Fyra år sedan dubbelmordet

När jag satt i väntrummet på psyk idag så plockade jag upp Corren (Östgöta Correspondenten) som låg på bordet bredvid mig. Direkt när jag såg tidningen föll mitt hjärta…. Mohammad… den underbara lilla pojken som brukade komma in i affären jag då jobbade i och lägga upp en klubba eller en kolabit och några småpengar som han noga räknade på bänken. Han var alltid så glad och såg så oerhört stolt ut när han själv betalade för lite godis.

Igår var det fyra år sedan 8-årige Mohammad Ammouri och 56-åriga Anna Lena Svenson mördades på Åsgatan i Linköping. Mohammad blev överfallen och knivskuren i halsen när han var på väg till skolan, och Anna Lena miste sitt liv när hon försökte rädda Mohammad från mördaren.

Mohammad var en sån härlig pojke med glittrande, pilemarisk blick – och Anna Lena är i mina ögon en sann hjältinna!

Jag känner så oerhört mycket med familjen Ammouri. De är jättetrevliga människor, de av dem som jag träffat. Under 2004 delade ‘min’ och deras butik entré och källare/kök och vi sågs sex dagar i veckan. Hassan (Mohammads pappa) var alltid glad och artig, och likaså Mohammads mamma Zainab som ofta tittade in i butiken. Hon var lite blyg, men hade alltid ett leende på läpparna.

Mina tankar går ut till familjerna Ammouri och Svenson, dagen efter fyraårsdagen då de miste sina kära – som nu är änglar som vakar över oss.

Ännu går mördaren fri ibland oss, och det svider så i hjärtat att han kan vara vem som helst av alla man ser på stan, tåget, bussen….

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2008/10/20/fyra-ar-sedan-dubbelmordet/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Usch, har det gått fyra år redan? Jag kommer ihåg när jag fick höra om morden och genast började gå igenom alla barn jag kände från Linköping för att kolla att de var okay… Så totalt onödigt. Två liv utsläckta bara så där.

  2. Ja visst är det galet vad fort tiden gått?!
    Och tvärt om….
    samtidigt som det känns som att det var igår, så känns det som att det var jättelänge sedan…

  3. Detta minns jag. fast jag vet så klart inte vem människorna var. Men så tragiskt, så onödigt. Tänk att det är så längesen nu. Hemskt att det går någon därute som gjort det. Undrar hur han mår, jag menar kan man verkligen leva med sig själv efter att ha gjort något så fruktansvärt? Finns inga ord.

  4. Sant.. det finns inte ord nog att uttrycka känslorna kring detta….
    Hur kan man mörda en söt liten pojke som tassar till skolan stolt att gå i andra klass. Och tänk denna fantastiska kvinna som hoppade in för att rädda livet på Mohammad, men då själv förlorade sitt.
    Hassan och Zainab har döpt din dotter (två år i januari) efter Anna Lena som offrade sitt liv för att rädda Mohammad. Det tycker jag var väldigt fint gjort!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: