäran. :)

Fröken Granberg som skänkte mig min finfina digitalkamera önskade att få se lite bilder av mina älskade älsklingar: Bonzo och Tasha – så här kommer de!

Min söta Tasha. Här har hon precis moffat i sig lite extra god mat i tisdags (20 januari) då vi firade att det var exakt ett år sedan hon kom till mig från Rumänien. Dessutom var det ju Obama-dagen också. 😉

Min vackra flicka.

Här är vi ute på baksidan och Bonzo och jag leker med en pip-leksak som jag trampar på. 😀

*tugga tugga* 😆

Tasha står och ser sig om hellre än leker med pipen.

Så var vi inne i värmen igen. Lilla sötnosen vill gosa.

Å så bidde det kväll, och Tasha busar på en gräsplan och Bonzo är i faggorna han med. 🙂

Det är mina älsklingar det! ❤

Published in: on januari 22, 2009 at 6:43 e m  Comments (7)  
Tags: , , , , , ,

En afton av mordtankar och vänskap

Mina smaklökar har blivit vuxna! Jag som aldrig känt annat än avsky för rödvin hade igår en vinafton med en granne. Obegripligt för de som känner mig (folköl-och-sprit-människa som jag är). Igår delade vi en flaska rött och småpratade under en hel del timmar.

Vi sprang på varandra när jag var ute med hundarna vid 22-tiden, och vi har förr bytt några glada, artiga ord med varann i sann grannskapsanda. Just när vi sprang på varandra igår kväll så började några hjärtlösa, egoistiska människor smälla raketer… Min Bonzo förvandlas då till ett hyperventilerande asplöv, min Tasha blir förvirrad och obekväm och jag står mittemellan och försöker reda upp det hela medan jag motarbetar den mordiska lusten som i dessa lägen bubblar upp inom mig. Inte mordisk mot hundarna naturligtvis, utan mot de som roar sig med pyroteknik. Jag skulle i den sinnesstämningen jag då befinner mig i kunna köra upp en raket i röven på en 12-åring….. Och vad gäller 12-åringens ansvarslösa far skulle jag köra upp en raket i urinröret. 👿

Nåväl. Jag fick då i denna stund igår kväll hjälp av grannen, och hon har själv erfarenhet av djur i form av hundar och hästar. Hon hade god hand med Bonzo, och efter mycket om och men tog vi oss hem. Då rantade hon över till sig och hämtade en flaska rött, och vi satt och snackade till efter midnatt.

Det är intressant detta med hur man kan springa på någon som är lite som en spegelbild. — Hon har också just fått en neuropsykiatrisk diagnos från psykiatriska i Mjölby. Hon har ADHD, och jag har ju ADD, men skillnaderna är ju inte ens nämnvärda i större sammanhang. — Hennes pappa dog 51 år gammal och min mamma 54 år gammal, båda av att cancer spridit sig till hjärnan. — Hennes enda barndomsvän är en homosexuell kille, och samma är det med min enda barndomsvän. — Hennes syster bor i Australien, och min bror i Kenya. — Hon har en tendens att dras till folk med depressioner, ångest och andra tossigheter, och så är det för mig med.

Skillnaden är att hon är ca 15 år äldre än mig, och har jobb och rätt mycket struktur – men hon har just fått sin diagnos så där känner vi igen oss i varandra.

…det var skönt också att prata med en intellektuell person som inte skvallrar om grannar osv som många här tycks föredra…

Det var en trevlig kväll. Och JAG drack rödvin. Obegripligt! 😀

Hjälp! När hunden får panik….

…pga dessa förbannade smällare och raketer… vad göra?

Hade jag tjugo minuters diplomatisk status (mao – kan bryta mot lagen) skulle jag vilja skjuta upp raketer i röven på de som sysslar med detta jävla oväset!

Jag var just ute med hundarna för en stillsam promenad i novembermörkret. Vi kom ungefär 100 meter innan jag hörde raketer från några jävla puckon bara några hundra meter därifrån. Bonzo är livrädd för smällare och raketer. Främst det där ljudet *piiiiiioooooow – PANG!*. Då grips han av total panikattack och det är omöjligt att nå fram till honom. Då skulle han kunna springa genom eld och vatten för att ta sig hem. Det är omöljigt att få honom att lugna sig. Han lyssnar inte alls… han har en fullständig dödsskräck och ska hem till varje pris. Väl hemma lägger han sig i soffan och skakar våldsamt, flåsar och stirrar skräckslaget mot fönstren. Tasha blir mest fundersam och reserverad (pga av Bonzos reaktion mest tror jag). Men hon tycks inte vara rädd själv för raketer.

Nu hamnade jag i ett dilemma…. stanna hemma med Bonzo eller gå en vända bara med Tasha för att inte på nåt vis bekräfta för henne att om det smäller ute så måste vi gå hem – *fara* – utan istället att hon lär sig att det är okej att vara ute ändå.

Jag valde att släppa in Bonzo och ta en kort vända med Tasha själv. Hon var lite reserverad när det smällde, men jag småpratade med henne hela tiden så hon var rätt okej. Men hon varken bajsade eller kissade.

Så här mot kommande nyår blir jag mer och mer orolig. Vad ska jag göra?? Finns det någon som läser detta som har tips på hur jag kan klara nyårshelgen utan att Bonzo ska behöva ligga och hyperventilera i en vecka när idioter landet över smäller raketer och fyrverkerier. Han blir till och med rädd för fyrverkeri-ljud i TV.

Jag är så rädd för kommande nyårshelg… Jag har hört om ångestdämpande medicin för hundar. Någon som har erfarenhet av dem? Eller finns det någon KBT-terapi för hundar?? Jag känner mig så vilsen.

Förra nyår (Bonzos första i Sverige – och Tasha hade inte kommit till Sverige/mig än) så gick det ganska så okej för då bodde vi ganska isolerat på landet och de flesta raketer och fyrverkerier var långt bort. Visst var han rädd, men de var långt bort och därmed mindre skräckinjagande. Nu bor jag ju i ett radhus- och villaområde så jag gissar att det kommer vara en massa puckade föräldrar som vill roa sina barn med fyrverkerier utan hänsyn till alla djur i området.

Vad göra??

Tvingas Bonzo ligga och skaka i panik under hela nyårshelgen (och veckan efter) så kommer jag bli mordisk och hämndbenägen….

Published in: on november 10, 2008 at 7:54 e m  Comments (22)  
Tags: , , , , , ,