Liten uppdatering för er nyfikna :)

Jag skriver inte så ofta nya inlägg på min blogg längre har jag märkt… och kanske har du som läsare märkt det med.

Jag är dock inne ‘bakom kulisserna’ desto oftare och svarar på kommentarer och frågor. Jag blir så lycklig för att folk finner styrka och förståelse när de hittar till min blogg. Mest aktivitet har det nog varit kring inlägget ”Vuxen med ADD/ADHD”.

Nu tänkte jag att det kunde vara på tiden att jag uppdaterar mina läsare lite på hur mitt liv och min vardag maler på.

Min arbetsträning

Arbetsträningen på Sveriges Biodlares Riksförbund går toppenbra. Jag trivs jättebra med jobbarkompisarna, vilka består av både kontorsnissar och fabriksarbetare. Det är en härlig, avspänd och naturlig stämning på jobbet och jag är glad att de alla får mig att känna mig delaktig och som en i gänget, istället för någon som bara är på besök. Jag kommer ju ändå vara där bra länge.

Arbetsträningen går ut på att jag ska testa mig för att ‘en gång för alla’ se om jag är kapabel till att arbeta 100%, eller om det blir kanske 75% eller 50%. Det hela går i nära samarbete med Mjölby Kommun och Arbetsförmedlingen.

Till en början (jag började arbetsträna i november 2009) så jobbade jag 12-15 tisdag och torsdag, men sedan en dryg månad jobbar jag nu 9-12 tisdag och torsdag och jag stannar efter det kvar på lunch för att få in bra matrutiner (vilket jag ALDRIG haft…).

Med start denna vecka ska jag lägga på ytterligare en förmiddag, och således jobba 9-12 tisdagar, onsdagar och torsdagar. Det känns bra. Baby steps så jag inte snubblar.

Som mål har vi satt att jag ska komma upp i 20 timmar per vecka, och från och med nu blir det alltså 9 timmar per vecka. Efter en dryg månad ska jag lägga på fredag förmiddag också. Då blir det alltså 12 timmar. Så fortsätter jag så, sakta men säkert tills jag är uppe i halvtid. När jag väl är där så går det hela över till anställning (via kommunen), och jag får då istället lön istället för aktivitetsersättning. Jag har aldrig haft fast lön, utan jag jobbade alltid på timmar under mina hittills verksamma år. Det känns riktigt vuxet att få ”riktig lön”. 😉

Mina medicamenter

Min medicin består nu av 50 mg Ritalin och 150 mg Efexor på morgonen, och 10 mg Ritalin på eftermiddagen vilket jag dock är urkass på att komma ihåg…

Efexor vill både jag och läkaren att jag ska sluta med i sinom tid, men jag har bett om att få vänta med nedtrappningen av den tills jag känner att jag har full koll på min arbetsträning. Detta för att jag vill fokusera på en sak i taget. Om jag kanske skulle bli lite snurrig, svag eller annat av att dra ner på efexor så vill jag inte riskera att det sker under pågående upptrappning av arbetstiden. Då kanske jag blir vimsig och tror att det beror på jobb istället för naturlig avvänjning.

I övrigt

Jaha ja… hur har jag det i övrigt då…? Jo, tack bra, tycker jag nog. I och med att jag jobbar förmiddagar nu så har jag fått en betydligt bättre rutin på mina dagar. Jag har dessutom börjat prenumerera på Östgöta Correspondenten och känner mig betydligt mer delaktig i samhället (eller hur man nu ska uttrycka det). Det är skillnad att läsa tidingen och lyssna på morgonradio kl 7 på morgonen, mot att snubbla ur sängen vid lunch och slöa i soffan. Jag har mer energi nu, och har fått starkare självkänsla. Dessutom har jag utan någon som helst ansträngning eller någon medvetenhet upptäkt att jag gått ner närmare tio kilo sedan jag började med ritalin. Trevlig biverkan det där… 😀

Nåväl. Nu ska jag pyssla. Jag ska sätta fjädrar i ris, och lite annat sånt där påskpyssel.

Fridens!


En månad med concerta

…och två månader med diagnosen ADD.

Med mitt taskiga minne så är det ju bra att allt föreföll sig så….

1 september – fick diagnos

1 oktober – började med concerta

(1 – 22 okt åt jag 18 mg; därefter 36 mg)

Jag tänkte försöka sammanfatta hur jag mått av medicinen. OBS: försöka…. för det är lite svårt att dra sig allt till minnes.

Men första ca 10 dagarna kände jag av ganska så mycket, vad jag kallar, biverkningar. Och ‘de som vet’ höll med att det nog kan ha varit så. Då kände jag av yrsel, lite oväntade svängningar i humöret och ångest och oro i ren allmänhet. Liksom som krypningar i kroppen och pirr.. svårt att förklara. Dessutom ganska så illamående och dålig i magen..

Dag fyra på concerta så skrev jag detta i bloggen:

jag känner mig tröttare, mer nere, mer oföretagsam. Har svårt att få tummen ur, känner mig lätt missnöjd med världen och dess invånare, och glädjs egentligen bara åt att jag har nya filmer att titta på.”

Och ja… då mådde jag inget vidare…

Men så efter kanske 10 dagar (i runda slängar) så avtog krypningarna, ångesten, humörsvängningarna sakteliga och jag kände mig mer eller mindre som innan jag började med medicinen. Det kändes inte alls som det skett något på fronten uthållighet och koncentration.

Efter tre veckor på 18 mg ökade jag till 36 mg, och då kände jag ganska så snart skillnad. Men jag har nu bara ätit 36 mg en dryg vecka så än är det kanske för tidigt att säga vad som är vad. Jag vill vara försiktig med att säga att allt beror på medicinen, men jag har grunnat på vad det kan vara annars och inte kommit fram till nåt annat som är annorlunda egentligen.

Sedan jag ökade upp till 36 mg (23 oktober) har jag känt betydligt mer – på gott och ont.

Effekt:

Mycket mer uthållighet och ork i allmänhet. Jag har känt mig mer intresserad av att lämna hemmets trygga vrå och hitta på grejer. Jag är van att ligga däckad (utmattad och extremt osocial) i dagar efter att jag företagit mig något, men under denna vecka har jag haft mer energi. Visst har energin gått ur mig markant efter nån aktivitet, men inte alls så att jag blivit inåtvänd och utmattad.

Jag har fått iväg papper, ringt viktiga telefonsamtal osv. Och helt enkelt känt att jag liksom börjar bry mig igen. Jag har fått en starkare vilja att ta tag i mitt liv (men inte på det där maniska sättet som jag haft förr, då jag haft en jätte-energi-skjuts, utan mer eftertänksamt). Jag försöker ‘landa’ i min diagnos, fundera ut lösningar och trixs för att klara min vardag och ja, helt enkelt blivit lite mer med i mitt eget liv.

Biverkningar:

De har också kommit med besked. Klåda och finnar! Galet med klåda! Det kliar över hela kroppen. Mest på huvud, armarmhålor och underliv/ljumskar de första dagarna, men nu överallt (mest i ansiktet, på armarna och i hårbotten). Jag har fått finnar i ansiktet och runt dem hettar och kliar det… Och det känns lite som att en myra (eller kanske betydligt fler..) kryper omkring på mig… den där kittlande, störiga känslan…

Men värst är absolut klådan i ansiktet och hårbotten!

Lite roligt när man tänker efter… Plus: vill komma ut mer och träffa folk, Minus: utslag och blämmor i ansiktet.

Hepp! 😀 Livet i ett nötskal!

—–

Förresten! Jag var på psyk idag ( – varje onsdag – ) och har gått ner 1,2 kg sen förra veckan. En biverkan som är heeelt okej med mig! 😉

No more concerta för mig nu. Se detta inlägg: Order att sluta med concerta omedelbart!

—–

Minsta grej blir ett jätteprojekt!

Imorgon kommer min familj och även den ingifta delen hit på en enkel lunch mellan ca klockan 12 och 15. I all enkelhet ska vi äta en sallad och sitta och snacka, mest bara för att de ska få se min nya lägenhet.

Alla känner varandra och har lätt att prata och bubbla på om allt mellan himmel och jord, och allt jag ska bjuda på är en enkel sallad. Och allt som allt blir det bara en så där tre timmars umgänge. Det är inte en fråga om att jag inte vill att dom kommer, eller att jag inte tycker om dem.

Ändå har jag i två dygn nu varit på helspänn; inte bara nervös, utan fullständigt ”hypad” och stressad och kan inte släppa tanken eller sluta gå runt och pyssla med varenda lilla förbaskade detalj i mitt hem, skrivit lista med lista på allt som jag ska köpa – till en enkel sallad!

Vardagen kan vara fullständigt utmattande när man inte har några som helst energireserver kvar… 😦