Varför har jag måndags-noja?

Lite här och där kan man denna vanliga måndag (som alla andra vanliga, trista måndagar) läsa om ‘måndags-ångesten’ (bland annat hos Haggan, här); sucket och stönet som jag så väl känner igen sedan jag var en arbetare. 😉

Nu är jag ju sjukskriven, och börjar bli nedrigt trött på den, även att söndags- och måndagsnojan inte är saknad. Men jag ska snart komma igång med arbetsträning av någe slag.

Jag har varit sjukskriven mer eller mindre oavbrutet de senaste 4 åren (fan vad tiden går…. jag trodde det var 3 år tills jag tänkte till nu). Men trots denna långa sjukskrivning så känner jag med av måndags-ångest och fredags-känslan…. Konstigt. Som att det sitter i ryggraden.

Och det är inte pga att alla mina kompisar är lediga på helgen så vi kan rocka loss, för jag har inte så många kompisar. Henne jag umgås mest med driver eget företag och har inte schemalagd ledighet så att säga. Och annars umgås jag mycket med pappa och han är ledig lite då och då, utan schemaläggning heller. Så det är inte mitt sociala nätverk som gör att jag har en känsla av avslappning på fredagarna.

Att jag får lite mer stress i blodomloppet på måndagar är väl kanske ändå att det då KAN göras en hel del saker som inte kan göras på helgerna. Som att posta viktiga brev, ringa myndigheter och dylikt. Men annars är det ju ingen skillnad på måndag, torsdag och söndag i mitt vardagsliv.

Konstigt att ändå känna att det är mer okej om jag köper godis och ligger i soffan och glor på felm sent en fredagskväll, än en tisdagskväll. Undrar varför?!