Nu är ju jag förvisso inte i läge att söka jobb just nu. Jag går på möten med mitt aktivitetsteam (arbetsförmedlare, socialsekreterare och arbetsterapeut) och de hjälper mig att söka ordning i min vardag. Min arbetsförmedlare har bestämt sagt åt mig att inte söka några jobb, att försöka sluta tänka på detta med jobbsökande och allt därtill för att istället fokusera på att få rdning på det som är koas i mitt liv idag. Först när jag fått ordning på min vardag så ska jag börja tänka på framtida arbetsliv. Men det är ju svårt att låta bli att fantisera om vad jag vill göra ”när jag blir stor”, och hur jag ska komma dit – för att inte tala om fundera kring hur jag kommer komma att klara det.
Jag har provat på olika jobb med mer eller mindre framgång (dessa är ej i kronologisk ordning):
- biblioteks”assistent” (satt upp böcker och stått i lånedisken om kvällarna)
- suttit i kassan på Fenomenmagasinet i Linköping
- personlig assistent
- hemtjänsten
- äldreboende
- tidskriftsbutik (Press Stop)
- hunddagis
- enklare organisation på universitetet (sorterat och strukturerat programblad)
- städat trappuppgångar
- slickat och stoppat kuvert till massutskick för universitetet
- offentlig tvättanrättning
- städare på husvagnscamping
… av allt jag provat så är det ett jobb (arbetsträning) på hunddagis som legat mig varmast om hjärtat. Men där kunde jag inte vara kvar länge för på fjärde veckan bröt jag fingret då en vovve blev skrämd av ett flygplan och skenade iväg med mitt finger instort i kopplet. 😦 Jag blev sjukskriven och när jag skulle tillbaka hade denna form av arbetsträning dragits in… 😡
Jag brukar inte ha några större problem att FÅ jobb (jag är öppen, vältalig och allt det där) men jag har svårt att härda ut (så som det ju är med ADD).
Jag är så vimsig kring vad jag vill göra när jag blir stor… och vad som kan tänkas passa mig och mitt funktionshinder. Tanken att jag någonsin ska klara av ”en vuxen människas vardag” känns oerhört avlägsen… Jag är så imponerad av de med neuropsykiatriska funktionshinder som klarar hem, make/maka, barn, jobb, husdjur, fritidsaktiviteter osv….. Helt obegripligt för mig!!
Så läser jag detta: ”Är du strukturerad, stresstålig och självgående? Då är du arbetsgivarnas dröm.”
Hm… hoppsan.
😦
AddAnna 
Halloj Anna!
På mitt arbete finns ett projekt som handlar mer eller mindre om att hjälpa personer med Asperger ut i arbetslivet, nu är det eventuellt på väg ett liknande projekt fast inriktat åt personer med ADHD. Vill du veta mera kan du mejla mig 🙂
Ja, visst blir man imponerad när vissa med diagnoser fixar både vardag och fest liksom. Själv har jag gått ner för räkning efter alla år av mentalt slit. Jag blev utbränd pga allt slit och mina obehandlade diagnoser. Har tappat både språk och minne. Jag är glad för din skull att du fick diagnos så pass ung. Du kanske lär dig hantera ditt liv så du får en chans att göra det du vill. Men det är ju så med ”oss”, det ska går fort och helst skulle vi vara på fötterna igår. Låter mysigt med hunddagis!
Tack för era kommentarer!
Sov väääl är så är jag väl omhändertagen nu, och kommer få hjälp att komma ut i arbetslivet av mitt så kallade åtgärdsteam – ni kan läsa om det här: http://www.samordning.org/mjolby_odeshog_boxholm/m_o_b.shtml <- alltså deras officiella sida.
Jag har dyrt och heligt blivit lovad att de inte bara ska slänga iväg mig, utan att de ska följa mig every baby step of the way.
Det känns så oerhört tryggt! Jag önskar så innerligt att denna typ av åtgärdsteam fanns i alla kommuner!