Minsta grej blir ett jätteprojekt!

Imorgon kommer min familj och även den ingifta delen hit på en enkel lunch mellan ca klockan 12 och 15. I all enkelhet ska vi äta en sallad och sitta och snacka, mest bara för att de ska få se min nya lägenhet.

Alla känner varandra och har lätt att prata och bubbla på om allt mellan himmel och jord, och allt jag ska bjuda på är en enkel sallad. Och allt som allt blir det bara en så där tre timmars umgänge. Det är inte en fråga om att jag inte vill att dom kommer, eller att jag inte tycker om dem.

Ändå har jag i två dygn nu varit på helspänn; inte bara nervös, utan fullständigt ”hypad” och stressad och kan inte släppa tanken eller sluta gå runt och pyssla med varenda lilla förbaskade detalj i mitt hem, skrivit lista med lista på allt som jag ska köpa – till en enkel sallad!

Vardagen kan vara fullständigt utmattande när man inte har några som helst energireserver kvar… 😦

Annons

18 september är ADHD-dagen i USA

Vi är nu mitt i USA:s

”ADHD Awereness Week”

som pågår 14-20 september.

Amerikanska Senaten har dessutom utnämnt

18 september som nationella ADHD-dagen:

Mer att läsa finner du på:

CHADD och Adult Add Strengths.

Är post it’s svaret på kaoset?

Idag var jag på mitt ”aktivitets-möte” med min arbetsterapeut, arbetsförmedlare och socialsekreterare. Det är ett härligt team som är kunniga och lyhörda inför min situation. Jag ”får” inte söka jobb som det är nu, för det skulle inte gynna min utveckling. Hur ofta träffar man en arbetsförmedlare som tittar en bestämt i ögonen och säger: ”Anna, vad du är gör, sök INGA jobb!”. 😀 Och den kommentaren ”försvarar” hon med, ”för då får du det!”, och ja det är så mitt liv brukar te sig… jag får ett jobb, är fullt i gasen, är väldigt hängiven och sen krashar jag och faller in i utmattning och i värsta fall depression.

Nu har jag till uppgift att istället skaffa mig en fungerande vardag, så som den ser ut idag. Jag ska få ordning på tvättider, matlagning varje dag (nu äter jag varm mat typ en gång i veckan), listor för inköp av mat och andra förnödenheter, organisation på papper och dokument vid mitt skrivbord. Dessutom ska jag börja använda post it’s eller en whiteboard för att minnas allt jag ska uträtta under dagarna. Få ett flyt och en framförhållning.

Jag har dessutom uppmanats att kontakta kommunen för att få ett personligt ombud som fungerar som en påminnelselapp av kött och blod, men så långt vill jag inte sträcka mig. Jag är den typen som tänker och känner ”kan sjääälv!”, och vill inte ha hjälp utifrån mer än när jag verkligen behöver det.

Nu så – nu ska det bli ordning och reda! 😛

Inga resurser för vuxna med ADHD

Svt publicerade ikväll en artikel om vuxna med ADHD i Västerbotten. Allt fler vuxna får diagnosen men landstinget prioriterar inte dessa personer och deras svårigheter, så möjligheten till hjälp är näst intill omöjlig.
Det finns bara en plats som utreder ADHD för vuxna och det är på neurorehabiliteringen i Sävar där väntetiden är omkring ett år. Men det är inte det värsta; får du väl diagnosen så finns inga resurser för behandling, vilket i värsta fall resulterar i att personer slås ut ur samhället.
Landstinget håller just nu på med en utredning där det ska avgöras hur mycket som ska satsas på de som lider av ADHD, och resultatet av utredningen ska presenteras om några veckor.
Denna nyhet kom ut på svt:s hemsida klockan 18:13, måndagen 15 september.
Klockan 20:36 samma kväll kom följande meddelande:
”Sundsvalls sjukhus öppnar en speciell avdelning för utredning av till exempel personer som misstänks ha ADHD eller Aspergers syndrom. Avdelningen invigs vid psykistriska kliniken i övermorgon.”

Ibland går det undan! 😛

Ständigt kaos i hjärnan

Sent igår kväll satt jag på msn med en nära vän och vi pratade om detta med avslappning. Ligga i badkaret med huvudet bakåtvilat och bara lyssna på musik och njuta av en god drink, eller att ligga på en gräsmatta i sommarnatten och bara njuta av stjärnorna och försvinna in i dess förtrollande värld. Meditera och finna sin inre ro.

Inget av det är möjligt för mig. Jag kan inte bara sitta på en klippa och titta ut mot vatten och det lugn som det ger så många andra människor. Jag har aldrig funnit det där lugnet som så många pratar om.

Visst har jag många gånger försökt, då jag så innerligt vill finna det omtalade själsliga lugnet och bara njuta av nuet. Men det går inte. Jag KAN inte slappna av. Jag har alltid minst fem saker i huvudet. Tittar jag ut över en sommaräng så registrerar jag allt… och inte har jag en chans att finna lugnet när jag hör min ständigt aktiva och i huvudet speedade röst.

Läs följande rader högt för dig själv så fort du kan, så får du en smak av hur min hjärna spinner på:

”Titta en nästan svart sten! Oh, vilka vackra svalor! De flyger lågt, blir det regn? Javisst ja, det pratade ju pappa och jag om härom dagen, svalor och regn! Nämen titta en sån vacker samling klöver! Undrar om jag kan finna en fyrklöver. Är det inte så, en fyrklöver betyder tur! Ha, tänk om det betydde tur som i en resa! Undrar förresten om det blir regn? Den där fina nästan svarta stenen, kanske ska jag ta hem den och koka den så den blir ren och ha den i mitt akvarium. Kanske får googla om man kan ta stenar i naturen, vill ju inte att fiskarna drar på sig nåt skit. Jag borde verkligen sticka till zoo på Ikano och köpa lite ny inredning till akvariet, och kanske lite hundgodis när jag ändå är där. Men jag har ju inga pengar än, undrar om pappa vill hjälpa mig? Fan jag måste skicka in kompletteringen till Försäkringskassan; ja visst ja när jag ändå ska till ICA på tisdag kan jag ju lämna in pappren direkt över disk för Försäkringskassan ligger ju nära ICA. undrar om de har märgben på ICA. Usch tänk om det blir regn, bäst jag skyndar hem. Jag skulle ju få ett paraply av pappa, tänk att jag alltid glömmer att hämta det. Den där stenen till akvariet, den får vänta”

Läste du nu högt för dig själv så fort du kunde? 😉

Föreställ dig nu denna röst i i flera olika tonfall, pratandes samtidigt om flera olika syn- och känselintryck.

Det är nog det närmsta jag kan beskriva hur min hjärna beter sig varje vaken minut! Inte undra på att jag, när jag väl lägger mig, sover som en stock. Från att jag somnar och cirka 10 timmar framåt är jag fullständigt klubbad.

Usch jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag vet ju att det alltid är så i mitt huvud, för det har alltid varit så, men snart har jag inte nån energi kvar att behandla och bearbeta all information som jag snappar upp.

Jag har många gånger försökt att bara slappna av och göra absolut ingenting, men 8 av 10 gånger slutar det i en panikattack. Jag har helt enkelt slutat försöka.

I slutet av september ska jag träffa min läkare och prata medicin. Jag tar vilken medicin som helst – nästan – för att någon endaste gång kunna finna lugnet och bara titta ut över horisonten utan en endaste aktiv tanke i huvudet!