Nu har jag på Efter Tio här i bakgrunden… i vänlig ordning kan tyckas kanske, för det är ju inte första gången jag nämner det här på bloggen. 😛
De har visst lite av ett tema denna vecka, om att ha ”ont i själen”. Och det känner ju jag och många av mina bloggläsare igen sig i.
Idag är Carline af Ugglas gäst i studion och hon sa just att hon är stolt över att ha gått igenom svåra perioder av depression och liknande jävulskap. Stolt för att ha fått erfara den utvecklingsbiten, och hon tycker att de som inte drabbas av depression missar en del av själens utveckling.
Jag håller väl i viss mån med. Jag har ju absolut lärt mig av mina år av depresision, men jag skulle ändå inte vilja påstå att jag skulle vilja ha depression i mitt liv om jag fick möjlighet att börja om från början.
Nu står ju jag i och för sig inte på en stabil och säker grund, och tittar tillbaka på depressionen som ‘en gång var’ så att säga… utan jag klättrar ju fortfarande uppåt. Det värsta tiden är förhoppningsvis borta och över för alltid, men jag känner ändå hur depressionen ibland får grepp om mig.
Jag har känt av den ganska mycket de senaste veckorna, men samtidigt så vill jag inte erkänna det utan jag skyller istället på vädret. Jag har ursäkter för mig själv: ”alla mår ju dåligt så här års” osv. Och visst kan det vara så att det bara ÄR det trista vädret som trycker ner mig. Men det trycker ner mig så överdrivet mycket, och det är det som bekymrar mig.
Men jag känner ändå hopp, för jag märker ändå hur mycket bättre jag mår när jag får solens strålar på mig. Och jag mår också bättre då jag väl får tummen ur och ger mig iväg hemifrån och umgås med någon lite. Det är bara det att jag har så förbannat svårt att få energi, lust, hopp osv. Dagarna bara tycks passera.
Jag vill ha vår nu! Skrämmande tanke är ju vad som skulle hända med min psykiska hälsa om det gråa, trista vädret höll i sig fyra-fem månader till… det skulle jag inte orka med. Min illa tilltygade själ skulle skrumpna ihop helt i så fall…
Att jag inte sitter vid bloggen är också en biverkan av denna svacka… jag har inte tålamod nog för att skriva, tänka osv… Jag blir galet stressad av att sitta vid datorn nu sedan en tid… konstigt… men det ger mig inte den där tillfredsställande känslan som det alltid gjort förr. Att sitta och surfa runt, fixa med foton, photoshop osv gör mig bara hyperstressad nu. Nu kryper det i hela kroppen, och jag bara MÅSTE bort från datorn!
Konstig känsla….
Men jag kommer tillbaka. 😀
AddAnna 
Jag brukar ibland säga att jag inte skulle vilja önska mig samma öde igen om jag skulle leva om mitt liv. Men jag skulle inte vilja vara utan erfarenheterna. Smärtan under tiden är ju inget man vill åt…men lärdomen. Och den trygghet man får när man inser att man klarar sig igenom lite vad som helst i livet. Den känns bra.
Att inte vilja sitta vid datorn hela dagarna ska du inte se som ett sjukdomssymptom. Utan ett bevis för att du vill upp och ut i livet 🙂
Hej vännen! Håller med Anette, utan min depression så skulle jag inte varit den jag är idag, mycket klokare och tuffare. Men jag är också långtifrån bra ännu, men det känns iallafall något bättre än tidigare nu när jag bytt medicin. Jag är precis som du också inne i en period då jag inte har så mycket tålamod att sitta vid datorn och surfa runt eller att skriva i bloggen. Men jag tvingar mig att göra nåt inlägg nu och då, då jag ändå känner att jag behöver det, saknar alla mina vänner alldeles för mycket annars.
Vi får hoppas att solens ljus och värmen gör att vi får må lite bättre snart.
Försök stå ut gumman och ta en dag i taget så hoppas jag att både du och jag och alla andra som mår som vi att det får kännas lite bättre när värmen kommer och det äntligen blir sommar.
Stor kram till dig från Susanne!!!
cure shingles together
Jag är både orkeslös och stressad . | AddAnna