Psykofarmaka till folket!

Sydsvenskan 4 september 2008: Lugna de gamla, dämpa de psykotiska, få stökiga barn att sitta still och gör sorgsna gladare. Antalet svenska barn som får amfetaminliknande medicin mot sin ADHD ökar snabbt. I år behandlas dubbelt så många som 2006, femton gånger fler än för åtta år sedan. Nästan alla som får centralstimulerande mediciner blir hjälpta – i alla fall i den meningen att de blir av med sin hyperaktivitet och sina koncentrationssvårigheter. Motståndarna mot denna medicinering av ADHD-problematik har haft andra utgångspunkter – som att medicinerna används för att få fogliga barn, som ett sätt att disciplinera stökiga ungar.

Jag vet inte tillräckligt om barn med ADHD men jag är rädd att ”motståndarna” har rätt. Kan det vara så att diagnosen sätts alldeles för lättvindligt hos ett barn, och att centralstimulerande medicin ges fast det i själva verket finns annat som är orsakerna till barnets beteende, som tex problem hemma som inte alla känner till, mobbing som pågår i det fördolda – jag menar, det ger ju också ‘myror i brallan*, dvs svårt att sitta stilla och koncentrera sig.

I Sydsvenskan den 19 juni 2006 kan vi läsa om en då 12-årig flicka som fick diagnosen ADHD under motstridiga grunder. Mamman tyckte 2003 att flickan mådde dåligt efter att ha varit hos sin pappa – – BUP:s bedömning var att hon var en ”normal liten flicka”; 2005 träffades en läkare i syfte att undersöka om flickan led av ADHD: läkaren såg små neurologiska avvikelse men tyckte inte att det tydde på ADHD – – det tyckte mamman; En sjukgymnast bedömde att flickans fin- och grovmotorik var bra – – läkaren skriver i diagnosen att flickan har ”grovmotoriska avvikelser”.

Jag är rädd att medicin brukas i fall när den inte är nödvändig, och att man för lätt lägger diagnoser på gamla som vuxna som barn. Har någon som läser detta erfarenhet av ”diagnos-sättande” på barn så skriv gärna en kommentar!

”Medicin ersätter omvårdnad” skriver Sydsvenskan 6 september 2008 (värst vad mycket Sydsvenska Dagbladet det blev i mitt inlägg.. 😉 ). Bland våra äldre finns det största bruket av psykofarmaka på kommunala så kallade särskilda boenden, hem för de som är äldst och sjukast. Socialstyrelsen har i många år varnat för de kemiska cocktails som de äldre får på grund av att biverkningarna är stora. Närmare 80% av de äldre på särskilda boenden får någon form av psykofarmaka.

Agneta K Nordberg (professor i neurobiologi på Karolinska Institutet) säger till Sydsvenskan: ”Det saknas inte kunskap om vad som är god vård av gamla och dementa: mestadels självklara saker som trygghet och kontinuitet. Men på många ställen vill man ha patienter som sitter tysta och stilla framför teven. Och den effekten har medicinerna. Även om man får som biverkning att patienten inte kan gå och måste sitta i rullstol”.

Sydsvenskan i en artikel den 6 september 2008: ”Antidepressiva mediciner är den främsta anledningen till fallolyckor hos äldre, eftersom dessa mediciner ofta orsakar yrsel. Antipsykotisk medicin ökar risken för stroke och hjärninfarkt.” Psykofarmaka är sällan eller aldrig utprovat på äldre, och kunskapen om psykofarmakas interagerande med andra mediciner är dålig.
En av fem personer som idag läggs in på sjukhusens medicinkliniker lider av läkemedelsförgiftning eller svåra biverkningar. Enligt Sydsvenskan ger psykosmedicinen Risperdal en ökad risk. I maj i år publicerades en kanadensisk studie att det är tre gånger högre risk att dö eller tas in på sjukhuset bland dem som fick neuroleptika. 2004 visade en undersökning från Jönköping att en tredjedel av alla på demensboenden medicineras med neuroleptika utan dokumenterade psykiska symtom, som avslut nämner Sydsvenskan att svensk forskning har visat att bara cirka hälften av alla äldre som behandlas med antidepressiv medicin upplever någon som helst förbättring.

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2008/09/18/psykofarmaka-till-folket/trackback/

RSS feed for comments on this post.

18 kommentarerLämna en kommentar

  1. Usch, det är så lätt att droga människor för att de ska passa normalmallen för samhället, istället för att försöka göra något åt de underliggande orsakerna.

    Re: men herregud, jag trodde att jag var typ den enda i den här situationen! Inte för att det är roligt att vi är fler, men…

  2. Ja visst är det så att vi alla ska passa i en mall…. mår jag bra så är jag gärna den som sticker ut.
    Jag är inte kategoriskt emot medicin – naturligtvis inte, för jag mår bra av medicinerna som hjälpt mig under åren. Och ser rent av fram mot min nya ”ADD-medicin”.

    —-
    RE: Jadu, jag känner verkligen igen mig i din situation… 😦

  3. Nä nu måste jag allt oponera mig lite!!!
    Som du säger – nästan alla (vuxna antar jag du menar) som får medicin mot ADHD och liknande blir hjälpta. Faktum är väl att medicinen finurligt nog inte fungerar annars. Alltså det är ju inte ”lugnande” i största allmänhet, utan amfetaminliknande som har motsatt verkan mot den normala på oss – i rätt dos. Och vad jag förstår fungerar det likadant på barn. Risken att ”droga ner” barn med andra problem borde vara minimal. Fortfarande är det väldigt restriktivt med förskrivning – men kan ju lätt mångdubbla antalet brukare om urspungsgruppen är extremt liten. Och då drar många ungar på sig sekundära skador – krossat självförtroende, låg social förmåga, självförakt – därför att de inte fått den hjälp de behöver och inte klarar det sociala samspelet. Barn lär sig i leken. Den som hamnar utanför hindras i sin utveckling.

    När mormor var liten förskräcktes vuxenvärlden över att så många fick glasögon och menade att det berodde på det skadliga läsandet av böcker. Samhället ställer alldeles orimliga krav! tyckte det. Men idag är vi inte rädda för brillor.

    Klart man ska vara noggran då man överväger medicinering under lång tid. Samtidigt kan jag fundera över vad motståndet beror på… Jag hade hellre fått medicin tidigare än tillbringat min barndom som ”udda”. Ingen av de som kämpar för barns rätt att vara udda – inte passa in – verkar ha funderat på hur de där udda barnen har det i vardagen. Det är mer en tjusig åsikt. Morr

  4. @Mammamumrik: Lite morr var just vad jag ville ha 😛 – eller info i alla fall – vad det gäller barn med ADHD; hur diagnoserandet går till för barn.
    Mitt inlägg handlar ju inte heller bara om barn, utan också om gamla där det inte alltid är kontrollerat hur psykofarmaka skrivs ut till äldre. När det är tydligt att äldre inte får den rätta vården för sina psykiska problem, så befarade jag att det var samma med barn. Men hoppas ju innerligt att så inte är fallet.

    Jag önskar med att mina problem uppmärksammats tidigare så jag kanske sluppit 9 år av helvete i skolan, och många år därefter med kass självkänsla.

    Du skriver ”Faktum är väl att medicinen finurligt nog inte fungerar annars. Alltså det är ju inte “lugnande” i största allmänhet […]” Jag vet inte om den fungerar lugnande för de flesta, alltså även för de som inte har neuropsykiatriska problem. Men visst borde det väl ha en inverkan även på en person utan medfödda funktionshinder (obs: spekulation).
    FASS skriver tex: ”Concerta innehåller ett centralstimulerande medel (metylfenidathydroklorid) som förbättrar uppmärksamheten och minskar förekomsten av impulsivt beteende”. Som jag förstår är det den effekten medicinen har i allmänhet, och att den därmed hjälper barn med ADHD, men den borde ju därmed också påverka ”friska” barn.

    Jag vill absolut inte att något barn ska behöva axla rollen som ”udda”. Utopiskt tänkt VILL jag inget hellre än att alla ska få vara lite udda 😛 men det är ett alldeles för stort ansvar för ett barn att leda den kampen. Men min undran handlar ju mer om ifall man ger centralstimulerande mediciner (aka sätter diagnos) på barn utan att det utan rimlig tvivel verkligen rör sig om en neuropsykiatrisk skada? Det VET inte jag, jag HOPPAS att så inte är fallet. Och självklart tycker jag att barn med säkerställd ADHD ska få medicin för att fungera bättre som den individ de är.

  5. Jag misstänkte nog att du tål morr.
    Jag tänkte faktiskt när jag hade morrat, att jag tycker det är förskräckligt det man läser om psykosmedicin till äldre. Men egentligen vet jag ju inget om det – det kan ju vara lika underligt beskrivet som med medicim till barn med ADHD.

    Säkert går utredningar olika till, men mitt intryck är att det görs grundligare än motsvarande utredning för vuxen (utifrån min egen och barnens utredningar) Ungefär så här gjordes utredningen för ett av mina barn: Arbetet gjordes i team – lett av en barnneurolog. Det var psykolog/arbetsterapeut som gjorde själva testerna – men i teamet ingick säkert 5 till (jag antar att man låter olika kompetenser beroende på barnets svårigheter) Föräldrar och pedagoger fick fylla i långa frågeformulär. Det gjordes observationer flera dagar i barnets vardag.

    Ett av mina barn har ännu – efter många år – inte fått medicin. Fast jag ganska tydligt markerat att jag tycker hon behöver. Samtidigt vill jag inte köra över henne – och då läkaren inte vill så blir det inte. För barn vill ju inte käka medicin eller vara så olika att de behöver medicin.

    Jag vet faktiskt inte hur tex Concerta funkar på ”normaltypiska”. Om man läser om hur folk upplever rus av ”uppåttjack” att de känner sig oerhört på. Och det skulle ju kunna stämma med förstärkt uppmärksamhet. Men att känna sig uppmärksam är ju inte samma sak som att vara det.
    Jag skulle tro att ett vanligt uppåtrus snarare innebär sämre uppmärksamhet och mer impulsivitet/rastlöshet.
    Den typiska funktionen av ADHD-medicin är ju en upplevelse av att världen slutar snurra som en karusell – ett lugn och inte speed. Samt mätbart bättre koncentration. Alltså motsatsen hur det funkar på ”vanliga” Dessutom är doserna väldigt låga – mycket lägre än vanliga trippar

    Men jag är ju bara patient – har ingen medicinsk utbildning eller så, utan vet bara det jag lärt mig i mina kontakter med vården och det jag läst mig till.
    Besök gärna FrkF. Hon har jättemycket klokt skrivet och fakta om ADHD

  6. Jag tar Edronax och Cipralex, så absolut hjälper tabletter – men alla behöver faktiskt inte medicin. Arbetade på demensboende en sommar och där var det enklare att droga de boende så att de dåsade sig igenom dagen än att aktivera dem…

  7. @Mammamumrik: ja visst tål jag lite morr, jag gillar diskussioner. Utan att tåla morr och gilla diskussioner hade jag inte gett mig ut i bloggandets värld. 😀

    TACK för att du berättade om ADHD-utredningen för ditt barn! Det låter snarlikt min undersökning; alltså grundlig och många parter inblandade. Det gjorde mig lite tryggare att nu få höra att ditt barn fik en bra utredning. Jag har ju bara erfarenhet av hur diagnos sätts på vuxna, och tror mycket mycket på de källor jag läst och talat med om hur psykofarmaka nästan rinner som kranvatten på våra äldreboenden.. och blev då rätt att det var likadant bland våra skolbarn. Skönt att se att du har ett exempel att så INTE är fallet!

    Oh ja du.. att känna sig uppmärksam är ju verkligen inte samma sak som att vara det…. Jag tror ofta jag har koll på läget, men så pyttsan heller…

    Jag började under min depression äta Citalopram och det gjorde susen för mig, tog bort de värsta svackorna och de mörkaste tankarna även att det krävdes mycket mer än medicin att få mig ur det läget. Några år senare fick jag starka maniska perioder, gick då över på Efexor, och det puttade mig ännu mer åt rätt håll, men det var egentligen först när jag fick träffa rätt människor på psyk som jag känd att jag tog ett jättekliv framåt, och förhoppningsvis bort från depressionen (det får framtiden utvisa).

    Jag får se hur det i framtiden blir med eventuell ADD-medicin – kanske slutar min värld också snurra då. 😛

    Jag har varit inne hos FrkF flera gånger, men ska definitivt fortsätta med det också.

  8. @Linda. Jag tar nu Efexor, och visst hjälper medicin definitivt! (Se min kommentar här ovan om du vill).
    Men det är just det att ”medicin hjälper”, men jag tycker inte medicin får vara allt vid en behandling. inte om personen känner att vilsenheten också behöver talas igenom, och att speciella stödåtgärder måste sättas in för att klara vardagen.

    Jag har arbetat på äldreboende och i hemtjänst (inte hos dementa dock), och märker hur människorna bakom stämpeln ”äldre” glöms bort.

  9. Jag tror faktiskt inte att ge centralstimulerande medicin till barn utan ADHD skulle få den effekt som motståndarna hävdar. Låt oss ta ett betydligt mildare stimulerande medel som exempel för att slippa försöka räkna om doser och ha oss. Många med ADHD/ADD blir lugnare av koffein, jag till och med varit ordinerad koffein innan jag fick medicin för att min läkare sa något om att det skulle visa om det var lönt att ge mig centralstimulerade medel eller nåt, det här var många år sedan så detaljerna är lite luddiga i mitt minne. Hur vanligt är det bland NT? De flesta jag känner blir pigga och lite uppvarvade av koffein om de inte är försiktiga. Jag blir lugn och lite sömnig och jag inte är försiktig. kontentan av mitt svammel är att NT-hjärnor och våra hjärnor reagerar olika på centralstimulerande men att diagnosen ibland sätts utan ordentlig grund förnekar jag inte. Jag säger inte heller att medicin är hela lösningen eller att alla måste medicinera men det kan vara ett väldigt bra verktyg.

  10. Det barn jag känner som äter ADHD-medicin tycker ibland att det blir lite trist – att hon är mer ”sprudel och sprutt” liksom au naturell.
    Vissa dagar hoppar vi därför över, och vissa dagar missar vi tabletterna – trots att de är så ordentligt framlagda. Dinosar som vi är. Och visst sprudlar hon ibland mer då, men det är samma dagar hon blir helt utom sig av förtvivlan, och det är samma dagar hon kan komma hem förtvivlad, för att mitt i nåt av sprudlerierna har hon fäktats med väskan och aj – där åkte halva innehållet ur, och mobilen glömde hon att kolla efter, så den förblev borta (Fast en snäll kompis med koll hittade den på golvet under nåt i nått uppehållsrum – och så kom den tillbaka.)

    Med tanke på antalet diagnoser (o köerna för att få) tror jag knappast att de sätts lättvindigt. Så där säger vi lite urskuldande – men vilka är de faktiska exemplen??? Att lärare eller skolpsykologer ensamma etiketterar barn med ADHD är inte en diagnos utan bara oproffessionelt larv.

    De kan de inte, har ej heller befogenhet till och ingen medicin kan ges på den grunden. Det är bara läkare som har förskrivningsrätt. Och i detta fall bara en väldigt liten grupp läkare

    ”I dagsläget får dessa läkemedel bara förskrivas av läkare med specialistkompens i barn- och ungdomspsykiatri eller barn- och ungdomsneurologi med habilitering. Läkare med annan specialistkompetens kan endast skriva ut läkemedlen om Läkemedelsverket har beviljat dispens.” (från läkemedelsverkets hemsida, pressmeddelande nov 2007 efter att ett förslag om att alla läkare skulle få skriva ut dessa mediciner dragits tillbaka

    Sen har jag funderat lite på ordet psykofarmaka. Alltså visst är dessa mediciner psykiska läkemedel – men jag tror att de flesta människor associerar ordet psykofarmaka till en ganska liten grupp medel mot psykos och depression. Mediciner som tex har det gemensamt att de måste tas i många dagar eller veckor innan de får effekt – och som måste fasas ut lika länge. De mediciner vi talar om här fungerar ju inte alls så. Effekten märks efter kort tid och klingar av under dagen (I just den aspekten fungerar de alltså ungefär som de värktabletter de flesta av oss är bekanta med – effekten sätter in inom 30 min- 2 timmar och klingar av senast efter ca 8 timmar. MEN OBS att jag inte i någon annan aspekt trivialiserar dessa mediciner och jämför dem med receptfria värktabletter!!! Jag talar bara om själva effekten)

    Man kan jämföra min fundering om ordet psykofarmaka med det faktum att få av oss kallar alla mediciner ”droger” – även om de i professionellt farmaceutiskt språkbruk faktiskt är det. Och NEJ – jag tycker inte heller att det är fult med psykofarmaka – men det är mediciner många av oss är tveksamma för till barn – bland annat eftersom både på och av faserna är så långa

  11. Jag menade mest att det kan förekomma men kanske inte så ofta här.. men eftersom jag egentligen inte har så mycket fakta kan jag ha låtit tvärsäkrare än jag menade att göra.

  12. O vegangeekgirl: Menade inte att muttra över dig speciellt, utan mer över tex mig själv, oss alla. Jag tror att när man möter ”troll”, folk som aggressivt påstår precis vad som helst och känner sig i underläge så köper man tex det där för att släta över. Det är på sätt o vis deras taktik. Dom störtar in och påstår att barn drogas och en massa annat och så när dammet lagt sig har de flyttat fram sina positioner och alla är överens om att diagnoser sätts på en höft. Då gäller det att påminna varandra om hur det är. Det var vad jag ville. Absolut inte skälla på dig. Förlåt!!

  13. Jag hoppas ni inte uppfattat mig som en av motståndarna till att barn ska få ADHD! Jag ville mest lyfta frågan. På funderingen om man kan få fogliga barn (i allmänhet) med hjälp av ”ADHD-medicin” vet jag inte hur det skulle funka rent medicinskt/fyiskt… om sådan medicin skulle ha en lugnande effekt på alla. men det tror jag väl inte, för de är ju utformade just för oss ”damptanters, dampfarbröders och dampbarns” hjärnor. Det skulle vara intressant att läsa exakt vad som händer i hjärnan när såna här mediciner verkar. Jag är av en nyfiken natur.. får efterfråga en sån artikel i Illustrerad Vetenskap kanske. 🙂

    Vad gäller barn är nog kontrollen på vilka som får just dessa mediciner hög nog att vi alla kan känna oss trygga. Tyvärr är jag övertygad om att det inte gäller bland våra äldre vilket ju ofta tas upp i rapporter från socialstyrelsen och media.

    Vad gäller frågan om vad man ska kalla psykofarmaka eller inte… som jag ser det är all medicin som ges för att ersätta/öka/förminska viss aktivitet i psyket/i hjärnan psykofarmaka. Därav min ihopklumpade rubrik.

  14. @vegangeekgirl: Är det så att många med ADHD/ADD blir lugnare av koffein?? Trodde bara det var jag…
    Jag blir nog lugnare iof för att koffeinberoendet tillfredsställs när jag får i mig koffein.
    Jag blir också trött av koffein, medan de flesta ju tycks bli pigga. 😀

  15. Man har rätt att fråga varför, man har oxå rätt att få ett svar, för annars är det ingen mening med att fråga – skrålar jag med Ville, Valle o Viktor, formad av 70-talspedagogiken som jag är. menade så klart inte att avfärda själva tankeflödet, blev kanske som sagt lite burdus -tyranosaurustant som jag är. Om ingen undrar finns heller inget utrymme att vända på alla frågorna – eller hur. Och då det gäller gamlingarna är jag oxå orolig.

  16. Klart man måste fråga! Jag är en nyfiken, framfusig och vetgirig person, som många gånger slänger ur mig grodor på min väg mot mer vetande!

    Är du en tyrannosaurus så har jag dig på mitt påslakan – det är fullt av massa fina dinosar! 😀

  17. En av mina nära och kära sa -Det verkar som om de delar ut diagnosen adhd till alla nuförtiden… Och det sa hon efter att jag berättat att jag fått diagnosen. Och min spontana rektion blev den att. -Det är väl tur? Är det inte på tiden att vi som har adhd också får diagnosen hjälpen och allt där till. Klart att det får större plats i vårt samhälle om det bedrivs forskning i frågan och förs fram av gemene man. Min ”unge” är vuxen idag, och han har också adhd. Han hade ett rent helvete som barn, hjärnan spretade och levde ett eget liv. Han upplevde sig själv som ett enda stort problem, och det gjorde ont i mig. Idag har han äntligen fått diagnosen och han har landat i den, och känner sig tacksam för sina inre svar… Har jobbat på flera olika äldreboenden och det skiljer sig erhört vad gäller medicinering. En del får obegränsat, medan andra får nästan inga mediciner. Beror på vem som är doktor med andra ord, och vad personalen kräver. Det är nog så att medicin ibland delas ut för andras skull och inte för den behövandes, men vad gäller cs så är det inte min erfarenhet. Vet flrera barn som borde få den som tyvärr får vara utan. Jag önskar alla ungar med diagnos och utanförskap ett liv, och det kan man faktiskt få med hjälp av cs. Om jag fått medicinen som barn kanske jag sluppit år av helvete. Jag kanske inte håller mig till ämnet ens en gång, men då skyller jag på min adhd 😉

    Ha en underbara dag!

  18. Horribelt att de gamla drogas ned. Det skulle inte förvåna mig om de blir tvångsmedcinerade. Det håller på att bli ett ”1984-samhälle”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: