Inga sömnproblem – MY ASS!

Jag blir galen… hur står ni ut – ni som har sömnproblem?!?

Jag brukar aldrig, aldrig ha problem att sova. Trots alla olika åkommor jag haft så har jag aldrig någonsin haft problem att sova. Jag brukar sova jättetungt 10-12 timmar/natt… så länge tillbaka jag kan komma ihåg.

De få tillfällen då jag inte kunnat sova så är jag en vandrande ångestboll dagen efter.

Inatt kan jag inte sova… jag kallsvettas, ligger och vrider mig, alla positioner är as-obekväma och jag är så galet frustrerad att jag gav upp nu…. var tvungen att ta en cigg i hopp om att lugna nerverna… Det är länge sedan jag var så är frustrerad… det bara kryper i kroppen.

Och till historien hör att jag ska vakna för dagen om cirka 2,5 timmar…. och åka till Stockholm med familjen för att luncha med en gammal släkting. Bilresande kan vara rätt ångestfyllt för mig om jag är i obalans, och det gör det ju nu ännu svårare att sova… vetskapen att jag sovit som en kratta och kommer då må skrot av att sitta i en bil i timmar…. så går det runt… mer ångest, mer frustration, svårare att somna = allt större risk att få ångest i bilen… så går det runt runt runt.

HUR står ni ut – ni som har det så här jämt?!

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2009/04/07/inga-somnproblem-my-ass/trackback/

RSS feed for comments on this post.

14 kommentarerLämna en kommentar

  1. 2-4 propavan och två imovane, så tar man i tu med sömnproblemen 😛

    Jag har haft sömnproblem sedan jag var barn, men det är bara under det senaste året som jag har fått hjälp. Så hjälp finns att få.

  2. Efter ett liv med sömn”problem” väljer jag numera att inte se det som ett problem längre. Jag kliver upp, skriver lite och dricker något varmt. Och katten brukar ha rätt mkt. intressant att säga på natten. 12 timmar ena dagen, 5 timmar andra dagen….jämnar ut sig. Det är skönt att tillåta sig att INTE göra det till ett problem. Njut av bonustiden.

  3. Man vänjer nog kroppen till en viss del.

    BTW, 10-12 h låter alldeles för MYCKET 😛 Jag skulle nog få mer ångest av att sova så mycket än lite mindre. 7, allra max 8 h är dock min drömsömn, men det sker nog aldrig. Möjligtvis ngn helg…

    Hade ni trevligt? 🙂

    Kram!

  4. Det gör vi inte – står ut alltså. 😛

    Jag kan knappt sova TROTS sömnmediciner, tyvärr… Fast det går lite i perioder.

  5. Hmm.. Jag står faktiskt inte ut. Inatt t ex, har jag sovit 1,5 timme, känner mig halvt apatisk pga sömnbrist. Och jag har massor att plugga..

    Nej, jag står VERKLIGEN INTE ut med sömnproblemen! 😦

  6. Jag måste nog hålla med Caprifool. Sluta se det som ett problem, det gör susen. När jag inte kan sova så gör jag något annat tills tröttheten kommer. Kommer den inte samma natt så kommer den nästan alltid natten efter. 😀

  7. Jag väljer att se summan av allt sovande. Tittar jag bakåt en månad, så ser jag att jag visst sover 30% av tiden. Men jag förstår, att det kan vara opraktiskt om man har något speciellt att göra dagen efter. Själv är jag arbetsbefriad och kan forma min tid efter hur jag känner mig.

  8. Hej alla! Jag har generellt inga problem att sova, utan det är ju det att när det väl inträffar så undrar jag hur man orkar ha det så mer eller mindre varje natt.. hugaliga….

    Nu för tiden (dvs 1-2 veckor…) så sover jag ungefär 23-08… ska försöka kapa ner det med två timmar till. Generellt så mår jag bäst om jag sover 7-8 timmar, men när man som Caprifool är arbetsbefriad 😛 så är det lätt att rutinerna anpassas efter säsong och årstid. Tex nu när det är ljust på morgonen och våren vill ha hjälp att vakna till i trädgården så är det mycket lättare att gå upp tidigt än vad det är i tex november, december, januari. Då blir det lättare för mig att vara nattmänniska.

    Men överlag så mår jag bäst av att sova från midnatt till 7-8 nånting. Ska jobba på att hålla den rutinen året runt. Nu ska jag ju förhoppningsvis börja arbetsträna och lite sånt med snart. Och då är det ju bra om jag kan hålla koll på sovtimmarna.

  9. Åh November! *rysa* November borde förbjudas!

  10. @Caprifool: Sant så sant! 😀

  11. Hej Tösabit! Nu var det länge sedan, och jag måste uppdatera mig lite om vad om händer i ditt liv.

    Har haft sömnproblem så gott som hela livet och en vänjer sig till slut. Men det påverkar en såklart negativt, även om en vänjer sig. Jag får sämre koncentration, orkar mindre, känner en konstant trötthetskänsla m.m. Just nu är jag inne i en bättre fas, och det är bara vara glad så länge det gäller.

    Nog om mig!

    Sen hade du ju en lång dag framför dig där det skulle var så mkt enklare att vara pigg och ångestfri. Hur gick det föresten? Var lunchen trevlig och bilresan uthärdlig?

  12. Hej Tristess (som bara är go och inte alls trist). Jag har varit så dålig på att skriva på bloggen, men det är många av er som finns med mig i vardagstankarna ändå. Nu när våren kommit så är jag mest ute i trädgården och ute på promenader med hundarna, och har inte ro att sitta vid datorn. 🙂 Men en dag som denna (grå och kylig) så sitter jag bra här.

    Jag avundas dig inte! Jag skulle bli vansinnig om jag inte kunde sova om nätterna. Jag är så förvånad och SÅ TACKSAM att jag (oavsett vad som pågår i mitt liv) aldrig haft sömnproblem. Jag kan nog räkna på mina två händer alla de gånger jag haft dålig nattsömn under hela mitt liv. Nästan i alla fall… kanske får räkna några tår med men det är ju då under 31 år…

    När jag väl har en natt som denna innan Stockholmsresan så våndas jag nåt så innerligt när jag tänker på er som alltid har det så. Jag är djupt imponerad över hur folk med sömnproblem får NÅT uträttat alls.

    Min (vår) dag i Stockholm gick jättebra! Jag hade ingen åksjuka alls, fick sitta fram hela tiden och slumrade lite emellanåt. Alla i familjen är så goa och de som inte körde satt och trängdes i baksätet för min skull.

    Just vi som åkte denna dag till Stockholm (pappa, bror+fru), åkte till Västervik ihop förra sommaren och då fick vi stanna tre-fyra gånger första halvtimman för att jag behövde springa ut och kräkas… så de hade ju sett den sidan av mig förr och var väldigt lugnande.

  13. Hej!
    Jag hittade nyligen din blogg har läst igenom den och tycker den är jättebra!
    Jag har en fråga. Jag fick nyligen veta att jag kanske har add och nu undrar jag, hur går en sådan utredning till?

  14. Hej Trollebutt!

    Jag vet inte om det är olika från kommun till kommun. Men jag berättar mer än gärna hur min gick till – i korta drag får det nog mest bli dock. 🙂

    Jag gick i ungefär sex månader cirka 1-3 gånger per vecka på möten på psyk i Mjölby (min hemkommun). Då gick jag igenom olika typer av tester med en för utredningen utsedd psykolog. Massa typer av tester – allt från matte till memory-liknande spel. Oftast tillsammans med psykologen, inne i ett avskilt rum utan distraktioner. Ibland satt jag själv i det där rummet och kryssade för en herrans massa frågor.

    Dessutom togs flera blodprover på vårdcentralen, och jag hade kontinuerlig kontakt med men terapeut.

    För att utröna så mycket som möjligt från min barndom (hur jag fungerade då) så intervjuade de min pappa och min bror. Och med mitt godkännande även min grundskolelärare. (min mamma är tyvärr dör, men hon skulle nog annars minnas mest av hur jag var som barn).

    Det var mycket tillbaka-tittande, och jag mindes många saker från min barndom som jag inte tänkt på på länge. Bra som mindre bra.

    Hoppas det besvarade några av dina frågor.
    Hör gärna av dig igen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: