Idag var jag och samtalade med min terapeut och berättade då för henne att jag fått avslag på min ansökan om sjukpenning från Försäkringskassan. Suprise va?! Nu ska jag inte lägga ord i munnen på henne, men hon blev… nja, INTE glad. Att en förbaskad läkare på FK avslår ansökan utan att ha varesig träffat eller ens pratat med mig i telefon. INGEN som helst kontakt har jag och denne läkare på FK haft. Men han anser sig ändå veta min framtidsutsikt.
Min RIKTIGA läkare som jag träffat åtskilliga gånger under flera år, min terapeut som jag träffat i genomsnitt tre gånger i månaden i 1,5 år, min utrednings-psykolog, min arbetsterapeut, min arbetsförmedlare och alla andra kontakter jag haft på psyk är ytterst noga med att ta baby steps för att få ut mig i arbetslivet igen. De VET hur jag mår och hur jag har mått, och allra mest vet de att vi INTE kan veta hur min närmsta framtid kommer att te sig.
Enligt gällande regler (då jag inte har rätt till lönegrundande sjukpenning) är att jag måste ha en sjukskrivning på minst ett år för att ha rätt till sjukpenning. Jag HAR sjukskrivning på ett år, utskriven av min doktor som är specialisterad överläkare i psykiatri. Han känner mig, har följt min ytterst brokiga utveckling, och mitt mycket komplicerade liv och ser det som ytterst viktigt att INTE stressa ut mig i arbetslivet. Det skulle – i klartext – inte gynna varesig mig eller samhället i stort. Jag genomgår pågående svåra djupdykningar i mitt psyke, klarar inte av vissa av vardagens enklaste sysslor och har en historia av usel självkänsla i många lägen. Också en näraliggande historia av självmordstankar och självdestruktivitet.
Men trots cirka två år av regelbunden och djupgående kontakt med ett helt team på psykiatriska mottagningen i Mjölby minst en gång i veckan, och innan dess flera års kontakt med psykiatrin i Linköping så vet den där läkaren på Försäkringskassan (som aldrig träffat mig!!) mer om mig och min framtid. Intressant. Jävlar vilka kunskaper de sitter inne med på Försäkringskassan!
Jag blev dessutom uppringd av en tjej på FK för att ytterligare få förklarat och berättat för mig att avslaget verkligen var sanning. Och jo då, visst är det sanning. Jag har ingen sjukdom, inget handikapp, inget funktionshinder… (!?) Bara ett hittills okänt fel i hjärnan som kört hela mitt jävla liv i botten! Men som hon sa: ”Med rätt medicin kan du ju rent av vara självförsörjande på heltid redan tidigt i vår!”.
Jag menar inte att låta pessimistisk kring min egen utveckling. Men va fan är vitsen att gå på en sjuhelvetes massa utredningar, samtal, tester, undersökningar, att riva upp hela mitt jävla liv, vända ut-och-in på hela mitt känsloliv, få mig att gå igenom självrannsakan, medicinering och uttömmande utmaningar för att få en diagnos bara för att sen sättas på piller (som för övrigt ännu inte gjort några underverk) och kastas ut i arbetslivet?!? Ni vet där ute i arbetslivet där en fd långtidssjukskriven, icke yrkesutbildad, funktionshindrad 31-åring är oerhört eftertraktad hos varje arbetsgivare!
Visst. Vi gör på Försäkringskassans vis. Vi gör vad jag alltid gjort förr. Stänger dörren om allt det svåra, går på auto-pilot, mår skit, avskyr livet och driver fram tankar om döden som mer lockande än livet. DET är lösningen på problemet! För det har ju funkat så in i helvetes bra hittills!!
Eller… Finns det kanske åtmindstånde EN anledning till att jag får så in i himlens mycket hjälp och försåelse av psyk?! Näää… det är ju bara på skoj. Jag är ju helt arbetsför i början av nya året. I alla fall enligt Försäkringskassan. Att de senaste 31 åren bara lett till destruktivitet… det glömmer vi bara. För läkaren på FK vet mer än alla olika utbildade människor som hjälpt mig, som känner mig och som ser mig som en individ.
Försäkringskassan är Gud Den Allsmäktiga.
Må Gud brinna i mitt helvete!
AddAnna 
Jadu…jag fattar inte varför det ska vara så jävla svårt att använda sig av lite hjärna. Men det är ju helt uppenbart att inte alla yrkeskategorier behöver ha den påkopplad för att få ett lönekuvert i lådan varje månad. En del borde ta mig fan få betala för att få ha nånstans att gå på dagarna. Såna som ställer till mer oreda än de gör nytta.
[…] I ett halvår har jag oroat mig för att Försäkringskassan inte skulle tycka att jag var tillräckligt sjuk och ömkansvärd nu när jag faktiskt börjar tillfriskna och inte bara bli sjukare. För säkerhets skull hade jag tillochmed sparat och gnetat för att ha råd att betala de viktigaste räkningarna i en månad; bara som en trygghet om Försäkringskassan skulle tycka att det var dags att chockrehabilitera mig, som stackars ADDAnna. […]
Fan vad jobbigt rent av. Mycket som inte fungerar nu…man automatiserar behandling av människors liv som om de vore robotar …
Skit med myndigheter som inte lägger ner pengar på att få människan att må bra utan stressar folk till att bli driftiga och samhällstjänande trots svårigheter…
Hoppas det löser sig för dig
Historier som det här ger oss som har sjukpenning eller sjukersättning stora darren. Aldrig ska man kunna sig känna säker. Det är antagligen kontraproduktivt eftersom det leder till ökad ångest och oro och försämrar antagligen dom problem som man redan har. FSK bedömning om vad som är arbetsförmåga skiljer sig helt ifrån vad samhället vill ha. Och även vad AF tycker är rimligt. Men kan man andas så kan man arbeta…
Du har något att hämta i min blogg! 🙂
Man blir helt stum. Fyfan så jobbigt för dig. Jag skickar varma tankar och kramar så många du vill ha och behöver.
Hoppas och tror att din terapeut+ läkare ställer upp till 120%. Tillåt INTE att tvingas ut i arbete i förtid. STÅ PÅ DIG, VIK INTE NER DIG. Känner verkligen med dig.
Försäkringskassan är en sort för sig, de pratar yvigt om att minska ”sjuktalen” när de menar ”vi skall tvinga ut folk i arbetslivet och friskskriva dem utan att bekymra oss ett dyft om de är tillräckligt friska för det”
Tjejen som ringde dig verkar ju särskilt aningslös, det är inte så att man kan ge någon med ADD diagnos eller liknade en burk piller och plötsligt faller allt på plats och alla de problem man fått när man som odiagnostierad inte förstått varför man inte kan få livet att fungera med påföljande svåra slitage på självförtroendet bara smälter bort.
*kram* ge inte upp! Du har psyk på din sida, låt dem tampas med FK!
Usch, din stackare. Vårt försäkringssystem verkar vara rena lotteriet.
Ibland är jag nästan glad att jag inte får sjukpenning så att jag slipper bråka med FK (nu får jag bråka med soc i stället iofs)
Oboy vad jag känner igen mig. Och jag är till och med 46! Så vem sjutton vill ha den här kärringen på arbetsmarkanden! Och som mår som hon gör??
Och jag har intyg från psyk också som följt mig genom flera år….men ändå…..denna ”allsmäktiga” F-kassa! Vet bättre än alla andra trots att dom aldrig ens träffat en!
Halleluja.
Jag är tacksam jag har 50 % sjukersättning och nu har läkaren sjukskrivit mig helt igen! Vet ännu inte vad F-kassan säger dom det.
Ja ni allihopa…. det är ett riktigt lotteri, fråga om tur, detta med om man har rätt till hjälp eller inte. FK är inte med på min favoritlista just nu…
Får se hur det blir i framtiden. Som det är nu har jag ju soc, så jag klarar mig.
Terapeuten och arbetsterapeuten säger båda att vi kan skicka in en ny ansökan framåt våren om det fortsätter vara jobbigt att komma igång. Eller så kommer jag ut på arbetsträning. En dag i taget… 😕
Bra blogg 🙂 Den ska jag fortsätta läsa 🙂
Uj, tack Helena!! 😀
Fy vad jobbigt. Massor av kramar och tankar. Jävla as är vad de är, Försäkringskassan.
@Bipp: ja irk så dumma de är… som Frk Forster skrev här bland kommentarerna: ”Vårt försäkringssystem verkar vara rena lotteriet.” Det är precis så det känns… 😦
Jag har kollat runt på nätet efter hur andra blir bemötta och behandlade av FK. Jag har läst om flertalet personer som vill börja jobba, som känner sig redoatt komma ut i arbetslivet; men där sätter FK STOP. De har i många fall menat att man inte ska brådska, speciellt när det gäller psykiska åkommor. Men jag har låst om minst lika många som är i samma sits som dig.
Varför lyssnar de inte på personen och alla andra som verkligen träffat/lyssnat och lärt känna personen i fråga?
Det verkar som om bedömningsreglerna varierar beroende på vilken FK man tillhör. Det är helt tokigt och mycket skrämmande. Leker de någon form av motsatslek?
Jag är så arg att jag kokar! Det måste till en förändring här!
Ja det är ju just som du skrev tidigare – en ren lottning. Det är just så det känns. Alltid 50/50 helt oberoende av vad man lider av/lever med.
Jag blir vansinnig på den där översittarattityden som jag i mitt fall anser att ”min” FK-läkare tycks ha. Inte fan vet HAN mer än den läkare som verkligen är MIN läkare/MIN psykiatriker?!?! Dessa vardagliga idiotier…. att döma andra människor som man inte känner. *arg*
Jag har visst haft tur, bor själv i mantorp. 28 år gammal, men med en plan att faktiskt börja universitet nästa år, Kognitionsvetenskapliga programmet i Umeå. Men den där aktivitetsersättningen räcker inte speciellt långt när man ska ta det där steget ut. Det kostar att flytta. Och jag kanske måste betala dubbel hyra medan man anpassar en bostad för min ljudkänslighet… Det har de minsann inte tänkt på, att när man väl känner sig redo att ta steget så blir det jäkligt svårt att få pengarna att räcka till… I värsta fall kanske man inte har råd och får sitta fast i bidragsträsket tills man bara ger upp,,,
@David: Ja du, att flytta och starta upp mer eller mindre helt nytt i en ny stad kostar ju mer än man först tror. Och då räcker ju dessvärre inte aktivitetsersättningen särskilt bra. 😦
Jag kommer med få aktivitetsersättning från FK när jag kommer igång med det, men nu som heltidssjukskriven får jag nöja mig med soc..
Hoppas verkligen det går bra för dig i Umeå!