Sån vanemänniska man är..

Imorse när jag vaknade hade jag inget rinnande vatten… så handikappad man blir då plötsligt!

Jag gick ut med hundarna, och sprang då på några gubbar som berättade att det var en vattenläcka, och att hela området måste stängas av från vatten på obestämd tid.

Inga probs, egentligen ju. För större delen av befolkningen har ju inte vår bostskämda tillgång till ständigt vatten.

Och så länge jag vet att det inte är nåt jag sabbat, så är jag nöjd. 😛

Så slog mig tanken under min första timma denna morgon, att det är tokigt vad ofta jag använder kranvatten utan att alls tänka på det. Och så tänkte jag: ”Hur orkade jag bo i mitt gamla torp i ett år!?”. Där hade vi inte rinnande vatten eller vanlig toalett. Vatten hämtade vi i dunkar från grannen, och toaletten var ett traditionellt utedass. Och innan dess bodde jag ju i husvagn i ett år.. (läs mer *här* om du vill)

Tänk vad anpassningsbar människan är. Och vilken vanemänniska man är…. en timma utan vatten och jag blir helt ställd. Nu har jag insett fakta, så nu gör jag längre ingen höna av en fjäder. 😀

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2009/06/02/san-vanemanniska-man-ar/trackback/

RSS feed for comments on this post.

3 kommentarerLämna en kommentar

  1. Anna, gotta ask. Sedan du började medicinera, i smatid med då, har ditt bloggande blivit så mycket mindre. Detsamma gäller för mig. Vad tror du, en tillfällighet eller iom medicinen? Det sägs ju att adhd’s (om man får kalla oss så) blir mindre kreatova med medicn. Åas fastnar jag inte lika lätt för saker och ting, vilket känns bättre…. Men om man kollar på min bloggstatistik befor and after – ojojoj. Samtidigt ökade den med min tidigare medicin Strattera…

  2. … jag menade att min bloggstatistik gått ned mycket med Concerta men ökade lavinartat med Strattera. 😛

  3. Hej å hå fröken Å! Jorå… min besöksstatistik har gått ner i och med att mitt bloggande minskat, och mitt bloggande har nog minskat i och med att min aktivitet i andra grejer ökat. Jag tycker mig inte ha märkt att min kreativitet minskat iom medicinering, utan snarare skiftat fokus. Antagligen också iom att det blivit vår och försommar och så med. Nu föredrar jag att hållas ute i trädgården istället för att sitta inne vid datorn. Jag känner rent av på sätt å vis att min kreativitet ökat.
    Jag vet inte riktigt vad det kommer sig att jag inte sitter och bloggar så mycket längre… jag blir liksom rastlös när jag sitter vid datorn… Vet inte varför. men det kan nog, som sagt, vara en kombination av medicinering och vårkänslor.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: