Det är idag tre gånger fler barn med autism och aspergers som ges psykofarmaka trots att det finns bättre alternativ. Barnen ges medicin som även ges till personer med schitzofreni och psykoser, och dessa preparat kan ge allvarliga biverkningar.
Personligen tycker jag att medicinering ska vara det absolut sista alternativet, främst vad det gäller barn. Vi vuxna har ju en myndighetsförklaring som ger oss viss rätt att själva kunna avgöra alternativ inom vården. Men att sätta barn på psykofarmaka är riskabelt med tanke på att de fortfarande utvecklar sin personlighet, har full växtkraft i hjärnan och främst inte har möjlighet att läsa på om eventuella biverkningar och dåsjälva avgöra att ”detta känns inte tryggt, detta vill jag inte riskera”.
PerAnders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri, sa ikväll till Rapport i Svt: ”Att den här övertron på mediciner kommer tillbaka är beklagligt.”
Jag har själv erfarenheten att för cirka fem till sju år sedan (jag minns inte exakt) för första gången i mitt liv kontakta vårdcentralen för hjälp mot ångest. En kvart senare gick jag därifrån med en recept på Flouxetin (prozac) i handen. Jag fick inga upplysningar alls om eventuella biverkningar, eller heller att första tiden skulle kännas värre innan den kändes bättre. Inte heller fick jag höra ordet ”terapi”. Jag var då en bit in på mina tjugo, och kände mig bedragen och lurad. Jag kan bara föreställa mig hur det hade känts om det skett när jag var barn. I mitt fall var jag ju ändå vuxen nog att läsa på själv, men var naiv nog att tro på läkaren.
Man vet att det skulle vara bättre att placera barn med autism eller aspergers i en lugnare miljö, men det skulle kosta mer för samhället – och det är det inte värt tydligen.
Äldre är tydligen inte heller värda dessa pengar (man blir arg, men inte överraskad 😦 ). Över 45 000 dementa personer över 75 år ges dessa läkemedel (mot schizofreni och psykos) för att hålla sig lugna, trots att dessa mediciner har en liten effekt mot dementas eventuella aggressionsutbrott, oro och skrik. Liten effekt, och stora biverkningar; medicinerna ger ofta en nedsättning av tanke- och minnesfunktionen och ökad risk för tidigare död. Den i särklass vanligaste medicinen man ger till äldre är Risperdal.
Att ”vi” aldrig ska lära oss att vårda unga, vuxna och gamla utan att bara se till vad som är ekonomiskt bäst just för tillfället!
AddAnna 
AMEN!!
Jag antar att du inte menar Amen som i ‘halleluja prisa Gud!’, så jaaaa…. du galen värld vi lever i!
Vad jag kan förstå så har du ingen erfarenhet av Autism !!
Vad menas med ”det skulle vara bättre att placera barn med autism eller aspergers i en lugnare miljö”
Skall man lämna bort dom??????????
Tror du på allt du läser?
Jobbar du på sjukhus?
Känner du någon som är Autistisk?
Kent-Abo
Stolt far till en Autistisk son
@kentabo: förlåt om det blev otydligt, men i första meningen finns en länk till svt och det är där det står att läsa att ”man vet”… alltså inte jag – Anna – vet att det är bättre att placera barn med asperger och autism i lugnare miljö. Jag tycker INTE att man som förälder ska lämna bort dem, utan att dagis och skola ska erbjuda alternativ med lugnare miljö, men det är just DET som blir för dyrt för samhället.
Jag förstår faktiskt inte din hårda ton, men nej jag tror inte på allt jag läser – MEN jag tror INTE att medicin är det enda svaret, främst inte med motivationen att man ska spara pengar vilket är vad det här inlägget handlar om. För att besvara dina frågor: Nej, jag jobbar inte på sjukhus, men har arbetat inom äldreomsorgen och som personlig assistent. Och jag har bekanta med barn med asbergers, dock inte autism.
Jag menar naturligtvis INTE att du som förälder ska lämna bort ditt barn! Lugnare miljö kan ju skapas i hemmet om det behovet finns för barnet, medicin är en hjälp naturligtvis men inte alltid det enda samhället bör bistå med.
Hej Anna.
Kul att du svarade så fort 🙂
Alla dagis och särskolor som jag vet om har ett snoozel rum. Det är ett rum där barn med speciella behov kan koppla av och lugna ner sig när det blir för mycket. Där spelas skön musik, det finns discobollar, lavalampor mm för att ge ett lugnande synintryck. SÅ dessa ”dagis och skola ska erbjuda alternativ med lugnare miljö” miljöer finns redan. I alla fall i skåne 😉
Som du kanske vet så är det stor skillnad på Asbergers och autism. Personer med asbergers är ofta högfunktionella. Medan Autister (finns många olika typer) oftast inte har speciellt högt IQ. 2/3 av dom har åxo någon form av utvecklingsstörning 😦
Förlåt om jag lät hård i tonen. Det var inte meningen 😉
Kent-Abo
@kentabo: Tack för att du tittade in igen, för jag var orolig att ha trampat dig och andra föräldrar med autistiska barn på tårna. Det var inte min mening, utan mitt inlägg var mer en presentation av nyhetsmediernas rapportering, men inflikande av egna åsikter och tankar.
Vilken underbar bild du presenterade av skånska dagis; undrar om det är så i resten av Sverige med. Någon som vet, och vill berätta?
Kanske ska jag skaffa mig ett eget sånt där snoozel rum? 😉 Det lät riktigt inbjudande!
Tjenare Anna.
Hur är det idag?
Så du bor i Mantorp. Jag brukar ofta va hos en kompis i Mjölby 🙂
Ni har det fint där uppe !!
Jag har en Snoozel hemma. Kan kanske skicka dig bilder på den !!
Kent-Abo
Jajamensan jag bor här uppe i goa Östergötland! 😀
Nästan lika platt här som i Skåne!
Jag har inte min mail ute på bloggen, men släng ut bilder på nätet och sen in med en länk här vettja! 😛
Jag vet inte tillräckligt om den sortens medicinering av människor med Autism och Asperger. Men jag vet att man skall vara försiktig med starka mediciner i synnerhet till barn och ungdomar. För tydlighetens skull skall jag tillägga, ja jag känner människor med autism. Inte många men med utspridda på ”funktionsskalan” från min lillebror som betraktas som ”gravt utvecklingsstörd” till en högbegåvad autist som studerar på hög nivå men ändå behöver assistans för att reda sitt dagliga liv. Min bror är vuxen nu, men när vi växte upp kunde inte kommunen inte ens erbjuda honom en dagisplats så Mamma fick vara med honom. Nej jag tycker inte att man skall lämna bort sina autistiska barn men jag vet inte om allmän medicinering av dem är lösningen heller.
Sen är det ju vanskligt att bedöma intelligens också, de som gjorde bedömningen att min bror är ”gravt utvecklingsstörd” försökte engagera honom genom att visa bilder på lekande småbarn och annat som inte intresserar honom ett dyft, han ägnar sig inte åt ”artigt intresse” och ignorerade dem därefter. Hade de försökt prata om något intressant som helikoptrar, tåg och ledbussar eller liknande skulle resultatet blivit annorlunda.
Han pratar nästan inte alls men du behöver inte tillbringa allt för lång tid tillsammans med honom för att börja undra över hur ”grav” hans utvecklingsstörning.
Oops blev lite engagerad där, någon som orkade genom hela?
Vad jag vet så finns det ingen ”Medicinering” mot Autism.
Vet inte heller vad dom skulle behöva medicinering för/til.
Vet du??
Förästen.
HEJ IGEN ANNA !!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kent-Abo
Hej igen!
Nej du, jag är ingen expert på autism, så jag vet inte.
Kolla denna artikel från Hjärnfonden:
http://www.hjarnfonden.se/Senaste_nytt/Bilaga/artikel4.shtml
Hej!
Jag har en son med diagnos högfungerande autism. Jag kom till din blogg när jag sökte på autism och risperdal. Skrämmande hur många träffar man får då. Jag har varit i konktakt med läkare och psykologer då min son har tics och stereotypier.
Skolan är ett rent helvete för vår son. Han har ingen utvecklingsstörning och har därför ingen rätt att gå på särskola. Inget som vi första hand velat heller för den delen. Han började i F-klassen i en liten privat skola med endast 10 barn i hans grupp. Det fungerade ganska bra, men han saknade vuxenstöd i många av skoldagens aktiviteter. Jag tjatade och tjatade, var i kontakt med kommunen och myndigheter, men inget hjälpte. Sa rektorn nej till elevassistent, så blev det så. Vi fick byta till en kommunal skola 0-9. Där fick han en elevassistent. Men miljön blev skrämmande för min son, det var ljud överallt, klassen var på 29 elever med 1,5 lärartjänst. Elveassistenten fick rycka in och hjälpa till överallt. Min son fick köa för att få någon hjälp. Han blev tröttare och tröttare, ledsen, kände sig ensam och rädd. Hans självförtroende sjönk. Till slut utvecklade han ett beteende som gör att han inte kan uträtta något utan att avbryta det för att göra något som vi ser som en ritual. Spotta sig i händerna, ta på marken, tvätta händerna, lyfta tröjan och titta på magen (om den är smutsig), hoppar och studsar, gungar med hela kroppen oavabrutet. I kontakt med vården får vi ett råd Risperdal, som ett slags universalmedel, som skall råda bot mot allt detta. På fredag skall jag träffa äkare igen och fatta ett beslut. Men det avgörande är ändå att vi flyttat tillbaks vår son till hans gamla skola, utan assistent men med lugnare miljö.
Camilla
@dufva64: Jag har själv inga barn, och har ‘bara’ diagnosen ADD, men min bästa vän har en son med autism så jag känner igen det du beskriver. Min väns son är sju år och hans föräldrar kämpar hela tiden för att få hans skolsituation mer anpassad men bl.a. med en rektor som inte begriper mer än en ko är det inte lätt…. Jag minns inte alla turer men vet att det är så att ibland har han en ”egen vuxen” som stöd, men inte alltid. Rasterna är svåra, och han vill inte till skolan. Han upplever att de andra barnen är elaka och han står ofta bara och tittar på när de leker. Då ska ju hans ”vuxenstöd” kliva in och hjälpa honom men det gör han inte….
Jag kan inte detaljerna, men känner ändå igen vad du beskriver.
Risperdal känner jag inte igen…. mig veterligen kunde man inte medicinera mot autism, så nu ska jag läsa på om risperdal.
Hoppas det gick bra hos läkaren, och berätta gärna hur det gått med medicin-pratet.
Varm kram till dig Camilla!