Världens Viktigaste årsdag!

Året var 1977 och vårkänslorna spirade då mina föräldrar en februaridag (eller natt -det förtänjer icke historien) hade oskyddat sex inom äktenskapet.


Detta resulterade i att min mamma blev tjockare och tjockare, min bror (som under kommande månaderna fyllde 4 år) var nyfiken och min far blev allt mer stolt och förväntansfull.


Så kl 9:30 den 1 oktober 1977 hojtade mamma ”Vattnet gick!”, pappa grabbade tag i den packade väskan och 40 minuter senare föddes:

Världen jublar!

Gudarna dansar på molnen!

Fåglarna kvittrar av lycka!

:::

….31 år senare sitter jag och svär över rynkor och gråa hårstrån.

nästan 😉

😆

Annons
Published in: on oktober 1, 2008 at 1:43 f m  Comments (9)  
Tags: , , ,

Frusen om rumpan…

Konstigt detta… jag sitter å fryser här i mitt nystädade hem (ja, jag har dansat tango med dammsugare å mopp)… och mest är det min stackars omfångsrika rumpa som fryser… trots att jag sitter på den!!?

Är det ett ålderstecken på dålig blodcirkulation – i röven?!
Inget jag hört, men jag ska ju alltid se te å vara speciell på mitt egna lilla sätt…

Ni förstår, det är så att jag fyller 31 om allt för kort tid (1 oktober – dags dato äro 10 september) och jag tro jag drabbats av en lätt försenad 30-årskris. När den sanna krisen borde ägt rum hade jag fullt upp med en depression och ålder var inte största problemet då… men se, krisen kom ifatt mig!

Jag tror dock inte att det enkom är inbillning i form av ”usch vad jag är gammal” för jag är ju egentligen ändå bara dryga 25. 😉 Men jag har insett att saker och ting är inte som de en gång var… det går liksom utför…. brösten blir luddigare i konturerna, allmänt hull drar söderut, dubbelhakornas en gång fasta form liknar gelé som stått i solen för länge. Håret…. ja det har på sina håll ett visst skimmer… och det är inte glitterspray! Grånaderna smyger sig fram…. Skrattgropar har förvandlats till skrattrynkor… It´s time for change helt enkelt – som Barack Obama nu talar så ivrigt om. Min kropp har verkligen tagit tills sig hans ord. 😀

Och jag, ja jag hänger bara med in i en ny lite slappare, lite rynkigare, lite gråare men banne mig mycket gladare del av mitt liv!
Jag är inte den som går under skalpellen för en rynka i ögonvrån 😉