Usch vilken kväll igår…

Igår, på självaste folknykterhetens dag… 😛 så var jag hos en granne och drack vin och åt ostbricka med två andra grannar.

De ‘två andra grannarna’ är ett par i 60-plus-åldern som jag tycker jättemycket om! De bor snett mitt emot mig på samma gård (radhuslänga) och vi samspråkar mycket om det mesta.

Den granne vi var hos har jag tidigare nämnt i bloggen och hon är generellt sett en väldigt snäll och hjälpsam människa, som dock i viss mån är svår att sätta fingret på. Vi har gemensamt att vi båda har npf-diagnoser (hon har ADHD och jag ADD), men skillnaden (som jag ser det…) är att hon tycks tycka att hon kan säga och göra vad som helst, och skylla det på diagnosen.

Till historien hör att hon tycks stundom vara en ”mean drunk”. Hon blir oigenkännlig när hon dricker alkohol. Hittills (dock bara två tillfällen innan igår) har jag inte märkt av det så mycket, men jag har märkt att hon i alla fall har svårt att hantera alkohol.

Igår kväll vräkte hon ur sig elaka och bitska kommentarer, var oerhört känslig för minsta samtalsämne och gick som på nålar hela kvällen – med tydliga tecken på att kunna explodera när som helst. Hon vräkte ur sig en massa oerhört elaka saker om mig (som var raka motsatsen till vad hon annars säger), och betedde sig helt obegripligt. Elak, fräck och konfliktsökande. Jag sa bestämt emot, men försökte sedan släta över det hela för grannsämjans skull…

När vi skiljdes åt för kvällen och jag gick hem, var jag både ledsen och arg och kände mig förödmjukad… När jag varit ute med hundarna och skulle lägga mig så ringde hon. Hon mindes inte alls att hon sagt något ‘opassande’ eller så, trots att hon när hon tidigare under kvällen också ‘glömt det’ fått bekräftat av grannarna att hon faktiskt var riktigt elak och fräck. Ho n hade inga som helst minnen av att ha sagt något elakt, och när jag återgav vad hon sagt blev hon jättechockad! Jag med! För det var som sagt raka motsatsen till hur hon brukar tala om mig.

I telefonen på kvällen så sa hon att ”ja men jag har ju mina demoner i och med mitt ADHD och du är ju likadan så du förstår väl att jag säger elaka och fräcka saker för att provocera?”. *suck* Jag sa att ”nej jag förstår det inte – för det ingår inte i diagnosen att explodera över sina vänner och totalt smutskasta dem för att man är full. Sån är inte jag, så försök inte gömma dig bakom diagnosen!”. Att bli elak och jävlig när man dricker alkohol och sen inte minnas det är (som i alla fall jag ser det) inte ADHD:s fel – utan alkoholens.

Ingen har talat till mig på det sättet sedan jag gick i åttan och min alkoholoserade mormor totalt tryckte ner mig i skorna och var fruktansvärt elak. Igår kändes det som att jag fick ett (eller flera…) knytnävslag i magen.

”Sticks and stones may break my bones, but words will never hurt me” — det talesättet är skitsnack.

Annons