❤ Om mig och mitt

Detta är jag: AddAnna, men mest känd som Anna 😛

Jag är ett fruntimmer på 31 år och jag bor i ett litet radhus i Mantorp med mina två hundar Bonzo & Tasha som jag adopterat från Rumänien, via organisationen Hundhjälpen.

Mer om mina hundar (och även mina fiskar) kan du finna under ”Mina sambos”.

Jag är sjukskriven och sliter nu mest med att försöka sköta min vardag. Jag gillar att påta i trädgården och hitta på roliga grejer ute i friska luften med hundarna. Bloggat har jag gjort i flera år, men har lagt ner mina tidigare bloggar och kör du med denna. Kanske kommer fler till med tiden, det får vi se. 😉

Jag bloggar mest om det neuropsykiatriska funktionshindret ADD, vilket är förkortning för Attention Deficit Disorder.

ADD är ett inte lika känt begrepp som ADHD, men är mer eller mindre samma sak, men utan den hyperaktiva delen. Vanliga symptom vid ADD är:

•    Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
•    Ofta svårt att följa instruktioner från andra
•    Svårt att bibehålla uppmärksamhet
•    Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
•    Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
•    Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

Jag fick min diagnos 1 september 2008, exakt en månad innan jag ska fylla 31 år. Alltså som vuxen. Vissa brukar säga att ADD är den versionen av ADHD som vuxna har, så ja, i så fall gissar jag att jag hade ADHD som barn då.

Vissa tycks tro att ADD är svenska för DAMP, vilket inte stämmer även att de båda är neuropsykiatriska funktionshinder. DAMP är kort för Deficits in Attention, Motor Control and Perception, och de mest karaktäristiska symtomen är koordinationsnedsättning, nedsatt grov- och finmotorik samt nedsatt sensorisk perception.

Jag har alltså ADD. Jag har inte nedsatt motorik eller koordination, jag har en intelligenskvot högre än vad genomsnittet av befolkningen (enligt många tester under psykiatrisk utredning – och jag vågar erkänna det trots paragraf 1 i Jantelagen), jag har ett väldigt starkt engagemang för vad jag för tillfället företar mig men tappar fokus och byter helt sysselsättning lika snabbt som du vänder din hand. Jag har oerhört svårt att sköta vardagssysslor vilket är fruktansvärt frustrerande. Sådana saker som att tvätta, städa, fixa inköp eller sköta räkningarna kräver fruktansvärt mycket energi av mig och jag har väldigt få energidepåer. Jag blir lätt utmattad och ger jag mig inte tid att återhämta mig så blir jag väldigt trött, ofta frustrerad och ledsen, och i värsta fall näst intill apatisk.

Jag har de senaste dryga tre åren varit sjukskriven till och ifrån, och har under den tiden haft kontinuerlig kontakt med psykvården. Det kan du läsa om i mitt inlägg ”Vägen fram till en diagnos”.

Jag bloggar inte bara om ADD och till det relaterade ämnen, utan även om lite betraktelser som rör min vardag i allmänhet, eller som rör hela samhället. Jag är intresserad av djurrätts- och människorättsfrågor, politik på allt från lokal till internationell nivå och ja, jag är faktiskt intresserad av det mesta och de flesta. Jag har även ett intresse för spöken, zombies och poltergeists, föredrar blodiga zombiefilmer framför romantiska filmer. Min absoluta favoritfilm för tillfället är den blodiga zombie-/komedifilmen Shaun of the Dead. 😛

Alltså, sammanfattningsvis, AddAnna i ett nötskal:

  • ADD
  • zombiefilmer
  • rumänska hundar
  • rättvisa för allt och alla

-|-|–|–|–|–|–|–|–|–|–|–|–

Jag har min underbara far i Linköping (som också är min födelse- och uppväxtstad). Pappa och jag träffas ofta och han är en sån underbar far – en person jag alltid kan lita på, och som jag kan prata med om allt!

Min mamma vilar på Lilla Aska Minneslund och hennes själ finns överallt omkring oss. Cancer tog henne ifrån oss sommaren 2005, och det går inte att beskriva den sorgen. Vi har alltid varit en väldigt nära familj, jag och min bror miste vår fantastiska mamma, och min far miste sin livspartner. Men hon finns alltid med oss.

Min bror heter Peter och han och hans fru Camilla bor i Nairobi, Kenya, där Peter arbetar som inspektör åt jordbruksverket. Camilla är advokat och är i Nairobi volontär för en organisation som har till uppgift att upplysa den fattiga delen av befolkningen om deras rättigheter.

Peter har alltid arbetat för olika biståndsorganisationer och har varit ansvarig för Amnesty Syd. Han är en förebild för mig – han ger aldrig upp hoppet om att vi alla en dag kan leva i frid och frihet.

Det var jag och mina och mitt det! Tack för att du är här och läste denna sida och kanske rent av mer än så här på min blogg – AddAnna.

Slutkläm: Jag är vegetarian sedan barnsben, röker och snusar, är tjock och börjar få rynkor.

Dessutom är jag en…..

Publicerat on september 9, 2008 at 9:15 e m  Comments (32)  

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/about/trackback/

RSS feed for comments on this post.

32 kommentarerLämna en kommentar

  1. Linköping,Kenya och ADD: här känner jag mig hemma!

    Pluggade u-landskunskap på Valla i Linköping, åkte på studieresa till bl.a. Kenya och ska utredas för ADHD/ADD…

  2. Vad härligt att du känner dig hemma!! Du är väldigt välkommen till min lilla blogg! 😛

    Och du… vilka sammanträffanden! 😀 Jag läste tre år på Valla Folkhögskola (läste hela gymnasiet där), och min bror läste u-landslinjen och fick på så vis upp sitt intresse för Afrika, och Kenya i synnerhet!

    Hoppas din utredning kommer gå bra! Jag håller tummarna!

  3. Hej Anna!
    Jag hittade din blogg via BippoQueer och skulle gärna vilja länka till den. Vore det OK?
    Vänliga hälsningar Anna-Karin på Skriet från Vildmarken!

  4. Ja naturligtvis!!! Det gör mig bara glad att du vill länka till mig! 😀

  5. …får jag länka till din blogg med? 😉

  6. Åh! Jag känner mig hedrad om du vill göra det. Jag fixar en länk genast, jag samlar ju på läsvärda och härliga bloggar som en ekorre samlar på goda nötter! 🙂

  7. Jag har länkat till dig nu, och jag brukar med jämna mellanrum titta in hos mina länkade bloggar för att se hur det står till. Så vi ses med jämna mellanrum! 🙂

  8. […] läsare = Vuxen med ADD / ADHD 128 läsare = Om mig och mitt 98 läsare = Vad är ADD? 83 läsare = Mina sambos 79 läsare = ✝ Bibeln […]

  9. Shit,

    Här sitter en liten tjockis på Ekvatorn (borde få en egen vändkrets om min buk) och blir tårögd när jag läser hur vackert du beskriver vår fina o underbara familj. Du är bäst och jag saknar dig – men bruden – jag har redan varit i Kenya ca 10 % av tiden tills vi ses igen!!

    Löv i ära o glory

  10. @Pirven Pirv:
    Hihi… nääää du behöver inte en egen ekvator! Du minskar ju i omfång för var dag som går.
    But it all stays in the family – de centimeter du tappar, de lägger jag på mig! 😉

    Mmmm.. jag saknar dig med – och vi har ju en underbar familj, alla lite lagom galna och alla genomvarma!
    Snart ses vi igen!!!

    Löv i glory och ära!

  11. Har själv fått ”fördiagnosen” ADD och hela mitt liv har vänts upp och ner. Nu har jag helt plötsligt fått en förklaring till alla mina psykoser, mina depressioner, mina konstiga tankar och beteende. Att i vuxen ålder helt plötsligt få en ”stämpel” på hur man är och att det faktiskt finns hjälp att få…

    Sökte lite på nätet om ADD (det har inte riktigt sjunkit in än, fick diagnosen igår) och hamnade på din blogg, och att läsa dina ord var som om det var mina egna. Det var som att stirra in i min egen själ, för det var ju ”mina ord” som jag läste, om hur jag upplever saker och ting, hur jag mår och känner…

    Tänker sätta ett bokmärke på din sida och återkomma med jämna mellanrum.

    Ha det gott !

    /En som har det likadant…

  12. @Robster: tack så jättemycket för din kommentar! Titta gärna in då ofta du behöver och vill. Jag har ju själv inte haft diagnosen mer än en å en halv månad, och minns därmed mycket väl hur det kändes sådär första dagarna. Det var ganska turbulent för mig. Både glad och förvirrad och bitter på en gång minns jag nu i efterhand. Jag var lättad att äntligen veta vad som verkligen var grunden till allt, men samtidigt bitter att jag inte vetat det tidigare. Och så har jag ännu svårt att vänja mig vid tanken att jag har ett funktionshinder.
    Om du vill titta bakåt i mina reflektioner kring mitt ADD (och annat kring psyket) så klicka gärna på https://addanna.wordpress.com/category/add-och-ovrigt-blandat-psyksnack/ där det står i omvänd kronologisk ordning mycket av mina tankar – det var just för att jag fick min diagnos som jag startade denna blogg.
    Har du själv en blogg så skulle jag gärna titta in på den. Sen jag startade bloggen har jag kommit i kontakt med fler vuxna med samma diagnos och det har hjälpt mig mycket.

    Ha det jättebra!, så kanske vi ses igen bland kommentar-rutorna. 😀

  13. Gillar din blogg! Själv fick jag diagnosen DAMP när jag utreddes 1999 tror jag det var. Vi sitter och tittar på Östnytt och jag orkar bara lyssna med ett halvt öra, de pratar om positiva inslag mitt i lågkonjunkturen plötsligt väcks jag ur min tankspriddhet när de plötsligt säger ”Mantorp” jag rycker till och ler sedan lite för bara några veckor hade jag aldrig hört talas om Mantorp. Iaf jag tyckte det var kul men inte riktigt gick att få in någon annanstans 😀

  14. Hihi!! Vad kul att vår kontakt vidareutvecklat dig i svensk geografi! 😆
    jag ska inget säga för jag är inte särskilt bra på geografi – men tycker det är ett kul ämne. 🙂
    Jag funderar på att starta en ‘gästbok’ just ifall någon har någe att säga som inte passar in någon annan stans. Vad tror du om det?

  15. Alltid kul med oväntade effekter av det slaget! En gästbok vore inte en dum ide själv funderar jag på att ”piffa” upp min blogg lite, men kommer mig inte för, vet inte riktigt hur jag vill ha den.

  16. Nej du det känner jag minsann igen… jag pysslade och fixade ju en hel massa i början, men har nu bestämt mig. Men det är ju kul att ändra lite ibland! 😀

  17. Jag blir ju nyfiken när jag vet att du bor i Mantorp. Om du orkar träffa okända mig och utbyta lite erfarenheter tror jag det skulle vara stimulerande. Jag kommer hem till Mantorp över jullovet. Jag har en Livejournal som jag inte slänger ut adressen till på nätet hippsomhappsom därman kanske kan få lite mer inblick i mig. Sänd gärna ett mail så får du adressen. Annars har jag http://alvekatt.deviantart.com

  18. Just nu kring jul och tiden efter det är det nog inte läge för mig att skaffa nya kontakter. Men vi kan ju kanske återkomma i frågan in på nästa år.
    Kring jul blir jag snurrigare än vanligt, och sen efter jul blir det Afrika för en kort titt hos min bror.

    På devianart har jag f.ö. hittat massa finfina brushes osv till photoshop. Annars har jag aldrig begripit vad devianart är. Lite allmänt konstforum kanske. 🙂

  19. Ah, mycket stresskänslor med andra ord. Men, det kommer fler lov.

    Deviantart är ju ett konstgalleri på nätet där man kan lägga ut sina grejer i sitt eget lilla galleri, där folk kan kommentera på ens verk och man kan sälja fina utskrifter om man känner för det. Anslutande forum finns, men de använder jag väldigt sällan.

  20. Ja det är ju så för de flesta såhär till jul… och jag är ju en stressad person över lag så jag kämpar med att inte stressa sönder mig. Sen åker jag också till Kenya efter nyår, så det är mycket att tänka på nu…

    Aha, ja det är ju kul att kunna visa upp sina konstverk!

  21. Jag är rätt stresskänslig jag med, så jag vet vad du talar om. Ibland spelar det ingen roll om man har tid eller ej. Om man åtar sig en sak till att vara nervös över går man sönder. Då är det bättre att säga ifrån.

  22. Ja jag lever nu bara efter vad som måste göras, eller vad jag för stunden vill göra. Jag är inte i läge att planera in mycket nytt. Känns inte som att det finns behov av det heller; jag har rätt mycket att pyssla med nu iaf.

  23. Vilken intressant blogg!!! Min 15 åriga dotter har precis fått diagnosen ADD. Börjar medicinera imorgon. Har inte hämtat ut medicinen än så jag vet inte vad det blir. men jag önskar naturligtvis min dotter allt det bästa. Skulle du velat ha fått en diagnos vid yngre ålder?

  24. @Tove: Vad bra att din dotter fått en diagnos! Jag hade innerligt gärna velat ha fått min diagnos i den åldern din dotter är nu. Det hade besparat mig många svåra, inre upplevelser, problem med självkänsla, ekonomiska problem osv. All lycka till din dotter, och dig!

  25. Hej.
    Jätteintressant att läsa om dig och diagnosen.Min dotter(13 år snart)har precis fått sin diagnos ADD och jag känner bara en stor lättnad(har kämpat sedan hon började skolan men blev bara klassad som en hysterisk mamma).
    Faktum är att jag tycker att min tjej är den snällaste,gulligaste,raraste som finns, och hennes ”virrighet”kan både hon och jag skratta åt ibland.Nu VET vi ju hur vi ska hantera saker och att läsa om andra hjälper mycket.Tack för en trevlig och informativ blogg/Jeanette

  26. @Jeanette: Vad glad jag blir för din kommentar! Många bitar faller på plats när man får sin diagnos. Vad skönt att din dotter fått sin diagnos innan hon kliver in i vuxenlivet; det tror jag absolut besparar henne många problem med tex ekonomi, jobb och relationer.
    Härligt att ni kan skratta åt hennes virrighet! 😆 Det tror jag är jätteviktigt!!
    Kram, Anna

  27. Hej Anna! 🙂

    Först måsste jag bara berömma dig för en fantastisk BLOGG.
    Jag är en tjej på snart 18 år, och har Diagnosen ADD.
    Den fick jag när jag var 15 och det var ju skönt att entligen förstå. Men även rädd, tänk om mina vänner får reda på min diagnos.

    Skönt att se och läsa om att det inte bara är jag. 🙂
    Kramar. ❤

  28. Hej Anna.
    Sitter nästgårds (Normlösa) med samma diagnos + eventuell AS. Är egen företagare, mångsysslare och har också hund + 3 barn varav den yngsta har ADHD.
    Peta iväg ett mail om du har lust.
    Marie

  29. Hejsan Anna,
    Sitter och läser och läser din blogg och följer länkar till andra bloggare. Det finns ju en hel del som bloggar om livet med sin diagnos. Jag skulle så gärna vilja följa en bloggare som är i tonåren eftersom min 15-årig dotter just fått sin diagnos och det skulle vara intressant att läsa hur andra upplever tillvaron i den åldern. Har du något tips? Du verkar ju ha en del kontakter 😉 Kram Reb

  30. hej Anna! jag har nyligen åxo fått diagnosen add.Å skulle uppskatta ATT ha nån ATT prata med.så om du vill så kan vi väll fyra erfarenheter.jag är 37 unga år å har 8 barn…….fast förhålande å ett fast jobb.men en väldigt traslig vardag

  31. @Lars-Göran: Ojoj…. åtta barn, förhållande och jobb. Jag förstår att din vardag kan kännas trasig!
    Jag har bara två hundar, är singel och jobbar halvtid och upplever MIN vardag som trasig…. :/
    Styrkekramar till dig! Hoppas du i och med att du fick din diagnos också fick någon att prata med.

  32. Hej Anna!
    Tack för dina fina texter. Vet du nån som skulle villa diskutera hur det är att leva tillsammans med en partner med add? Skullebehöva lite stöd..
    Tack,
    Daniela


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: