I am a pack leader ! :D

Your score: 29 out of 40

Your rating:

Pack Leader (20-29 points).

You’re started down the right path, but you need a little help! Remember Cesar’s formula – Exercise, Discipline, Affection… in that order.

Jag gjorde just ett litet test på hundtränaren Cesar Millans hemsida, för att se hur han skulle ranka mig som packledare.

Ganska så uppenbart att detta test är för amerikaner, och inte för oss i tex Sverige….. Kolla tex svarsalternativen här:

Jag har aldrig träffat en hundägare i Sverige som skulle klicka för något av de fyra första alternativen! Galenskap…. Hur kan man skaffa hund, och sen inte ALLS gå ut med den?!

Klart det finns idioter även här (naturligtvis!), men som det visas i The Dog Whisperer så tycks ju många amerikaner inte alls gå på promenad med sina hundar, utan bara ha dem på tomten. Jag har inte mycket erfarenhet av amerikanska hundägare – bara EN erfarenhet: Några collegekillar jag bodde hos under en månad år 1998, och de hade en rottweiler som de aldrig tog på promenad. Hur mycket jag en talade med dem om vikten av promenader så gick det inte in i deras (…trånga…) skallar. Under just DEN månaden så tog jag henne på promenader i alla fall, och det var ingen lätt match… en vuxen, stark hund som ALDRIG gått i koppel… ujujuj…

Enligt testet är jag tydligen ”pack leader” över min lilla pack i alla fall…. vet dock inte om jag fullständigt håller med om det. Men nja… jo, det gör jag nog.

Mina hundar tycks inte tro att de verkligen bestämmer över mig, utan det är mest att jag kan vara så uselt okonsekvent som är problemet och då testar de naturligtvis gränserna… Men säger jag till på skarpen så lyssnar de, och är aldrig bossiga eller uppstudsiga mot mig. Så lite av en packledare är jag nog allt. 😉

Annonser

Hjälp! När hunden får panik….

…pga dessa förbannade smällare och raketer… vad göra?

Hade jag tjugo minuters diplomatisk status (mao – kan bryta mot lagen) skulle jag vilja skjuta upp raketer i röven på de som sysslar med detta jävla oväset!

Jag var just ute med hundarna för en stillsam promenad i novembermörkret. Vi kom ungefär 100 meter innan jag hörde raketer från några jävla puckon bara några hundra meter därifrån. Bonzo är livrädd för smällare och raketer. Främst det där ljudet *piiiiiioooooow – PANG!*. Då grips han av total panikattack och det är omöjligt att nå fram till honom. Då skulle han kunna springa genom eld och vatten för att ta sig hem. Det är omöljigt att få honom att lugna sig. Han lyssnar inte alls… han har en fullständig dödsskräck och ska hem till varje pris. Väl hemma lägger han sig i soffan och skakar våldsamt, flåsar och stirrar skräckslaget mot fönstren. Tasha blir mest fundersam och reserverad (pga av Bonzos reaktion mest tror jag). Men hon tycks inte vara rädd själv för raketer.

Nu hamnade jag i ett dilemma…. stanna hemma med Bonzo eller gå en vända bara med Tasha för att inte på nåt vis bekräfta för henne att om det smäller ute så måste vi gå hem – *fara* – utan istället att hon lär sig att det är okej att vara ute ändå.

Jag valde att släppa in Bonzo och ta en kort vända med Tasha själv. Hon var lite reserverad när det smällde, men jag småpratade med henne hela tiden så hon var rätt okej. Men hon varken bajsade eller kissade.

Så här mot kommande nyår blir jag mer och mer orolig. Vad ska jag göra?? Finns det någon som läser detta som har tips på hur jag kan klara nyårshelgen utan att Bonzo ska behöva ligga och hyperventilera i en vecka när idioter landet över smäller raketer och fyrverkerier. Han blir till och med rädd för fyrverkeri-ljud i TV.

Jag är så rädd för kommande nyårshelg… Jag har hört om ångestdämpande medicin för hundar. Någon som har erfarenhet av dem? Eller finns det någon KBT-terapi för hundar?? Jag känner mig så vilsen.

Förra nyår (Bonzos första i Sverige – och Tasha hade inte kommit till Sverige/mig än) så gick det ganska så okej för då bodde vi ganska isolerat på landet och de flesta raketer och fyrverkerier var långt bort. Visst var han rädd, men de var långt bort och därmed mindre skräckinjagande. Nu bor jag ju i ett radhus- och villaområde så jag gissar att det kommer vara en massa puckade föräldrar som vill roa sina barn med fyrverkerier utan hänsyn till alla djur i området.

Vad göra??

Tvingas Bonzo ligga och skaka i panik under hela nyårshelgen (och veckan efter) så kommer jag bli mordisk och hämndbenägen….

Published in: on november 10, 2008 at 7:54 e m  Comments (22)  
Tags: , , , , , ,

Härligt hundbus… och Kenya-resa på gång!

Idag hade vi besök – alla tre. Jag fick besök av en kamrat som heter Jonas, och mina hundar fick besök av hans hund Gabbe. Så här var det full rulle i förmiddags. Jag fick dock inte så många bra bilder, men här är lite i alla fall. Det var full rulle både inne och ute.

De tittade förbi på vägen Göteborg-Stockholm. Jättekul!

gabbe

Gästen Gabbe är den gråa skönheten som pinkar in revir. 😆 Bonzo är min blondin, och Tasha är min brunett.

gabbe11

..och så in och lorta ner. 😉 Det är så härligt att se vovvarna njuta av livet! Gabbe kommer också från Rumänien (från samma organisation – Hundhjälpen – som mina hundar).

Och så bara MÅSTE jag ju berätta en sak till – Jonas ska vara hundvakt här hemma hon mig så jag kan åka ner till min bror i Kenya och hälsa på nästa år!!!!! 😀

Och till den historien hör… att min bror betalar för min resa och uppehälle!!! 😆

Ibland är livet bara alldeles fantastiskt!!!!

Published in: on november 8, 2008 at 3:05 e m  Comments (5)  
Tags: , , , , , , , , , ,

Att bo i husvagn, i torp och sedan lyxigt i en etta!

I natt drömde jag att jag flyttade från min finfina lya till en husvagn.

Inte helt långsökt – för jag har faktiskt bott i husvagn, som permanentboende. Med mitt ex, hans son på halvtid och hunden vi hade då, en 85 kilos St Bernhard. Det var trångt med förbannat mysigt!

Vi bodde först i en stor lägenhet på 110 kvm, 4 rum och kök och två badrum. När den lägenheten renoverades så fick vi bo i barack i sex veckor. Baracken var 18 kvm, och vi hade då även mitt 220-liters akvarium med oss… Det gick betydligt bättre än vi trodde att bo så där trångt. När vi skulle flytta tillbaka in i lägenheten hade hyresbolaget Stångåstaden i Linköping fått för sig att höja hyran med drygt 3.000 kronor – per månad!! Då sa vi: ”Fan heller! Då kan vi lika gärna köpa en husvagn och flytta dit!”. Lägenhetshyran höjdes till över 9.000 kronor, och på en camping hade vi kunnat bo för 9.000 kr/år.

Sagt och gjort. Vi köpte en gammal Kabe-husvagn genom blocket. Detta var i februari 2006. Vi körde ut den till Sätravallens Camping och blev ståendes och boendes där till december 2006. Det var faktiskt fantastiskt härligt att bo i husvagn! I början var det i och för sig lite jobbigt, för då hade vi ingen permanent plats och satte därmed inte upp förtältet. Och det var blaskigt, snöigt och blött ute, och vi drog in en massa. Men när förtältet var på plats och våren kom så var det underbart! Det var ett par till som bodde där ute permanent, och vi blev jättegoda vänner. Det var skönt att inte vara ensam där ute i ödemarken när sommarsäsongen var över. Varken de eller vi var i situationen att vi tvingats bo sådär, vilket alla trodde. Inte en kotte kunde tro att vi bodde permanent i husvagn för att vi ville det! 😀

En bild över campingen vi bodde på.

Vi hade det varmt och torrt i husvagnen, mycket utrymme i förtältet och byggde upp en jättefin altan utanför. Vovven hade mycket natur att leka i, och jag var sjukskriven även då så han var sällan ensam hemma.

Såhär i efterhand så idiotförklarar jag dock mig själv, för jag borde inte flyttat ut i ingemansland utan körkort och med en svår depression. Min sambo jobbade hela dagarna i stan och jag kunde inte åka med för jag ville för allt i världen inte lämna Cassius ensam i en husvagn hela dagar. Så jag blev kvar ute på campingen mest hela tiden, och i långa loppet ledde det till försämrad självkänsla, stort beroende av andra människor och värre depression.

Under tiden vi bodde i husvagn gick företaget vi hade nästan i konkurs, så det blev vi tvungna att lägga ner. Vi blev båda misshandlade en kväll, min mormor dog och det var många turer till Helsingborg där hon bott. När året var mot sitt slut hade vi kört ekonomin helt i botten, hade prickar hos kronofogden och hade inte längre möjlighet att skaffa lägenhet. Då bytte dessutom campingen ägare och priserna höjdes chockartat och vi hade inte råd att bo kvar i och med undergången av vårt företag. Så vad göra nu??

Som väl var så hade mina vänner ett gammalt hus/torp ute på landet, och det fick vi köpa på avbetalning för en väldigt billig penning. Där var också mysigt att bo, men i långa loppet jobbigt för jag kände mig alltid smutsig. Vi hade ett hål (ca 1*1 meter) i köksgolvet med bara en skiva över, hål i nästan alla englasfönstren, inget rinnande vatten och utedass. Vi sov i dåliga gästsängar och hade musfällor överallt… Stora planer fanns… men med två depressiva personer med kass ekonomi så är det inte mycket man kan göra… Där bodde jag (än mer isolerad..) i ett år ungefär (dec 2006 till mars 2008).

När vi i mars 2008 separerade fick jag för första gången på över två år äntligen en egen dusch, en riktig säng och möjlighet att kunna åka till familjen och vänner utan att vara beroende av någon annans välvilja.

Idag bor jag i en etta på 54 kvm, kallhyra så jag sparar på varmvatten och elementen, har existensminimum från socialen och känner mig så oerhört fri!

I runda slängar, från februari 2006 till mars 2008 var jag fullständigt beroende av andra människors välvilja om jag ville duscha, åka till affären, tvätta kläder eller hälsa på pappa.

Nu kan jag duscha när jag vill, åka till affären, eller boka en tvättid när jag vill – utan att be om hjälp från andra männsikor. Jag är fri!

Ibland är det viktigt att tänka tillbaka och se att allt faktiskt är bättre idag.

Första snön!

Lilla Mantorp har igårkväll och inatt fått sig ett vitt täcke!

Igår kväll kom det sent, och efter att snön bara legat några få minuter så var barn ute och åkte bulka! 😀

Det gick inte att få till några bilder på snöglada grannbarnen igår för de bilderna blev för mörka, men här är några bilder från idag när jag och mina älsklingar Tasha & Bonzo var ute och njöt av snön!

Tyvärr är det ju blötsnö så det kommer nog smälta bort snart… men det är ju så fiiiiint så länge det varar! 😀

Och så var det ju härligt igår när det var så mycket ljusare ute hela kvällen!

Published in: on oktober 31, 2008 at 2:12 e m  Comments (2)  
Tags: , , ,