❤ Om mig och mitt

Detta är jag: AddAnna, men mest känd som Anna 😛

Jag är ett fruntimmer på 31 år och jag bor i ett litet radhus i Mantorp med mina två hundar Bonzo & Tasha som jag adopterat från Rumänien, via organisationen Hundhjälpen.

Mer om mina hundar (och även mina fiskar) kan du finna under ”Mina sambos”.

Jag är sjukskriven och sliter nu mest med att försöka sköta min vardag. Jag gillar att påta i trädgården och hitta på roliga grejer ute i friska luften med hundarna. Bloggat har jag gjort i flera år, men har lagt ner mina tidigare bloggar och kör du med denna. Kanske kommer fler till med tiden, det får vi se. 😉

Jag bloggar mest om det neuropsykiatriska funktionshindret ADD, vilket är förkortning för Attention Deficit Disorder.

ADD är ett inte lika känt begrepp som ADHD, men är mer eller mindre samma sak, men utan den hyperaktiva delen. Vanliga symptom vid ADD är:

•    Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
•    Ofta svårt att följa instruktioner från andra
•    Svårt att bibehålla uppmärksamhet
•    Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
•    Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
•    Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

Jag fick min diagnos 1 september 2008, exakt en månad innan jag ska fylla 31 år. Alltså som vuxen. Vissa brukar säga att ADD är den versionen av ADHD som vuxna har, så ja, i så fall gissar jag att jag hade ADHD som barn då.

Vissa tycks tro att ADD är svenska för DAMP, vilket inte stämmer även att de båda är neuropsykiatriska funktionshinder. DAMP är kort för Deficits in Attention, Motor Control and Perception, och de mest karaktäristiska symtomen är koordinationsnedsättning, nedsatt grov- och finmotorik samt nedsatt sensorisk perception.

Jag har alltså ADD. Jag har inte nedsatt motorik eller koordination, jag har en intelligenskvot högre än vad genomsnittet av befolkningen (enligt många tester under psykiatrisk utredning – och jag vågar erkänna det trots paragraf 1 i Jantelagen), jag har ett väldigt starkt engagemang för vad jag för tillfället företar mig men tappar fokus och byter helt sysselsättning lika snabbt som du vänder din hand. Jag har oerhört svårt att sköta vardagssysslor vilket är fruktansvärt frustrerande. Sådana saker som att tvätta, städa, fixa inköp eller sköta räkningarna kräver fruktansvärt mycket energi av mig och jag har väldigt få energidepåer. Jag blir lätt utmattad och ger jag mig inte tid att återhämta mig så blir jag väldigt trött, ofta frustrerad och ledsen, och i värsta fall näst intill apatisk.

Jag har de senaste dryga tre åren varit sjukskriven till och ifrån, och har under den tiden haft kontinuerlig kontakt med psykvården. Det kan du läsa om i mitt inlägg ”Vägen fram till en diagnos”.

Jag bloggar inte bara om ADD och till det relaterade ämnen, utan även om lite betraktelser som rör min vardag i allmänhet, eller som rör hela samhället. Jag är intresserad av djurrätts- och människorättsfrågor, politik på allt från lokal till internationell nivå och ja, jag är faktiskt intresserad av det mesta och de flesta. Jag har även ett intresse för spöken, zombies och poltergeists, föredrar blodiga zombiefilmer framför romantiska filmer. Min absoluta favoritfilm för tillfället är den blodiga zombie-/komedifilmen Shaun of the Dead. 😛

Alltså, sammanfattningsvis, AddAnna i ett nötskal:

• ADD
• zombiefilmer
• rumänska hundar
• rättvisa för allt och alla

-|-|–|–|–|–|–|–|–|–|–|–|–

Jag har min underbara far i Linköping (som också är min födelse- och uppväxtstad). Pappa och jag träffas ofta och han är en sån underbar far – en person jag alltid kan lita på, och som jag kan prata med om allt!

Min mamma vilar på Lilla Aska Minneslund och hennes själ finns överallt omkring oss. Cancer tog henne ifrån oss sommaren 2005, och det går inte att beskriva den sorgen. Vi har alltid varit en väldigt nära familj, jag och min bror miste vår fantastiska mamma, och min far miste sin livspartner. Men hon finns alltid med oss.

Min bror heter Peter och han och hans fru Camilla bor i Nairobi, Kenya, där Peter arbetar som inspektör åt jordbruksverket. Camilla är advokat och är i Nairobi volontär för en organisation som har till uppgift att upplysa den fattiga delen av befolkningen om deras rättigheter.

Peter har alltid arbetat för olika biståndsorganisationer och har varit ansvarig för Amnesty Syd. Han är en förebild för mig – han ger aldrig upp hoppet om att vi alla en dag kan leva i frid och frihet.

Det var jag och mina och mitt det! Tack för att du är här och läste denna sida och kanske rent av mer än så här på min blogg – AddAnna.

Slutkläm: Jag är vegetarian sedan barnsben, röker och snusar, är tjock och börjar få rynkor.

Dessutom är jag en…..

Annons