Jag är rädd att bli gammal….

..inte för att bli rynkig eller gråhårig eller så. Inte av nåt utseendefixerat skit. Utan för att jag är rädd att hamna i andras våld, där jag kanske inte kan kommunicera.

Nu på reprisen av Debatt pratar de om Bäckagården som utgångspunkt, och i allmänhet då om hur äldre behandlas i vissa (de flesta?) boenden. I vissa boenden kallas de efter rumsnummer istället för namn: ”Nr 14, sätt dig där borta” tex. På ett ställe var det tydligen en kvinna som inte var så populär bland de anställda, och de bestämde sig för att anordna en fest när denna kvinna dog.När jag själv arbetade i hemtjänsten så blev personalen arga på mig för att jag suttit ner och fikat med en ”boende”… ”Skäm inte bort dem!!” fick jag höra. Personalen var rädda att de gamla skulel börja inbilla sig dumheter. Såna dumheter som att faktiskt bli sedda som människor. Ja det vore väl fruktansvärt!

Vad fan är det för värld vi lever i?? Har folk i vår kultur längre ingen som helst jävla respekt för sina egna föräldrar? Sina mor- och farföräldrar!? Vi kommer ju själva hamna där en dag, så nu är det väl dags att ta tag i saker och ting. Jag tycker det är skrämmande vilket minimalt intresse det finns i min generation för att starkt och aktivt arbeta för de äldres rättigheter. Man ser aldrig några manifestationer eller demonstrationer på gator och torg där vi står upp för de äldres rättighet till värdiga liv. Vi har ett starkt (och jättebra!) engagemang för att demonstrera och agera mot andra orättvisor; rasism, nazism, dödsstraff, djurens rätt och så vidare. Men inte för de äldre. Fast vi vet att det många gånger är en hemsk situation, och en situation där vi alla kommer finna oss själva i en ‘vacker’ dag. Om inte vi bryr oss nu, då ska vi inte heller förvänta oss att någon bryr sig om oss när vi ligger ensamma i ett rum, med liggsår på ben och rygg och våndas i vårt eget urin.

Annons