Två veckor med Ritalin

Den 13 november började jag med ritalin, 20 mg. Jag känner ingen som helst förbättring. Ingen större förändring alls faktiskt. Jag tycker mig ha blivit tröttare dock. Och mindre företagsam. Kanske är det mest inbillning, för det är ju svårt att säga att det är medicinens ”fel”. För det kan ju lika gärna ha blivit så att jag blir tröttare av vädret eller vad som helst. Det är så svårt att veta ju.

Men jag tycks inte ha fått någon allergisk reaktion i alla fall (som jag fick av concerta). Men då fick jag det ju först när jag ökade dosen från 18 till 36 mg. Så kanske skulle nåt allergiskt poppa upp om jag höjer ritalin-dosen med..?

Idag ska jag till min terapeut, och då är en av standardfrågorna: ”Hur har det känts med medicinen sedan sist?” och det är ju alltid svårt att svara på tycker jag. Som sagt, vad är medicinen, och vad är andra faktorer?

Published in: on november 26, 2008 at 12:52 e m  Comments (18)  
Tags: , , , ,

Ritalin, dag 5.

dance2

Ingen klåda!

Inga utslag!

Nu har jag ätit Ritalin 20 mg sedan i torsdags (alltså 5 dagar) och ännu inga utslag eller andra dumheter, så hoppas denna funkar bättre än Concerta.

Concerta funkade ju på 18 mg, men inte på 36. Kanske ska jag i senare äta Ritalin och Concerta (18 mg) så de bad mig behålla tabletterna så länge.

På onsdag ska jag till psyk igen och se vad det då blir för snack om medicinerna.

dance

*dansa dansa*

Published in: on november 17, 2008 at 3:21 e m  Comments (3)  
Tags: , , , , ,

Min dag…. lycklig, utmattad och hemkommen från psyk

Jag satt ju uppe hela natten och följde presidentvalet på SVT, tv4 och online på diverse platser. Det kan du läsa om i mina tidigare inlägg: här, här och här. Och här och här och här och absolut HÄR! Oj då… sju inlägg…. Ja ja, jag var ju ensam vaken här hemma i natt och hade ingen annan att skrika ut detta till än till hundarna och er bloggläsare. 😛

Jag hade också sällskap av VeganGeekGirl per mail, och med min bror Peter per sms stundom. Och det var ju bra för att hålla hjärnan igång.

Klockan halv sex ringde jag min pappa och grät av lycka! Han sa glatt, men sammanbitet… ”Grattis!”.. han höll på McCain – och jag och brorsan på Obama. I Kenya är det folkfest, och direkt på morgonen utropades en arbetsfri dag imorgon för att fira Obamas vinst.

Jag krashade i sängen klockan sju i morse och hade då satt klockan på 11…. men jag hörde den inte ens. 😯 Galet… jag brukar i alla fall vakna och snooza, men inte denna gång…

Istället vaknade jag kl 13:02….. PANIK!!! Jag skulle vara på psyk klockan 14, och måste då promenixa hemifrån klockan 13:20 för att hinna till pendeln….

PANIK! På med skrynkliga paltor, på med mascara (!? varför när man är skitstressad ?!) ut med hundarna på språngmarsch och sen småsprang jag till pendeln i kylan – i min knallröda stora täckjacka – och blev naturligtvis genomsvettig.

Men jag hann! Väl på psyk tyckte min terapeut att jag nog var rätt så smågalen – men det är ju å andra sidan därför jag kommer dit… 😉 Idag blev det mycket snack om Obama… men vi lyckades klämma in lite om (i jämförelse) betydelselösa lilla jag. Jag vet ännu inte vilken medicin jag ska börja med nu efter att jag slutade med concerta pga allergi. Läkaren ville inte skriva ut nåt nytt förrän jag pratat med terapeuten för att se om klådan och utslagen avtagit sedan jag slutade med concerta för en vecka sedan. De ska talas vid om mig imorgonen och sen ringa mig.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan. 😀

Order att sluta med concerta omedelbart!

Jag var igår hos min skötare/terapeut och då passade jag på att berätta om att jag fått sån klåda och utslag. Hon kollade på benet där jag satt och kliade mig en stund senare och där var jag knallröd och väldigt torr i huden.

Nu ringde hon för en dryg timma sedan och hon hade då pratat med min läkare (som är en upptagen karl, så jag pratar inte själv med honom så ofta) och han hade gett ordern (!) att jag ska sluta med concertan omedelbart! Han hade understrykt det ordentligt och sagt till henne att vidarebefodra att det var av yttersta vikt att jag slutade med en gång!

Jag fattade ingenting, för jag tänkte att visst är klådan skitjobbig men jag var inställd på att det skulle gå över… att det bara handlade om insättningsbiverkan. Min terapeut visste inte varför han låtit så jättebestämd men sa till på skarpen att jag ska sluta direkt (dvs inte ta imorgon bitti – mer direkt än så kan det inte bli..).

Varken jag, eller terapeuten visste varför, men hon har möte med läkaren igen på tisdag och jag träffar henne på onsdag. Så då ska jag få meddelat mig vad det blir istället. De hade pratat om ritalin eller nåt annat så vi får se…

Jag kände mig väldigt kluven, för jag vill ju självklart inte ha denna förbannade klåda – och finnar och utslag… men jag har ju samtidigt mått bättre rent psykiskt…

MEN – nu är jag jätteglad (!!) att jag ska sluta med dem, efter att jag läste puffan78:s kommentar i mitt inlägg En månad med concerta. Jag är ju livrädd att skada inre prgan – naturligtvis! Så all oro och tveksamhet jag hade kring att sluta med concerta är nu bortblåst – nu känns det skönt att inte ta den imorgon bitti! TACK ”puffan”!!

Och TACK till Birgitta och ADHDbrain för ert stöd i min oro kring biverkningarna! Det betyder jättemycket för mig!

Jag lovar att skriva uppdatering i ämnet efter att jag varit på psyk kommande onsdag!

Fass skriver om biverkningar av concerta: ((mindre vanliga eller sällsynta)) ”[…]förhöjda värden i specifika leverfunktionstester (förhöjning av leverenzymer) […] (förhöjning av alkalisk fosfatas i blodet, förhöjning av bilirubin i blodet)” Och för att ta i lite extra… (hos andra läkemedel som innehåller metylfenidat […]leversvikt åtföljd av koma (leverkoma)”.

Jag skräms förvisso inte om allmänna varningar kring mediciner, för kroppen är alldeles för komplex för att de ska funka på samma vis hos alla – det är min övertygelse. Men om det nu är så att det är denna typ av oro som väckts hos läkaren (ens i allra minsta möjliga tanke) så är jag glad att han tar det på så stort allvar.

Utifall att nån scientolog läser detta: Nej jag skräms inte av eran hatpropaganda, så försök inte ens!
(det sista till scientologerna, skriver jag dit för att just de skriver sååå mycket skit om mediciner. Och för att de hamnar först när man googlar concerta leverskador, vilket kan skrämma betydligt fler människor än vad som verkligen är nödvändigt!)

Eftersom de biverkningar jag fått är av mindre vanlig och sällsynt art så rör det sig nog om allergi, så det känns skönt att sluta med concerta och påbörja en annan medicin.

En månad med concerta

…och två månader med diagnosen ADD.

Med mitt taskiga minne så är det ju bra att allt föreföll sig så….

1 september – fick diagnos

1 oktober – började med concerta

(1 – 22 okt åt jag 18 mg; därefter 36 mg)

Jag tänkte försöka sammanfatta hur jag mått av medicinen. OBS: försöka…. för det är lite svårt att dra sig allt till minnes.

Men första ca 10 dagarna kände jag av ganska så mycket, vad jag kallar, biverkningar. Och ‘de som vet’ höll med att det nog kan ha varit så. Då kände jag av yrsel, lite oväntade svängningar i humöret och ångest och oro i ren allmänhet. Liksom som krypningar i kroppen och pirr.. svårt att förklara. Dessutom ganska så illamående och dålig i magen..

Dag fyra på concerta så skrev jag detta i bloggen:

jag känner mig tröttare, mer nere, mer oföretagsam. Har svårt att få tummen ur, känner mig lätt missnöjd med världen och dess invånare, och glädjs egentligen bara åt att jag har nya filmer att titta på.”

Och ja… då mådde jag inget vidare…

Men så efter kanske 10 dagar (i runda slängar) så avtog krypningarna, ångesten, humörsvängningarna sakteliga och jag kände mig mer eller mindre som innan jag började med medicinen. Det kändes inte alls som det skett något på fronten uthållighet och koncentration.

Efter tre veckor på 18 mg ökade jag till 36 mg, och då kände jag ganska så snart skillnad. Men jag har nu bara ätit 36 mg en dryg vecka så än är det kanske för tidigt att säga vad som är vad. Jag vill vara försiktig med att säga att allt beror på medicinen, men jag har grunnat på vad det kan vara annars och inte kommit fram till nåt annat som är annorlunda egentligen.

Sedan jag ökade upp till 36 mg (23 oktober) har jag känt betydligt mer – på gott och ont.

Effekt:

Mycket mer uthållighet och ork i allmänhet. Jag har känt mig mer intresserad av att lämna hemmets trygga vrå och hitta på grejer. Jag är van att ligga däckad (utmattad och extremt osocial) i dagar efter att jag företagit mig något, men under denna vecka har jag haft mer energi. Visst har energin gått ur mig markant efter nån aktivitet, men inte alls så att jag blivit inåtvänd och utmattad.

Jag har fått iväg papper, ringt viktiga telefonsamtal osv. Och helt enkelt känt att jag liksom börjar bry mig igen. Jag har fått en starkare vilja att ta tag i mitt liv (men inte på det där maniska sättet som jag haft förr, då jag haft en jätte-energi-skjuts, utan mer eftertänksamt). Jag försöker ‘landa’ i min diagnos, fundera ut lösningar och trixs för att klara min vardag och ja, helt enkelt blivit lite mer med i mitt eget liv.

Biverkningar:

De har också kommit med besked. Klåda och finnar! Galet med klåda! Det kliar över hela kroppen. Mest på huvud, armarmhålor och underliv/ljumskar de första dagarna, men nu överallt (mest i ansiktet, på armarna och i hårbotten). Jag har fått finnar i ansiktet och runt dem hettar och kliar det… Och det känns lite som att en myra (eller kanske betydligt fler..) kryper omkring på mig… den där kittlande, störiga känslan…

Men värst är absolut klådan i ansiktet och hårbotten!

Lite roligt när man tänker efter… Plus: vill komma ut mer och träffa folk, Minus: utslag och blämmor i ansiktet.

Hepp! 😀 Livet i ett nötskal!

—–

Förresten! Jag var på psyk idag ( – varje onsdag – ) och har gått ner 1,2 kg sen förra veckan. En biverkan som är heeelt okej med mig! 😉

No more concerta för mig nu. Se detta inlägg: Order att sluta med concerta omedelbart!

—–