Så var det med den nattsömnen….

Nu har Anna Dum Dork tittat på två skräckisar – och med MIN fantasi så behövs det inte ens en bra skräckis för att jag ska bli mörkrädd…
Dessa tu var ju dessutom alldeles fantastiskt bra! Först ut var Deathwatch, som skildrade det typiska livet i en tysk skyttegrav under första världskriget… men med vissa highlights som man inte kan läsa om i historieböckerna (tro mig, som den galet krigshistoria-intresserade jänta jag är).

Ett gäng bortkollrade engelska soldater springer på en tyskt skyttegrav som de övertar på inte helt humanisktiska sätt, men deras inhumana beteende kommer att straffa dem på väldigt fantasifulla sätt. Fin film – för oss som har skruvad humor, gillar blod och övernaturliga små fenomen.

Rekommenderas varmt – om du har the guts för det! 😉

Nästa film blev Grindhouse – need I say more than *Quentin Tarantino* 😀

Blod, splatter, zombieliknande varelser som verkligen sprätter åt alla håll å kanter när de får stryk, automatvapen, halvnakna fruntimmer och coola, skjutglada killar – icke att förglömma Bruce Willis!

Detta är vad jag kallar en lyckad filmkväll! 😀

Nu ska jag bara våga mig ut med hundarna! Hehe, nä nä, nemas problemas – så farligt är det inte. Du förstår, jag är inte den som oroar mig i förhand 😛 för om det är tänkt att jag ska få hjärnan utsugen av en zombie så – let it be!

God natt!

The URI to TrackBack this entry is: https://addanna.wordpress.com/2008/09/10/sa-var-det-med-den-nattsomnen/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jag brukade älska skräckfilmer men för några år sedan ändrades jag vet inte vad som hände eller varför men jag blir känsligare och känsligare för varje år, skruvad humor kan jag nog ha fortfarande men jag klarar inte blod, knappt något våld på film och TV, jag blir lätt uppskärrad när jag tittar på TV och serier som Heroes och Dexter kan Syster bara titta på mig när jag gått och lagt mig. Först trodde jag att det var något ärftligt eftersom Mamma har svårt för våldsamheter på film och tv men inte lika illa som jag.

  2. Ja du jag vet inte vad det kan bero på det där med intresse för skräckfilm… jag älskar skräck-, splatter och zombiefilmer. Och det känns ju onekligen lite konstigt. För vad säger det egentligen om en då man är så nyfiken i slem och blod och skräck på film?
    Dexter fullkomligt älskar jag…
    Jag ser inte tecken på ärftlighet i min familj, för varken mamma eller pappa ville / vill se skräck eller blod… Men både jag och min bror föredrar skräckfilmer.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: