Ett personlighetstest

Jag gjorde just ett personlighetstest som Sussie länkade till. 😀

Min personlighetstyp:

Entusiastisk, kreativ och idealistisk. Kan göra nästan allt som intresserar mig. Socialt begåvad. Måste leva mitt liv i enlighet med mina värderingar. Entusiastisk inför nya idéer, men blir uttråkad av detaljer. Flexibel och öppen för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa mig:

Skådespelare, journalist, skribent, musik, konstnär, konsult, psykolog, entreprenör, lärare, personalvetare, politiker, diplomat, TV-reporter, marknadsförare, forskare, säljare, artist, präst, PR-ansvarig, sociolog, socialarbetare.

😆 Haha! JAG som präst!? Det vore väl nåt va? Eller ”konsult” eller ”entreprenör” – – de två luddigaste yrkena jag känner till.. eller inte känner till?! Vad tusan gör såna?! Kan ju vara precis vad som helst!

Yrken som dock kan tänkas vara kuliga (och som finns med här) är dock skribent, journalist, konstnär, forskare, sociolog och socialarbetare. Så de var ju inte helt illa ute. 🙂

Vill du göra testet med? Klicka här!

Published in: on november 23, 2008 at 9:45 e m  Comments (10)  
Tags: ,

Jag är rädd att bli gammal….

..inte för att bli rynkig eller gråhårig eller så. Inte av nåt utseendefixerat skit. Utan för att jag är rädd att hamna i andras våld, där jag kanske inte kan kommunicera.

Nu på reprisen av Debatt pratar de om Bäckagården som utgångspunkt, och i allmänhet då om hur äldre behandlas i vissa (de flesta?) boenden. I vissa boenden kallas de efter rumsnummer istället för namn: ”Nr 14, sätt dig där borta” tex. På ett ställe var det tydligen en kvinna som inte var så populär bland de anställda, och de bestämde sig för att anordna en fest när denna kvinna dog.När jag själv arbetade i hemtjänsten så blev personalen arga på mig för att jag suttit ner och fikat med en ”boende”… ”Skäm inte bort dem!!” fick jag höra. Personalen var rädda att de gamla skulel börja inbilla sig dumheter. Såna dumheter som att faktiskt bli sedda som människor. Ja det vore väl fruktansvärt!

Vad fan är det för värld vi lever i?? Har folk i vår kultur längre ingen som helst jävla respekt för sina egna föräldrar? Sina mor- och farföräldrar!? Vi kommer ju själva hamna där en dag, så nu är det väl dags att ta tag i saker och ting. Jag tycker det är skrämmande vilket minimalt intresse det finns i min generation för att starkt och aktivt arbeta för de äldres rättigheter. Man ser aldrig några manifestationer eller demonstrationer på gator och torg där vi står upp för de äldres rättighet till värdiga liv. Vi har ett starkt (och jättebra!) engagemang för att demonstrera och agera mot andra orättvisor; rasism, nazism, dödsstraff, djurens rätt och så vidare. Men inte för de äldre. Fast vi vet att det många gånger är en hemsk situation, och en situation där vi alla kommer finna oss själva i en ‘vacker’ dag. Om inte vi bryr oss nu, då ska vi inte heller förvänta oss att någon bryr sig om oss när vi ligger ensamma i ett rum, med liggsår på ben och rygg och våndas i vårt eget urin.

Published in: on november 22, 2008 at 3:16 e m  Comments (8)  
Tags: , , , ,

Snart bär det iväg!!!

Jippi!!!

Nu har jag köpt min resa för att besöka min bror!

5 – 15 januari 2009 så ska jag leva livet i Kenya. Bror plus fru bor i utkanten av centrala Nairobi, men många av deras vänner bor i de fattiga kåkstäderna, så även där kommer vi tillbringa mycket tid!

Oh så jag längtar!!!

En grej som känns jätteskönt är att jag flyger från Linköping. Därmed har jag bara två mil til flygplatsen och den delresan tar bara ca 30 minuter enkel, till skillnad mot en halv dag (minst!) om jag skulle behövt åka till Arlanda, Kastrup eller Sturup.

Published in: on november 21, 2008 at 4:44 e m  Comments (7)  
Tags: , ,

Nu ska jag få hjälp med min fukt..

Inte varje dag två charmiga karlar ringer på dörren för att undersöka en singelkvinnas fukt – men det var just vad som hände här nyss. 😉

Två av områdets vaktmästare kom just förbi och tittade på fukten i fönstren (som jag skrev om här tidigare), på dörrarna osv som jag har här. Fönstren är ju täckta av fukt, och nu har även dörrarna börjat kärva. Ytterdörren är ännu rätt ok, men altandörren öppnade jag häromdagen och fick sen inte alls igen den… så jag fick gå runt och sparka in den… sen dess har jag INTE öppnat den igen.

De sa att radhusen här mer eller mindre är som att leva i plastpåsar. De har usel ventliation, har plast i väggarna och ja, jag var visst inte ensam om problemet. De ska nu slå sina kloka huvuden ihop och sen börja trixa och fixa här i nästa vecka. Fönsterventiler ska sättas in, alla tätningslister i fönster och dörrar ska bytas och köksfläkten ska bytas.

Dessutom (vilket inte alls har med saken att göra) så ska de i nästa vecka lyfta ut mitt badkar – så då behöver jag inte längre vara rädd att rasa omkull när jag duschar i badkaret! 😛 Läs om mina våndor här. 😉

Genombrott på psyk idag

Det tror jag i alla fall att jag vill kalla det. Men jag har inte riktigt bestämt mig ännu…

Men som av ett mirakel så har dörrar till mitt förfutna börjat öppnas… jag vet inte riktigt vad det kommer sig.

Men min terapeut har med hjälp av tidigare utredning lyckats öppna mina förseglade dörrar.

Jag gick hos henne även innan utredningen (som var april-september i år). Vi började våra ”sessioner” sensommaren 2007 så nu är mitt förtroende för henne starkt och det känns om att vi kan prata om det mesta.

Vi ses varje onsdag, och de senaste veckorna har samtalen med henne och samtalen med min pappa börjat öppna dörrar som jag stängt och låst, satt vakthundar för och grävt vallgravar kring vari jag placerat galna krokodiler. Det har under dryga 15 år inte funnits NÅGOT som fått mig att minnas mer av min barndom än de bra familjeminnena. Skolan, mobbingen, idioterna jag omgav mig av, mina lärare osv… allt har jag slängt in i ett välförseglat rum. Men nu börjar den där dörren sakta öppna sig… och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det känns jätteskönt att prata med terapeuten och med pappa om det, men jag vill inte tänka på det när jag är ensam. Då finns risk för att jag tappar fokus på att det var DÅ, och känner mig allt mer neråt, destruktiv, förbannad, uppgiven och uppriven…

Så, ja nu ska jag inte tänka så mycket mer på det… Ville bara berätta att det börjar hända grejer.. Konstiga minnen som dyker upp… känns som den lilla flickan i mina minnen är någon annan. Inte jag.

Published in: on november 19, 2008 at 7:05 e m  Comments (16)  
Tags: , , , , , , ,