Konstigt detta… jag sitter å fryser här i mitt nystädade hem (ja, jag har dansat tango med dammsugare å mopp)… och mest är det min stackars omfångsrika rumpa som fryser… trots att jag sitter på den!!?
Är det ett ålderstecken på dålig blodcirkulation – i röven?!
Inget jag hört, men jag ska ju alltid se te å vara speciell på mitt egna lilla sätt…
Ni förstår, det är så att jag fyller 31 om allt för kort tid (1 oktober – dags dato äro 10 september) och jag tro jag drabbats av en lätt försenad 30-årskris. När den sanna krisen borde ägt rum hade jag fullt upp med en depression och ålder var inte största problemet då… men se, krisen kom ifatt mig!
Jag tror dock inte att det enkom är inbillning i form av ”usch vad jag är gammal” för jag är ju egentligen ändå bara dryga 25. 😉 Men jag har insett att saker och ting är inte som de en gång var… det går liksom utför…. brösten blir luddigare i konturerna, allmänt hull drar söderut, dubbelhakornas en gång fasta form liknar gelé som stått i solen för länge. Håret…. ja det har på sina håll ett visst skimmer… och det är inte glitterspray! Grånaderna smyger sig fram…. Skrattgropar har förvandlats till skrattrynkor… It´s time for change helt enkelt – som Barack Obama nu talar så ivrigt om. Min kropp har verkligen tagit tills sig hans ord. 😀
Och jag, ja jag hänger bara med in i en ny lite slappare, lite rynkigare, lite gråare men banne mig mycket gladare del av mitt liv!
Jag är inte den som går under skalpellen för en rynka i ögonvrån 😉
AddAnna 
Dagens ungdom 😉 *skakar på huvudet* annat var det på min tid, min 30-års kris började när jag var 28…
Med tanke på att jag fyller 37 den 21 December så är det välan snart dags för 40 års kris…
Men jag tror inte kall rumpa är ett ålderstecken men man ju förstås aldrig så noga veta.
Hihi, jag tror jag hade förfullt med att kämpa om livet när jag var innan 30 (för jag hade värsta delen av min depression mellan 27 och 30 års ålder), så 30-årskrisen blev lite försenad.
Men du vännen, tror du att du får en kris till, du som redan modig och stolt har ridit igenom 30-årskrisen!? 😛
*dubbelkollar med almanackan* det var under slutet av 1999 och 2000, 1999 var ett genomuselt år och större den av 2000 var ganska uselt det också, jag var djupt deprimerad större delen av tiden, jag levde på ett behandlingshem som var uselt allting var emot mig men jag skall inte skriva en hel novell om det men mitt i allt detta fick jag plats med tanken ”åh nej jag fyller snart 30, jag kommer att bli gammal, jag kommer att bli tvungen att bli en ‘riktig’ vuxen, jag har ödat bort hela mitt liv på att vara psykpatient.. o s v , o s v
Jag vet inte jag kanske klarar mig bättre om jag känner att jag kommit längre i livet när det börjar närma sig.