Tvångsomhändertogs på skolgården

Morgan Ekelund tvångsomhändertogs av svenska myndigheter. Hans hemsituation var skadlig för honom tyckte de, så när han var 13 år kom socialen och hämtade honom på skolgården och placerade honom i familjehem.

Morgan var varken kriminell eller drogmissbrukare; han var en ung kille som mobbades i skolan, men som var trygg i sitt hem hos sin mamma. Han vägde 128 kilo och myndigheterna klassade det som att mamman misshandlade sin son. Trots att hon själv vädjade hos läkare för att få hjälp att få sonen att gå ner i vikt, så ansågs hon ändå vara en misshandlande förälder som misskötte sin son.

I familjehemmet där Morgan placerats blev han hånad och misshandlad – och gick upp ytterliggare 20 kilo. Gång på gång försökte han rymma hem till sin mamma, men skickades alltid tillbaka.

Under närmare tre år fick Morgan och hans mamma inte ha telefonkontakt och fick bara träffas vid ett fåtal tillfällen. Men så när Morgon var 16 år fick hans mamma äntligen rätt efter en lång och hård kamp – kammarrätten beslutade att Morgan skulle få flytta hem till sin mamma igen.

Jag blir livrädd ibland! Vore jag förälder så skulle jag vara ständigt orolig för att någon ska få något om bakfoten och anmäla mig någonstans. Eller göra det bara för att jävlas. Tänk så utsatt man är som förälder! Minsta ogrundade misstanke kan blåsas upp till gud vet vad och plötsligt sitter man där anklagad och utan sitt barn…

Och tänk så detta har ärrat Morgan, antagligen för resten av hans liv. Kommer han någonsin ha förtroende för myndigheter, läkare och ”det svenska skyddsnätet”? BORDE han ha det??

-|-

Läs om Morgans fall: här & här.

Morgans situation tas ikväll upp i Kalla Fakta, tv4 klockan 19:20.

Notis:

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

1 § Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall
göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes
vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen
(2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges
människovärde och integritet.

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2008/10/05/tvangsomhandertogs-pa-skolgarden/trackback/

RSS feed for comments on this post.

26 kommentarerLämna en kommentar

  1. Ja, det är dåligt att han hamnade i en kass fosterfamilj. Men att väga så mycket, JA det är misshandel!

  2. Ja det är uselt att han hamnade i ett sånt familjehem. Men nej jag ser det inte som misshandel att väga så mycket – men det är fruktansvärt olyckligt. Det finns många förklaringar till hur det kan bli på det viset. Men jag ser det INTE som att mamman misshandlat sin son.

  3. Det är en fruktansvärd kränkning för både mamman och sonen. Det finns ingen respekt eller känsla för människovärde när man hanterar en familj på det viset.

    Jag råkade själv ut för en anmälan för 1½ år sedan, inte för att jag skulle brista i mitt föräldraskap, utan av andra orsaker, där lögner och missuppfattningar präglade hela händelsen. Jag har fortfarande inte fått svar på varför man agerade som man gjorde, men jag misstänker att det bottnade i någon form av avundsjuka. Att det helt enkelt var ett försök att slå undan benen på mig.

    Som väl var misslyckades personerna med detta, för vi stod stadigt. Men det är tragiskt när människor lämnar in en anmälan på lösa grunder utan att verkligen ha fakta och bevis för det man påstår.
    Detta resulterade tyvärr i att jag inte längre har kontakt med 2 av dom, och dom som drabbas hårdast av detta är våra respektive barn, som inte får träffas mer.
    Jag måste kunna lita på dom människor jag omger mig med, kan jag inte det så måste jag backa. Jag har väldigt svårt att förlåta detta. Inte själva anmälan, för den har jag släppt nu, men lögnerna som las fram har jag svårt att förlåta dom för. Och när jag trots upprepade försök att få svar på VARFÖR, och vad dom fick alltifrån, inte får det, kan jag inte göra så mycket mer.

    Men en sak har det dock lärt mig, jag är idag mycket försiktigare med vad jag säger till den person som jag fortfarande har kontakt med trots anmälan, för jag vet att det inte stannar där. Så det fick många trista konsekvenser för oss alla.

    Med det vill jag säga, att man ska tänka sig för VÄLDIGT noga innan man anmäler en familj. Man måste veta SÄKERT, att det man anmäler för försigkommer.
    Vad visste anmälaren om den här killens övervikt? Han kan ju ha en sjukdom, som inte har något som helst att göra med hur mamman sköter sitt föräldraskap.

    Man ska akta sig för att döma någon, innan man har fakta klart för sig.
    Oj, nu skrev jag en roman (kanske jag lär mig en dag att hålla mig kort, men inte idag) 😉

  4. Oh fy så hemskt att du råkat ut för en falsk anmälan! 😦 Jag skulle ha väldigt svårt att lägga sånt bakom mig..

    Jag förstår verkligen att du har svårt att anförtro dig åt folk, och att veta var du har människor efter att en sån här sak har hänt!

    Man måste verkligen, verkligen tänka sig för när man gör anmälan för en person för det kan ju verkligen ödelägga den människan. Och det finns ju säkert många många fall där man gör anmälningar just för att slå undan fötterna…

  5. I min kommun har en utpräglad ”anmälningskultur” där folk anmäler varandera för allt möjligt. Detta är väldigt effektivt eftersom den anmälda får ett rent helvete med utredningar, advokatkostnader, LVU-hot etc etc. Anlednngen kan vara att personen som anmälts gjorts sig obekväm hos en lärare, drivit in en skuld hos kronofogden, ett sofistikerat sätt att stalka ett ex. Detta kan i Sverige 2008 drabba vem som helst och vilket barn som helst kan mista sitt hem på vilka upphittade grunder som helst!

  6. Ja det är fruktansvärt… Sverige tycks vara på väg att amerikaniseras även på denna punkt – att anmäla folk till höger och vänster!
    Självklart är det ju många gånger bra att man gör en anmälan, men många gånger undrar man vad tusan anmälaren håller på med.

  7. Hej Lo!

    Vet precis hur du känner. skulle vilja ha kontakt med dig, ska själv upp i rätten nu inom nån vecka, väntar bara på en tid från Länsrätten.

    Jag kollade på kalla fakta först idag på nätet o jag är så upprörd så att jag skakar, det är så slående likt mitt bara det att jag sökte hjälp för att jag misstänkte ev. ADHD diagnos men det gick inte soc med på o när jag inte höll med dem så blev det lvu på förmondande,antaganden o tyckanden.

    snälla hör av dig om du kan, vet precis vad du gått egenom.

    mvh ingela

  8. –Till Ingela: Jag som skrivit inlägget här om Morgan heter Anna, och det är alltså inte jag som gått igenom detta som beskrivs i inlägget.
    Jag känner verkligen med dig Ingela och önskar du kan få kontakt med Lo. Som förslag har jag att du kontaktar tv4, och ber dem vidarebefordra ett brev från dig till Lo.
    Hoppas verkligen allt kommer gå bra för dig Ingela!

  9. Hej Anna!

    Får tacka så mycket. Jag ska göra som du sa om brevet så får vi se om de kan vidarbefodra det. Tack för förslaget.

  10. Jag ska hålla alla tummar och tår för dig Ingela!!!
    Lycka till!

  11. Hej Anna!

    Har mailat till dem nu o frågat om de kan vidarbefodra att jag vill ha kontakt med henne o att det är upp till henne att avgöra om hon vill det.
    Får se om jag får något svar.

    Har även försökt att kolla upp henne på eniro o hitta.se men inga träffar.

    Så håll dessa tummar o tår ett tag till så återkommer jag med mer info.

    kram

    Ingela

  12. Jättebra att du hörde av dig till dem! När man går igenom något svårt att det bra att ha möjligheten att dela sina tankar och sin oro med någon som varit eller är i samma situation!

    Vore jättetacksam om du hörde av dig om hur det går!

    Kram, Anna

  13. Jesus, och detta händer i Sverige som ska vara sett sånt föregångsland….låter som rena rama Medeltiden, men så är det när myndigheterna är överallt och endast ser människan genom ett nummer i en akt.

  14. Ja det är fruktansvärt hur myndigheter ofta behandlar personer… och Sverige som en gång i tiden ansågs vara ett framgångsland… skitprat. 😦

  15. Hej Lo! Är det du, som jag delade stall med i slutet på 70-talet? Hör av dig
    evabrante@hotmail.com

  16. Det är inte Lo som skrivit denna artikel, så för att nå henne ber jag dig vända dig till tv4 eller söka på eniro eller liknande. Jag, Anna, som har denna blogg har bara återgett berättelsen om Lo och Morgan.

  17. Ja, den här historien är så ledsam för den som råkat ut för den och för andra i liknande situationer. Jag blir både ledsen och upprörd när jag hör om sånt här!! Var har det hederliga sunda förnuftet tagit vägen egentligen? Det verkar inte existera idag utan man lyssnar bara på de som snackar skit och ställer till problem och kör över den som drabbas helt, utan vare sig sympati, sunt förnuft eller empati. Visserligen är det befogat ibland och en anmälan kan göra skillnad mellan liv och död, om den är befogad, många barn är utsatta idag av både det ena och det andra i det egna hemmet och utanför, men lyssna på de drabbade först och ta ställning sen!!
    Själv råkade jag nästan ut för en anmälan av en kvinna inne på en ”hobbyhemsida”, hon hotade att anmäla mig bara för att jag försvarade mig mot hennes angrepp. Jag var med i en pysselgrupp för 1 år sen och där var orättvisor och utfrysning som jag reagerade på, men det fick jag tydligen inte göra då en del av dem hoppade på mig direkt och försökte få mig att känna skuld, men det var ju jag som var utsatt så varför skulle jag inte få reagera!?!! Det slutade med att jag blev utestängd ur gruppen trots att jag inte var den som härjat mest utan bara försvarat mig. Tydligen så trampade jag på några ömma tår!!! Två av dem fortsatte att skicka hemska mail, en slutade efter ett tag när jag sa ifrån ordentligt men den andra hon bara fortsatte och fortsatte trots att jag hela tiden bara svarat på hennes oförskämdheter och bad henne sluta trakassera mig. Hon blev ännu mer förbannad för att jag ställde ett krav på henne och hon var VÄLDIGT oförskämd i sina mail. Naturligtvis så mådde jag oerhört dåligt av detta och skrev det i min blogg på den hemsidan utan att röja något om vilken grupp det var och absolut inte något som kunde kopplas ihop med den gruppen. Men då tog det ”hus i helvetet” ännu mer och det var då hon hotade med att anmäla mig för förtal och uthängning!??!!!! Hon KRÄVDE att jag skulle ta bort det inlägget omedelbart, annars anmälan, jag gjorde det för jag ville ju inte bli anmäld, det skrämde ”skiten ur mig”, men det var väldigt motvilligt! Hon sa att hon är en offentlig person (rektor) och att det skulle kosta henne mycket om det kom i dager vad som hände i den gruppen!?!! Ja, jag fattar inte alls hur hon kunde bete sig så illa då hon ska föreställa vara en offentlig person!??!!!!
    Jag mådde jättedåligt länge efter den händelsen och det har påverkat mig djupt att bli så kränkt som jag blev då och det har gjort att jag har svårt att lita på andra och att låta någon komma nära. Det gjorde oxå att jag sjönk djupare i min depression men jag kämpar för att ta mig upp igen och hoppas att jag lyckas.
    Det gör mig så ont när jag hör historier som den med pojken och hans mamma, hur fel allt kan bli av att en människa sprider lögner och har förutfattade meningar.

    FÖRLÅT Anna att jag nästan skrev en hel roman, det var inte meningen, men det bara blev så!!
    KRAMIS Susanne

  18. @Sussie! Skriv så långt du bara vill – det är ju viktigt att det får komma ut! Usch så jobbigt att läsa om din historia! Jag förstår att den verkligen fick dig att känna dig nertryckt och ledsen, och att den förvärrade din depression. Men du ska se att du kommer ta dig upp igen! Det finns gott av dumma, elaka och idiotiska människor, och på sätt och vis kan man kanske vara glad att de visar sina onda sidor så fort som möjligt så man vet att man kan räkna bort dem från sitt liv för alltid. Jag har hört om mycket tjafs på olika forum här och där, och har själv hamnat i småtrubbel i vissa forum. Men det har aldrig gått särskilt långt som väl är.

    Många kramar till dig Susanne, från Anna!

  19. Hej Anna!

    Ingela här. jag får inget svar. Mailade till Peter på tv 4 o han vidarbefodrade mig till en reporter som jag aldrig fick något svar ifrån. Mailade peter igen idag om han kunde ta reda på detta åt mig, har inte fått något svar idag, så att jag vet inte om jag får något heller, det har ju gått ganska lång tid.

    Vet du något sett att få tag i henne, har du några idéer för mina är slut. Har försökt med eniro,hitta.se men inga träffar blir galen snart skulle behöva prata med henne.

    kram

    ingela

  20. @Ingela: Nej jag vet tyvärr inte bättre än du hur du skulle kunna nå henne tyvärr… 😦 Inte annat än via tv4 på ett eller annat vis.

    Hoppas de hör av sig!

    Kram, Anna

  21. Hej Anna!

    Det verkar ganska döfött att få något svar ifrån tv 4, men men det ordnar sig nog. Ha det så bra så länge kollar in här emellan varven.

    kram

    ingela

  22. Hej Anna!

    Måste bara berätta för dig att jag har fått tag i henne. Har glömt bort att säga det.

    kram

    ingela

  23. Oh så härligt att höra!
    Tack, Ingela för att du berättade det för mig.

    Kram, Anna

  24. Hej Anna!
    Nu ska jag fråga dig om något. Så här är det min son som idag är 10 år har för 2 år sedan kollats upp om eventuell diagnos om ADHD. Nu har han genom gått en sådan till, den är inte riktigt färdig ännu men när jag pratade med henne som har hand om det här så började hon att prata om ADD och då kommer jag till min fråga. Vet du vad skillnaden på ADHD och ADD är. är det typ samma sak eller? Jag ska prata med dem på måndag för då ska det vara klart men eftersom jag inte har någon koll på detta så frågar jag dig, som har det själv, tycker att det känns enklast så.

    kramisar

    Ingela

  25. Hej Ingela!
    Kolla detta inlägg som jag skrivit tidigare, där jag tar upp just ADD och ADHD:

    https://addanna.wordpress.com/2008/09/13/vuxen-med-add-adhd/

    Kram, Anna

  26. Välkommen till Dom Glömda Barnen
    Barnen´s rätt i samhället

    Omhändertagen på mycket tveksamma grunder

    Vi är en nystartad förening DOM GLÖMDA BARNEN som vänder sig till de föräldrar som fått sina barn omhändertagna på mycket tveksamma grunder och många gånger utan att få någon rimlig

    Vi i föreningen anser att varje barn har rätt till sina föräldrar och sitt nätverk – att föräldrarna i första hand ska få allt stöd och all hjälp så att alla möjligheter först är uttömda innan en placering sker.

    Vi anser också att barnen ska placeras på besöksavstånd, så att inte det ska bli ett hinder och orsaka att kontakten bryts med föräldrar eller syskon. Vi vet hur viktig den kontakten är.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: