Jag har nu ätit både morgon- och eftermiddagsdos av mitt ritalin till och ifrån ett par månader… Till och ifrån, just för att jag i början ofta missade eftermiddagsdosen, men nu tror jag att jag fått mig ett bra flyt. *peppar peppar*
Jag hade i tisdags hembesök av in socialsekreterare (som även känns lite som en kompis, på sätt och vis) och vi pratade om mina framgångar och bakslag. Mest framgångar, kom vi fram till. Nu ska jag ju dessutom snart ut på arbetsträning, så vi pratade mycket om det med. Jag har ännu inte hört några uppdateringar från min arbetsförmedlare, men jag hoppas på att få arbetsträning inom växt- och blomster-handel, alternativt inom park- och kyrkogårdsarbete. Nu ser jag mest fram emot att komma igång, och skräms inte lika mycket av tanken längre. Men visst är jag ändå rädd för att misslyckas….
Men där jag tror att medicinen hjälpt mig är på ‘se-framåt-delen’. Jag känner mig lugnare, mer tålmodig och inte lika ‘ska-det-ske-så-ska-det-ske-NU!’ som jag annars ändå alltid varit. Det är en konstig känsla det där…. hur ens JAG (ens innersta uppfattning av en själv) ändras… Jag har ju tex alltid varit en otålig människa, just i det läget att jag inte kan ha framförhållning, planera i flera/många steg osv. Ska nåt ske, så ska det som sagt ske NU! Och även att jag gillar ”mitt nya jag” (som jag tycks utvecklas till…) så är det ju en märklig känsla… att förändras… Förändring är nämligen också en sak jag haft svårt för.
Att ha varit på vissa vis i 30 år, och sen märka hur man ‘ändras’/’utvecklas’ inifrån är en märklig och mäktig känsla… Att inte bara ändras med hjälp av tankens kraft, utan verkligen enda innerst inifrån är nytt för mig. Det är spännande.
Två exempel jag kan ge (på hur tålamodet förändrats) är följande:
1) Vad gäller min trädgård. Förr (så sent som förra sommar-säsongen) så hade jag inte tålamod med att det ju faktiskt tar lite tid för blommor och blad att växa… Då fungerade jag så att om jag ville ha en häck, så ville jag ha en två-meters hög och jätte-tät häck NU. Men denna säsong känner jag ett helt annat tålamod. Nu försöker jag driva upp syrén (från grannars och vänners syréners rotskott), med planen att förhoppningsvis ha bööörjan till en häck i slutet av nästa sommar…. En väldigt, VÄLDIGT konstig känsla för att vara mig… 😛 Jag har alltid levt i nuet – nåt jag inte insåg förrän nu då jag kände förändringarna komma.
2) Arbetsträningen är ett annat exempel. Förr har jag alltid kastat mig in i nya jobb, gått in för det till 200% och sen totalt bränt ut mig efter några månader. Slickat mina sår under en period och sedan gjort exakt samma misstag igen – om och om igen! Men nu tänker jag framåt…. härlig, ny känsla! Nu vill jag inte ge mig in i en arbetsträning som inte kan resultera i nåt i långa loppet. Inte blint kasta mig in i ett nytt jobb, slita ut mig fysiskt och psykiskt till jag inte har någon ork kvar. Nu vill jag komma ut på arbetsträning i sakta takt (som mitt åtgärdsteam alltid propsat på att jag ska), långsamt trappa upp och förhoppningsvis till slut klara heltid finemang! Dessutom vill jag inte börja på ‘vilket ställe som helst’, utan jag vill absolut hamna på ett ställe där jag i framtiden också kan ha chans att få jobb (antingen på just praktikplatsen i fråga, eller inom den genren). Alltså vill jag börja på ett ställe där jag kan känna igen mig lite från tidigare erfarenheter, men dessutom lära mig mycket nytt.
Ska bli intressant att se var i livet jag befinner mig om ett år.
AddAnna 
Min hjälper också! På gott och ont, ska ta upp det inom det snaraste…
Kram!
Precis så känner jag, speciellt det där med jobb, men även en känsla av att allt ska bli klart och över direkt!
Bråttom bråttom mot slutet liksom. Och det är ju korkat, för det slutgiltiga slutet är ju döden och det är ju inte dit jag vill!
Hej vännen! Vad glad jag blir över att läsa att medicinen funkar för dig så du får må bättre!!! 🙂
Vad kul att du ska börja arbetsträna och jag hoppas verkligen att det blir inom det område som du vill, annars är det ju risk att det ”går åt pipan” så att säga.
Har också fått öka dosen av min Cymbalta och har provat att ta en tablett morgon och kväll för att få en jämnare spridning i ungefär 1½ månad nu. Tror att det hjälpt lite iaf. men inte så mycket som jag känner att jag vill att den ska funka. Känner inte riktigt igen den gamla Susanne ännu, men det kanske jag aldrig kommer att göra heller då man växer och utvecklas med åren och får erfarenhet.
Ska verkligen hålla tummarna för att allt ska gå bra för dig Anna!!!
Sköt om dig!!!
Kramis Susanne
@Ella: ”Bråttom bråttom mot slutet liksom. Och det är ju korkat, för det slutgiltiga slutet är ju döden och det är ju inte dit jag vill!” Väldans bra sammanfattat måste jag säga! 😀 Vi lär oss alla med tiden, att vi måste relaxa lite mer.. hoppas jag.
@Sussies: Vad är Cymbalta för nåe Sussie? Jag kan googla det så klart, men frågar ändå – och på så vis avslöjar mitt ovetande. 😐
Visst är det mystiskt och spännande det där mer hur ens person utvecklas så man knappt känner igen den gamla Susanne/Anna. Klart, så är det ju för alla – att vi utvecklas. Men det känns som förändringarna/utvecklingen går extra fort emellanåt, så man knappt hänger med i svängarna.
Kram vännen!
Hej Anna! Det är en relativt ny antidepressiv medicin som är både seretonin och noradneralinhöjande så man får fart på initiativförmågan bl.a., har provat så många olika men den här är den som funkat bäst.
Kanske jag måste höja dosen ytterligare en gång men provar så här under sommaren.
Det är verkligen intressant hur man utvecklas genom åren men jag vill ändå ha lite kvar av den gamla Susanne.
Nä, nu ska man iväg och rösta och sen kika på en moppe till sonen.
Ha en underbar dag vännen!
Kramisar i massor!!!
Vad glad jag blir för din skull! Nästan lite avundsjuk faktiskt 😉 förvisso hjälper mig Concertan med hyperaktiviteten och i viss mån förbättras koncentrationen men tålamodet och planerandet har jag inte upplevt någon förbättring av och då har jag ändå tagit Concerta i ett par år nu.
@Sussies: Hej vännen! Nu har du nog hunnit rösta, för det bidde ju lite sent med min respons här. Jag var också iväg och röstade, dagen i fråga.
Låter som en bra medicin du fått. Jag äter efexor, och det är också både noradrenalin- och seretoninhöjande. Nu har jag ätit den i snart två år och ska nog trappa ner på den så fort jag hittat en perfekt dos av Ritalin. Det har vi nämnt lite, doktorn och jag.
Kram!
@vegangeekgirl: Kanske är inte concerta den optimala medicinen för dig, för efter flera år borde det ju kickat in…. det har ju väldans snabb verkningstid. 🙂 Men jättebra att det hjälp mot hyperaktiviteten och koncentrationsförmågen. Det är ju mest det som är just syftet med den. Resten kanske kommer med tiden; i takt med att personligheten mognar med den nya medicinen.
Hittade hit när jag sökte på lite olika termer. Hadde aldrig hört talas om ADD förrän nu, alltid lär man sig nått 🙂
Lycka till med din medicineing, det är en djungel.
/Kokuzo
Hej vännen! Ville bara kika in hos dig och höra hur det är med dig och hur det går med arbetsträningen. Längesen du uppdaterade. Har oxå varit väldigt bloggtrött ett tag men försöker ändå uppdatera med jämna mellanrum när andan faller på. Fast det går väldigt trögt när inte den riktiga inspirationen finns där. Hur går det med scrappingen då och har du hämtat dina grejer från huset ännu?
Ha en bra vecka min vän!
Kramis Susanne