En månad med concerta

…och två månader med diagnosen ADD.

Med mitt taskiga minne så är det ju bra att allt föreföll sig så….

1 september – fick diagnos

1 oktober – började med concerta

(1 – 22 okt åt jag 18 mg; därefter 36 mg)

Jag tänkte försöka sammanfatta hur jag mått av medicinen. OBS: försöka…. för det är lite svårt att dra sig allt till minnes.

Men första ca 10 dagarna kände jag av ganska så mycket, vad jag kallar, biverkningar. Och ‘de som vet’ höll med att det nog kan ha varit så. Då kände jag av yrsel, lite oväntade svängningar i humöret och ångest och oro i ren allmänhet. Liksom som krypningar i kroppen och pirr.. svårt att förklara. Dessutom ganska så illamående och dålig i magen..

Dag fyra på concerta så skrev jag detta i bloggen:

jag känner mig tröttare, mer nere, mer oföretagsam. Har svårt att få tummen ur, känner mig lätt missnöjd med världen och dess invånare, och glädjs egentligen bara åt att jag har nya filmer att titta på.”

Och ja… då mådde jag inget vidare…

Men så efter kanske 10 dagar (i runda slängar) så avtog krypningarna, ångesten, humörsvängningarna sakteliga och jag kände mig mer eller mindre som innan jag började med medicinen. Det kändes inte alls som det skett något på fronten uthållighet och koncentration.

Efter tre veckor på 18 mg ökade jag till 36 mg, och då kände jag ganska så snart skillnad. Men jag har nu bara ätit 36 mg en dryg vecka så än är det kanske för tidigt att säga vad som är vad. Jag vill vara försiktig med att säga att allt beror på medicinen, men jag har grunnat på vad det kan vara annars och inte kommit fram till nåt annat som är annorlunda egentligen.

Sedan jag ökade upp till 36 mg (23 oktober) har jag känt betydligt mer – på gott och ont.

Effekt:

Mycket mer uthållighet och ork i allmänhet. Jag har känt mig mer intresserad av att lämna hemmets trygga vrå och hitta på grejer. Jag är van att ligga däckad (utmattad och extremt osocial) i dagar efter att jag företagit mig något, men under denna vecka har jag haft mer energi. Visst har energin gått ur mig markant efter nån aktivitet, men inte alls så att jag blivit inåtvänd och utmattad.

Jag har fått iväg papper, ringt viktiga telefonsamtal osv. Och helt enkelt känt att jag liksom börjar bry mig igen. Jag har fått en starkare vilja att ta tag i mitt liv (men inte på det där maniska sättet som jag haft förr, då jag haft en jätte-energi-skjuts, utan mer eftertänksamt). Jag försöker ‘landa’ i min diagnos, fundera ut lösningar och trixs för att klara min vardag och ja, helt enkelt blivit lite mer med i mitt eget liv.

Biverkningar:

De har också kommit med besked. Klåda och finnar! Galet med klåda! Det kliar över hela kroppen. Mest på huvud, armarmhålor och underliv/ljumskar de första dagarna, men nu överallt (mest i ansiktet, på armarna och i hårbotten). Jag har fått finnar i ansiktet och runt dem hettar och kliar det… Och det känns lite som att en myra (eller kanske betydligt fler..) kryper omkring på mig… den där kittlande, störiga känslan…

Men värst är absolut klådan i ansiktet och hårbotten!

Lite roligt när man tänker efter… Plus: vill komma ut mer och träffa folk, Minus: utslag och blämmor i ansiktet.

Hepp! 😀 Livet i ett nötskal!

—–

Förresten! Jag var på psyk idag ( – varje onsdag – ) och har gått ner 1,2 kg sen förra veckan. En biverkan som är heeelt okej med mig! 😉

No more concerta för mig nu. Se detta inlägg: Order att sluta med concerta omedelbart!

—–

Annonser

Action speaks louder than words??

Jag är ju en sån som aldrig håller snattran, och ser jag en fullt ”frisk” (!?) person parkera på en handikapparkering så säger jag till. Och många gånger blir ju folk då fly förbannade…. kanske ska man bara hålla upp denna skylt i ena handen och ett baseballträ i andra? 😉

Published in: on oktober 29, 2008 at 1:31 e m  Comments (9)  
Tags: ,

Imorgon är det julafton!

Då ska nämligen pappa och jag åka till ett ställe i Linköping som vänligen magasinerat mina och exets pinaler som inte följde med när vi flyttade hundrafyrtioelva gånger mellan 2005 och 2008. Vi har varit där och plockat lite då och då, men mycket finns kvar. Vad jag längtar mest efter är min finfina stol som är gammal och finfin och söt och go, och jag har ingen bild på den så det får jag slänga in när den kommit hem där den hör hemma. Men den är en variant av munkstol av nåe slag. Jag gillar gamla möbler!

Sen bör det i magasinet också finnas resten av mina Nationalencyklopedin… nu har jag i snart två år bara haft banden ”KÄG” tom ”ÖÄ”… så det ska bli skönt när samlingen blir komplett igen. 😛

I övrigt vet jag inte alls vad som finns i magasinet! Vi stuvade undan en massa där med start under våren 2005, och med mitt minne så vore det ju ett mirakel om jag kom ihåg vad tusan jag la i de där kartongerna….

Rena rama julafton alltså! 😉

Published in: on oktober 29, 2008 at 1:16 e m  Kommentera  
Tags: , , ,

Nyss var Jehovas vittnen vid min dörr

…och jisses vad de hade bråttom!

Vanligen brukar de ju presentera sig och be att få komma in och så. Vilja prata om sin tro i lugn och ro. Men dessa två välklädda herrar tycktes nästan skämmas, eller ja.. jag vet inte, men det sträckte bara fram ett enkelt utformat, dubbelvikt A4-papper med titeln ”Kan man få svar på livets stora frågor?”.

Hela konversationen gick till såhär:

Jag: ”Hej!”

Ena mannen: ”Hej, vi vill bara lämna över lite information.”

[han sträcker fram pappret och jag tar emot det]

Jag: ”Är ni från Jehovas?”

Han: ”Ja.”

Jag: ”Aha, intressant. Tack.”

Han: ”Tack, hej då.”

Jag: ”Hej då.”

😯 Jag har aldrig förr varit med om att de ‘kommit och gått så fort’.

Här är ju alla välkomna, och det vore inte första gången jag bjuder in Jehovas på kaffe, men uj så de hade bråttom… nästan som att de kände sig obekväma. Konstigt.

Published in: on oktober 29, 2008 at 12:22 e m  Comments (8)  
Tags: ,

Imorgon blir det till psyk igen

Nu är det snart dags för sängen… ögonen känns lite grusiga, och jag fryser så det ska bli gott att bädda ner mig. Men först måste jag gå ut i kvällskylan med hundarna, men nu har jag plockat fram vinterjackan så jag kan lufsa runt som en röd michelingubbe. 😆

Sen blir det ner under mysiga duntäcket för att lösa lite korsord (som alltid, varje kväll).

Imorgon ska jag till psyk. Prata med min terapeut om hur det gått sen förra veckan, och om jag märker av nåt av den ökade dosen av Concerta. Jag tycker mig ha blivit lite piggare och mer social sedan dess.. åtmindstånde första dagarna. Men nu måndag-tisdag har jag mest känt mig lite knasig. Det har kliat lite överallt på kroppen.. mest i hårbottnar (if you know what jag menar liksom…), jag har fått finnar, och ja… nja jag vette hundan… kanske har min utveckling vänt och jag blir yngre och yngre… ner i tonåren nu kanske? 😛 Jag har ju även börjat bli lite kärlekskrank igen med…. 😉

Nåväl…. jag har denna gång i alla fall skrivit ner en liten kom-ihåg-lapp med vad jag ska ta upp med terapeuten, för det brukar jag jämt glömma… När jag får frågan hur det känts sedan sist har jag ofta svårt att svara på det. Det är ju liksom svårt att hålla isär tankarna/minnena/känslorna.

Sov gott världen!