*så går det uppåt, så går det uppåt, så går det neeer*

Nu har jag gjort ett test till (sånt där som finns på nätet, men som jag också gjort på psyk ungefär en triljon gånger de senare fyra åren)…

Tre år – skräp, skräp, skräp

Sen bidde det bättre när jag blev av med 75kg dålig energi (mitt ex), och nu tycks det trilla neråt lite igen. Inte alls i den räjserfart som förr, men bara att det blir värre skrämmer skiten ur mig. Men nu är jag ju många erfarenheter rikare än vad jag var för några år sedan, så jag bryts inte ner så lätt nu längre. Nu har jag bättre koll när nåt börjar kännas fel…

Jag gjorde just detta test: Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD), som nog alla som haft kontakt med sjukvården i fråga om depression har gjort minst en gång. Till min stora besvikelse (och förvåning faktiskt…) hamnade jag på ”13 p – Förekomst för eventuell ångeststörning” och ”11 p – Risk för depressionstillstånd som kan kräva läkarbehandling”. Handen på hjärtat – jag trodde inte jag hade risk för depression eller ångest igen.. jag hoppades det var över nu.  😥

Jag äter igen… (för hundrafemtiotolvte gången…) atarax mot ångest… Problemet är ju bara att jag måste äta minst 50 mg för att det ska ge effekt… och då blir jag sååå jävla trött!

Jag har ju nu ökat min dos av Concerta från 18 till 36 mg (som jag skrev om här), och i onsdags sa min terapeut att vi ska alla ha extra koll på dessa känslor som dykt upp igen för att se om de är en insättningsbiverkan av Concertan. Då kanske jag i framtiden får byta till Ritalin eller så.

Annons